Sockersuget. potatis - inte Prozac av Kathleen DesMaisons, som är fil.dr o världensledande . |
Det här är egentligen mest sådant jag levt efter i decennier, som de 7 reglerna:
1. Ät frukost, som liksom alla mål ska innehålla protein (ca 30 g/mål eller så mycket som din och knytnäve) långsamma kolhydrater, dvs med lågt GI
2. Skriv upp allt du äter och hur du mått både fysiskt o mentalt, så du förstår hur olika mat påverkar dig
3. Ät tre mål om dagen på fasta tider 4. Höj din naturliga serotonin-nivå genom att äta vitaminer
5. Uteslut vit mat som vetemjöl, pasta och ris. Ät istället fullkorn och brun mat, dvs fullkorn, bönor och mat lagad från grunden.
6. Minska eller uteslut allt socker.
7. Finn en lugn plats där du kan lära dig nya färdigheter.
Metoden handlar om vad man bör äta och inte samt när för att maxa kroppens serotonin-nivå, som våra nervceller själva kan bilda genom att omvandla aminosyran tryptofan Här kommer vi till det jag tycker är mest intressant; tryptofan får vi i oss genom maten! Bl a innehåller kött, mjölk, ägg, bananer, spannmålsprodukter, tomater och särskilt potatis (som också innehåller mycket [resistent] stärkelse). Hon tipsar om att äta bakad potatis före sänggåendet (annars främst proteiner och sista gången minst 2 h före potatisen) också för att betaendorfin är viktigt för sömnen. Det påverkar självförtroendet, optimism och att känna sig delaktig. Det tycks alltså till stor del vara betaendorfin jag skulle behövt under den tid jag känt mig ensam och exkluderad. Det är också betaendorfin som ligger bakom det som kallas Runner's high, som löpare talar lyriskt om. En låg nivå av betaendorfin innebär att hjärnan ökar antalet receptorer [mottagare] för det så att det blir en ond cirkel att kroppen vill ha alltmer t ex socker eller alkohol, som båda frisätter mycket betaendorfin .
Som du ser i klippet ovan ökar kroppen produktion av betaendorfin av motion, musik, bra sex. skratt, meditation, bön och doften av apelsin. M a o som med oxytocin så njut av allt sådant med!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar