En massa skymningar

I torsdags var jag bjuden till Skillinge teater för att se ett Work in progress [Föreställning under Arbete] av koreografen och ÖSKGs ordförande Rachel Tess’ dansföreställning  Any Numbter of Sunsets.

Vi var en skara som fick vara med om vad jag skulle vilja beskriva som en generalrepetition (utan kostymer) med input, dvs efter föreställningen inbjöds vi att dela med oss av våra tankar och reaktioner på vad vi just upplevt. ”Efter två veckors installerande, tester och hårt arbete på Skillinge Teater har dansarna behov av stöd för att vidareutveckla verket. Ljud: Ulrich Ruchlinski Ljus och scenografi: Ulrich Ruchlinski och Rachel Tess  Konstnärlig rådgivning: Anna Pehrsson” som det står i presentationen. 

Som publik bjöds vi in att själva delta i dansverket som därigenom blev interaktivt. Vi fick innan vi gick in och satte oss välja en färgad boll som delade in oss i olika grupper som fick delta på olika sätt i verket.

Så här står det hos Skillinge teater om föreställningen;;

”Vi bjuder in dig till den sista solnedgången du någonsin kommer att se.  Den är lysande, psykedelisk, hallucinatorisk, banal, klichéartad och förorenad. Du kommer att värma dig i dess bleka plasticitet. Den är allt och inget av det du förväntade dig att den skulle vara.  Du vet varför du är här men du vet inte hur det kommer att vara att gå härifrån.  Det tar ca 1 timme och 40 minuter.  

Jag valde (givetsvis) en gul boll, medan de

som inte talade engelska fick ta en blå.

Vi bjuder in dig till spänningen av dina egna förväntningar på den alldeles nära, kommande och avlägsna framtiden. Vi kan inte förutspå framtiden men vi kommer att leka med den.   

Koncept och koreografi: Rachel Tess Co-choreography and performance.”

Rachel Tess’  (som jag även skrivit pm tidigare) är en amerikansk  koreograf och dansare som lever och arbetat med Milvus Artistic Research Center i Kivik och i samarbete med Wanås Konst. Hon tog en kandidatexamen  från The Juilliard School i New York City 2004, där hon även tilldelades Princess Grace Award (2002). Hon har bl a dansat med Les Grands Ballets Canadiens de Montreal, Göteborgs Opera Ballet, och CullbergBalleten i Stockholm: Dansare och medkoreografer är Kenneth Bruun Carlsson, Nellie Björklund, Anders Granström, Dinis Machado, Peter Mills och Isaac Spencer.

Dinis Machado är en portugisiskk artist och koreograf som bor och jobbar i Sverige. Han har bl a en kandidatexamen i teater från Lisabons teaterhögskola och en magisterexamen från svenska Dans och Cirkus Högskolan 2014.

Anna Pehrsson är baserad i Stockholm. Hon utbildades bl a vid BalletAkademin och har framträtt med Alias Compagnie, CullbergBaletten och Stockholm Stadsteater,.  2013 tog hon en magisterexamen i koreografi vid Dans och Cirkus Högskolan i Stockholm.  

Isaac Spencer tog en kandidatexamen från Juilliard School 2004. 2004-2006 var han medlem i Hubbard Street Dance Chicago och sedan  jobbade han med CullbergBaletten i Stockholm, där han var fast anställd. Han frilansar nu som  artist baserad i Stockholm och Dresden. 

Louise Dahl jobbar med dans och koreografi, med Stockholm som bas. Under senare år har hon jobbat med koreografer som Mårten Spångberg, Frederic Gies, Cristina Caprioli/Ccap, Margrét Sara Guðjónsdóttir, Mette Ingvartsen och Mirko Guido.

Kenneth Bruun Carlsson är norsk frilansande dansare och koreograf boende i Sverige . Han har bl a dansat med CullbergBalleten, Kenneth Kvarnström & Co m fl.

Anders Granström är svensk skådespelare och var en av initiativtagarna till Musikteatergruppen Oktober. Han har även medverkat i bl a Hans Alfredsons Den enfaldige mördaren (1982) och Stefan Jarls Goda människor (1990) liksom i TV-dramerna  Studierektorns sista strid (1986), Macklean (1993) och Sjätte dagen (2000).  .

Peter Mill är dansare, artist, koreograf, aktivist, forskare, lärare och mentor. Han har en magisterexamen i koreografi från Dans och Cirkushögskola  i Stockholm.

Nellie Björklund  ör svensk artist och skådespelare som nyligen tog examen från NOVA Performance Academy i Simrishamn och hon har jobbat på Malmö Operan, Skillinge Teater, Scen Österlen, och Malmö Stadsteater. 

Min känsla  att föreställningen har starka referenser till Butoh-dans (bortsett från att dansarna inte bar kostym) då den även i presentationen refererar till bl a föroreningar och ett väntat sönderfall och slut. 

Butoh ser ju på hela livet som ett ständigt pågående sönderfall och lockelsen till det imperfekta. Dansarnas rörelsemönster är därför allt annat än estetiskt tilltalande

Till minglet bjöds på vin och äkta fransk cider med tilltugg

.

Vill ödmjukast tacka Rachel och hennes dansare för inbjudan och en mycket spännande föreställning!

Föreställningen ges 14 - 16 september o biljetter beställa här!

”Vetenskaplig lycka” enl Seth Selleck

Jag var på föredraget The Science of Happiness med Seth Selleck på biblioteket. Han är hitflyttad amerikan som jobbar som ungdomssamordnare i Simrishamns kommun för projektet Ungdomens hus Bénka-dí  på biblioteket. Alla bilder i inlägget är hans och kommer från föredraget, som hölls på engelska.

”Tillåtelse att vara mänsklig”

I föredraget frågade sig Selleck  ”Varför ökar psykisk ohälsa i världen? Vilka faktorer påverkar livsglädjen? Hur kan vi bäst möta alla utmaningar i vår snabbföränderliga värld?” 

"Klinisk depression är epidemisk globalt
[beroende på bl a] Stress, ohälsosam kost, ensamhet,
brist på motion, solsken och sömn" dvs ämnen
jag återkommit till här ofta

Denna föreläsning har hållits just för  Bénka-dí-ungdomarna och tar upp den ökande psykiska ohälsa som drabbar såväl unga som gamla, och Seth Sellecks tankar om hur man kan råda bot på den. Det är dessa som presenteras bl a på bilderna här och det handlar om ämnen jag tagit upp ofta här.

”Vi söker alla Lycka [som beror på]  

• Nedärvda nivåer  
• Tankar och känslor kommer och går 
• Observerande av jaget och livet 
• Accepterandet av jaget och livet [jämför med ACT-terapi]  
• Att välja fokus
• Valet av agerande, vanor (istället för att bara reagera) 
• Skapa och utveckla attityder [men han menar, tvärtemot forskningsresultat,  att vi inte bör förvänta oss något särskilt för att risken då är att vi blir besvikna 

"Förväntansluckan

• Vår VERKLIGHET jämförd med våra FÖRVÄNTNINGAR
• Rika samhällen är mindre lyckliga
• Annonser och sociala media
• Oftast är vi inte rika, vackra, bra eller framgångsrika nog

M a o när vi jämför oss med andra istället för att uppskatta och njuta av det vi har här och nu och är närvarande även i de allra minsta detaljerna av vardagen så kan vi omöjligt finna lyckan. Jag brukar säga att mitt lyckligaste ögonblick var att sitta och lyssna på mina nyfunna vänner på en indisk tågstation, där de satt och pratade och skrattade åt småsaker på ett sätt som gjorde att jag kände mig bekväm och delaktig, fast jag inte förstod mycket av vad som sades på Marathi.

Att skapa lycka är som att träna våra muskler:

• Observera. Bli medveten om långtidslyckan [som jag vill kalla förnöjsamhet]
• Justera dina förväntningar [eller som jag vill påstå; jämför dig inte med andra, utan förvänta dig det som är möjligt för just dig!] 
• Sakta ned och skapa en hälsosammare livsstil
• Spendera tid med dem du älskar utan distraktioner, ansikte mot ansikte
• Skriv ned en positiv upplevelse var dag
• Skriv ned eller berätta för någon om fem saker du är tacksam för var dag
• Var snäll och gör små vänligheter som gör [en positiv] skillnad för någon [Jag återkommer till hur smittsam vänlighet, är här; i november bekräftades av Psychologytoday.com; att vara snäll gör dig lycklig!]
• Gör positiva handlingar tillsammans med andra

bild lånad från hjarnfysik

Det handlar m a o om hjärnans neuroplasticitet; att skapa nya synapser [kommuniskationsvägar mellan våra nervceller] genom att öva, på samma sätt som vi kan träna upp våra muskler. Träna på och finn därigenom just det som gör dig lycklig!!!

MS-hopp och stamcellsoptimism

I april läste jag om nytt hopp för ms-sjuka i form av behandling med så kallad blodstamcellstransplantation, vilket gett mycket goda resultat. Det handlar om en transplantation som bör reserveras för aggressiv och skovvis*) [genomgående mina kursiveringar] förlöpande Multipel Skleros (MS). (MS uppträder i två skilda faser; en fas med skov och återhämtningsperioder och en annan fas med där funktionsstörningen är successivt tilltagande.
I vissa fall uppträder det sistnämnda från början [primärprogressiv MS])
En Autolog blodstamcellstransplantation sker med transplantation av patientens egna stamceller och kan medföra remission, dvs att kroniska symtom avtar och det används som rutinbehandling vid vissa maligna blodsjukdomar. Med immunhämmande läkemedel slås då det felprogrammerade immunsystemet som ger upphov till sjukdomen ut och därefter återtransplanteras patientens egna blodstamceller för att få immunsystemet att fungera. I Sverige används detta dock inte för patienter med MS,
Vid Allogen blodstamcellstransplantation transplanteras stamceller istället från en givare, vilket ansetts vara att föredra för att helt kunna utesluta att patientens egna återtransplanterade stamceller skulle vara fortsatt programmerade så att sjukdomen består. Det anses dock så riskabelt  att inte heller det använts för MS i Sverige, eftersom det i regel inte är en livshotande sjukdom.

bild lånad från www.svt.se/nyheter/vetenskap/

Multipel Skleros (MS) betraktats istället som en livslång obotlig sjukdom som dock leder till ökande funktionshinder och en för tidig död. På senare tid har dock drygt hundra MS-sjuka behandlats med just blodstamcellstransplantation med mycket goda resultat! Två tredjedelar av de behandlade lever idag helt normalt och utan MS-mediciner. Trots de goda resultaten är det dock fortfarande relativt få som får behandlingen, och de regionala skillnaderna är stora.

Hjärnan skadas [av att] MS är en så kallad autoimmun sjukdom, vilket innebär att kroppens immunförsvar har missuppfattat sin uppgift och börjat bekämpa den egna hjärnan. "I första stadiet skadas det så kallade myelinet, som kan liknas vid nervbanornas isolering. [Myelin fungerar som ett skyddande lager längs nervcellernas långa axoner. Med hjälp av myelin fungerar nervsignalerna bättre och går snabbare.] När myelinet inte fungerar som det ska blir nervsignalerna svagare eftersom de läcker ut från nerverna. I ett allvarligare skede skadas nervbanorna så att inga impulser går fram. Gäller det till exempel nerver som kontrollerar benen förloras förmågan att gå.

*) Skov MS utvecklas i så kallade skov, funktionshinder som plötsligt inträder och som efter en tid går tillbaka. Vid aggressiv skovvis fortlöpande MS kommer skoven tätt och den sjuke upplever sig drabbas av allt allvarligare funktionsnedsättningar som också i allt större omfattning blir bestående. Det är denna typ av MS som framgångsrikt kan behandlas med blodstamcellstransplantation om behandlingen sätts in i ett tidigt skede.
Blodstamcellstransplantation går till så att benmärgen stimuleras att avge stamceller till blodet. Sedan silas blodet i en speciell maskin och stamcellerna avskiljs för att senare frysas.
Därefter får patienten en mycket kraftig cellgiftsbehandling så att hela immunförsvaret slås ut. Det här är en jobbig och farlig behandlingsfas eftersom patienten är extremt infektionskänslig under cirka en veckas tid. Hittills har ingen avlidit i Sverige, men risken måste vägas mot nyttan.

överläkare Joachim Burman, Uppsala universitet
bild lånad från katalog.uu.se

Joachim Burman, överläkare vid neurologen, Akademiska sjukhuset i Uppsala, utvecklar sedan flera år metoden att använda blodstamcellstransplantation mot MS. Han menar att, precis som vid all annan medicinsk behandling, måste riskerna vägas mot nyttan.
– Nyckeln är att välja rätt patient. Väljer man en patient som har lindrig sjukdom då väger riskerna över och det är bättre att använda bromsmedicinering. Men väljer man en patient som har svår sjukdom och som har mycket att förlora, då har man mycket att vinna med behandlingen, säger Joachim Burman och fortsätter:
– I det läget väger riskerna mindre tungt än den vinst man kan göra. Äldre patienter, som haft MS länge och redan har etablerade funktionshinder, har förmodligen mindre nytta av behandlingen samtidigt som riskerna är större.

Eftersom det är det egna immunförsvaret som löper amok i kroppen, syftar behandlingen till att återställa immunförsvaret så att det upphör att skada hjärnan. Det görs i tre steg:
Först stimuleras benmärgen till att släppa ut stamceller i blodomloppet. Därefter passerar allt blod genom en maskin som kan avskilja stamcellerna som senare fryses in.
Sedan slås immunförsvaret  ut fullkomligt med hjälp av starka cellgifter. Patienten är under cirka en veckas tid helt utan immunförsvar. Det är en mycket farlig fas och patienten hålls strikt isolerad. Minsta infektion kan få allvarliga konsekvenser.
Slutligen får patienten tillbaka sina upptinade stamceller i en blodtransfusion. Stamcellerna söker sig tillbaka till immunförsvaret och börjar producera vita blodkroppar, alltså ett nytt immunförsvar.
Det nya immunförsvaret har glömt att det brukar attackera hjärnan. För två tredjedelar av patienterna upphör all MS-aktivitet. Sett till alla behandlade minskade skov-aktiviteten med 99 procent, detta enligt en artikel som publicerades i en vetenskaplig tidskrift 2014.

Stamceller som förstorats upp från ett mikroskop.
Foto: Tommy Svensson lånat från DN

Behandlingens effektivitet är väl dokumenterad och resultaten är betydligt bättre än de som uppnås med bromsmedicinering, ändå är stamcellstransplantation en kontroversiell behandlingsmetod när det gäller MS. Det beror på att det ännu inte har kunnat genomföras en vetenskaplig studie där patienter behandlade med blodstamcellstransplantation kan jämföras med en kontrollgrupp som fått traditionell behandling med bromsmediciner.  

– En sådan studie pågår och när vi har den i ryggen är det otvivelaktigt att metoden vilar på vetenskaplig grund, säger Joachim Burman.
---En av de vanligaste behandlingarna med bromsmedicin kostar drygt 200 000 kr per år. Om man insjuknar vid 30 så kan det handla om en 50-årig medicinering, alltså 10 miljoner per patient. Transplantationen kostar samhället en halv miljon eller strax däröver. Det är en engångssumma som oerhört snabbt tjänas in.
Men långt ifrån alla med lämplig sjukdomsbild erbjuds transplantation. Behandlingarna kan genomföras vid alla universitetssjukhus och de flesta har hittills genomförts vid Akademiska i Uppsala, Karolinska i Solna och Skånes universitetssjukhus. Bara ett fåtal patienter har behandlats vid de övriga sjukhusen, så det gäller att bo rätt landsända.
Varje år insjuknar cirka ett tusen svenskar i MS, men endast trettio får behandlingen.
– Om vi når upp till hundra behandlingar årligen skulle jag vara nöjd. Men ser man till antalet som skulle ha nytta av behandlingen så är det ännu fler, säger Joachim Burman." Det är fantastiskt hur mycket positivt som forskas fram!
Här kan du läsa om Kajsa Sigvardsson som insjuknade 2010 i MS och såg mörkt på sin framtid. Hon är en av de 120 MS-sjuka som hittills behandlats med blodstamcellstransplantation. Nu, två år efter behandlingen, lever hon ett helt normalt liv. Kajsa säger att hon är frisk, men att hon formellt har sin MS-diagnos kvar.
ANTAL MS-PATIENTER SOM GENOMGÅTT BLODSTAMCELLSTRANSPLANTATION TILL OCH MED 2015.
Akademiska i Uppsala 56 Karolinska universitetssjukhuset 21 Skånes universitetssjukhus 17 Sahlgrenska universitetssjukhuset 8 Universitetssjukhuset Örebro 6 Universitetssjukhuset i Linköping 5 Norrlands universitetssjukhus 4 Källa Joachim Burman m. fl. läkare"

Alla stamcellsbehandlingar är dock inte lika fantastiska, utan kan stå patienterna dyrt. Främst när det handlar om vad som liknar rena skönhetsbehandlingar.
"Stamceller har blivit vår tids mirakelkur. På nätet är det lätt att hitta allt från skönhetsprodukter som ska föryngra huden till kliniker som injicerar stamceller i hjärnan eller ryggmärgen för att behandla sjukdomar som ALS, MS och Parkinson.
– De försöker tjäna pengar på människors förväntningar på ett hett forskningsfält, oavsett om det handlar om ansiktskrämer eller botemedel mot autism, säger Timothy Caulfield, som leder en policygrupp för hälso- och forskningslagstiftning vid Albertauniversitetet i Edmonton i Kanada.
Att ta fram nya behandlingar är en långsam process. Timothy Caulfield menar att klinikernas verksamhet skadar hela forskningsfältet och gör arbetet svårare för seriösa forskare.
– Jag är övertygad om att stamceller kan ge effektiva behandlingar, men vi måste ha tålamod. Det är svårt att säga det när svårt sjuka vill bli botade nu, säger han." som DN skrev i juli 2015. Visst är det ett hett forskningsfält; redan 2011 skrev DN om alla förväntningar, som nu börjat infrias!

Kognitiva förmågor och Theory of Mind även hos djur

I början av oktober rapporterade SVTs Vetenskapsredaktion om något jag tagit upp tidigare gällande kråkfåglar under den (tycker jag personligen) löjliga rubriken Apor kan läsa dina tankar. Nämligen om Theory of Mind [teorin om sinnet], som tidigare trotts vara unikt mänskligt, precis som många andra kognitiva förmågor som också finns i våra (vi människor alltså) frontallober. Så här beskriver Vetenskapsredaktionen Theory of Mind : En bra svensk översättning för theory of mind saknas, men man kan säga att det handlar om en slags inlevelseförmåga som innebär att man förstår att andras beteende påverkas av deras föreställningar om världen. [Empati är ett ord jag beskriver noggrannare här då det finns flera varianter av det!] Traditionellt har man trott att förmågan utvecklas i fyraårsåldern hos människor, men studier med bland annat ögonrörelsemätning har pressat ner åldern till två år.  

Enklare former av förmågan är kända sedan tidigare hos djur, och inte bara primater besitter den. I vintras kom till exempel en studie på korpar om fenomenet."

Illustration av frontalloben [prefrontal cortex] lånad från the Guardian

Så här skriver Vetenskapsredaktionen om det: "I den vetenskapliga tidskriften Science publiceras idag [7 oktober] en artikel som ger starkt stöd åt idéen [sic! idén] att schimpanser, bonoboer och orangutanger kan veta vad andra primater tänker på. 

Tänk dig att du sitter vid din skärm och ser en film med två personer, Lisa och Kalle, där Lisa ser hur Kalle gömmer sig i en buske. Därefter lämnar Lisa platsen och ser inte när Kalle lämnar busken.  När Lisa sedan kommer tillbaka och ska hämta Kalle kommer du antagligen tro att Lisa tror att Kalle fortfarande sitter gömd i sin buske. Som en följd av detta så kommer dina ögon vandra till den plats dit du tror Lisa är på väg, alltså till busken.  Om jag samtidigt mäter dina blickar med en ögonrörelsemätare, som ser åt vilket håll du tittar, har jag ett bevis på att du har det som på engelska kallas för theory of mind – en typ av inlevelseförmåga som innebär att vi människor kan föreställa oss vad andra människor föreställer sig [genomgående mina kursiveringar]; att vi i detta fall kan räkna ut vad de har i sitt huvud.  

Har schimpanser och orangutanger samma inlevelseförmåga? Först nu kan vi svara 'ja' på den frågan. Och experimentet bakom beviset är utfört på exakt samma sätt som exemplet i ovan, där en internationell forskargrupp kunde se att 17 av 22 apor, bestående av schimpanser, bonoboer och orangutanger, tittade på den tomma busken.  Inte längre unikt mänskligt Frågan om theory of mind är något som länge väckt debatt, eftersom att det mesta har pekat på att detta kunde vara en av de viktigaste egenskaperna som skiljer oss människor från djuren.

Kognitionsforskare Tomas Persson med schimpans, bild lånad från Lunds universitet

Men efter den här rapporten [liksom forskningsrapporten om kråkfåglar!] blir det svårt att hävda någonting annat än att även våra närmaste släktingar har förmågan, enligt Tomas Persson, kognitionsforskare vid Lunds universitet.
 – Ett identiskt test har gjorts för små barn. Då slöt man sig till att de hade den förmågan, och därför bör man kunna säga samma sak om aporna i det här testet. Forskarna har tittat på väldigt många individer för att bli säkra, och det går i linje med många andra experiment där man tittat på hur apor exempelvis läser av varandras uppmärksamhet eller avsikter. Det är en väldigt väl genomförd studie [från Kyoto universitet] och det är svårt att invända på deras resultat, säger han.
Det svåra med den sådana här experiment är att testa något som man traditionellt inte kan mäta utan att fråga försökspersonen om det. Helt enkelt eftersom fenomenet inte är synligt: det handlar ju om någons föreställningar om någon annans föreställningar.  Men genom ögonrörelsemätning har man kunnat studera djurens spontana förväntningar på vad som kommer att ske i scenen.
– En vinst med tekniken är att djuren inte behöver prestera i ett specifikt experimentupplägg eller lära sig någonting, vilket annars öppnar upp för mer kritik av resultaten, säger Tomas Persson.   Forskargruppen har alltså på ett smart sätt lyckats komma runt dessa problem. På så sätt kan vi med ganska stor säkerhet säga att vår förmåga att läsa av andras tankar [dvs vad vi förväntar oss att de ska göra med ledning av tidigare beteende] härstammar från långt tillbaka i tiden, och en förmåga vi delar med våra närmaste kusiner [och så kråkfåglar då, men dem forskar ju Tomas Persson inte på.
– Jag måste erkänna att det blir roligare nu när vi primatforskare kan arbeta efter hypotesen att de här djuren har theory of mind, och ha det med oss när vi utför andra experiment som exempelvis handlar om deras kommunikativa förmågor. Framförallt är man ju nyfiken på hur den här förmågan fungerar i hjärnor som inte har ett mänskligt språk, säger Tomas Persson."
Väldigt spännande att såväl  schimpanser, bonoboer, orangutanger liksom kråkfåglar visas ha dessa egenskaper nästan samtidigt anser jag,

Lär [ut] bäst med rätt feedback o drömmar

Inlärning tycker jag är väldigt intressant, så nu kommer jag att presentera två olika vetenskapliga fynd om det. Det skiljer en del från forskning gjord 2010 men då handlade det inte främst om lärande i o f s.
Specialnest.se skrev i oktober om Alva Appelgren, som är doktor i kognitiv neurovetenskap och numer fungerar som lektor på Södertörns folkhögskola. Hon menar att det fungerar att påverka elevers kämpaglöd, med beröm på rätt sätt. Appelgren har undersökt hur elever kan motiveras och hur deras motivation kan påverkas av olika typer av feedback får. I augusti 2015 disputerade Appelgren på Karolinska Institutet i hjärnforskaren Martin Ingvars forskargrupp.
Hon har undersökt hur vi lär oss och hur en kan använda kritik och beröm på bästa sätt för att lära på bästa sätt. Hon har även tittat på hur våra förväntningar påverkar oss att kämpa för att fortsätta lära oss någonting svårt. Alva Appelgrens avhandling, Error, praise, action and trait: effects of feedback on cognitive performance and motivation,  som redogör för hennes forskning och den kan du läsa här.  Appelgren säger i Specialnest.se:
– Vi gjorde studierna både i laboratoriemiljö samt på plats mi skolan med elever i mellanstadiet. Syftet var att ta reda på vad det är som motiverar elever och vilken typ av feedback som ger bäst resultat, säger Appelgren till Specialnest.se. I skolstudien fick eleverna göra övningar som testade deras arbetsminne. Studien sträckte sig över 20 sessioner, vilket gav forskarna möjlighet att få information om elevernas ihärdighet. Det visade sig att de elever som trodde att intelligens kan förbättras med träning fullföljde sessionerna i större utsträckning än de som trodde att intelligens är något medfött som inte kan ändras. Forskarna drog slutsatsen att elever med en flexibel attityd till lärande och som tror att förbättring är möjligt är mer motiverade till att slutföra övningar [genomgående mina kursiveringar]. De elever som hade inställningen att övningen skulle bli rolig och givande var också mer motiverade.
– Jag har länge varit intresserad av vad som gör oss motiverade och även att vi påverkas mycket av vår omgivning. Det är av yttersta vikt att förstå detta för att nå bra resultat, tänker jag. Oavsett vad vi tar oss för egentligen, men kanske framförallt i skolan.  

Bild lånad från varningsskylten.se

I sin forskning undersökte Appelgren först prestationen hos vuxna som fick göra en minnesuppgift, där de samtidigt fick höra olika ljud som förklarade när de gjorde rätt och fel. Därefter gjordes hon samma studie med vissa tillägg på mellanstadiebarn.
– Vi har bland annat undersökt elevernas inställning och motivationen för uppgiften, liksom hur de tänkte om intelligens.
Appelgrens syfte med studien var att få reda på hur olika typer av feedback påverkar vårt sätt att lära och hur elevernas attityd kan påverka deras uthållighet.
– Jag är intresserad av kopplingen mellan hjärnan, vårt beteende och hur vi lär oss.  Feedback kan vara bra men också dåligt för prestationen beroende på hur den används, menar Appelgren . Därför är det viktigt hur vi anpassar vår feedback utifrån uppgiften.
– Det finns forskning som styrker att vi kan lyckas om vi kämpar, men vi vet nu också att det är viktigt att vi säger saker som ”du valde rätt”, vilket ger bättre effekt än beröm som ”vad smart du är”.  
Appelgrens forskning innefattade också magnetröntgenundersökningar där hon analyserade effekten av de olika typerna av beröm och hur det påverkade motivation, stress, prestation och hjärnaktivitet.
Studien  visade att för mycket ljud påverkar prestationen i minnestesten negativt.
– Vi fann även att elever som var motiverade före uppgifterna och tyckte det var värdefullt gjorde fler övningar. Elevernas synsätt på intelligens påverkade också hur många övningar de orkade genomföra. Elever som tänkte på att vara smart som något man kan öva och förändra (ett växande tankesätt) slutförde fler övningar jämfört med elever som tänkte på att vara smart som något man antingen har eller inte (statiskt tankesätt).  
Alva Appelgren  menar att hennes doktorsavhandling kan hjälpa lärare och föräldrar att ge beröm på rätt sätt.
 – Lärare behöver få hjälp att ge feedback som syftar till att berömma en process [mina kursiveringar] och som uppmuntrar elever att kämpa och på så sätt få dem att slutföra sina uppgifter. Det vi får höra i skolan, inställningen till den uppgift vi har framför oss och vad som händer då vi får feedback är faktorer som påverkar vår motivation och koncentration. Det är viktigt att lärare känner till det!

Bild lånad från www.flickr.com

13 maj lades Causal evidence for the role of REM sleep theta rhythm in contextual memory consolidation om inlärning och sömn fram, vilket VetenskapenVärld berättade om så här samma dag: "I ett försök med möss har forskare kommit fram till att REM-sömn hjälper mössen att lära sig nya saker. Forskarna tror att REM-sömnen även förbättrar människans inlärning.
REM-sömn är det sömnstadie då man oftast drömmer. Den förekommer vanligen fyra-fem gånger per natt. Att få en god sömn är viktigt inför en tenta eller presentation.
Nu visar dessutom amerikanska forskare i en ny studie med möss att det finns ett direkt samband mellan hjärnaktivitet under REM-sömn och hur vi lär oss nya saker och lagrar det i minnet. [Har för mig att jag skrivit något liknande tidigare...]
Det visade sig att en störd REM-sömn ledde till att mössens förmåga att lära sig nya saker försämrades. I undersökningen riktade forskarna ljus på mössens hippocampus, en del av hjärnan som spelar en viktig roll i bildandet av nya minnen. Metoden kallas för optogenetik.
Genom att rikta ljus mot vissa nervceller i hippocampus under REM-sömnen kunde forskarna störa de nervimpulser som påverkar inlärning och minne. Utan att väcka mössen kunde forskarna visa att störningar under REM-sömnen försämrade mössens förmåga att komma ihåg var nya objekt låg och känna igen platser kopplade till smärta. Hur REM-sömn påverkar vår förmåga att minnas kan du höra här!
Men när forskarna däremot gjorde samma sak när mössen inte befann sig i REM-sömn försämrades inte förmågan att lära sig nya saker.
Forskare har länge trott på sambandet mellan REM-sömn och minnesinlärning men detta är första gången som man hittat en direkt koppling.  Studien är gjord på möss men forskarna tror att även människans minnesinlärning kan påverkas på samma sätt."
Dröm ordentligt och motivera rätt för bästa inlärning m a o!

Prehabilitering för att slippa skador o sjukdom

Jag har stor erfarenhet av rehabilitering efter först 18 månader på Solliden rehab och så konstutbildningen under hela sju år. Sedan rehabiliterades jag även på Orup under två veckor vid två tillfällen tidigare i år.
Där rehabilitering handlar om att återanpassa kropp och själ för att kunna fungera så bra som möjligt i samhället igen efter en skada eller sjukdom  Habilitering handlar om att hjälpa människor med olika funktionsnedsättningar, som kan vara antingenfysiska, mentala eller både ock.

Prehabilitering-skylt (på engelska) lånad från litigationps.com

Nu ska jag istället ta upp det förebyggande begreppet, Prehabilitering, som gäller att istället förebygga skador och sjukdomar genom kost, träning och andra hälsosamma metoder för att inte bara bevara utan även förbättra det egna mående. 

Oftast används begreppet här i Sverige främst inom idrottsrörelsen, men jag vill verkligen att det ska användas mer även inom exempelvis sjukvården. 

Prehabilitering kan nämligen inte bara förebygga en massa lidande, utan är också så viktigt eftersom det alltid är svårare att laga sådant som redan gått sönder. (En lagad vas kan se helt perfekt ut, fast den läcker, som jag brukar försöka förklara min egen situation när folk säger att det inte alls ser ut som om jag har några fysiska problem längre.) Dessutom är ju lagandet av en trasig kropp oerhört kostsamt på alla plan, medan det går ganska enkelt att ändra sina vanor så att man lever hälsosammare. 

Om hur viktiga våra förväntningar är för att nå målet
bilder ur Receptet på Lycka del 6 

Att ge sig på teknikerna ur TV-programmet Receptet på Lycka tror jag kan vara oerhört bra. En kombination av terapi, träning dieter och äventyr där de (framför allt) fick utmana sin egen syn på vad de klarar av för att därmed inse att man klarar av mer än man tror. Mycket mer. Genom det lyckades de fyra tjejerna att trappa ned och sluta med sin SSRI-medicinering.

För tillfället håller även jag på att försöka trappa ut min SSRI-medicinering, som jag ätit i över tjugo år pga min hjärntrötthet. Jag gör det i väldigt långsam takt, under ledning av läkaren på Orup så jag är oerhört tacksam över att jag följde Receptet på Lycka så noga. Både kost och träning (viktiga delar a själva prehabiliteringen) sköter jag ju på det sättet sedan enormt länge, så nu måste jag bara försöka hitta utmaningar och äventyr också!