Exercishallen Norr, där
Färgfabriken Norr en gång var belägen, är sedan i lördags åter använd som den konsthall den gör sig så fantastiskt bra som.
I en omfattande utställning med många enorma verk visar
Jon Arne Mogstad och
Kåre Henriksson, eleven och professorn, som träffades när
Kåre var elev på
konstakademien i Trondheim. Det är en magnifik utställning som hade välbesökt vernissage i lördags och pågår t o m 5 mars.
– Jag vet inte hur mycket jag lärt honom tekniskt, men vi har alltid haft mycket ingående samtal om konsthistoria och diskuterar alltid konstteoretiska frågor, berättar
Mogstad i
ÖP.
De två ställde också ut tillsammans på
Galleri 92, Frösön, 1997 när
Kåre var min lärare på konstskolan och jag minns att jag var riktigt imponerad av den utställningen.
Här i fantastiska
Exercishallen Norr ger det enorma utrymmet verkligen rättvisa åt deras storskaliga konstnärskap och därför skulle jag tro att jag totalt skulle ha tappat hakan om jag sett detta då.
Det är hela 63 verk och många av
Henrikssons har jag sett flera gånger tidigare, så det rör sig om många år ur deras båda konstnärskap i denna retrospektiv. Jag tycker därför det är tråkigt att det inte finns några årtal med i verkförteckningen, liksom att jag saknar material-angivelser.
Mogstads och
Henrikssons måleri gör sig oerhört bra tillsammans. Både färg- och motivmässigt kompletterar de varandra, även om
Mogstad ofta jobbar mer figurativt så är det samma typ av sökande det är frågan om. Att inte säkert veta vart de är på väg, utan nyfiket se hur det utvecklar sig.
Några av Mogstad målningar är målade med textilfärg och eftersom det nte anges tekniker i verkförteckningen så gissar jag att det gäller Vandrare, kanske Mahogonny och de två nedan från El Greco Revisited-projektet. Detta eftersom de enligt LT ska ge "ett intryck av akvarell och färgen hamnar i skikt, i mjuka övergångar"
Båda hänvisar också till äldre mästare i titlar och uttryck. Jon Arne Mogstad jobbar sedan 2008 med ett forskningsprojekt, FoU-prosjekt vid namn El Greco Revisited, som han presenterar så här: "Hösten 2004 åkte jag på studieresa till England, Italien och Spanien för att studera «de gamla mästarna». Det blev en intensiv tur då jag undersökte kyrkor och museer och blev presenterad för höjdpunkterna i den västerländska målarkonsten under århundradena. Det blev tydligt vilka möjligheter måleriet har och att den långa historien inte är ett motstånd utan en resurs. I slutet av studieresan har jag som en del av et forsknings- och utvecklingsarbetet vid KHiB arbetat med en serie stora målningar [varav flera visas i Östersund nu]. Några är helt abstrakta, men de flesta är baserade på El Grecos arbeten, tre av dem med utgångspunkt i «The Cleansing of the Temple». Det är figurationerna som intresserar mig mest med El Grecos målningar, inte de allegoriska eller narrativa sidorna. Figurerna är närmast utklippta på samma sätt som i tecknade serier, något som blir understryks av det dramatiska användandet av skarpt ljus och djupa skuggor."
|
Det jag framför allt minns från utställningen
1997 är
Mogstads bilder som jag, som kvinna, upplevde som abstrakta, medan männen genast såg att det var kvinnliga sköten ur ett perspektiv jag omöjligt kan se mitt eget eller någonsin tjuvtittat på andras...
Även på
Exercishallen Norr ser jag dessa former och de får mig att tänka på allt tjafs gällande
Carolina Falkholts målningar. Är det så att när män avbildar sköten är det accepterat och mindre hotfullt än när vi kvinnor själva gör det? Konsthistorien tyder på det och jag måste säga att jag tycker att
Nyköpings kommun verkar lika dåligt pålästa om hennes konstnärskap som
Jamtli gjorde när de anlitade
Lars Vilks och sedan
censurerade hans verk. Innan man anlitar eller ger en konstnär uppdrag så måste man veta hur hannes konstnärskap ser ut och inte bra gå på att det är ett namn man hört om förr. Annars blir det
censur när man inser vad det blir! Så enkelt är det.
Henriksson å sin sida refererar till såväl
Kurt Schwitters,
Robert Rauschenberg och
William Blake och han berättar i
ÖP att:
– Jag tror jag blivit modigare [färgmässigt], men man måste hela tiden hålla i gång måleriet för att inte tappa tempo.--- En av dukarna gjorde jag klar i torsdags, medan andra bearbetats i tiotalet år innan de blev klara.
För ett tag sedan föreslog Jamtlis chef
Henrik Zipsane och
Daniel Kindberg från Stadsdel Norr, att
Exercishallen Norr ska bli
Jamtlis permanenta arena för samtidskonst. Det är en god idé,
men de verkar inte ha någon aning om vad
samtidskonst egentligen är eftersom de tror att
Nationalmuseum har kunskap om det.
En framtida permanent konsthall bör dock finnas i det planerade kulturhuset i ett centralt läge, så det löses inte av en permanent arena på
Exercishallen Norr.
Jag håller med
ÖP "Äntligen konst på Exercishallen Norr igen!--- skynda er till Exercishallen Norr nu före den 5 mars! Då får ni se en riktigt, riktigt sevärd utställning med rakt igenom bra måleri. Det här är en utställning som borde visas på fler ställen landet runt." Och
Lars Bolin, som
curerat utställningen i
Jämtlandsnytt:
- Det här är en av Europas vackraste utställningslokaler.