onsdag 31 oktober 2012

Skam?

Jag såg Sommarpratarna i måndags och slogs då av en tanke jag aldrig tidigare haft. Att jag är en barnlös kvinna som aldrig fattat att det ska vara nåt att skämmas för. Slängde därför ut frågan om det är det fel på mig på Facebook. Detta med anledning av att stora delar av komikern Klara Zimmergrens sommarprogram handlade just om hennes skam för att inte kunna få barn.

Eftersom jag vid 10 års ålder fick en lillasyster som var väldigt mycket sjuk har jag aldrig haft någon längtan efter barn. Jag känner nämligen väl till hur jobbigt det kan bli om barnet inte är friskt. Sedan har det säkert stor betydelse att jag inte heller träffat rätt man, eftersom man ju bör vara två om att skaffa barn.

på den här bilden är Albin tre månader
Jag fick de mest fantastisk svar, som gladde mig mycket. "Så klart inte. Om du valt att vara barnlös är det ditt val och ingen ska döma dig för det. Inget att skämmas över!", "Inget konstigt alls", "Nej, det är helt onödigt att skämmas för en sån sak. Bra att det finns olika!", "Barnlös... det ordet passar inte in på dig. Får för mig att det inte är något som helst problem för dig i ditt liv att du inte har egna barn. Du kanske snarare känner dig barnfri??"  och "Jag är helt övertygad om att man älskar det barn man får, vare sig det är biologiskt eller ej, lika mycket, lika självklart. Just nu handlar det bl a om surrogatmammor på 4:an."
Mina svar blev "sån tur att jag inte gör det då; tack!", "excentriskt självvalt barnfri o med förmånen att kunna låna nåt när andan faller på. Kan f ö omöjligt förstå varför det genetiska är så viktigt att man inte ska kunna älska barn som nån annan fött lika mycket, men jag är väl korkad" och "dessutom finns det så oerhört många barn som bara behöver nån som älskar o tar hand om dem".
Skam och dåligt samvete är aldrig bra för oss så jag förslår att den som skäms för att inte kunna få barn pratar med någon professionellt för att komma över den skammen. Även om människor i allmänhet förutsätter att "alla" har barn, så är det inte av elakhet, utan antagligen bara att det är enklast så. Allt som faller utanför ramarna blir ju konstigt, men det behöver inte vara något problem för den som "faller utanför" om hen inte själv tillåter det att vara det.



2 kommentarer:

Anonym sa...

"Jag har ju själv valt att inte skaffa barn. Känner man inte driften för det så ska man inte heller göra det, oavsett vad samhällets "normer" säger.
enda problemet har nog varit på en tidigare atbetsplats där ett flertal endast hade sina barn som det enda samtalsämnet..och anväde detta som ett sätt att osynliggöra den enda som inte var mamma.
Nej, jag har aldrig känt någon skam över att inte vara mor, däremot funderar jag över om alla verkligen är lämpliga mödrar..
//Boije"

Lyckans Smed sa...

Du har helt rätt ang barn och jag tror faktiskt att en del mammor exkluderar ”icke-mammor ” bara för att få känna sig speciella ibland. Folk är så knäppa så man bara vill bunta ihop dem och slå ihjäl dem ibland. Man kan dock inget annat göra än att försöka rycka på axlarna och skaka av sig skiten. Tyvärr...
/MalinMatilda