20 år gammalt brev från sig själv på posten

De senaste dagarna har det talats mycket om att "brevet jag skrev till mig själv för 20 år sedan har kommit fram nu". Först trodde jag att det var något man fick göra i t ex skolan och att någon ansvarsfull lärare verkligen gjort vad hen lovade 1994.

Jag har nu läst mig till att posten då hade en kampanj där man kunde skicka brev till sig själv. Det hade jag helt missat. Jag levde 1994 i en bubbla av sjukhusvård så det är egentligen inte så konstigt att jag missade det. 

Jag är dock övertygad om att ifall jag då vetat att jag fått uppleva dessa tjugo år med resor, konsthögskolestudier, utställningar och flyttar så skulle jag ha känt mig väldigt lycklig och se framtiden an med enorm glädje. Jag som kände mig misslyckad när jag vaknade i morse... Men misslyckas kan man egentligen bara med sådant man verkligen lagt ned möda på utan att uppnå resultatet.

(Jag fick faktiskt ett brev från mitt förflutna fast inte från mig själv, för några år sedan och det kan du läsa här. Ett beundrarbrev har jag också fått, ända från Frankrike!)

Förklaringen till lögnerna

Bild lånad från the Economist

Jag har länge haft grundliga funderingar över hur det kommer sig att Putin beter sig som han gör och exempelvis ljuger om sådant som helt uppenbart går att kontrollera.

Michail Sjisjkin förklarar synen på
lögner i Ryssland och Sovjetur dagens DN. 

I dagens DN fick jag en förklaring, när författaren och journalisten Michail Sjisjkin i ett kulturdebattinlägg försöker förklara hur det ens är möjligt att "dribbla med sanningen" så grovt som just Putin gör i Ryssland och tidigare Sovjet. Liksom hur det kan komma sig, historiskt och psykologiskt sätt.

Montage av bild från
bokförlaget Ersatz
och från DNs artikel

Om du har det minsta intresse av utrikespolitik tycker jag att du ska läsa artikeln här!
Slutligen ett litet råd:

Håll dig lugn
och
tala sanning

Höstmarknad på slottet

Christinehofs slott är vackert solgult under blå hösthimmel

Igår var det ekologisk och närproducerad höstmarknad på Christinehofs slott vilket verkligen låter snoffsigt.

På med tweed-kjol och manchesterkavaj för bästa Lady Matilda-looken och så gav oss mamma, Maja och jag iväg.

Framför skottet fanns åtta - tio stånd med äpplen, päron, bröd, must och annat.

Det var oerhört mycket folk och vi gick runt och konstaterade att priserna var tre gånger så höga som vi är vana vid från Jämtland.

Vi gick så genom slottet och trodde att det skulle finnas fler stånd på baksidan, men där fanns inte en själ.

Ekologisk och närproducerad matmarknad i Skåne är betydligt mindre än i Jämtland och påminner mest om dito på Jazzkökets gård. Vi är bortskämda med både utbud och priser där.

Klyftigt till äpplen

Kolla vilket klyftigt verktyg som både klyftar och tar bort kärnhuset till ett äpple i ett kick:

Jag antar att det funkar även till päron men har inte testat det än.

Första gången jag såg att sådana finns var på Gröna Butiken, där de bjöd på olika äppelsorter de säljer. Den var dock i metall och såg proffsigt dyr ut, så därför blev jag extra glad när jag hittade den här på en billighetsbutik i Ystad.

Musik som att få orgasm (o mot hjärntrötthet?)

Det blir mycket vetenskap denna Nobel-vecka. Det är lite jobbigt denna vecka när man tycker det är så intressant med vetenskap att man vill förstå så mycket det går.

Igår läste jag artikeln nedan från Expressen, 7 oktober, som inleds med orden "Att sjunga eller spela tillsammans kan jämföras med att få orgasm". Det låter ju spännande och får mig genast att tänka på när Caroline af Ugglas var med i  Hanna Hellquists TV-program Jakten på lyckan och berättade om hur hon hanterar sina depressioner med sång och om sin Kör för alla. Det var för över tre år sedan och där konstaterades att "Körsång sätter också extra fart på endorfinerna. af Ugglas säger att forskarna inte vet varför, men jag gissar att eftersom de aktiveras av att vi gör saker vi tycker är roliga, träffar människor vi gillar att umgås med och helt enkelt njuter av livet kan öka produktionen av endorfiner i kroppen måste det vara det enkla svaret på den gåtan!".

Glittrande glada Sickan Carlsson och Åke Söderblom
gjorde enormt mycket film ihop. Foto: SVT

Riktigt så enkelt är det dock inte, utan den dramatiska effekt musik har på hjärnan handlar om ett annat spårämne:
- Det frigörs så mycket dopamin att det är som att ta piller, säger Gunnar Bjursell, professor vid Karolinska institutet till Expressen.
Tidigare var man övertygade om att en skada på hjärnan var permanent och möjligen kunde det bli något bättre av mediciner och vila. Numer vet forskarna att hjärnan är påverkbar, något som kallas hjärnans plasticitet och innebär att med rätt stimulans har den förmågan att reparera och bygga upp sig själv igen.
Gunnar Bjursell vet att musik är ett så kraftfullt verktyg att det lindra både smärta och ångest.
- När vi sjunger eller spelar frigörs så mycket dopamin att det är som att ta piller. Musiken kan alltså ha rena läkemedelseffekter. Dessutom har det samma styrka som en orgasm, det kan bli en väldigt stark upplevelse, säger han till Expressen. Körsång är en komplicerad sak för hjärnan. Att lära sig en stämma och hålla den kan vara väldigt utmanande.
- Den typen av stress gör att nya synapser bildas, kanske till och med nya hjärnceller, säger Gunnar Bjursell som jämför hjärnan med en muskel som blir bättre och starkare ju mer vi tränar. Precis som jag också påpekat många gånger. Vi blir bra på det vi gör ofta och mycket, helt mycket!

Här kan du höra Sickan Carlsson sjunga Glittrande glad till en engelsk textpresentation

"Sjuksköterskan och folkhälsovetaren Christina Grape Viding har gjort studier om sångens effekt på människan. En studie visade att amatörsångare kände sig betydligt gladare efter en sånglektion och lugn- och ro-hormonet oxytocin ökade för i stort sett alla.
- Med sången är man här och nu. Man fokuserar på något helt annat än smärta eller relationsproblem och det tror jag är väldigt hälsosamt. Körsång ger en enorm glädje, det är bara att konstatera. Dessutom får vi en energipåtankning som vi känner väldigt påtagligt, säger hon. Christina Grape Viding  tror att det både är fysiologiska och psykologiska aspekter som gör att vi mår bra av körsång. Dels använder vi diafragman [precis som när vi skrattar] när vi sjunger, vilket gör att vi nästan får en massage inombords, dels får hjärtat och lungorna jobba och hormoner frisätts."
- Musiken påverkar definitivt hjärnan, säger Gunnar Bjursell.

bild lånad ur Expressen

Det tycker jag är ganska självklart, men just det här är oerhört intressant för min egen del. Eftersom det är just dopamin som gör att sång och musik ger mer dopamin och det dessutom är dopamin som finns med i Arvid Carlssons med forskarlag experiment mot mental fatigue eller hjärntrötthet bör  sång och musik fungera även mot det, Tur att musik är och alltid varit så viktigt för mig (bortsett från allra första tiden efter hjärnblödningarna, då jag tyckte att musik gjorde det svårt för mig att tänka klart)! Tänk om det är tack vare det jag blivit så mycket bättre än experterna trodde var möjligt och tänk om jag kunder bli ännu bättre av det. Det tål att undersökas!

Jag har tidigare skrivit om varför musik får oss att må så bra, precis som kreativitet i allmänhet och att konst är bättre än medicin är mitt eget liv ett tydligt exempel på.

Plats- och rutnätsceller belönas

Jag kan inte sluta fascineras av Nobelpriset i fysiologi eller medicin, som i år går till John O´Keefe och gemensamt till May‐Britt Moser och Edvard I. Moser för deras upptäckter av celler som utgör ett positioneringssystem i hjärnan. Kanske främst eftersom mitt eget lokalsinne är så mycket sämre efter mina hjärnblödningar.

Illustration: Paul Wallander ur pappersupplagan av Aftonbladet

Det bör bero på att det kommit blod på min hjärnas positioneringssystem, eller inre GPS som det beskrivande kallas. De delar av hjärnan det kommer blod på slutar nämligen att fungera, vilket får olika följder,som är mer eller mindre allvarliga. Tack vare att vi inte använder hela hjärnan och hjärnans plasticitet kan vi dock träna upp oss så att andra delar av hjärnan tar över och vi kan fungera ändå.
Hjärnans positioneringssystem upptäckte John O´Keefe den första komponenten till redan 1971 i och med att han upptäckte att det hos en råtta som befann sig på en viss plats i ett rum alltid aktiverades vissa nervceller i hippocampus (som finns på var sin sida av hjärnans tinninglober och som bl a har hand om våra minnen), medan andra nervceller aktiverades av andra platser i rummet. Det verkade alltså som att råttan hade en slags inre karta över omgivningen som den kunde navigera efter. O´Keefe  kallade dessa celler för platsceller och de bildar tillsammans en inre karta i hjärnan.

2005 upptäckte så May‐Britt Moser och Edvard I. Moser nervceller i hjärnan som kallas rutnätsceller. De bildar ett koordinatsystem som talar om var vi befinner oss. Rutnätscellerna finns i vår entorinala kortex (en väldefinierad del i flera skikt i hjärnbarken, omedelbart bakom luktcentrum.) Entorinala kortex leder till hippocampus via den så kallade perforantbanan, som vägleder oss när vi ska hitta vägen. Den här förmågan att orientera sig i omgivningen och hur vi kan hitta rätt utan att gå vilse havererar dock vid en neurologisk sjukdom eller hjärnblödningar.

"Information från rutnätscellerna kombineras med information från
platscellerna och bildar ett komplett positioneringssystem som
verkar fungera likadant i människor som i råttor.
Grafik: Mikael Cronqvist lånad från  www.svt.se

Det är de upptäckterna som nu ska tilldelas årets nobelpris i fysiologi eller medicin. Pristagarnas upptäckter har löst problemet som filosofer och forskare försökt komma underfund med i århundraden; hur hjärnan skapar en karta av platsen vi är på och gör det möjligt för oss att hitta vägen. Hjärnans positioneringssystem hjälper oss att förstå hur nervcellerna arbetar för att tillsammans bilda våra kognitiva förmågor, som minnet, inlärning, uppmärksamhet, koncentration, problemlösning, simultankapacitet, språklig förmåga och planering. Alltså mycket av det jag själv har problem med efter mina hjärnblödningar.

John O´Keefe är professor i kognitiv neurovetenskap vid University College, London och chef för Sainsbury Wellcome Centre for Neural Circuits and Behaviour där.
May‐Britt och Edvard I. Moser  har byggt upp ett forskningslaboratorium vid Norges Teknisk-Naturvitenskaplige Universitet i Trondheim. De är bägge professorer i neurovetenskap. May‐Britt Moser är chef för Centre for Neural Computation, Norges Teknisk-Naturvitenskaplige Universitet.
Edvard I. Moser  är chef för Kavli Institute for Systems Neuroscience i Trondheim.

hÖsterlensalongen på Gyllengården

I lördags var det vernissage för hÖsterlensalongen [fyndigt namn, eller hur?] en samlingsutställning för konstnärer aktiva på Österlen som är tänkt att komplettera Konstrundan och förlänga säsongen. hÖsterlensalongen  "syftar till att skapa ett nytt tillfälle och ny arena för dessa våra konstnärer, att presentera och exponera sig. Vår ambition är att hÖsterlensalongen ska bli till ett intressant evenemang som skapar intresse för besökare både från när och fjärran.

Vårt mål med hÖsterlensalongen  är att skapa ett nytt årligt återkommande evenemang på Österlen som behåller och utvecklar Österlen som en konstmetropol", stipuleras det på visitystadosterlen.se.
"Vi startar hÖsterlensalongen  2014 på Gyllengården men tänker oss att framgent kunna expandera och involvera fler utställningsplatser i närområdet där konstnärlig verksamhet av olika genrer kan finnas lämpliga att exponeras." Ett mycket gott initiativ som även jag blev inbjuden till, men inte tyckte mig ha tid att söka till i allt flyttstök.

Gyllengårdens stenlagda gård med planteringar

Den stora begivenheten inom Österlens konstvärld är annars givetvis den riksbekanta Konstrundan, som sparkar igång konstsäsongen ordentligt under påsken. Den fortsätter så på olika vis fram till slutet av sommaren. 

Ann-Mari och Hans Wåhlander på Gyllengården funderade över hur konsten kan leva vidare också under hösten med tanke på konstnärstätheten här. 

– Det är ju så konsttätt på påsken och sommaren. Det borde hända något på hösten också, som Hans Wåhlander säger till Ystads Allehanda. Det var egentligen Ann-Mari som kom på tanken i samband med en utvärdering av Konstrundan, eftersom det i just Smedtorp finns ett stort intresse för konst och kultur. Det verkade dock inte finnas så stort intresse hos andra gallerier, så Ann-Mari och Hans Wåhlander bestämde sig för att själva ta tag i hÖsterlensalongen, som är tänkt att bli ett arrangemang som återkommer, säger Hans i Ystads Allehanda. 

Nästan fullt på parkeringen utanför Gyllengården

Det är verkligen vacker miljö på Gyllengården och ambitionerna för hÖsterlensalongen är höga. Juryn bestod av Frank Björklund, som är konstnär, målare, tecknare, grafiker (med en mängd separatutställningar i Sverige, övriga Europa och USA, Ystad), Peo Nilsson, värderingsman, fd gallerist Galleri Max i Ystad och slutligen Dennis Dahlqvist, känd som konst- och kulturkritiker i bl a SVTs Kulturnyheterna.

 

Bild av juryn lånad från www.gyllengarden.com

Från vänster Frank Björklund, Dennis Dahlqvist

och Peo Nilsson som "var helt ense om kvalité
och utförande på de antagna verken".

Juryns arbete bestod i att välja ut verk av god kvalité, som kan samverka med varandra i en generös och lustfylld utställning. Den specialinbjudna juryn har gallrat hårt bland de mer än 200 verk som skickats in av ett 50-tal konstnärer. I slutändan blev det 21 konstnärer, som ställer ut ett eller två verk var. Juryn hade tillgång till foton på verken och visste naturligtvis inte vilka upphovsmännen var, precis som sig bör vid en konstsalong. Därför föll s k ”självklara” utställare bort, eftersom det bland de refuserade verken fanns många etablerade konstnärer.  

"Det blev en fantastisk uppslutning och förvånansvärt hög kvalité på ansökningar detta premiäråret av hÖsterlensalongen. Juryn har sonderat och plockat bort minst 75% av det inkomna. Den hårda gallringen och det tuffa jobbet har resulterat i att givetvis en hel del etablerade namn fått stryka på foten," skriver juryn själv i sitt utlåtande. Det avslutas också med "Gyllengårdens initiativ och vision om en konstsalong på hösten uppskattas av juryn och vi känner oss förärade över förtroendet."

Via de conti av Agneta Freccero är min favorit i sin
enkelhet. Olja på duk. Freccero presenterar den själv
som "koncentrat av en middag" i utställningskatalogen

– Det var väldigt mycket bra som inte kom med denna gång. Juryn tyckte att det var oväntat hög kvalitet på bidragen. Det var egentligen bara något verk som man inte tyckte var särskilt bra, säger Hans Wåhlander till Ystads Allehanda. Annars handlade det mycket om att rensa bort sådant som juryn menade att vi redan har sett mycket av. Av den anledningen är det få akvareller representerade. [Vilket nog många här verkar tycka är olyckligt.] Å andra sidan tycker jag, som är skolad inom samtidskonsten, mig se tydliga exempel på att just samtidskonst saknas i hÖsterlensalongen och att det försök som gjorts till sådan är mindre lyckat och knappast skulle ha kommit med om det funnits konkurrens bland ansökningarna. Inte ett enda videoverk, som är en så stor genre inom samtidskonsten, finns med.

Vernissagedagen var enormt välbesökt, som du kan se på bilderna.
I vanlig ordning var dock Maja och jag de synbart yngsta där...

Kanske beror det på att konstnärerna tillhör generationer som inte alls sysslar med samtidskonst? De är nämligen födda från 1935 och framåt, där den yngsta konstnären är född 1965. Jag är alltså ung i sammanhanget och skulle nog kunnat få med det sämsta videoverk jag gjort bara för att visa på den tendensen...
Gyllengården i Smedtorp hoppas med hÖsterlensalongen skapa en ny konsttradition på Österlen och i samband med utställningen lanseras också ett "nytt, prestigefullt konstpris, Guldramen", läser jag i Ystads Allehanda.
– Ambitionen är inte att starta en ny Konstrunda. Däremot att ha ett samlat koncept som framöver engagerar ännu fler konstnärer och även andra gallerier. Tanken är också att juryn ska skifta från år till år, fortsätter Hans Wåhlander i Ystads Allehanda.

Direkt när vi kom in såg vi Håkan Fredéns
foto giclée Interiör. Han tog sig också
tid att förklara att det är konstgrafik,  som
exempelvis fotopolymer tryckt med en
bläckstråleskrivare på t ex akvarellpapper

 – Snacket gick lite grann utifrån den stora Vårsalongen på Liljevalchs och att vi då skulle ha en höstsalong här. Inriktningen ska vara Österlen, att de medverkande har en koppling hit och på något vis jobbar härifrån, säger Hans Wåhlander. Han är väl medveten om årets ytterst snedvridna könsfördelning, som han menar var en slump. Nästa år skulle han inte ha något emot att se tre kvinnor i juryn. Bland årets utställare är däremot kvinnorna i majoritet – med en persons övervikt. hÖsterlensalongen ger en god bild av den bredd som finns i trakten." [Obefintligt med samtidskonst alltså?] Ett annat tillägg jag gärna vill göra angående den "snedvridna könsfördelningen" är att eftersom så många fler kvinnor än män sysslar med konst så torde könsfördelningen bli jämnare om än fler av de utställande varit kvinnor. Jag misstänker nämligen att de var i klar majoritet av de som sökte till hÖsterlensalongen. Så brukar det nämligen vara, vilket du kan läsa mer om i Konsten – så funkar det (inte) från 2009 av Vanja Hermele.

Rot av Håkan Gottberger presenteras
som en Foto Digigraphie, jag fick aldrig
tillfälle att fråga vad det innebär. På
nätet ser det ut som om det är ett foto, som
skrivits ut på t ex textil eller akvarellpapper

De medverkande konstnärerna har, utöver möjligheten att ställa ut under hÖsterlensalongen, också chansen att vinna det nyinstiftade konstpriset Guldramen, som besökarna röstar fram vinnaren av. Priset består av en exklusiv inramning på Ramgården i Lövestad och delas ut på Gyllengården i samband med Österlen lyser (det numer största höstevenemanget på Österlen) den första november.

Gyllengårdens initiativ har fått mycket positiv respons från både konstnärer och konstintresserade. 

Sonja Andersson visar två oljor på duk, som

Ömsint möte ovan. Den har en väldigt sten-
liknande struktur och är målad med kniv  

Hans Wåhlanders vision är att hÖsterlensalongen och Guldramen ska bli bestående och uppskattade inslag på Österlen.  Konstnärerna som valts ut i år är: Ulla Bolin, Nisse Backman, Håkan Fredén, Mia Forslund, Håkan Blomqvist, Gunilla Vardam, Hans Elander, Anders Vardam, Sonja Andersson, Elisabet Malmström, Gunilla Kumlin-Bristedt, Ulf Backman, Cilla Lindqvist Sjöberg, Karin Szymaszko, Åsa Melin, Staffan Håkansson, Håkan Gottberger, Agneta Freccero, Lena Viredius, Mats Ceder och Roland Nilsson.

På Gyllengården erbjuds också butik, café, boende och just galleri.

hÖsterlensalongen pågår t o m den 2 november och öppettiderna är fre - sön 12.00-17.00.