Jeronimo Perez Zurdo hargjort stora framsteg efter bara fyra dygn . |
Under ledning av dr Esteban A Fridman beslutade sig läkarna på Fleni-sjukhuset i Buenos Aires i Argentina för att testa en helt ny behandling på 25-årige Jeronimo Perez Zurdo, som ådrog sig svåra skador i huvudet när han den 21 augusti 2004 var med i en trafikolycka. Alltså drygt ett halvår efter min olycka. Fridman menade att hjärnans sviktande funktion under koma kanske kunde bero på brist på neutransmittorn dopamin. Trots att tidigare försök av andra forskare inte hade visat några lovande resultat, valde han att fullfölja sin idé. Tidigare försök hade nämligen antingen försökt få hjärnan att själv bilda mer dopamin eller att tillföra ett annat ämne med ganska svag dopamineffekt. Fridman ville i stället testa läkemedlet apomorfin direkt eftersom det är en väldigt potent ”härmare” av just dopamin och det används för behandling av allvarliga fall av Parkinson, där hjärnans dopaminnivå också är låg.
Fridman satte dropp på Zurdo för att han kontinuerligt skulle tillföras små mänger apomorfin, och gick sedan hem när arbetet var slut för dagen. Redan några timmar senare ringde patientens mamma hem till läkaren för att berätta att hennes son verkade ha vaknat!
I olyckan trycktes Zurdos kranium ihop så att blödningar fick trycket att stiga i hjärnan och skanningar visade allvarliga skador i pannloben och i hjärnbalken, som förbinder hjärnhalvorna. Zurdo låg i koma och gled efterhand över i först ett så kallat vegetativt tillstånd och senare ett tillstånd med minimalt medvetande. I månader var de enda livstecknen att hans ögon plötsligt kunde öppnas och följa en rörelse, eller slumpmässiga rörelser av höger arm som en reaktion på frågor. Efter 104 dagar i detta tillstånd skattade läkarna hans tillstånd enligt två vedertagna ”komaskalor”. CNCS-skalan beskriver graden av medvetslöshet, och på en skala från 0 till 44 fick han 20, vilket motsvarar måttligt koma. DRS-skalan anger patientens funktionsbortfall, och på en skala där 30 betyder hjärndöd, uppnådde han 21, motsvarande en extremt allvarlig funktionsnedsättning. För min egen del var jag medvetslös i "bara" 22 dygn, varav jag låg i respirator i tio. Sista dagarna av min medvetslöshet var jag uppe och gick med hjälp av ett gåbord, men det var omöjligt att få kontakt med mig.
Kraftiga slag mot huvudet, förgiftning, syrebrist eller blodproppar kan utlösa koma. Tillståndet följs ofta av en månads- eller årslång medvetslöshet, under vilken patienten bara kan reagera med reflexer eller genom att till exempel le mot ett känt ansikte men i övrigt inte kan ge uttryck för känslor och behov. Hittills har den enda behandlingen för dessa patienter varit omvårdnad och omsorg, och man har bara kunnat hoppas på att de med tiden vaknar upp utan alltför svåra men av sina hjärnskador. Nu visar emellertid nya försök att i varje fall några av dessa patienter på ett närmast mirakulöst sätt kan väckas till liv och på rekordtid återvinna de förlorade hjärnfunktionerna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar