Paus

Ska ta en paus i bloggandet för att försöka utröna om det kan vara anledningen till min hjärnvärk, måhända...

Eget montage av bilder från http://bloggbruden.wordpress.com/ och
http://www.seilon.org

Bekvämlighetszonen utökad

Igår fick jag en riktig påminnelse om hur skilda referensramar vi människor kan ha.

Flasktork á la Duchamps
har jag inte råd med nu.
Någon gång kommer jag
nog ändå att skaffa en.

Som jag skrivit om tidigare  kan man numer köpa Marcel Duchamp-aktiga flasktorkar i många inredningsbutiker. Igår fann jag två varianter i en av min lilla stads butiker och skojade med ägarinnan, som jag pratat en hel del med och som jag tycker verkar vara kulurell av sig, om att det är så roligt att kunna hitta "konstikoner" i hennes butik. Hon såg ut som ett frågetecken och inte blev det bättre av att jag sa att Marcel Duchamp ju helt ändrat synen på konst när han 1914 instroducerade "Ready-mades" med en Flasktork på en konstutställning 1914... Hon kände sig nog lika dum som jag och försökte prata bort det med att de inte bara är vackra utan också så praktiska för att kunna ha glas man verkligen gillar framme. Det har hon helt rätt i, men det är inte av det skälet jag gillar den, men det höll jag faktiskt tyst om...

När känslan av att jag inte bara gjort bort mig själv utan även henne avklingat började jag fundera på hur ofta man bara pratar med folk som man delar erfarenheter och syn på samhället med och hur nyttigt  det egentligen är att lämna sin "bekvämlighetszon". I och med det tvingas man ju se sig själv lite utifrån och lär sig väldigt mycket, men annars inte ens skulle ha tänkt på. Visst känns det lite obehagligt först, men för varje litet steg man tar ut i det okända ju säkrare kommer man att känna sig allt starkare och faktiskt kommer det även att kannäas mer spännande! Känslorna av nervositet och av spänning ligger nämligen väldigt nära varann i våra hjärnor. (Ja, nu är jag tillbaka vid mitt favoritorgans outtömliga resurser.) När obehagskänslan klingar av kommer den driekt att övergå i just spänning och en känsla av hur kul det ändå är att utmana sig själv. Därigenom utökas din bekvämlighetszon och i den hittar du lyckan! 

bild lånad från http://www.createacashflowshow.com

För att citera Cullberg: "Att skapa nya lösningar förutsätter alltså ett tredubbelt mod. Först och främst modet att göra sig av mig gamla tankar. För det andra modet att tänka i nya banor. Men kanske främst av allt modet av att vistas i osäkerhetens landskap tillräckligt för att det nya ska kunna göra sig gällande. Detta är en sanning som gäller om allt nyskapande oavsett om det gäller att skapa en ny organisation eller ett nytt litterärt mästerverk"
Det finns massor att läsa på nätet om just att utöka bekvämlighetszonen, som jag tänker läsa in mig på framöver. 

Lyckoträsket lockar

Jag har arbetat med lyckoprojektet Happiness as an Art-project i 10 hela år. Vid ett flertal tillfällen har jag försökt börja arbeta med andra projekt, men jag halkar alltid ned tillbaka i "lyckoträsket", som jag skämtsamt brukar säga. Det är ju så oerhört mångfacetterat det här med lycka att jag faktiskt aldrig verkar tröttna på det!

Nu är enkäten jag haft här om vad som gör er lyckligast under julen avslutad och resultatet ses på bilden nedan:

Julenkätens resultat

Bara 16 personer lade sina röster, men det ger i alla fall en vink om vad ni uppskattar med julen. Samvaro med familjen tyckte faktiskt hälften av de röstande var viktigast och näst viktigt tycks maten och drycken vara. 69 procent av de tillfågade i SIFOs undersökningen som Svenska Kyrkan beställt tyckte ju att ”Julen är bäst i köket”, så det var inte helt oväntat. Å andra sidan visade SIFO att nästan en tredjedel i undersökningen  inte ser fram emot julfirandet och (föga förvånande) att det som stressar mest är alla julklappar som ska köpas, enligt 27 procent av dem. I min lilla enkät svarade bara 12,5% att julen bara gör dem stressade och alls inte lyckliga. Kanske är månniskor som intresserar dig för lycka mindre stressade?

Kanske är det intressant att jämföra resultatet här med det SIFO fick fram i sin undersökning? Den har jag skrivit om tidigare, så det kan du läsa om här!

Peronligen tycker jag det känns väldigt bra att städa ut julen nu. Det är faktiskt minst lika skönt, som det var att pynta inför den. Nu ser jag fram emot vårvintern och alltmer ljus!

Tar gärna emot dina tankar om lycka och vad nästa enkät ska handla om i kommentarsfältet och tackar i förhand för din hjälp!

Sydafrika-erfarenheter

Igår fick jag vara vägledare för en tjej som vill göra en utbytestermin på konsthögskolan i Sydafrika, vilket jag gjorde i Johannesburg vårterminen 2000. Hon är dock intresserad av att byta mot Department of Fine Arts i Kapstaden istället, vilket även jag skulle gjort om jag haft nåt val, kan jag avslöja.
Hon hade försökt få tag i folk på instititionen nu och hade inte tänkt på att de ju har sitt sommarlov nu och börjar först i slutet av januari.
Ni kan läsa mer om mina erfarenheter från Sydafrika på min hemsida om ni trycker här. Som synes var det inte enbart positiva upplevelser, men väl så nyttiga. Tycker jag nu när det är genomlevt...

Framför allt den höga kriminaliteten var jobbig, här ses
min bild av Tafelberget genom razor-wire, som är som
taggtråd fast med rakblad och det fanns överallt nästan

Fantastisk isländska

Igår påmindes jag om det fantastiska med det isländska språkt, när jag hörde  på just Språket i P1, som du kan lyssna på här
Nästan hela augusti 1998 deltog jag i workshoppen Art in Nature - Nature in Art, på Myndlista Háskóli [Konst- och slöjdhögskolan] i Reykjavik, Island. Jag hade trott innan att det skulle vara rätt enkelt att lära sig isländska, eftersom jag både kan norska, danska o jamska, som är det språk som talas i olika dialektformer i Jämtland. Har dessutom intresserat mig för asa-tron och tyckte mig kunna en del fornnordiska. Men tji fick jag, under veckorna i Island lärde jag mig bara de fraser jag brukar lära mig på de flesta språk, efter att ha varit i landet ett par veckor.
 

Denna sten måste isländska sjömän
kunna lyfta för att få anställning...
foto: Dörte Eißfeldt

Jag skaffade mig dock en stor uppslagsbok på isländska och förstår nog det mesta som finns i skrift, men talat är det svårare. Familjen var i Island för ett år sedan och tyckte det räckte att man sätter -ur på de flesta (gammel)svenska ord. De hade pratat med en islänning som höll med till viss del och när man hör i programmet att man haft på förslag att kalla Milkshake för mjólkur-ristingur blir i a f jag tveksam till om det kanske ändå är så det ligger till, fast islänningar nu säger mjólkshake istället och jag själv aldrig tänkte på det när jag var där...

bild lånad från http://www.vaksalaskolan.uppsala.se

julfirande med döda släktingar

Vi bör egentligen vara väldigt glada över att slippa zombies så här på trettondagen... Förr  ansågs den 6 januari vara julens sista dag och under julnatten trodde man att de döda återvänt från kyrkogården till sina hem. Sedan firades alltså jul och nyår med de döda släktingarna ända till trettondagen. Då ansågs det vara hög tid för dem att ge sig tillbaka till gravarna. Det är därför trettondagen i Småland kallades t.ex. för "farängladagen". Personligen tycker jag inte att det låter som en särskilt kul jul, men vad vet man...

Denna Zombie-bild kommer från New York Times okt 2007
och visar zombieyoga i East River State Park i söndags.
Om du vill läsa mer om den nya trenden kan du klicka här!

Läskigare tycker jag det ändå är med alla fåglar som faller ur skyn nu för tiden! Trodde det var nåt bibliskt eller möjligen ur Ragnarök eller ngn Nostradamus-profetia, men har inte funnit några myter som tar upp  just det. Jag vet inte om det är någon lättnad egentligen för allt det där brukar ändå inte stämma med verkligheten...
All rosa text är länkar vidare till det som nämns i texten!
Källa: http://www.nordiskamuseet.net/

tråkig Svenska

Jag är av den åsikten att det svenska språket oftast är tråkigt och färglöst. Detta trots fantastiska ord som annorstädes, lyckligtvis, morgonrodnad, ömsom eller varför inte lagom eller andra poetiska gammeldags uttryck, som är väldigt målande? Ta bara ett så byråkratiskt och trist ord som sambo, varför kallar vi svenskar vårt livs kärlek för något så tråkigt som sambo? I både Norge o Danmark väljer de det otroligt mycket mer beskrivande romantiska kjæreste. Kan det vara för att vi svenskar är mer rädda för att uttrycka våra känslor? Neeej, tänkte väl det...

"din nye sambo?" låter så trist i jämförelse...