Våra hjärnor söker ansikten i alla bilder! Antar att det är någon slags överlevnadsstrategi.
Titta på denna bild ett tag så kommer du snart att se honom i profil!
"Ett trick med ögon och hjärnan. Du kommer att uppfatta det när du använder din högra hjärnhalva (är du vänsterhänt så använder du istället den vänstra hjärnhalvan). Titta noga på bilden så kommer du att se hur mannen vänder huvudet i profil!". Bild lånad från www.pinterest.com
När jag fick reda på det kom jag att tänka på min abstrakt mönstrade barndomstapet. Varje gång jag låg för att somna låg jag o inbillade mig att jag såg ansikten i mönstret. Antagligen så gjorde jag verkligen det också, fast jag intalat mig att det bara var inbillning! Är inte våra hjärnor otroligt häftiga?!
Ända sedan jag var barn har jag varit väldigt medveten om hur viktigt det är att andas rätt. Jag spelade tvärflöjt från att jag var ungefär tio år, sjöng mycket och lärde mig senare även att man med hjälp av andningen kan bli lugnare om du känner dig orolig, att det hjälper till när man tränar och t o m att man lättare klarar av smärta (tänk t ex vid en förlossning) med hjälp av andningen.
Bild av fruset andetag lånad från Google
I förmiddags när jag gjorde Pilates slog det mig också hur mycket starkare vi blir genom att andas rätt. Det är dock väldigt motsägelsefullt; under tjugo års grupp- och styrketräning intalades jag att när man t ex gör situps ska man andas ut när man lyfter överkroppen uppåt med magmusklerna. Inom Pilates använder man dock krafthuset aktivt och får därigenom en oerhörd kraft och kan dra sig upp med de små musklerna om man andas in istället.
Kraften från krafthuset gör då att man utan större ansträngning (tja, man bör i o f s ha tränat ett tag för att bli stark i de pyttesmå magmusklerna först...) kan rulla både upp
... och ned kota för kota i Pilatesensroll up.(Men till skillnad från vad som sägs i videon har jag lärt mig att andas in under hela uppgången och ut hela vägen ned och det funkar fantastiskt bra!)
I augusti skrev fars barndomsvän dr Nisse Simonsson på Facebook bl a "Hjärnan är plastisk, den blir bra på det man håller på med och lär nytt. Speciellt om man får liksom mentalt stå litegranna på tå.... Norman Doidge har skrivit en bok om det.”The brain that changes itself”.Varje tanke ord och gärning förändrar hjärnans cellulära anatomi. Nya synapser formas , nya nätverk skapas.Så kom jag att läsa en av Malcolm Gladwells böcker : Outliers. Han brukar hamna på New York Times bestseller lista varje gång han kommer med en ny bok. Han är verkligen makalös, han gör lite vanliga observationer och gör dem till underbara upplevelser.Han skrev i Outliers : ”It takes ten thousand hours to learn a skill”. Det tar tiotusen timmar att bli en mästare. Så var det nog inom kirurgin. Tänk om jag hållit på en vecka till då…..
I en annan bok såg jag att om man lär sig något svårt som man aldrig hållit på med tidigare så ökar man hjärnans reservkraft så att man kanske skjuter på demensen tills efter sin död. Det lät ju lovande.Jag har alltid varit avundsjuk på såna som kan spela ett instrument. Jag fick då för mig att jag skulle lära mig spela. Jag valde trumpet eftersom det är bara tre knappar. Klarinett och saxofon har ju knappar hela vägen, så det var rimligen inget för mig.Jag köpte en röd trumpet från Alibaba för 800 kronor.
Jag tänkte : Jag tar en röd. Jag har ju fått ett par röda byxor av hustru och ett rött armband har jag dessutom till min iWatch.Så nu har jag övat 173 timmar.
Delvis med hjälp att klara blåset eller som det kallas embochyren ,eller hur det nu stavas. Han som hjälpt mig heter Roy Okutami [sic!] och är en berömd jazztrumpetare.Hustru som är ganska så tondöv ungefär lika tondöv som jag är dyslektisk ,tycker att det låter bra.Nu kan jag ett femtiotal låtar och en del kan jag spela efter enkla noter. Målet är att efter ytterligare 9800 timmar kunna spela andra satsen i Haydnstrumpetkoncer [sic!] under Storsjöyran93 år gammal och sedan dö knall och fall.Vi får se. Hjärnan är ett målsökande organ.Man måste sätta upp mål och sträva ditåt. Utan mål blir det ingenting.Under mina år som medicinstudent såg jag mig som en efterträdare till förebilden Bertil Wikström som provinsare i Strömsund.Målbilden kan alltså förskjutas." Mycket av det han skriver har jag redan tagit upp, men vill verkligen visa hans selfie:
2. Läsning Du kan läsa vad som helst verkligen precis vad som helst och din hjärna kommer att bli tacksam. Det finns tre typer av intelligens - flytande, krystalliserad och emotionell - och läsning förbättrar dem alla. Emotionell intelligens innebär medvetenhet och förståelse av sin egna känslor. Enligt IQTestExperts 'krystalliserad intelligens förlitar sig på existerande förmågor, kunskap och erfarenhet för att hitta lösningen av problem genom att använda den informationen ur långtidsminnet. Flytande intelligens, å andra sidan, litar till möjligheten att förstå förhållandet mellan olika begrepp för att lösa problemet. Det är beroende av tidigare kunskap, förmågor och erfarenhet och kommer åt informationen ur korttidsminnet eller arbetsminnet
Utöver att förbättra alla dessa tre hjärnfunktioner hjälper även läsning till att minska stress och vem skulle inte behöva lite mindre stress? [Mitt eget problem för närvarande är att jag sedan ungefär två år knappt kan läsa texter som är längre än en tidningsartikel pga just stress. Jag har därför en hel hög med böcker och magasin, som jag tänkt läsa. Jag försöker lösa det genom att trappa ut medicinen jag nu ätit i ca två år. Den aktiverar nämligen mina noradrenalin-nivåer och jag kom nyligen på att vid stress frisätts mycket just noradrenalin i vår hjärnstam för att göra oss uppmärksamma på fara... Jag hoppas därför kunna komma igång och läsa längre texter efter årsskiftet. Det är inte roligt att tvingas läsa om texter bara för att man inte längre minns vad man just läst annars. Jag har ju läst massor sedan jag var barn så det känns utfattigt]
3. TränaregelbundetBen-dagar på gymmet och några enstaka utmattande konditionspass kommer inte att hjälpa. För att kunna skörda fördelar som tankeskärpa är det regelbundenträning som gäller. En nattpromenad, en daglig simtur eller t o m morgonyoga. Yoga förbättrar dessutom minnet, inlärning, fokus, koncentration och förståelse. Regelbundenträning ökar nivåerna av livsviktiga proteiner som kallas brain-derived neurotrophic factor eller BDNF [neurotrofiska {ämne som stimulerar nybildning nerver} faktorer som härleds från hjärnan]. Denna protein är essentiell och håller neuronerna hälsosamma och skapar nya.
En undersökning av Gomez-Pinilla vid UCLA konstaterar att regelbundenträning t o m kan reparera synapser i ryggmärgen som är bundna till neuromuskulär aktivitet.
I denna undersökning har även det motsatta konstaterats vara sant - brist på träning och långa perioder av inaktivitet hindrar hjärnan från att fungera så bra som den skulle kunna göra.
4. Lära sig nya språk När vi lär oss ett nytt språk svarar hjärnan genom att förbättra vår förmåga att planera och lösa problem. Att lära sig i h prata mer än ett språk förbättrar också vår förmåga att granska dess miljö och hjälpa tankeprocesserna att bli snabbare.
Det finns t o m forskning från Pennsylvania State University som visar att ett andra språk t o m kan öka den grå [fulla med neuroner] och vita hjärnsubstansen [fulla med nervtrådar]!
5. Ge hjärnan ett träningspass Antingen det handlar om att lösa korsord, spela dataspel eller sällskapsspel så ökar neuroplasticiteten av att vi utmanar hjärnan och det gör oss smartare. Neuroplasticitet handlar om tydliga skillnader i förbindelserna mellan hjärnans olika delar och synapserna som uppstår när vi ändrar vår miljö eller situationer. Enkelt uttryckt betyder det att hjärnan justerar sina egna neuroner för att kompensera för de förändringar vi utför under våra liv. Att lösa problem får oss att bli medvetna om nya sätt att tänka på och förbättrar våra kognitiva förmågor!
6.Meditera Det har varit lite forskning på meditation för förbättring som dr Richard Davidson, en framgångsrik professor i neurovetenskap vid University of Wisconsin-Madison har utfört. Hans fynd tyder på att meditation slutligen kan ändra hjärnans själva struktur och funktion. Wired skriver att Davidson föreslår att “om meditation kunde förbättra hjärnans förmåga att visa ‘uppmärksamhet och känslosamma processer’ – känslor, om vi talar rent tekniskt om hans forskning – kanske också kan användas för att förändra maladaptiva [beteende med negativa följder] känslor som depression”.
Hela hans forskning finns i Proceedings of the National Academy of Sciences. Hans resultat publicerades också i Wall Street Journal, och snacka om att det fick uppmärksamhet.
Det viktigaste att förstå här är att hjärnan kan förändra och läka sig själv (på sätt och vis). Olika aktiviteter engagerar olika delar av hjärnan så du kan därigenom förbättra dina styrkor och förminska dina svagheter. Det finns bokstavligt talat hur många sätt som helst att förbättra din hjärnas funktioner och öka ditt minne, samtidigt som du förändrar de känslomässiga gensvaren till ett mer positivt sätt att leva. Två av mina favoritmetoder att förbättra hjärnans aktivitet handlar om att resa till nya platser och att skriva. Jag tycker att upplevelsen av nya kulturer och sätt att leva öppnar upp sinnet för oändliga möjligheter och väcker nyfikenheten. [Jag skulle inte kunna uttrycka det bättre själv faktiskt!] Och att skriva handlar om att låta fantasin få vingar och flyga fritt - så att den dina sinnen kan upptäcka platser den inte ens trott vore möjliga".
Efter min olycka kände jag det som att jag levde i en parentes. Det gjorde jag eftersom det kändes som om det jag sysslade med då inte hade någon som helst att göra med vad jag sysslat med tidigare i mitt liv eller mina drömmar, det var nog därför det kändes som om det inte heller hade någon betydelse för resten av mitt liv. Väldigt konstigt egentligen, eftersom det egentligen hade enormt stor betydelse vad jag gjorde då för hur jag skulle komma att må senare!
Lite liknande den känslan har jag också haft de senaste dryga två åren, sedan jag krisade när medicinen slutade fungera. Att jag stått lite på paus när det gäller mitt konstnärskap.
Nu har det dock kickat igång på riktigt, ett år efter att jag började sparka lite smått med emaljkursen! Igår var jag i Malmö för att vara med på en wokshop gällande MU-avtalet, som KRO/KIF, där jag varit så engagerad lokalt och regionalt tidigare. Det var riktigt kul, framför allt att träffa en massa nya människor som jag hoppas få jobba med i framtiden.
Jag hade hoppats att jag skulle träffa folk jag känner, eftersom ungefär en tredjedel av studenterna på Konsthögskolan i Umeå ju kom från Skåne. Det var dock ännu roligare, eftersom den enda jag träffat tidigare var just ledaren, Anders Lindgren. Han gick femman när jag gick ettan i Umeå och alla andra var nya ansikten. Däremot kände jag väldigt väl igen flera namn och den första jag sprang ihop med var Lena Willhammar, som jag anmält mig till kursen till och som dessutom är talesperson för KRO/KIF region Syd och formkonstnär. När jag hälsade på henne kom även Elisabeth Wikenhed, som är kulturhandläggare på Simrishamns kommun och som jag varit i kontakt med via mail flera gånger. Väldigt kul att hon sa att hon sett fram emot att ses! Någon annan jag hälsade på nämnde också att hon jag skrev till inom KRO/KIF Syd precis när jag flyttat ned, berättat att jag tagit den kontakten.
bild lånad från www.kro.se, där du kan läsa mer om det
Fantastiskt skönt att känna att jag kan göra skillnad också här!
Dessutom fick jag ju rätt nyligen beskedet att jag även antagits i ÖSKG, så nu rullar det äntligen igång också på det professionella planet.
Det svenska MU-avtalet är ett ramavtal mellan staten och konstnärernas
organisationer, som innebär att även vi ska få betalt för vårt arbete
inför utställningar av våra verk, precis som t ex de som sitter i
receptionen eller bokhandeln på museet eller konsthallen,
även om vi inte säljer något konstverk. Se gärna videon
Jag har stor erfarenhet av rehabilitering efter först 18 månader på Solliden rehaboch så konstutbildningen under hela sju år. Sedan rehabiliterades jag även på Orup under två veckor vid två tillfällen tidigare i år.
Där rehabilitering handlar om att återanpassa kropp och själ för att kunna fungera så bra som möjligt i samhället igen efter en skada eller sjukdom Habilitering handlar om att hjälpa människor med olika funktionsnedsättningar, som kan vara antingenfysiska, mentala eller både ock.
Nu ska jag istället ta upp det förebyggande begreppet, Prehabilitering, som gäller att istället förebygga skador och sjukdomar genom kost, träning och andra hälsosamma metoder för att inte bara bevara utan även förbättra det egna mående.
Oftast används begreppet här i Sverige främst inom idrottsrörelsen, men jag vill verkligen att det ska användas mer även inom exempelvis sjukvården.
Prehabilitering kan nämligen inte bara förebygga en massa lidande, utan är också så viktigt eftersom det alltid är svårare att laga sådant som redan gått sönder. (En lagad vas kan se helt perfekt ut, fast den läcker, som jag brukar försöka förklara min egen situation när folk säger att det inte alls ser ut som om jag har några fysiska problem längre.) Dessutom är ju lagandet av en trasig kropp oerhört kostsamt på alla plan, medan det går ganska enkelt att ändra sina vanor så att man lever hälsosammare.
Att ge sig på teknikerna ur TV-programmet Receptet på Lycka tror jag kan vara oerhört bra. En kombination av terapi, träning dieter och äventyr där de (framför allt) fick utmana sin egen syn på vad de klarar av för att därmed inse att man klarar av mer än man tror. Mycket mer. Genom det lyckades de fyra tjejerna att trappa ned och sluta med sin SSRI-medicinering.
För tillfället håller även jag på att försöka trappa ut min SSRI-medicinering, som jag ätit i över tjugo år pga min hjärntrötthet. Jag gör det i väldigt långsam takt, under ledning av läkaren på Orup så jag är oerhört tacksam över att jag följde Receptet på Lycka så noga. Både kost och träning (viktiga delar a själva prehabiliteringen)sköter jag ju på det sättet sedan enormt länge, så nu måste jag bara försöka hitta utmaningar och äventyr också!
Igår firades Allhelgona och Halloweenordentligt, med bl a Bedelojter eller Lojtegubbar (som jag fick veta igår att de också kallas) och pumpa i alla möjliga ätbara versioner. Eftersom jag inte tände några ljus på kyrkogården (dem jag vill tända för finns alltför långt borta) tände jag istället min Bedelojta och en Luminaria på balkongen för dem (till höger på bilden nedan).
Just Luminarios gjorde jag första gången på Jamtli med min klass när jag gick konstskolan. Vi hade fått ett utsmyckningsuppdrag för en ljusfest, Jamtli-natt, där hösten 1995 och Ewa Carlsson, som gick i min klass, hade precis flyttat tillbaka efter att ha bott hela sitt vuxna liv i Kalifornien. Hon berättade om Luminarios från New Mexico, som var både väldigt vackra liksom billiga i materialkostnad; bara ett värmeljus, lite sand och bruna papperspåsar. Jag har tyvärr ingen bild av hur det såg ut, så jag lånar en bild från Albuquerque nedan:
Visst är det oerhört vackert och effektfullt? Vi fick i a f mycket beröm för det och jag brukar göra sådana ibland, just för att de är så vackra också med bara en eller några få i höst- och vintermörker. (De kan också kallas Farolitos.)
Jag lånar översatt text från Albuquerque med, eftersom jag med tjugo års liv sedan jag fick höra om det inte riktigt minns allt: "Glimrande bruna papperspåsar kantar trotoarer, kyrkor och hem i Albuquerque under högtiderna under den mörka tiden. De kallas Luminarios och har använts under mer än 300 år. Det är en tradition i New Mexico, som böjade i de latinska byarna efter Rio Grande . Det är unika jullyktor som är väldigt enkla att göra och dessa Luminarios välkomnar Jesus-barnet till världen. En traditionell Luminaria är en brun papperspåse, som har överkanten lite nedvikt och fyllts med lite sand i botten och ett ljus ovanpå eller nedstucket i den.
Min har leca-kulor istället för sand i botten,
för att inte blåsa iväg och ge ljuset stöd.
Luminarios har inte alltid gjorts av just bruna papperspåsar, Från början var det små brasor som gjordes av korslagda pinjegrenar, som byggdes upp till midjehöga fyrkanter. När det kommit färgat papper från orienten många år senare blev Luminarios till vad de är idag. Istället för att hänga lyktor från träd eller tak, som kunde blåsa ut av vinden eller sätta eld på annat, använde man små påsar som man ställde ut på marken, taken eller efter trottoarerna."
Du kan se "Life of a Brown Paper Bag" om vad man kan göra med en sådan och hur just Luminarios görs nedan:
Jag har även en vän från Skottland som skickade bilden nedan och berättade att där och på Irland brukade de, precis som här i Skåne, skära lyktor ur kålrötter [turnips och de större swedes] eller foderbetor. Under 1800-talet i det viktorianska Storbritannien var ingen Halloween komplett utan att tälja fantasifulla lyktor, gärna med ansikten i grönsaker som man holkat ur. Pojken på målningen holkar ur kålrötter till sina lyktor, men man kunde även använda (foder)betor. Det var oftast vad som användes innan pumporna blev vanliga i Amerika. Just pumpor blev åtkomliga först under andra halvan av 1900-talet. Traditionellt satt barn på kvällarna före Halloween och täljde på sina blivande lyktor. Barnen gick så bärande lyktorna i en procession genom byn, Ibland avslutades det med att lyktorna bedömdes efter processionen. I sydvästra England kallades lyktorna spunkies eller punkies efter det lokala ordet som beskrev det spöklika ljus som ofta sågs ovanför sumpmarkerna. I östra England kallades just det fenomenet Jack o’Lanterns så det gjorde lyktorna med.
bild lånad från Scott language-forum. Där uppgavs ingen bildkälla men som svensk konstnär tycker jag att det är viktigt. Jag därför tagit reda på att målningen heter Making Lanterns målades av Edward Docker och är enolja på duk från slutet av 1800-talet
En kvinna med rötterna i England berättade igår "när jag var liten gröpte vi ur kålrötter och berättade läskiga sagor. Hallowe'en är ' all hallows eve', när osaliga andar behövde hållas hållas på avstånd. Dagen efter är All Helgonadagen som har samma betydelse som i Sverige."
Ingen av britterna tror dock på vad Wikipedia skriver:"Halloween anses av vissa ha uppstått i samband med kelternas kontakt med vikingarna. När vikingarna kom till Storbritannien och Irland hade de med sig sina traditioner och sedvänjor så som höstblot. Eftersom vikingarna kom att bli den härskande klassen under flera hundra år i vissa områden av de brittiska öarna är det högst troligt att vikingarnas kultur påverkade kelterna så pass mycket att de anammade delar av den. Den keltiska högtiden Samhain har stora likheter med vikingarnas höstblot.att Halloween har sina rötter i gamla celtiska och gaeliska kulturer. Irland anses vara ursprungslandet." Mitt eget förtroende för just Wikipedia är inte heller stort och jag hänvisar därför sällan till dem.
Men som en britt uttryckte saken "inte allt i Storbritannien infördes av vikingar eller romarna!
Däremot fick jag höra en rolig historia igår, som jag gärna delar med mig av: "Enligt mina barn har Halloween sitt ursprung i Tomelilla, Det är där man köper huggtänderna!"
Jag sätter därför punkt där och avslutar med ett antal riktigt Halloween-mässiga danser av och med familjen Addams. Shake it!
