Blombyte

Jag har haft Sankt Paulor som blommat och varit vackra i hela mitt liv, men de vill inte trivas här i Simrishamn. Nu är den allra sista på väg att ge upp, vilket är så konstigt eftersom alla andra växter verkar trivas så fantastiskt bra här.

Fantastisk nyans av Schlumbergera Truncata

Jag kommer därför att ge upp dem nu och istället satsa på pelargoner och jul-/november-/påskkaktusar. kolla bara på denna skönhet i en färg jag inte sett tidigare!

Mystik för okunniga?

Fascinerande, härom dagen såg jag  en rubrik i Aftonbladet om att "frågan har strömmat in till Aftonbladet efter att ett mystiskt svart klot uppenbarat sig över den kungliga huvudstaden.---
Människor, vissa med fasa i rösten, undrade vad det var som svävade över Stockholm. Föremålet beskrevs som ett svart klot med ett mindre ljus under sig. Ali Hassan var en av dem som hörde av sig. – Jag var ute med min tjej och rastade hunden. Jag fick panik, för jag trodde först att det var ett svart hål eller månförmörkelse. Jag bara stirrade, det var helt sjukt."

Jag förstår faktiskt inte hur man kunnat missa allt ståhej som varit om Olafur Eliassons konstverk Your Star som skulle ha lyst över Stockholms stadshus i samband med Nobel-priset, men tyvärr stoppades av stormen Helga. I o f s så är ju jag väldigt intresserad av både konst och vetenskap och tycker att just Nobel-veckan är en av årets bästa, men tycker ändå att man bör ha hört något om Your Star även om man inte är det.

Your Star består av en LED-lampa i en ”sfärisk behållare” som skulle stiga mot skyn med hjälp av en svart ballong. Ljuset från lampan, hade samlats in i Berlin under midsommardagen med hjälp av solceller och skulle likna en riktig stjärna.  Ballongen till Your Star skulle upp till 200 meters höjd, så de var tvungna att få tillstånd från bl a flygtrafiken för att undvika krockar. Egentligen skulle Your Star ha varit på plats redan inför Nobel-prisets utdelning. 10 december, men den fick vänta till (tror jag) lördagen. Det var planerat att den ska hissas på kvällen 9 december och tas ned innan morgonen fram till slutet av veckan, del tolfte, men nu kom den alltså inte upp förrän dess.  

Your Star är "en hyllning till årets pristagare och en oväntad och inspirerande överraskning för alla som går förbi". 

bild ur Aftonbladet, där ballongen över syns tydligt

Se gärna SVTs film om den här!
(Ett tag trodde jag att det var Olafur Eliasson som var en av ledarna för workshoppen Art in Nature - Nature in Art, jag var med om i Island 1998, men eftersom han är så olik mitt minne kollade jag upp det ock insåg att det var en annan Olafur, nämligen Gunnlaugsson, som i o f s också jobbat med t ex jöklar och vulkaner från naturen. Det är nog vanligt som islänning, helt enkelt.)

Lycka ger inte säkert långt liv

Attans, förra veckan läste jag en artikel om att en ny studie visar att lycka inte nödvändigtvis leder till ett längre och friskare liv. I o f s, tycker jag att det är lite att jämföra äpplen med päron, för det jag egentligen ser som viktigast är att man är lycklig och frisk så länge man lever och om man gör det som på Okinawa så kommer man troligen även att leva länge.

mitt recept på lycka från Pigkammaren
ger ett långt liv bara ihop med bra kost och motion

Låt oss dock ändå titta på artikeln som berättar att forskare har följt över en miljon medelålders kvinnor i Storbritannien under tio år och att de kvinnorna fått skatta sin egen lycka. Dr Bette Liu vid australiska University of New South Wales ledde studien för forskare vid University of Oxford. Den utfördes för Million Women Study programme, ett projekt i Storbritannien som består av en miljon kvinnor som är 50 eller mer och har som mål att undersöka om olika fortplantnings- och livsstilsfaktorer påverkar kvinnornas hälsa.
Studien visade inte på någon ökad risk för tidigare död hos de kvinnor som allmänt kände sig mindre lyckliga eller t o m var missnöjda med livet. Däremot fann studien en koppling mellan sjukdom och ohälsa och hur lycklig man känner sig.  
– Sjukdom gör dig olycklig men olycka i sig gör dig inte sjuk, säger Bette Liu, i ett pressmeddelande. Kvinnorna i studien fick själva skatta hur ofta de kände sig lyckliga, stressade, avslappnade och om de hade kontroll över tillvaron eller kände sig avslappnade under tio års tid. "Samtidigt samlade forskarna in uppgifter från kvinnornas sjukhusjournaler. Efter att studien avslutades och all data skulle sammanställas hade forskarna information om 700 000 kvinnors självskattade lycka och deras faktiska sjukdomar och sjukhusvistelser under tio års tid.
Bland de kvinnor som skattade sin lycka lågt fanns en tydlig koppling till att de redan när studien startade hade dålig hälsa, rökte, hade låg fysisk aktivitet och levde ensamma. Men tio år senare kunde forskarna inte se någon ökad dödlighet bland dessa kvinnor jämfört med de kvinnor som i allmänhet var nöjda med livet.

Forskarna bakom den nya studien menar att tidigare forskning som visat att lycka har en effekt på hälsa och överlevnad har blandat ihop orsak och verkan. Att vara sjuk leder till att man blir olycklig och forskarna pekar på att det ofta finns ett samband mellan ett allmänt missnöje i livet och livsstilsfaktorer som i sig är negativt för hälsan, som till exempel rökning."
Det är något jag ser som ganska självklart. liksom att jag anser att självskattninar är väldigt svåra att jämföra, eftersom de ger de subjektiva upplevelserna av en situation som ingen utifrån egentligen kan förstå.
"Mikael Landén, professor inom psykiatri på Karolinska Institutet har inte varit involverad i studien men menar att studieresultaten bidrar med en viktig aspekt vad gäller sjukdom och lyckobefinnande, allra minst med den allt växande trenden med självhjälpsböcker.
– Den här studien visar på ett övertygande sätt att olycka inte är kopplat till ohälsa och jag tycker att det är ett viktigt bidrag. Det har nästan varit en för stor inverkan av så kallade lyckoprofeter som nästan skuldbelagt de som är sjuka, säger Mikael Landén".som alltså tolkar studien från i princip motsatt vinkel, Jag kan verkligen hålla med honom om det, för när människor kommer med "välmenande råd" är det lätt att som sjuk tolka det som kritik mot vad en själv göt.
En annan invändning till studiens upplägg är, precis som jag tar upp tidigare, att lycka här skattas som en helt subjektiv faktor och alltså blir svår att mäta och jämföra. Landén ser däremot inga problem med hur forskarna i studien genomfört den.  Han menar att
 – Det är notoriskt svårt att studera llycka för det går inte att mäta. Men det kan inte finnas något bättre sätt att skatta den än att fråga personer om hur de upplever det, säger han till SVT.

AnDfallen

När jag kom ut genom porten i fredags blev jag genast ikappsprungen och omringad av dessa åtta änder. 

De inte bara ringade in mig utan tittade också väldigt uppfordrande på mig.

änd-ring

Vad jag sett så är det bara tre som bor på vår gård, så de verkade ha bjudit med några vänner och tänkte sig julkalas..

Jag har nyligen fått veta att de, precis som hönor, gäss och andra fåglar är fantastiska hjälpredor i trädgården då de är perfekta bekämpare av mördarsniglar och andra skadedjur. De äter heltvenkelt upp dem t o m snabbare än det hinner komma nya. 

Jag Ser tydligen ut att vara god och ha mat med mig. Tyvärr var så inte fallet denna gång men nästa gång ska de få solrosfrön. Tänk om jag kunde locka med mig dem när till koloniområdet sedan med? Det vore suveränt!

Glad Lucia och tredje advent nu (med Frankie boys julmusik)! 

Tips för Obekvämt avlägsnande

Ett litet tips om du någon gång skulle vilja få mig att känna mig obekväm och kanske t o m lämna tillställningen: skämta om/ alt. påpeka allvarligt att jag är så ung att jag inte upplevt något. Kommer att funka särskilt bra om du är 40-talist, man och/eller bott inom en radie på tio mil under hela ditt liv.

beskuren bild lånad från www.freespirit.com

Redan för 15 år sedan, när jag var 30 hade jag t ex bott och pluggat eller jobbat i tre världsdelar. Vid 35 inkluderade jag även ett tidigare öststatsland där. Även om det är menat som en komplimang eller ett skämt så känner jag det som om jag ses som bara ung och oerfaren och det gör mig trött och ledsen, eftersom jag inte orkar berätta om allt jag varit med om varje gång. Jag känner mig ifrågasatt som människa helt enkelt. Tack och lov så lyckas jag ofta "skoja bort det".

Bild lånad från http://alchetron.com/Two-Too-Young-57085-W

Jag läste en gång ett fantastiskt citat om att två personer var oense för att den ena  var för ung och den andra för dum. Minns inte resten och kan tyvärr inte hitta det, annat än att det avslutades med att den unga i a f garanterat blir äldre men att det inte finns några garantier för den dumma...

Oemotståndligt god mörk Saffranstryffel med apelsin

Min kärlek till saffran kan ingen ha gått miste om (hoppas jag!) dessa Mörka Saffranstryfflar med Apelsin går knappt att sluta äta.

Jag har bytt ut en del av den vita chokladen i originalreceptet mot 70%-ig choklad eftersom jag tycker att vit choklad mest smakar honung. Dessutom använder jag även apelsinsaften i mina.

Mörka Saffranstryfflar med Apelsin ca 30 st
Koka upp
1 dl vispgrädde 
1/2 g mortlad saffran 
Ta från plattan och låt svalna en aning, varpå du

Grovhacka
100 g 70%-ig choklad
200g vit choklad 
eller bryt i mindre bitar.

vispa ned i saffransgrädden i omgångar så att den smälter.

Riv skalet av
1/2 apelsin 

och pressa den. Tillsätt detta och
50 g rumstempererat smör 
och vispa tills smöret blandats ut helt. Låt kallna och ställ i kyl att stelna 2-3 timmar.

Ta så upp smeten med en sked och forma med två skedar till runda tryfflar.

Rulla dem i
ca 1 dl florsocker 

Avnjut med vördnad (eller försök i a f att inte äta alla direkt)!

Marginaliserade, osynliggjorda och med förnekad existens?

Malmö Central  på bild lånad från www.tyrens.se

I en omtalad artikel av DN-journalisten Niklas Orrenius verkar det inte som om han ens har varit i närheten av Malmö Central. För om han varit det skulle han inte fortsätta att sprida myten om att där "är fullt med flyktingar". Det är det nämligen inte, i a f inte någon av de sammanlagt säkert tio ggr jag varit där i höst. En gång gick jag t o m runt och letade, men såg ändå inte en enda flykting någonstans där. Senare fick jag veta att de letts in bakom på ett ställe där övriga resenärer inte var.  

De senaste veckorna har de kontrollerats redan i Hyllie och där åker inte ens reguljärtågen förbi längre, utan om man ska dit (eller till Triangeln) får man byta tåg på centralen. Jag fattar verkligen inte varför han i artikeln så noga påpekar hur viktigt det är att allmänheten ska kunna lita på medierna när så många andra säkert delar mina erfarenheter av att inget särskilt alls märks på Malmö C. 

Mina egna erfarenheter från Malmö C påminner snarare

om Mattias Goldmanns från 25 nov ovan

Att Orrenius, precis som chefredaktör Wolodarski i sin omtalade artikel om att det går bra "för Sverige" dessutom måste refereras till som samhällets vinnare är en annan sak som gör mig riktigt förvånad över att det inte ens försöker förstå andras erfarenheter. De inte bara förnekar utan förlöjligar de erfarenheter vi som inte tillhör den gruppen har. Det tycker jag inte bara är "fult" utan rent oansvarigt i och med att det innebär att många marginaliserade inte bara osynliggörs utan också att hela deras existens förnekas.

Bild  (från 1 september, 2010...) lånad från johanhedin.se

Att det går bra "för Sverige" handlar främst om att det går bra för företagsledarna. Tyvärr har det inget att göra med "vanligt folk" eftersom klyftorna numer är gigantiska mellan de som har (som t ex journalister och chefredaktörer) och de som inte har. Roland Paulsen är ytterligare en ur vinnarkategorin som i sin artikel förnekar andras erfarenheter och perspektiv helt utan förklaring.

Klart att man har svårt att inse allvaret i situationen bland de som jobbar med flyktingar och de som t ex försöker hitta boende åt dem när man, som han skriver "Jag tror det var när månadslönen översteg 30. 000 kronor som jag upptäckte ett nytt mönster hos mig själv: jag tittade inte längre på priserna när jag handlade mat." Till saken hör att jag absolut tycker att vi måste hjälpa dem som flyr och att jag grubblat mig sömnlös över lidandet i t ex Syrien, men jag litar mer på dem som står mitt uppe i situationen i t ex Hyllie än de som sitter i Stockholms innerstad och tycker att "Sverige är så stort och rikt att vi självklart har plats".

När så arkitekten Ola Andersson skriver i DN  Att hävda att vi inte kan ta emot flyktingarna är parodiskt i måndags, med hänvisning till hur glesbefokat landet är blir det nästan parodiskt. Självklart  skulle vi ha plats för alla dessa människor, men det måste ju byggas en massa först! Nu innan det byggts en massa finns ingen plats. En byggnadsprocess tar tid, vilket någon som Andersson verkligen torde vara medveten om. Dessutom vet han säkert vad han själv brukar fakturera och att det alltså kostar.

Vikten av förnuft framför känsla i Elisabeth Åsbrinks artikel idag. 

Man måste väl kunna hålla mer än en enda tanke i huvudet samtidigt och inte totalt bortse från andras upplevelser än de egna? Det kan väl inte vara annat än att ha medkänsla och empati med fler än en enda grupp i samhället?