tisdag 24 juli 2012

Det sa bara klick för Terry O'Neill

Sedan i lördags och t o m 5 september visar Terry O'Neill sina fotografier på Lars Bolin Gallery. Bilderna känns väldigt personliga och som att man verkligen får komma nära alla de Kändisar, med stort K, som de avbildar.
O'Neills sociala förmåga att få människor avslappnade är verkligen tydlig. Härligt också med en rakt igenom svart/vit foto-utställning. Det är heller inga "dussinkändisar" O'Neill porträtterar, utan stora bjässar, som Frank Sinatra, som ovan känns väldigt nära och som om man själv är med i en diskussion öga mot öga.
Audrey Hepburn är på flera bilder avbildad på oväntade och avslappnade sätt. Utställningen består av ett 40-tal foton.
Brigette Bardot med en cigarett i munnen och håret i ansiktet är också en ikonisk bild. Det är synd att jag inte hade möjlighet att gå på vernissagen och träffa den omvittnat trevlige Terry O'Neill.
Här ovan bilder av unga Rolling Stones  och David Bowie ihop med en grand danois i ett oväntat möte. Det är fantastiskt kul att Bolin visar rockfotografer som O'Neill och Philip Townsend ifjol, just i samband med Storsjöyran! O'Neill kan avnjutas t o m den 5 september.

Du kan läsa mer om utställningen i ÖP och LT, genom att klicka på de rosa länkarna.

Sätt snurr på hjulen!

Jag är övertygad om att alla hjul bara bromsar in när man, som i hela västvärlden nu, drar åt handbromsen och helt slutar investera och bara sparar. Det var vad man gjorde också innan 30-talets depression, vilket är något särskilt ekonomerna borde minnas.

Nu har det äntligen uppmärksammats och jag läser i DN 5 juli att Paul Krugman, som är amerikansk ekonomiprofessor och mottagare av Riksbankens pris till Alfred Nobels minne och Richard Layard, brittisk ekonomiprofessor och grundare av Centre for Economic Performance vid London School of Economics och brottiska regeringens lycko-tsar (!), ställer sig bakom Manifestet för ekonomisk sans finns tillgängligt på .
Joakim von Ankas och eus: vaktande av
skattekistan kan leda oss rakt in i depression
Som Krugman och Layard, skriver är det dags att offentligt argumentera för ett sundare sätt att angripa krisen. "Västvärldens regeringar upprepar misstagen från 1930-talet.

Mer än fyra år sedan finanskrisen började ligger de stora utvecklade ekonomierna kvar i djup depression, en situation som bara alltför starkt påminner om 1930-talet. Anledningen är enkel: vi tillämpar samma idéer som styrde det ekonomiska skeendet på 1930-talet. Dessa idéer, som har skjutits i sank för länge sedan, är behäftade med allvarliga missuppfattningar om krisens orsaker, dess karaktär och de rätta motåtgärderna.

--- Många beslutsfattare påstår envist att krisen har orsakats av ansvarslös offentlig upplåning. Med mycket få undantag, utöver Grekland, är detta fel. Tvärtom grundlades krisen av alltför omfattande upplåning och krediter i den privata sektorn. När bubblan sprack uppstod kraftiga produktionsbortfall och skatteintäkterna minskade. Dagens stora budgetunderskott är alltså en följd av krisen, inte orsaken till den."


Frågan är bara när de bestämmande politikerna i eu och USA ska inse det. Hoppas verkligen att det sker innan depressionen breder ut sig som på 30-talet! Efter andra världskriget fick Europa hjälp att byggas upp med Marshall-hjälpen utan krav på återbetalning. Det var en god och generös tanke som gav tillväxt såväl som framtida investeringar och samarbeten med just USA. De som har pengar har ett guldläge nu och bör inte spara, utan istället utnyttja sitt köpläge och handla för att få igång konjunkturen igen! Vi andra, som lever på marginalerna, klarar inte fler neddragningar och de gör dessutom väldigt liten skillnad för samhället i stort. Att inte Anders Borg fattar det är fullt förståeligt, men det finns ju andra som är smartare och bör förstå hur världen hänger ihop. Eller i a f ha förmågan att jämföra med vad som hände på 30-talet.


Läs gärna artikeln här och skriv under här, om du tror som jag och professorerna!
All rosa text är länkar vidare till det som nämns i texten! 

måndag 23 juli 2012

Kryddar upp tillvaron

Rosmarin, timjan och fjärilslavendel på min balkong; väldoftande och vackert!

En grek på bordet

passar alltid bra på sommaren. Åtminstone en Grekisk sallad  är väldigt gott.
När jag gör en sådan skär jag till 1 port
1/4 gurka i stavar
1  tomat klyftas
½ liten röd lök skivas
sallad sköljs och rivs i lagom stora bitar
ca 50 gram  fetaost skärs i kuber
10  kalamata-oliver utan kärnor delas
och blandas i en skål. Så blandar jag en vinägrett av
olivolja
äppelcidervinäger
häller över och serverar med ett gott surdegsbröd till. Så avnjuter jag det hele på balkongen.

söndag 22 juli 2012

Nostalgiker mot förmodan

Jag hade aldrig kunnat tro att jag skulle utvecklas till en nostalgiker. Jag har aldrig varit med på någon klass- eller konfirmations-återträff.
Däremot är jag den som anordnat återträff med min konstskoleklass, eftersom vi hade så fantastiskt roligt ihop under två år och att jag gärna ville ses igen och få höra hur alla har det nu.
bild av Minnenas Aveny lånad från oldgoatguide.net
För tillfället håller jag på att föröka få ihop så många som möjligt från det gäng jag umgicks med i tonåren för att ses på fredag. Just runt Storsjöyran brukar många vända tillbaka till Östersund, fast de annars är utspridda över världen. Vi är ju några som bor kvar i o f s, men hejar bara på varann och pratar möjligen en liten stund. Hittills har runt tio pers meddelat att de ska komma, men har inte fått svar av alla än och vi skulle kunna bli dubbelt så många.
Det var oerhört kul att käka middag men en gammal kompis, som jag inte ens haft kontakt med på drygt 20 år sedan härom veckan! Alldeles innan hade jag också upplivat gamla minnen genom att lyssna på den musik jag knappt kunde leva utan då. Det var sannerligen a walk down memory lane.


Fast det är inte helt sant att jag är en nostalgiker. Jag tycker inte att det var bättre förr, men gläds åt mina minnen och att se hur människor och ting utvecklats, fast jag inte vill tillbaka till tonåren. Dessutom är det ju så fantastiskt att upptäcka att man i princip kan fortsätta där man slutade sist man sågs, fast det kan vara tjugo år sedan. Den känslan är det inget som går upp emot!


All rosa text är länkar vidare till det som nämns i texten! 

Lunch "magnifico" på Terra Mia

Apropå återseende så är jag oerhört glad över att Terra Mia även i år serverar äkta italiensk mat i Stadsgården (på norra sidan av Strandgatan) på Krogstråket.
I år ligger Terra Mia mysigare än i fjol bredvid Breadgarden
i en huskuliss på norra sidan av 
Krogstråket
Igår, första dagen de höll öppet, gick jag och Maja dit och åt den underbara Parmapizzan, som var minst lika god som ifjol. Jag passade även på att hälsa dem välkomna åter och berätta hur jag längtat i ett helt år. 
Fast jag blev så mätt av pizzan kunde jag bara inte motstå deras Tiramisú och en cappuccino, fast det senare egentligen inte fanns på menyn. 
Underbart och jag vill verkligen rekommendera Terra Mia, som ännu inte öppnat någon egen restaurang, utan kör catering. En ypperlig investeringsmöjlighet för den som har funderingar på att öppna krog, är jag övertygad om!

lördag 21 juli 2012

Underligt...

När hundarna på gården känner lukten av mig så kommer de springande, även runt hörn, och gör så här:
"Vad väntar du på? Jag har varit redo för massage för länge
redan!" påstod  Greta redan första veckan hos mig
Bamse är den som oftast "ramlar omkull" när jag kommer för att han hoppas på  kattmassage. Om man bortser från Greta alltså. 
Idag "tippade han" direkt när jag kom genom porten och jag kunde ju inte bara gå min väg då.Undrar om jag skämt bort dem med för mycket mag- och kattmassage...
Greta redo för magmassage! "Hundar har härskare
[hussar], vi katter har tjänare istället"
Jag måste också berätta om mitt underverks senaste bedrift. Jag går alltid ut med mina odlingar och vattnar innan jag går med henne på promenad och ofta sitter hon då på balkongbordet och tittar på mig. Härom dagen satt hon där och jamade så jag ropade upp till henne att jag snart skulle komma så hon kunde sätta på sig kopplet så att vi kunde gå ut direkt. Döm om min förvåning när jag öppnade dörren och hon satt alldeles innanför den med kopplet bredvid sig på golvet! Naturligtvis hade jag inte förväntat mig att hon skulle ta mig så på orden och så tycker folk att jag är för imponerad av Greta...