Vanor och ovanor

Under våra drygt två veckor i Skåne har Greta haft helt nya vanor. Hon har varit uppe tidigt på morgnarna och ropat efter mat för att sedan ligga och slumra större delen av förmiddagen sedan.

sovit i sin älskade kökssoffa gjorde hon båda dag och natt igår

Första dagen hemma hade hon dock återupptagit sin ovana att sova tills jag äter lunch och först då komma insläntrande i köket och äta frukost. Egentligen är det kanske precis tvärtom att det var en ovana att väcka mig tidigt i Skåne medan den goda vanan är att låta matte sova men även sova vidare själv till långt in på dagen...

Undvik ett Tredje Världskrig genom att dela med er!

Ni som har vad ni behöver och lite till bör verkligen dela med er till mer behövande!
Nu har även Röda Korset vaknat och varnar för folkliga uppror här i Europa under de närmaste åren. Nu när så många svälter blir situationen för dem desperat vilket innebär att även upplysta och läskunniga européer kan göra revolution.

Inget är farligare eller mer sporrande än brist på mat för människor och deras barn. Jag kan omöjligt förstå tankarna bakom alla nedskärningar och åtstramningar eller snarare är det väl tankarna om vad de kan innebära som saknas. De som redan har det illa får det än sämre medan de rika och de som har jobb klarar sig undan. Det var främst svälten som låg bakom både första och andra världskriget och fortätter det som det gör nu så kommer den även att orsaka det tredje och troligen sista. Efter andra världskriget hjälpte den amerikanska Marshallhjälpen de svältande i Europa så att inte nya konflikter vidtog, men nu tycks krisen i hela västvärlden snarare göra att de som har pengar håller extra hårt i dem istället för att hjälpa upp situationen. Det är ni som har resurser som bär hela lösningen till dagens kris. Om ni istället för att rädda gömma er hjälper till så kan världen ta sig ur krisen. Om inte ligger nåt som liknar Romarrikets fall framför oss.

Foto: Petros Karadjias / Scanpix lånad ur di

EU:s statistiska centralbyrå Eurostat beräknar att nära 120 miljoner EU-medborgare lever under den europeiska fattigdomsgränsen. När nöden blir svår kommer oroligheter och folkliga uppror. Yves Daccord, som är Röda Korsets generalsekreterare, spår att det kommer att bli mer av den varan under de närmaste 2 -5 åren. vidrigt nog.  "När mer än hälften av landets ungdomar är utan arbete och utan inkomst, är de desperata. När människor i dessa länder känner att de inte har någon utväg, och om de sociala förmånerna samtidigt fortsätter att försämras kan det gå snett. Därför kommer vi att ställas inför fler våldsamma situationer i Europa", säger Yves Daccord till Politiken.

Agera nu och hjälp de drabbade istället för att lägga på dem ännu fler försämringar, snälla låt mig slippa säga Vad var det jag sa!!!

Inget annat

Som på bilden nedan såg det ut när vi landat på Frösön:

Inget är egentligen skönare än att komma hem och få sova i sin egen säng! Egentligen borde man göra som katten, gå runt och kolla att alla favoriter finns kvar på sin plats, ligga en liten stund i alla favoritfåtöljer, lägga sig på golvet och dra sig fram så att man riktigt impregneras med doften av hemma.

Istället blev det att ta reda på blommor och packningen. Tråkigt nog hade båda mina hibiscusar, jasminen och Kristi korsblomman strukit med, trots slang-bevattningen, men har ju så fullt i mina fönster ändå.

Naturligt

Ytterligare några vackra naturbilder från Österlen, nu när jag inte längre är där:

Här står far och tittar längtande ut över havet vid Knäckebäckshusen

Jag måste erkänna att jag inte kände mig särskilt badsugen ens innan jag såg skylten ovan. Så här härlig är dock sandstranden, som avnjutes bäst under sommaren!

Knäckebäckshusen ligger vid Knäbäckens utlopp i norra delen av Haväng och var en gång en liten fiskeby. 1621  fanns det sju fiskare med mindre jordbruk i Knäbäck och byn växte inte nämnvärt förrän vid senare delen av artonhundratalet. 

Vid förra sekelskiftet fanns det omkring 130 innevånare i byn som då levde på mindre jordbruk, utskeppning av ved och kanske framför allt fiske. När försvaret skulle utvidga Ravlunda skjutfält  tvångsinköptes husen utan större protester från de bofasta, men från sommargästerna. 

Om Ravlunda skjutfält inte hade funnits så hade med all säkerhet kusten bebyggts och landskapet odlats upp.  

Vid Knäckebäckshusen finns ett kapell och en klockstapel där bröllop brukar ske.

Vi pormenerade också längs Tommarpsån.

Landskapet där är sagolikt vackert året om

så här på vintern får jag en känsla av att befinna mig i en saga av John Bauer

Annars kan det kännas som i Caspar David Friedrichs romantiska målningar

En matta av röda boklöv och mossgröna trädstammar

Rötter som kämpar för att få fäste i slänterna

Ån som ter sig spegelblank

Och träd bevuxna av svampar

Idag bär det hemåt

Så här kommer några sista tips på Österlen:

Jag har hela tiden trott att Mellby 11 i skolan i Stota Mellby frmaför allt inrymt konstateljéer, men när Maja kollade upp det visade det sig innehålla bl a en butik, som också är öppen nu.

Vi åkte därför dit igår och den är väldigt bra med såväl gammalt som nytt i gammal stil. 

Under somrarna finns där även kafé, bed & breakfast liksom konsthantverkskooperativet KAOS utställningslokal.

En av de bästa kvalitets-outlets som finns tycker jag är Jepson Stärkan i Kivik som bl a säljer glas, keramik och textiler. Så här års är det inte så stort utbud, men det brukar det vara under somrarna.

Trött, tröttare, hjärntrött(ast)

Stora delar av de senaste veckorna har Greta och jag tillbringat så här:

 

Inte för att jag vare sig haft vinterkräksjuka, varit förkyld eller haft influensa, utan av den enkla anledningen att jag efter de tre hjärnblödningar jag fick för 19 år sedan blir så där vansinnigt hjärntrött som folk blir av sådana. Inget ovanligt med andra ord, bortsett från att hemma är min säng dubbelt så bred.

Jag hade tänkt berätta mer om just hjärntrötthet här eftersom t.o.m. sjukhuspersonal verkar tro att jag borde vara  "helt bra nu, efter så många år". Mot förmodan har jag varit riktigt pigg idag. Främst beroende på att det idag är vackert soligt på Österlen men också tack vare ett långt samtal med min käraste igår.

bild lånad från webben

Jag är och har alltid varit en besvärlig patient eftersom jag ständigt ställer frågor och vill veta allt om varför jag mått som jag gjort, hur det kan bli bättre, vilka botemedel som finns liksom ev biverkningar på dessa. Både överläkaren och neuropsykologen fick därför ägna många timmar åt att jag skulle förstå hur saker och ting hänger ihop, så nu försöker jag att förklara det på enklast möjliga sätt för dig som läser detta. Är det något som är oklart så kanske jag kan förklara bättre eller ta reda på det, så hör bara av er i så fall!

bild lånad ur National Geographic om du klickar på den
öppnas den så stor att du kan läsa texten!

Vår hjärna fungerar nämligen så att vi under större delen av vår tid bara använder en mindre del av all dess kapacitet, medan större delar upptas när vi t ex försöker att lösa ett problem, läser e dyl. De delar av hjärnan som det kommit blod på vid en hjärnblödning blir obrukbara pga blodet. Tack vare att så stora delar av hjärnans kapacitet ofta inte utnyttjas till fullo kan man dock träna upp hjärnans kapacitet så att andra delar tar tag i det som de obrukbara delarna tidigare skött om. Hjärnan fungerar på så sätt väldigt likt våra muskler. Ju yngre man är när man får hjärnblödningarna ju enklare och fortare kan man också göra det, så tack vare att jag bara var 23 när min olycka skedde har jag blivit så pass mycket friskare än mina behandlande läkare ens trodde var möjligt. Sedan har säkert min envishet en hel del med det att göra med.

De olika bindningarna mellan höger och vänster hjärnhalva är också väldigt viktiga, många och de utökas också under hela livet i och med träning, har senare års forskning visat. Varför blir man då så vansinnigt utmattad av just hjärnskador? 

Jo, allt som sker i vår hjärna medvetet behöver en väldig massa energi, så när vi gör något nytt eller som vi måste koncentrera oss på blir vi alla trötta. Det är inte lika märkbart för de flesta människor som för oss som haft hjärnblödningar, med tanke på att vi ofta redan, så att säga, lever på alla reserver redan. Därför kan vi behöva sova enormt mycket och om vi struntar i varningssignalerna och bara fortsätter så kommer vi till slut att falla ihop av trötthet och sedan inte vakna på ett antal dygn. Det har jag gjort flera gånger innan jag lärde mig att "budgetera" med min ork. Om jag vet att jag ska göra något ansträngande så ser jag därför numer till att vila en massa innan och måste sedan ta rätt lång tid för återhämtning efteråt också. Annars blir jag inte mig själv igen, utan existerar bara som en zombie.

jag orkar helt enkelt knappt något...

Det här med hjärnskador är också ett så fördomsladdat ord att jag personligen brukar "gå runt det" genom att istället berätta att jag haft tre hjärnblödningar. Då upplever jag en mycket större förståelse utan just förutfattade meningar. Att vara hjärnskadad innebär nämligen oftast inte alls att man är korkad, lättlurad, ointelligent eller farlig. Det handlar om att någon eller några delar av en hjärna inte fungerar på det sätt som den egentligen skapades för att göra och att det därför kan ta längre tid, kräva mer energi eller fler frågor. Det är dessutom viktigt att tänka på att just hjärnan är vårt allra mest komplexa organ, vilket innebär att hjärnskador sällan ter sig på samma vis. Allt handlar om var, hur mycket och om det är i vänster eller höger hjärnhalva som skadan uppstått. Därför är inget svar heltäckande utan det upplevs olika av varje person,

Det är fantastiskt att få höra att jag ser så frisk ut och att det absolut inte syns vad jag varit med om, men vid tillfällen då jag känner mig väldigt trött så kan jag tolka det som ett ifrågasättande av mina egna upplevelser. Därför är jag inte alltid så trevlig som jag egentligen skulle vilja vara.

Hjärntrötthet kallas också för mental fatigue.

Döden straff eller som befriare

Den brutala gruppvåldtäkten och mordet i Indien på en 23-årig kvinna i en buss har upprört hela världen, orsakat protester och fått indiska försvarsadvokater att vägra ta sig an fallet. Nu krävs dödsstraff av bl a kvinnans bror.

bild av den våldtagna och mördade kvinnans dödsläger
Scanpix lånad från GP

Jag tycker dock att dödsstraff är ett alltför milt straff för våldtäktsmördarna. För många människor som är sjuka eller har smärta kan nämligen döden komma som den stora Befriaren från just sjukdomen eller smärtan. Döden i sig är därför inget straff, anser jag. Ett rättmätigt straff anser jag istället skulle vara att få så långa fängelsestraff att de tvingas plågas av samvetet i decennium efter decennium. Rättvisa finns inte men man borde kunna försöka "hushålla" med lidande så att de så sakteliga får inse vad de gjort och känna av skammen och ångern för det under lång tid. Jag är dock verkligen emot tortyr, men straff ska vara kännbara främst mentalt!