På Ahlbergshallen kan man nu och t o m 13 april få sig en så lantlig upplevelse att de med hösnuva avrådes bestämt från att gå dit. Göteborgskonstnären Helena Roos går så in för en framtid på landet att hon släpat in en hel höstack i Ahlbergshallen.
Roos utställning går, utöver höet, helt i svart/vitt, med klassisk serietecknings-estetik visar hon väggmålningar och målningar på MDF-plattor, utskurna efter den yttre formen till platta "skulpturer". Det är generöst självutlämnande, underhållande och gjort med, vad jag uppfattar som, glimten i ögat, med en stark och glad kvinna i huvudrollen. En stark kvinna som inte riktigt lyckas. Ja, jag känner igen mig lite...
Men nu gick jag händelserna i förväg och börjar mitt i serieutställningen, med höskullen. Det börjar ju i första rummet, med att hon får kontakt med en Jämtländsk bonde. Ljuva känslor uppstår och hon ser äventyret för sin inre syn, innan hon reser hit för att uppleva livet på landet.
Riktigt skickligt gjort och Roos vistelse i Mexiko skymtar i ett samtida muralmåleri, rätt långt från Diego Riveras färgstarka sådana, men ändå känslostarkt och med ett dramatiskt bildspråk!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar