Influensasjuk, bakfull och som att ha sprungit en halvmil...

Läser i DN 1 september om en sjukdom jag inte ens kände till före för någon vecka sedan. Efter mitt inlägg då delade en vän med sig av en artikel om just ME/CFS, som avslutas "Om jag blir trött när jag står upp sätter jag mig. Om jag blir trött när jag sitter så lägger jag mig. Men om jag blir trött när jag ligger, vad gör jag då? Slutar att andas? " i papperstidningen. Oerhört nedslående artikel och sorgligt nog känner jag igen mig väldigt mycket och tycker att hennes symtom och det hon berättar påminner enormt mycket om vad som brukar kallas "hjärntrötthet", vilket kan uppstå efter traumatiska hjärnskador.


bild från UNT.se

Faktum är att jag t o m började misstänka att ME/CFS, som tycks så okänd bland läkare, kanske utvecklas även ur just traumatiska hjärnskador, liksom vid en infektion. Det måste ju bero på att kropp och själ är så medtagna att de inte orkar stå emot.. När jag läser artikeln i DN blir jag ännu mer nedslagen och inser att ME/CFS innebär så enormt mycket mer än hjärntröttheten. Fast det kommer vi väl knappast att få veta nåt om, när det inte bara förnekas utan dessutom inte forskas särskilt mycket på ME/CFS. Samtidigt har enl DN i våras öppnats en första sjukhusanknuten ME-mottagningen på Danderyds sjukhus! Suget har varit enormt, och remisstopp har redan införts. Specialistläkaren Per Julin,vars egen forskning är inriktad på just rehabilitering efter traumatiska hjärnskador (!) anser att det är logiskt att öppna mottagningen där: "Vi tar emot hjärnskadade patienter, personer med stressrelaterade sjukdomar, smärta och fibromyalgi, och är vana vid att arbeta med kroniska sjukdomar och med patienter som i första hand ska lära sig att leva med situationen. Vi har en bedömningsbredd med ett team som tar emot varje patient. Här finns läkare, psykolog, arbetsterapeut och sjukgymnast." säger han till DN, liksom att forskning om ME/CFS kommer också att bedrivas på Danderyd!

Anne Örtegren Foto: Eva Tedesjö, DN 

Precis som Wiman och Örtegren måste även jag "budgetera" med min ork, men tycker att det är viktigt att göra det jag tycker är kul, fast priset blir dagars sängbundenhet för att "betala igen". Annars är ju inte livet värt att leva. I DN 2 september fanns ytterligare en artikel om ME/CFS , där Sanna Torén Björling talat med den amerikanske professorn  i medicin vid Harvard Medical School,  Anthony Komaroff, som även är chefredaktör för Harvard Medical Publications och praktiserande läkare.
Han har forskat på ME i över 25 år och gästade Sverige förra veckan för att besöka kolleger och den nyinrättade ME-mottagningen vid Danderyds sjukhus.

Faktaruta från DN

Dr Komaroff säger bl a i DN:

– ME diagnostiseras genom symtom som vi alla känner igen. Men just det att inga enskilda symtom är unika, är vad jag tror ligger bakom svårigheten att få genomslag för att detta verkligen är en sjukdom.

Åh vad jag önskar att forskningen kommer om ME/CFS igång ordentligt så att alla som Wiman och Örtegren kan leva sina liv bättre! 

All rosa text är länkar vidare till det som nämns i texten!

Tjuvtitt på Mespropp

Igår blev det oväntat provsmakning av den första demon av årets Konstbakelse på Wedan eftersom entusiastiske konditorn Hasse redan hade hunnit klart med ett smakprov när jag skulle bjuda syster på cappucciono där. Utan att avslöja för myckat kan jag berätta att den var vädigt god, men inte nog mesig utan väl tam, för min smak...

Njutning på Wedans uteservering i solsken, men
fast det kanske ser så ut är inte jag Mesproppen...

Just i år kommer Konstens Vecka, som alltid sker vecka 40 i hela Sverige sedan många år, att ske samtidigt som Matlandet huvudstaden ska ha sina största manifestationer. Årets Konstbakelse kommer därför att presenteras i samarbete med dem och ha tydligare typiskt Jämtländska smaker. Årets Konstbakelse kommer antagligen att få något av namnen Mesfiik, eller möjligen Mespropp.

Inte riktigt nog mesig men god

Fjolårets succé Dolcepaletto var insprerad av Italienska smaker, även om dessa uteslutande också kom från Jämtland. Dolcepaletto kommer antagligen att återkomma på Wedemarks under Kul Tur i maj 2012, liksom under namnet Dolcetto med  Wedemarks logga på toppen istället vid andra tillfällen. Jag tycker att det är väldigt utmanande och roligt att utveckla nya spännande smakkombinationer tillsammans med duktiga yrkesmänniskor.

All rosa text är länkar vidare till det som nämns i texten!

Tårta på Majrova

Majrova är stora, runda, ofta gråaktiga rotfrukter, som innehåller mycket C-vitamin och har en rätt skarp smak. Den kallas även trädgårds- eller matrova emellanåt och är en gammal Nordisk kulturväxt, som är känd redan fråni det antika Grekland.  I Frankrike kallas majrova för ”navet” (uttalas navé) och det namnet används även i Sverige ibland. 

Majrova, helt enkelt

Eftersom den växer så snabbt och är tålig kan den också odlas långt norrut. Rovor är bland de minst krävande rotfrukterna och kan skördas ett par månader efter sådd. Därför var de så vanliga i det gamla "fattig-Sverige" att de nu närmast glömts bort.

Blir en hel måltid ostgratinerad
med spenatsås och bröd

Jag äter den helst ostgrainerad med spenatsås, majrovan 4 port
400 g Majrova 
200 g riven ost
salt och vitpeppar
grädde
Sätt ungen på 200 grader och skiva majrovan rätt tunt, samt lägg i ugnsfast form. Helst i flera lager, som du saltar och pepprar emellan. 

istället för gratängsås tycker
jag det är godare med bara
grädde och riven ost över

Häll över grädden och strö över osten. Ställ in i ugnen och vrid ned temperaturen till 175 grader. Låt stå i 35 min, varpå du vrider upp temperaturen till 250 grader och låter stå inne i ytterligare 5 min.
Medan det gräddas gör gärna den goda såsen till:

jag tycker det är godast med
något stötta kumminfrön

3 dl gräddfil/creme fraishe 
150 g hackad bladspenat
2 tsk hela kumminfrön
salt
Stöt kumminfröna lätt i en mortel. Rör ihop allt och låt vila i kylskåp till servering. Servera och njut ihop gärna med ett gott surdegsbröd.

ostgrainerade majrovor med spenatsås

All rosa text är länkar vidare till det som nämns i texten!

"Tantvarning"?

En person som jag gick både grundskolan och gymnasiet med undrade för ett tag sedan på Facebook om "det är tantvarning när man blir lycklig över att hitta en turkos lagom stor" bla-bla-bla. De svar hon fick av (antar jag) främst folk i vår ålder var skämtsamt nedlåtande, vilket fick mig att inse hur olik jag är andra i min ålder.

Är Ewa Carlssons underbara utställning TANT-ism, på bilder jag
lånat från Örnsköldsviks museum & konsthall, avskräckande? NEJ!

För mig är nämligen tant ett epitet jag känt mig rätt hemma i sedan i 30-årsåldern och jag tycker att det snarare är beröm. Kanske eftersom norskans och danskans tante betyder moster eller faster och används av barn om närstående kvinnor de har förtroende för. Personligen ser jag mig själv som gammal och rynkig med långt grått hår och har redan, till min frisörs nöje, börjat spara på håret därför...

bild lånad från bokförlaget

Jag tycker att det är häftigt att Elin Ek vill "fridlysa tanten" enligt söndagens DN fast jag egentligen inte varit särskilt förtjust i Ek tidigare. Med boken Supertanten vill hon "återupprätta en nedvärderad grupp kvinnor" enligt en artikel från TT som finns i b la SvD och ÖP.  

"Att våga säga ifrån, även om det känns obekvämt, att inte humma nervöst, eller småle överseende när andra går över gränsen" menar Ek [och jag] är egenskaper att eftersträva, men som allt färre har i dagens Sverige. "Det kan handla om småsaker --- eller att visa civilkurage när en främling hamnat i trångmål. Tanterna har ett självklart medborgarskap som Ek fascineras av. De kan säga 'men hörrudu' till vem som helst. Samtidigt har de ett enormt socialt patos."    

Det är väl ändå inte den tanten det varnas för och som vi i tantåldern (när man som ung tänkte att då är man "tant") inte vill bli? I s f är jag verkligen inte som andra och ingen har (kanske därför) heller besvarat min kommentar att "i vår ålder är man antingen en tant (berömmande) eller en ragata/kärring (skällsord), det är bara att acceptera det!", så det är jag bara glad för. Vidare skriver LT om Tanten i Våra Hjärtan 31 aug "Tanten med stort T som sin idol. För dem symboliserar tanten ett antal eftersträvansvärda ideal" men då handlar det om det generation som våra barn tillhör... För räds man tantigheten är det bara att inse att man är gammal och dra täcket över huvudet, medan vi andra kan nalkas framtiden med huvudet högt! 

All rosa text är länkar vidare till det som nämns i texten!

Viktigast är att våga finnas där

Jag har tidigare skrivit om Malin Nordgrens DN-artiklar den 24 augusti om  Sara Natt och Dags bok ”Livet som anhörig och tänker nu berätta om den andra artikeln, som har titeln  Storasystern: Det allra viktigaste är att våga finnas där. Den berättar om dottern och systern i familjen, Sanna Andersson, 19, som skrivit ”Handbok för stöttande vänner”. Den började som ett projektarbete i gymnasiet och är än så länge den inte publicerad.

stöd  behöver inte bara äppelblom
vid Kiviks musteri...

"– Men egentligen är det lite motsägelsefullt med ordet ”handbok”, sä­ger Sanna. För det är väldigt olika vad folk behöver för stöd. Så ett bra råd är att vara lyhörd och lyssna. Fast det finns ändå mycket som är gemensamt när det gäller behovet av stöd för personer som drabbats av sorg eller sjukdom i familjen, säger Sanna" till DN. Hon är dotter till Lena Sättare i artikeln jag skrivit om, och storasyster till Hampus som fick cancer. 
"– När min bror blev sjuk märktes det så tydligt att många i omgivningen blev rädda, samtidigt som familjen behövde stöd. Det är stora krav som ställs på omgivningen i den situationen. Jag kände att det fanns ett behov av att prata om det här. Sannas personliga erfarenhet gällde cancer, men hon ville bredda perspektivet. I arbetet med boken intervjuade hon också personer med andra erfarenheter, som exempelvis anhöriga till en flicka som tagit sitt liv. Sanna talade också med professionella, bland annat en psykolog och en präst. Många synpunkter och tips kommer fram i boken.– Men det allra viktigaste är ändå att vara närvarande, våga finnas där [min kursivering], säger Sanna. Mitt främsta syfte är egentligen att avdramatisera och minska rädslan för att närma sig. Det gäller att komma över tröskeln, våga ta initiativet. Som en psykolog sa till mig: Säger man något som är fel, så kan man rätta till det."

Jag kunde inte säga det bättre själv!

All rosa text är länkar vidare till det som nämns i texten! 

Den hemliga ingrediensen

så snygg tub också, som påminner om färgtuber!

Kanske har du hört talas om Umami, som är det femte grundsmaken, vid sidan av sött, surt, salt och bittert.  

Umami är japanska för "smak" eller "mystisk arom" och upptäcktes i Japan 1908 av Kikunae Ikeda, en kemist i Tokyo. Smaken är svår att beskriva mer än att den förstärker de andra smakerna  och ger en lång och rik smak av fyllighet, mildhet och tjockhet. Man brukar säga att den är lite buljongaktig och salt, men främst den förstärker alltså smakupplevelsen. I mycket asiatisk mat, liksom numer även i västvärlden använder man istället Natriumglutamat, eller E621, som smakförstärkare trots att väldigt många västerlänningar är överkänsliga mot med det.

Taste No 5 Umami paste, som är en naturlig och icke allergiframkallande smak, finns nu att köpa t o m i min lilla stad.

min tomatsås blev t o m snäppet godare
med en liten klick Taste No 5  i! 

Jag trodde aldrig att skillnaden skulle vara så stor; klickade i lite i den tomatsås (rekommenderar verkligen receptet på den med ihop med sardellsmöret) jag brukar koka i drygt 30 min för att den ska bli riktigt god. Jag smakade innan och var nöjd med resultatet men klickade ändå i lite Taste No 5, rörde om och smakade av igen. Det var en så utsökt upplevelse att jag faktiskt var tvungen att sätta mig ned på en stol av förvåning och jag har sällan fått så mycket beröm för något jag lagat. Kanske beror det på att jag tror att just de ingredienser Taste No 5 består av även höjder hjärnans nivå av oxytocin, som vi blir lugna och harmonsika av!

sardeller ingår även i Taste No 5
liksom bl a svart oliver, balsam-
vinäger och Karl Johan svamp.

Jag vill därför verkligen rekommendera Taste No 5, som i min lilla stad går att köpa på Grändens Delikatess för 45,-. Jag var egentligen där bara för att köpa en bit Pecorino till nämnda pastarätt när syster Maja såg den o ropade till. Hon är nämligen grymt allergisk mot just Natriumglutamat och vi har pratat om att vi skulle testa Taste No 5. Det funkar också utmärkt att äta pastan bara som den är! Du kan även beställa det här.

All rosa text är länkar vidare till det som nämns i texten! 

Specialintresse

Att jag har ett specialintresse för hjärnan torde inte vara någon överraskning för någon av mina trogna läsare. Jag upphör aldrig att fascineras av denna vårt mest fantastiska och formbara organ, så här ser ni lite ur mitt "hjärnbibliotek":

boken längst ned till höger är den nyaste, som jag
verkligen längtar efter att få "sätta tänderna i"!

All rosa text är länkar vidare till det som nämns i texten!