Mer upplyst Allhelgona

Igår firades Allhelgona och Halloween ordentligt, med bl a Bedelojter eller Lojtegubbar (som jag fick veta igår att de också kallas) och pumpa i alla möjliga ätbara versioner. Eftersom jag inte tände några ljus på kyrkogården (dem jag vill tända för finns alltför långt borta) tände jag istället min Bedelojta och en Luminaria på balkongen för dem (till höger på bilden nedan).

Just Luminarios gjorde jag första gången på Jamtli med min klass när jag gick konstskolan. Vi hade fått ett utsmyckningsuppdrag för en ljusfest, Jamtli-natt, där hösten 1995 och Ewa Carlsson, som gick i min klass, hade precis flyttat tillbaka efter att ha bott hela sitt vuxna liv i Kalifornien. Hon berättade om Luminarios från New Mexico, som var både väldigt vackra liksom billiga i materialkostnad; bara ett värmeljus, lite sand och bruna papperspåsar. Jag har tyvärr ingen bild av hur det såg ut, så jag lånar en bild från Albuquerque nedan:

Visst är det oerhört vackert och effektfullt? Vi fick i a f  mycket beröm för det och jag brukar göra sådana ibland, just för att de är så vackra också med bara en eller några få i höst- och vintermörker. (De kan också kallas Farolitos.)

Jag lånar översatt text från Albuquerque med, eftersom jag med tjugo års liv sedan jag fick höra om det inte riktigt minns allt: "Glimrande bruna papperspåsar kantar trotoarer, kyrkor och hem i Albuquerque under högtiderna under den mörka tiden. De kallas Luminarios och har använts under mer än 300 år. Det är en tradition i New Mexico, som böjade i de latinska byarna efter Rio Grande . Det är unika jullyktor som är väldigt enkla att göra och dessa Luminarios välkomnar Jesus-barnet till världen. En traditionell Luminaria är en brun papperspåse, som har överkanten lite nedvikt och fyllts med lite sand i botten och ett ljus ovanpå eller nedstucket i den.  

Min har leca-kulor istället för sand i botten,
för att inte blåsa iväg och ge ljuset stöd.

Om du besöker Albuquerque i december kan du uppleva the Old Town Plaza's annual Luminaria Tour då hundratals människor promenerar i den kyliga natten genom den gyllne glöden av tusentals papperslyktor.  

Luminarios har inte alltid gjorts av just bruna papperspåsar, Från början var det små brasor som gjordes av korslagda pinjegrenar, som byggdes upp till midjehöga fyrkanter. När det kommit färgat papper från orienten många år senare blev Luminarios till vad de är idag. Istället för att hänga lyktor från träd eller tak, som kunde blåsa ut av vinden eller sätta eld på annat, använde man små påsar som man ställde ut på marken, taken eller efter trottoarerna."

Du kan se "Life of a Brown Paper Bag" om vad man kan göra med en sådan och hur just Luminarios görs nedan:

Jag har även en vän från Skottland som skickade bilden nedan och berättade att där och på Irland brukade de, precis som här i Skåne, skära lyktor ur kålrötter [turnips och de större swedes] eller foderbetor. Under 1800-talet i det viktorianska Storbritannien var ingen Halloween  komplett utan att tälja fantasifulla lyktor, gärna med ansikten i grönsaker som man holkat ur. Pojken på målningen holkar ur kålrötter till sina lyktor, men man kunde även använda (foder)betor. Det var oftast vad som användes innan pumporna blev vanliga i Amerika. Just pumpor blev åtkomliga först under andra halvan av 1900-talet. Traditionellt satt barn på kvällarna före Halloween och täljde på sina blivande lyktor. Barnen gick så bärande lyktorna i en procession genom byn, Ibland avslutades det med att lyktorna bedömdes efter processionen. I sydvästra England kallades lyktorna spunkies eller punkies efter det  lokala ordet som beskrev det spöklika ljus som ofta sågs ovanför sumpmarkerna. I östra England kallades just det fenomenet Jack o’Lanterns så det gjorde lyktorna med. 

bild lånad från Scott language-forum. Där uppgavs
ingen bildkälla men som svensk konstnär tycker jag
att det är viktigt. Jag därför tagit reda på att målningen
heter Making Lanterns målades av Edward Docker och
är enolja på duk från slutet av 1800-talet

En kvinna med rötterna i England berättade igår "när jag var liten gröpte vi ur kålrötter och berättade läskiga sagor. Hallowe'en är ' all hallows eve', när osaliga andar behövde hållas hållas på avstånd. Dagen efter är All Helgonadagen som har samma betydelse som i Sverige." 

Ingen av britterna tror dock på vad Wikipedia skriver:"Halloween anses av vissa ha uppstått i samband med kelternas kontakt med vikingarna. När vikingarna kom till Storbritannien och Irland hade de med sig sina traditioner och sedvänjor så som höstblot. Eftersom vikingarna kom att bli den härskande klassen under flera hundra år i vissa områden av de brittiska öarna är det högst troligt att vikingarnas kultur påverkade kelterna så pass mycket att de anammade delar av den. Den keltiska högtiden Samhain har stora likheter med vikingarnas höstblot.att Halloween har sina rötter i gamla celtiska och gaeliska kulturer. Irland anses vara ursprungslandet." Mitt eget förtroende för just Wikipedia är inte heller stort och jag hänvisar därför sällan till dem.

Det kan bli för mycket även av det goda...
Bild lånad från http://picturespider.com

Men som en britt uttryckte saken "inte allt i Storbritannien infördes av vikingar eller romarna!

Däremot fick jag höra en rolig historia igår, som jag gärna delar med mig av: "Enligt mina barn har Halloween sitt ursprung i Tomelilla, Det är där man köper huggtänderna!" 

Jag sätter därför punkt där och avslutar med ett antal riktigt Halloween-mässiga danser av och med familjen Addams. Shake it!