I torsdags fick jag det glada beskedet att jag antagits till ÖSKG [Östra Skånes Konstnärsgille], vilket är den lokala organisationen för yrkesverksamma konstnärer som bl a ligger bakom Konstrundan. Det var lite oväntat eftersom jag tidigare fått beskedet att jag även skulle behöva inkomma med arbetsprover den 23 november, eftersom det är mer än två år sedan jag tog min examen från Konsthögskolan. Det gjorde jag ju redan 2002 så jag tyckte det var fullt förståeligt att jag skulle behöva visa vad jag gjort konstnärligt de senaste 13 år sedan för att kunna antas.
Jag är tacksam för att inte behöva det och antar att det faktum att min konstnärliga verksamhet är så väl dokumenterad och även att jag suttit flera perioder i KROs styrelse under dessa år gjorde det beslutet enkelt. Jag hoppas att jag kommer att kunna tillföra en del till ÖSKG med tanke på mina erfarenheter av konstlivet både här i Sverige, USA och Sydafrika. Framför allt ser jag verkligen fram emot att lära känna de drygt hundratalet andra medlemmarna!
Eftersom jag inte behövde lämna in några arbetsprover kommer jag bara att ställa ut ett enda verk på
Det ska vara ett verk som jag "anser ger en bra representation av mitt konstnärskap" så därför kommer jag att ta tillfället i akt att äntligen visa mitt Utopiskt Implantat för Framtiden vid en riktig konstutställning. Jag kommer att återkomma om öppettider osv när det närmar sig.
Att Gandhi är en stor förebild, kanske det faktum att jag skrivit om honom nästan varje år kan vara en ledtråd om. Nu är det dags igen, för Gandhi uttrycker det ju så oerhört bra och tydligt:
Fienden är rädsla. Vi tror att det är hat,
men det är rädsla.
Jag har flera gånger försökt förklara att jag är övertygad om att allt våld och alla kränkningar har sin grund i att den som utför dem är svag och osäker. Därmed menar jag verkligen inte att de därmed ska vara förlåtna för jag tycker att man alltid har ett val och makt över sina egna handlingar, men jag menar att det är en förklaring. Brottsoffer har en alldeles för låg ställning i Sverige, antagligen just för att det anses att de brottslingarnas förflutna innebär att de därigenom är förlåtna för att det är så synd om dem. Lyssnar man dock på någon som Morgan Alling, eller som verkligen levt ett liv av misshandel, missbruk och mobbning så bör man inse att så inte alls behöver vara fallet. Tvärtom! Tänk bara på hans fantastiska arbete med Morgans Mission!
Ta det hemska som skedde i Trollhättan igår t ex. Det skulle inte förvåna mig det minsta om det visar sig att gärningsmannen själv gått där på skolan och blivit mobbad. Eller så kanske han är en svensk motsvarighet till Breivik? Människor är inte av naturen onda utan blir det pga hemska egna erfarenheter.
I början av september läste jag något fantastiskt om getingar, som annars främst får dålig publicitet. Här kan du se en liten film om att faktiskt är nyttoinsekter:
Men nu vidare till den där artikeln jag hittade påwww.IFLscience.com, som jag här översätter delar av:
Getingar... "har smärtsamma bett, men är inte kända för att vara nyttiga (för oss, eller söta) som exempelvis bin. Nu kanske det är dags för dem att få lite hjältetid på scenen: Deras gift har nämligen precis visat sig kunna attackera cancer-celler, fast de samtidigt lämnar de friska cellerna i fred. Det har getinggift, som är målinriktat mot cancer heter MP1 (Polybia-MP1) och det hittills varit okänt hur det delvis kan eliminera cancer-celler. "Enligt ny forskning, publicerad i Biophysical Journal, från University of Leeds och São Paulo State Universitet i Brazil, upptäckte de att MP1 splittrar det bakteriella cellens hinna för att kunna agera mot de mikrobiella patogenerna [små ämnen som orsakar sjukdom]. "Tidigare har de visat sig kunna hindra tillväxt av cancer-celler i prostata, urinblåsa och multiresistentaleukemiceller. Man visste dock inte hur giftet lyckades skada just cancer-cellerna, utan att skada resten av cellerna. Giftet utnyttjar det avvikande fett eller lipider, som finns särskilt i cancer-cellernasmembran. Deras onormalt snabba spridning skapar svagheter där giftet kan växelverka mer lipiderna, som till slut skapar stora hål i membranet. De hålen är nog stora för att essentiella molekyler ska börja läcka ut. Som t ex proteiner, som cancer-cellerna inte kan fungera utan. Getingen som skapar giftet heter Polybia paulista. Giftet har hittills testats på ett modell-membran och har undersökts genom att använda ett vitt spann av framställnings-tekniker. "
"'Cancerbehandling som attackerar lipidernas sammansättning av själva cellmembranet skulle vara en helt ny klass för behandling' sa Paul Beales vid University of Leeds som är medförfattare till studien. 'Det här kan vara användbart vid utvecklandet av nya kombinationsbehandlingar, där många mediciner används samtidigt för att behandla cancer genom att attackera cancer-cellerna från flera håll samtidigt.' På friska cellers membran är det inre lagret (på insidan av cellen) fullt med fosfolipider, som exempelvis PS (fosfatidylserin) och PE (fosfatidyletanolamin). I cancer-celler däremot sitter PS och PE på det yttre lagret av cellmembranet, mot utsidan. för att prova de olika effekterna av PS och PEs närvaro på cellerna, undersökte forskarna hur MP1 fungerade ihop med modell-membranen fyllda med PS och/eller PE . Närvaron av alla fosfolipider hade en destruktiv effekt på cellerna. PS förstärkte chanserna för att MP1 ska bindas till membranet så mycket som sju till åtta. Närvaron av PE blåser upp storleken på hålen som skapats av MP1 så mycket som från 20 till 30. 'Formade på bara några sekunder, är dessa porer stora nog att tillåta kritiska molekyler, som RNA-proteiner att enkelt fly cellerna," förklarar João Ruggiero Neto vid São São Paulo State Universitet som är medförfattare till studien. 'Den dramatiska¨förbättringen
av förmågan att tränga igenom, som orsakats av PE-peptiderna ['kroppsegen antibiotika'] och dimensionen på hålen i dessa membran är överraskande'
Nästa steg för forskarna blir att justera MP1s aminosyre-sekvenser för att se hur urvalsprocesserna [av cancer-cellerna istället för de friska] egentligen fungerar och att försöka förfina dem.
'Att förstå mekanismen bakom hur peptiderna ska hjälpa till i studier gällande övergången för att vidare fastställa dessa peptiders potential för att kunna använda dessa peptider i medicin,' påpekar Paul Beales. 'Eftersom de visat sig välja just cancer-celler och inte förgifta de friska cellerna i labbet, kan det vara möjligt att dessa peptider är säkra, men det krävs mer arbete för att verkligen bevisa det'." Hoppas nu att det verkligen visar sig fungera så. Det vore verkligen fantastiskt och helt omstörtande!
När jag var barn fick jag ett recept av lemon curd av min farbrors fru, som jag gjorde mycket av, fast det var rätt komplicerat med vattenbad och allt. Jag har nämligen alltid älskat den sura smaken av citron och det gick både bra att ha på bröd och i t ex bakverk som cheesecake, rulltårtor och annat.
Nu var det länge sedan jag gjorde det, just pga vattenbadet (fast det egentligen bara handlar om att ställa en skål över sjudande vatten) och allt, men så hittade jag recept på hur det kan göras i mikron istället och då går det riktigt snabbt.
Till Lemoncurd i mikron behöver man 2 ekologiska citroner (tog själv 2½ eftersom de är så små och jag älskar syrligt)
Tvätta väl, torka dem och riv skalet samt pressa ur saften.
Vispa ihop 2 ägg citronskalet och saften 2 hg socker
Lägg 100 g smör
i en skål och smält det på 350 W under ca 2 minuter
Rör ned det smälta smöret i ägg- och citronsmeten
Kör blandningen i mikron på 500 W under 30 sekunder
Ta ut lemoncurden och rör om och fortsätt i mikron på 500 W under 30 sekunder till och upprepa så under 3 - 4 minuter, tills du ser att det tjocknat
Rör så kraftigt medan det svalnar. Häll genast upp på steriliserade burkar och låt svalna i tumstemperatur innan du sätter det i kylskåpet. Fantastiskt gott!
Österlens Fotograficentrum är inhyst i det tidigare sädesmagasinet utmed järnvägen i Smedstorp och började renoveras 2009:
– Jag hade letat länge efter ett sådant här ställe, berättar Per Elde, som, för Ystads allehanda, i juli 2009.
– Jag ville ha ett stort hus med en historia. Dessutom är jag intresserad av byn som boendeform. Att renovera sädesmagasinet kan tyckas vara ett näst intill ogenomförligt projekt. Det tre våningar höga huset har stått orört länge, och en totalrenovering är nödvändig. För en lekman alltså, men Elde, som tillbringade en stor del av sin barndoms somrar i just Smedstorp, ritar numer hus i egen firma i Stockholm, är adjunkt i arkitektur på KTH i Stockholm och är utbildad restaureringsarkitekt. Han ser det istället som en spännande utmaning.
Elde har här lyckats skapa en mötesplats med utställningslokaler för fotointresserade, gärna lokalt förankrade. Österlens Fotograficentrum ska vara en arena för alla som är intresserade av foto, film och olika typer av bildgestaltning..
– Det finns massor av människor som är duktiga på att fotografera. Men tröskeln till att ställa ut verkar vara väldigt hög, berättar han för Ystads allehanda,
Håkan Gottberger ställer nu ut på Österlens Fotograficentrum (i Magasinet), Smedstorp t o m 1 november."Somliga bilder finns alltid inom mig, de som förändrade mig, trodde att jag kunde lämna dom bakom mig men nu får de ibland följa med mig Fotografier från Island, tagna 2007 med ett dolt tidsperspektiv och några sökande motiv från Österlen Digigraphie teknik" presenterar Gottberger själv utställningen. Digigraphietekniken förklarade jag för ett år sedan, eftersom Gottberger också ställde ut på hÖsterlensalongen ifjol.
Här visas alltså flera svart/vita bilder tagna här på Österlen, som är utskrivna på akvarellpapper (eller textil). Det är dramatiska bilder distinkta kontraster, som visar på en annan sida av Österlen än de ordinära sommar-vyerna.
Utöver dem visar GottbergerSällsamma bilder från Island. Det är främst färgrika landskapsbilder av den isländska naturen som blir än mer dramatiska genom Gottbergers kameralins.
Den här bilden är den absolut vidrigaste jag vet och än värre blir det egentligen av tanken på att fotografen, Kevin Carter, begick självmord i juli 1994. Då var han bara 33 år gammal och det var endast ett år efter att han fått Pulitzerpriset för just den 1993.
Kevin Carters hemska bild på en väntande gam bara några meter
bakom en svältande flicka i Sudan, som vann Pulitzerpriset 1993.
Jag avskyr den faktiskt mer än Lassarettsvisan, den påminner mig alltför väl om hur sårbart allt är. Jag påmindes om den genom en artikel i gårdagen DN, som du kan läsa här.
Se gärna hennes film för utförligare instruktion! Själv filmar jag inte och jag bytte ut marmeladen hon har i sitt recept mot smör med kanel och socker istället eftersom jag tycker att det är godare.
Mina Äppelrosor med socker och kanel (6 st)
Jag började med att sätta ugnen på 225°, ta kärnan ur
två äpplen
som jag skalade, skar i tunna skivor och la i vatten som jag pressat
en halv citrons saft i
och satte i mikron i två minuter.
Så kavlade jag ut två plattor av smördeg (ca 100 g = nästan ½ pkt) och delade degen i sex remsor. Jag blandade rumsvarmt smör med kanel och socker
som jag bredde över smördegen. Jag la så äppelskivor omlott över en kant av degen.
Lossade smördegen på den andra sidan av degen och vek den så att äppelbitarna sticker upp över kanten.
Rullade så degen till en ros, som jag la i en pappersform i muffinsformen.
Satte in i ugnen, sänkte temperaturen till 200° och gräddade tills de fått färg (ca 20 min). När jag tagit ut dem ur ugnen pudrade jag florsocker över äppelrosorna, som jag avnjöt till gott te.
Experimentera gärna med fler smaksättningar! Här t ex Päronrosor med lemoncurd.
