Sakkunnig om Havens rehabilitering

🌼 Här sitter jag mitt i Haven o njuter🌺

På tisdagens Kulturfika fick jag veta att Simrishamns kommun har köpt Haven i Gärsnäs!

Förra sommaren var jag där och förtrollades av den fantastiska miljön samtidigt som jag hoppades att verksamheten med rehabilitering där skulle kunna fortsätta när det sålts.

Blev därför oerhört glad över att få höra att kommunen planerar att fortsätta med just det. 

Det är ju en helt fantastisk miljö där och jag har sådan lång erfarenhet av just rehabilitering.

Samtidigt har jag läst mycket om all forskning som visar på hur suveränt det fungerar med just odling som rehabilitering för så många olika problem.

Jag lovade därför att försöka fungera som någon slags referensperson om just rehabiliteringsbiten, eftersom kommunen tydligen är osäkra på vad de ska göra där.

Det kommer att kunna bli den perfekta miljön för såväl utbrända, stressade och de som råkat ut för skallskador.

Dessutom blev jag lovad skott av hibiskusar av en av de andra på Kulturfika; helt suveränt!

Tänk att rehabiliteras där, närmast i paradiset!

Modellstudier - tips

Igår var jag på Kroki (som de kallar det) på SARA igen, vilket egentligen alltså är Modellstudier eftersom det är en enda pose modellen håller under 2 h med pauser var tjugonde minut.

Denna gång tecknade jag hela 20 min på varje
teckning, men ändrade perspektivet genom att
antingen stå eller sitta

Det verkar inte som om så många av de som är där och tecknar egentligen fått någon undervisning i hur man ska göra. Många klagar på att de inte får fram tyngden i modellen, att proportionerna inte stämmer eller att de inte får fram själva lutningen.

skuggorna på teckningarna är mina
krukväxter, så hoppas de inte stör!

Eftersom jag dels har många års modellstudier i bagaget, läst Drawing on the Right Side of the Brain noga och hjälpt andra med deras teckningar har jag därför försökt att hjälpa till med hur man ska tänka.

tecknade både med blåkrita, rödkrita

och grafit + vitkrita för högdagrarna

Mitt första råd är att verkligen titta på modellen mer än på själva teckningen.
Låt gärna pennan, kritan eller kolen följa konturen av modellen samtidigt som du följer den noga med blicken.
Använd pennan, kritan eller kolen som måtstock och syfta hur stor del av den som t ex en kroppsdel är i förhållande till hela kroppslängden.
Var noggrann med riktningarna och lutningar; det är genom dem du får fram tyngden i bilden.

borde kanske lägga ihop bilderna till
en urtråkig animation

Perspektivet (såväl i bilden som de olika delarna i förhållande till varann) är oerhört viktigt, men ger sig nästan av sig självt om du observerar motivet ordentligt.
Lämna teckningen öppen genom att inte dra så starka streck första omgången och därigenom låsa teckningen i en form.
Det som ger främst modellteckningar liv är att modellen aldrig kan vara helt stilla på samma sätt som ett stilleben, vilket alltid innebär en viss skevhet i bilden. Samma tips gäller f ö också för när du tecknar eller målar just stilleben, men de är extra viktiga just vid modellstudier!

Lycka till nu!

Sexfixerad fitness

I förmiddags när jag höll på att stretcha kom en seniorgrupp mogna tanter för att cirkelträna i grupp. En kollega får syn på mig, vinkar och ropar "Nu ska vi bli fitta" - tystnad och så ett enormt asgarv från precis alla i hela gymmet.

ett sätt att stretcha ballarna

Senare kom jag på att jag borde ha svarat:
"Ja, jag stretchar ballarna nu!"
Det var nämligen precis vad jag gjorde; stretchade sätesmuskulaturen som de säger det på skånska.

Så här kan man också stretcha ballarna

Sexfixerat, eller hur?

Goda perspektiv - och onda

Denna fettisdag har jag verkligen fått perspektiv på en väldig massa saker. Det började när jag skyndade till ett möte i snålblåsten.

Bild från Livrustkammaren

En liten pojke jag möter stannar upp, pekar på mig i kjol och ropar till resten av dagis-följet:

"Kolla, hon har inga byxor!"

Han hade visst aldrig sett hudfärgade strumpor innan och blev orolig för mig i kylan, den gullungen!

Bilden kommer dock från fastlagssöndagens fika, med fina
Brunkullan-servisen och Jämtskog-silverskedar.

Jag skyndade till Kulturfikat, som idag (givetvis) fick bestå av en semla och kaffe. 

Under Kulturfikat pratade vi om samtidskonst och unga konstnärer, men jag som är yngst avslöjade att jag är 45 och därför inte har någon vidare koll på hur unga konstnärer resonerar. Oj, det hade de "aldrig kunnat tro, så gammal? Skulle gissat på max 35." Tackar för komplimangen, men känner mig (som alltid) fånig och som om jag spelar falskt och att de tvivlar på mina erfarenheter. Nåja, senare på eftermiddagen träffade jag min far, som frågade vad jag önskar mig på 50-årsdagen... Hoppsan! Med 5 års betänketid bör jag komma på något fantastiskt så han kan ge mig den perfekta 50-årspresenten. Har verkligen kastats mellan mina åldrar inom bara några timmar! 

Utdrag ur forskning

Då kommer vi till det minst roliga perspektivet på dagen. Det gäller forskning som visar att våldet i samhället minskar, men samtidigt ökar antalet anmälningar stort. Som du kan se på utdraget på bilden ovan så är det egentligen inte alls så motsägelsefullt som det först kan verka. 

Som jag så ofta tjatar om handlar det mesta om perspektivet och om man tycker att mindre våld än tidigare kräver att anmälas för att utredas så är det helt logiskt. Precis som det ser väldigt kallt ut med bara ben om en inte vet att det finns strumpor som ser ut som om en inte har några eller att någon som ser ut att vara yngre än en tror kan ha upplevt mer än en dubbelt så gammal. 

Utdöd groda återupptäckt!

Förr någon vecka sedan rapporterade I fucking love science om en groda som trotts ha varit utdöd, eftersom den inte setts på över ett sekel, som nu "återupptäckts" i Indien. Från början klassificerades grodan som Polypedates jerdonii, efter zoologen Thomas Jerdon, som först fångade den år 1870. Sedan dess har den trotts ha varit utdöd, men efter DNA-test av den "återupptäckta" amfibien upptäcktes det att den är så genetiskt åtskild från andra trädgrodor att det är befogat att tilldela den en helt egen typ. Nu klassas den därför som en Frankixalus jerdonii och det innebär att antalet grodarter upptäckta av den kände indiske biologen Sathyabhama Das Biju uppgår till imponerande 79 st!

Efter "återupptäckten" visade det sig också att Frankixalus jerdonii finns mer utbredd än vad som tidigare trotts.Trots "återupptäckten" varnar dock forskarna för att risken att den åter kommer att gå förlorad med tanke på hur miljön behandlas på den indiska subkontinenten och då för evigt.

Bilder av Frankixalus jerdonii lånade från www.iflscience

Den lever högt upp i trädtopparna, så ingen har sett en sådan

på över ett sekel. innan den nyligen återupptäckts i Indien

Det tros att grodan kan hittas över hela Indien och även i Kina, men den hotas av förstörelsen av dess habitat. 2007 när en grupp forskare sökte andra amfibier på skogsmarken när de fick höra ett ovanligt rop som visade sig komma från trädtopparna.
“Vi hörde som en hel musikalisk orkester uppifrån trädtopparna. Det var magiskt! Naturligtvis måste vi undersöka det" berättar Biju, som är huvudförfattare till studien, som som publicerats i PLOS ONE för Associated Press.
När forskarna tagit sig upp i trädtopparna, återupptäckte de grodan som inte hade setts på över 130 år. Det visade sig att den fortplantar sig i hålen i trädtopparna. De upptäckte också att just fortplantningen fungerade väldigt speciellt. Först lägger honan befruktade ägg i en liten vattenpöl i trädens hål, så försvann hon och avvaktade att de skulle kläckas. När det skett, återkommer hon vid jämna mellanrum och lägger dit obefruktade ägg som föda till de växande grodynglen.

Den ovanligt mjuka munnen grodynglen har tros
ha anpassat sig till livet som äggätare.

Det ovanliga beteendet hjälpte till att förklara varför grodynglen har munnar helt utan tänder, vilket de flesta arter har, och istället var mjuka, för att bara kunna suga i sig äggen. De vuxna avviker från normen att äta insekter och larver, vilket de flesta andra amfibier gör, och äter istället växter. 
Även om återupptäckten är goda nyheter varnar Biju för att folk ska bli övermodiga. Amfibier runt om i världen är väldigt hotade, the International Convention for the Union of Nature beräknar att en tredjedel av alla amfibier är på gränsen till utrotning. Frankixalus jerdonii är tyvärr inget undantag, trots att den återfanns 2007, forskarna har noterat att mycket av just denna skog huggs ned och bränns för att kunna användas att odla på, vad vi här i Sverige kallar svedjebruk alltså. Glada nyheter, men med en reservation alltså.

; Semikolon ;

Idag är det semikolonets dag, Som du säkert redan märkt så använder jag gärna just semikolonet, som jag tycker är väldigt användbart. Dessutom tycker jag att det är det snyggaste skiljetecknet efter &, som är min absoluta favorit rent formmässigt.
Som DN skrev i måndags: "Tecknet älskas av språkintresserade, men anses ofta svåranvänt och lite gammeldags – trots att det visat sig vara extra populärt hos yngre."

Nästan lika snyggt som &,
välanvänt av mig och med
en extra  betydelse av vikt

Det är dock inte främst i smilies jag använder ; utan för att markera att jag utvecklar en tankegång.
"Språktidningens chefredaktör Patrik Hadenius låter skiljetecknens juvel tala till punkt", som DN skriver. "Också i Cecilia Imbergs undersökning [språkvetare vid Lunds universitet, undersökte hur olika åldersgrupper använder semikolon] blev det ofta fel. Flera deltagare i hennes undersökning uppgav självmant att just  semikolon var ett tecken som de inte behärskade till fullo. Ett av skälen till att det så ofta blir fel är enligt Alexander Katourgi just de luddiga rekommendationerna. Sällan sägs det något om att semikolonets huvudsakliga funktion är att ersätta konjunktioner som 'och' och 'ty' [genomgående mina kursiveringar], eller att det faktiskt är betydelsebärande... Semikolon har nämligen en betydelse på flera plan. Punkter och kommatecken sorterar upp satserna, men betyder i sig själva ingenting. Stoppar du in ett semikolon betyder den först något i satsbyggnaden, men på köpet får du också en betydelse på högre nivå. Läsaren ser ditt tecken och tror sig veta mer om vem du är."

Foto lånat från Aftonbladet Privat/#thesemicolonproject

Jag är också väldigt förtjust i semikolonets relativt nyligen uppkomna symbolvärde. DN igen; "Det finns en rörelse som använder semikolon som symbol för att man försökt ta livet av sig, men överlevt. I sociala medier delar folk bilder av tatueringar med semikolon. Syftet med The semicolon project är enligt rörelsen att stödja människor som antingen gått igenom en svår depression, lider av ångest eller som haft självmordstankar.  För en social rörelse är det säkert en förutsättning att tecknet inte har så tydlig språklig betydelse – att det kan fyllas med ett eget symbolvärde – och att det är relativt ovanligt." I somras skrev dock Aftonbladet en artikel där semikolonets symbolvärde, där det inte alls behöver vara så att den som använder det försökt att begå självmord. Där presenteras också lite mer om just The semicolon project; "Projektet har pågått sedan våren 2013 och engagerat hundratusentals människor världen över. Syftet med att måla, eller tatuera ett semikolon på kroppen är att stå upp mot fördomar kring psykisk ohälsa. Enligt organisationen står tecknet för 'en mening som författaren hade kunnat avsluta men bestämde sig för att inte göra'. 'Författaren är du och meningen är ditt liv.'”

bild lånad från je suis circonflexe

Så ha en fin fortsatt semikolonets dag! Detta samtidigt som det i Frankrike pågår en livlig debatt om ett annat språkligt tecken nämligen cirkumflexen, som riskerar att försvinna p g a nya stavningsregler. Hu!!!

Le och hela världen ler tillbaka!

När du ler blir du lycklig, precis som jag berättat att dr Kataria, lärde mig på the School of Laughter Yoga i Indien 2001. Det skrev också dr Paul Ekman i sin avhandling med dr Mark G Frank. redan 1996. Leendet skapar lycka genom att aktivera alla de små muskler som behövs för det. Man bör alltså le hur man än mår och dr Kataria berättade om en övning med att ha en blyertspenna mellan läpparna just för att få samma effekt, om man nu inte ids le på riktigt.

Leendet smittar inte bara utan gör dig också lycklig. 
(Särskilt från en $100-sedel kanske...) 

Det beror på det enkla att kroppen inte själv kan bedöma om skrattet eller leendet är naturligt eller om det beror på att en bara framkallat det själv. Det som sker i vår kropp med hormoner och signalsubstanser sker i vilket fall eftersom vår hjärna inte har möjlighet att avgöra vad vi intalat oss och vad som är verklighet. Lusthormonerna börjar spruta av själva leendet. 

Precis som skrattet är även leendet oerhört smittsamt. Då ler också vi själva helt naturligt, vilket innebär ett härligt välbefinnande i hela kroppen. Ett äkta leende, som kommer inifrån gör en varm och trygg inombords. 

Enligt dr Paul Ekman, som är världsledande på mänskliga ansiktsuttrycken kan vi le på hela 50 olika sätt. Vi kan le på allt från vänskapligt, uppmuntrande, glädjefyllda, flirtiga till dominerande, sarkastiska och falska sätt. 

Ögonen avslöjar ofta om leendet är äkta eller ej och vi börjar också gärna skratta med hjälp av just ögonkontakt. Även det har med våra fantastiska spegelneuroner i vår hjärna att göra, vi gör som omgivningen helt enkelt. 

Våra leenden skapar en positiv känsla mellan oss människor, så att vi känner tillit, glädje, närhet och kontakt med varann. Leendet stärker banden emellan oss och lägger grunden till att vi ska kunna utveckla starka band mellan varann. Det är helt enkelt evolutionärt viktigt för hela människosläktets fortplantning.

Genom leendet blir det inte bara enklare att tolka och förstå omgivningen, utan det hjälper oss också att se, prata och vara uttrycksfull med småbarn, som ju härmar oss, för att de ska lära sig våra mänskliga ansiktsuttryck. Det utvecklar även deras förmåga att knyta an till andra. Så:

Smile no Matter What som Nat King Cole sjunger ovan! Inte bara för din egen utan också för alla andras skull.