Lärorika korrigeringar

Alla skyltar av Mikael Richter 
och de flesta finns i Umeå

Jag brukar skoja om att jag bör vara fullärd när som helst eftersom jag gör så många misstag. Nu har jag faktiskt fått fog för det skämtet. Läste härom dagen om the Hypercorrection Effect [den sanna revideringseffekten] som psykologiprofessor Janet Metcalfe vid Colombia University la fram 2017.

För att lära oss (kognitivt så att vi verkligen minns det) på bästa sätt av misstagen krävs att vi direkt får reda på det rätta, erkänner det vi uppfattat fel och tar till oss det rätta tankesättet. 

Janet Metcalfe och hennes kollega Brady Butterfield fann 2001 i en studie att när deltagarna svarade fel på något ökade sannolikheten att de verligen skulle minnas rätt svar i framtiden. Vid rätt svar tänker vi ju inte vidare på saken eftersom det redan s.a.s. är klart. faktum är att ju säkrare deltagarna var på att de hade rätt när de svarat fel, desto bättre tenderade de att minnas rätt svar framledes.

Janet Metcalfe på bild från
https:/columbia.edu

Det här är ju något jag anat länge, men samtidigt håller jag verkligen med Metcalfe om att det egentligen är ologiskt.  

– Jag minns att jag ropade: ”det här går ju emot allt vi tror på, det kan inte vara rätt?”, säger Metcalfe till SvD. Enligt minnesforskning fördjupas ett minnesspår ju mer vi använder ett minne [det är detta neuroplasticitet handlar om!]. Ju mer du berättar om boken du läser eller tänker på ett gräl, desto bättre kommer du att minnas innehållet.

– Det som borde gällt om du var väldigt säker på ditt svar, är att minnet blev djupare inetsat [genomgående mina kursiveringar] när du svarade, och att det därför skulle vara svårare att förändra.

Förklaringarna till detta är flera; dels är det överraskningseffekten; när vi är totalt övertygade men ändå svarar fel ökar det aktiviteten i flera regioner i hjärnan, vilket Metcalfes forskningsgrupp noterade i magnetkamera [MR]. "Förenklat så har de sett att deltagarna, runt en tredjedels sekund efter att de får rätt svar, får en högre aktivitet i hjärnan i samband med att de kodar in rätt information – deras ansträngning ökar.

– Dels handlar det om överraskningen över att du gjort ett fel. Du blir mer överraskad och din uppmärksamhet ökar när du trodde att du hade rätt men inte hade det, än om du bara chansade. Det är som att någon säger: ”okej, fokus nu!”.Men det handlar också om att vi, när vi är säkra på att vi svarat rätt, redan har ganska djup kunskap om området, den omgivande kunskapen kring själva frågan, menar Metcalfe. Om vi [däremot] inte har en susning, inte kan något om området utan gissar hej vilt, tycks inte den nya kunskapen bli lika väl inetsad i minnet. Studier visar också att det är lättare att lära av fel inom ett område där man redan har ett expertkunnande.

Tack vare the Hypercorrection Effect kan jag alltså i lugn och ro fortsätta misslyckas och hävda att det finns vetenskaplig evidens för att det ändå gör mig allt bättre på det jag misstog mig om!

Läs gärna  avhandlingen här eller den nyss nämnda The correction of errors committed with high confidence [Rättelser av misstag med stort förtroende från 2006. 

”Fysisk aktivitet har en påtaglig effekt på hjärnan”

på Insidan i DN läser jag den 3 oktober om Marianne [som] hjälper sin hjärna att minnas bättre, som även är rubriken på artikeln. Marianne heter Lesslie i efternamn och har kommit ut med boken Bättre Minne, där hon beskriver dagens minnesforskning, samtidigt som hon berättar hur det känns att få sin hjärna undersökt i en demensutredning. Detta främst eftersom hon oroade sig för sitt eget försämrade minne, men också för att hon som journalist ville skriva om processen.

bild lånad från www.reportageborsen.se

"Demensutredningen har, tycker hon, lärt henne mycket om sig själv.

– Jag försöker göra livet enklare för mig numera. Vet jag att jag måste koncentrera mig så ser jag till att jag

inte blir störd av andra. Jag stänger av radion, sätter mobilen på ljudlöst. Och jag bokar inte in för mycket på

en dag, det orkar inte min hjärna med. --- För det går faktiskt att förbättra minnet och mota demensen genom att lägga om livsstil. För Mariannes del har det handlat om att motionera mycket, se till att få minst sex timmars sömn och att äta bra mat med långsamma kolhydrater. Och så vara försiktig med alkoholen." skriver DN.

Det är något också jag tvingats lära mig efter min olycka och det tror jag att alla egentligen skulle behöva lära sig att tänka på för att få ut mesta möjliga av klivet. 

Eller som Boo Johansson, professor i psykologi vid Göteborgs universitet uttrycker i artikeln inunder [med titeln] Fysisk aktivitet har en påtaglig effekt på hjärnan; 

"–  Hög utbildning, mycket motion, bra mat med mycket fisk och grönsaker och lagom med alkohol och koffein, det är vad som kan hjälpa oss att behålla minnet. Särskilt fysisk aktivitet har en påtaglig effekt på hjärnan och den kognitiva hälsan."

Se där; upp och hoppa, ät o sov tillräckligt samt avhåll dig från droger är receptet också för minnet!

All rosa text är länkar vidare till det som nämns i texten!