En katts människa

Jag har länge tänkt att jag skulle försöka fota en ryska som bor i närheten, men jag har aldrig lyckats så därför gör jag ett eget kollage för att berätta hur roligt det ser ut,

eget montage

Varje dag när hon går förbi med sin hund följer nämligen ett vit katt alltid en bit efter dem med svansen högt. När jag pratade med henne passade jag därför på att fråga om det är hennes katt som alltid följer med på promenaderna. Hon berättade då att det inte är hennes katt, men att hon brukar ge den mat eftersom hon tror att den är hemlös. Jag är helt övertygad om att katten ser på henne och hunden som sina, för om man matar en katt så tycker den att den har en egen människa.

Vackra Orup

Orups sjukhusområde är väldigt vackert med, precis som sanatorier brukade vara eftersom de byggdes på ställen med "god luftkvalitet", titta bara: 

Uteplatsen utanför arbetsterapin och sjukgymnastiken är särskilt
vacker i det soliga försommarvädret som onsdagen erbjöd.

Så här skriver f ö Länsstyrelsen om platsen: " [Orups sjukhusområde] bestod av en huvudbyggnad med 150 platser för landstinget och en paviljong med 60 platser för Malmö stad. Orup används idag för rehabilitering. Orupssjukhuset är ett typexempel på sanatorium. Den stora vårdavdelningen är förlagd i söder och bildar en T-formad plan med ekonomi- och köksavdelningar mot norr. På översta våningen fanns liggverandor, som dock blivit inglasade.

Poolen har de här stora och vackra fönstren ut, men dit var jag inte ens

Huvudbyggnaden är sammanbyggd med Malmöpaviljongen som har två mindre flyglar mot norr. Den vitputsade överläkarebostaden byggdes samtidigt som huvudbyggnaden och paviljongen, 1912-1915, och stämmer också överens i stil med dessa.

Försommarens grönska döljer nästan totalt kapellet

Även kapell- och obduktionsbyggnaden tillhör den ursprungliga anläggningen.
År 1928 byggdes vattentornet i en stil som påminner om äldre försvarsbyggnader. Intentent- och underläkarebostaden, en gulputsad tvåfamiljsvilla i utkanten av sjukhusområdet, avviker från de äldre byggnaderna. [La jag inte märke till.] Villan är uppförd 1924 i stil som mindre herrgård.

vattentornet intill byggdes 1928 

Under 1900-talet har en kontinuerlig utbyggnad av anläggningen genomförts med byggnader, djurpark och skogsområde med promenadstigar"

Så här vacker är utsikten från köket på översta våningen, där vandrarhemmet ligger.

Den här fina hjärnan har kuratorn på sitt rum och hon berättade att
den är särskilt bra att visa t ex barm, eftersom den går att ta isär

De är alla oerhört imponerade av att jag fick konst på recept så tidigt som 1995. Senast förra veckan skrev DN om att "Kulturupplevelser lindrade smärtan och nu har landstinget inlett en andra omgång av Kultur på recept. Pilotprojektet under hösten 2014 var lyckosamt." Ingen skulle ha trott mig om jag inte kunnat bevisa hur progressiva Jämtlands läns landsting har varit. Observera att jag skriver i perfekt!

Det är närmast hotellstandard, bäddat med lakan, handdukar och klart när man kommer fram.
Jag måste erkänna att jag är oerhört positivt överraskad över hur bra där är och kanske framför allt helt tagen av vilken fantastisk stämning det är på ett ställe där de som jobbar trivs och känner att de gör något viktigt som uppskattas. Det är en sådan påtaglig skillnad jämfört med stressad personal inom neddragningarnas områden. Även om de själva tycker att det varit neddragningar här är det ingenting jämfört med i Jämtland. Som jag ser det har de nu den standard som fanns i Jämtland när det var som bäst, vilket egentligen är en oerhört skrämmande tanke.

Söndagsnöje

Så här vackert blommade rapsen i lördags!

Nu är jag i full gång med rehabiliteringsträningen på Orup och har träffat alla i mitt vårdteam. Det känns väldigt bra, men jag är fortfarande oerhört trött, troligen av lättnaden av att äntligen vara här.

En väldigt uppmuntrande tavla,
som det gäller att hålla i minnet!

Säkert har det också betydelse att söndagsnöjet blev så arbetsamt helt oplanerat.

Först for vi till Åbergs på Rabarberfestival, som Maja skrivit mer om här.

Jag nöjer mig med att visa lite bilder på det stora urvalet av godsaker

... innehållande just rabarber, som är en sådan favorit.

Vi testade varsin av dessa och jag tycker absolut att mitt val med rabarbermarängpaj var godast, så sådan ska jag göra själv med.

Den fantastiska magnolian ovan heter Genie och är både hög och sammetslen, jag köpte bara vad jag tänkt, Blåregn (avläggarna har nämligen inte rotats än), fylld kerria och sparris.

Kerrian satte jag i södra hörnet så att det kommer att blandas blommor mellan denna och grannens forsythia (min egen står lite längre ned vid min surjordshörnan).

Så här fint är det på en annan kolonilott nämligen.

Tillbaka vid kolonin planterade jag och min far blåregnet på pergolan bredvid löjtnantshjärtat och framför pallkragarna.

På lördagen hade jag även satt morötter mellan jordgubbsplantorna, eftersom de trivs så bra ihop

För att kunna plantera sparrisen grävde jag ett trädgårdsland framför växthuset, där jag också satt resten av potatisarna. Sparris och potatis trivs nämligen bra ihop. Tack och lov att jorden är så sandig och lätt att gräva i!

Jag glömde nämligen helt bort mina gummisnoddar och flyttade också en massa marksten, men det verkar inte ha blivit någon skada!

Det är så fantastiskt att syrenen redan är redo att slå ut bara det blir mer sol! En dryg månad tidigare än jag är van vid!

På Orup

Nu befinner jag mig på Orupsjukhuset för två veckors neurorehab, med en veckas mellanrum.

Det har regnat så smått hela dagen och när Maja skjutsade hit mig i morse var det så dimmigt att man bara anade den blommande rapsen genom fönstren till bilden.

Det tidigare patienthotellet är numer vandrarhem överst i huset, men det var både bäddat, fanns handdukar och tvål. Däremot finns ingen personal här utan möjlighet att laga mat själv osv, men har t o m TV på rummet, som har två sängar och ett gigantiskt badrum.

Idag träffade jag först kuratorn, som visade mig allt, hjälpte mig till rummet och kollade så jag har allt jag behöver. Så träffade jag läkaren som gjorde en undersökning och vi diskuterade vad jag kan förvänta mig av vistelsen, vad jag har för önskemål osv. 

Så gjorde jag lunch och sov så en stund. Är så trött eftersom jag gjorde så mycket på kolonin igår, men främst antar jag att det är en lättnadens trötthet eftersom jag kämpat så för att få komma hit och nu äntligen är det. På eftermiddagen träffade jag arbetsterapeuten, som också är min samordnare och vi gick igenom massor. Alla jag träffat är oerhört trevliga och hjälpsamma, så även patienterna. Kl 9 imorgon bitti blir det åter arbetsterapi, sedan sjukgymnastik och på eftermiddagen ska jag träffa neuropsykologen.

Idag skulle också farfar ha fyllt 95 år. Här sitter han överlycklig
med oss "småjäntor" i Märsta 1972. Grattis uppe i himlen, farfar!

En liten missräkning ikväll var dock att det är låst till sjukgymnastiken på kvällarna, så att jag inte kan smyga dit och tjuvträna. Jag får ta tag i hela högen med sådant jag inte hunnit läsa istället.
Allt känns väldigt bra här, så jag kommer att få ut en hel del av den här veckan!

Lövbiffpasta med ädelost

Igår när vi skulle laga Lövbiffpasta med ädelost var jag helt övertygad om att jag delat med mig av det receptet tidigare, eftersom det är en gammal favorit, men uppenbarligen inte. Därför kommer nu något riktigt gott och krämigt.

sätt ugnen på 250° och till 4 port behöver du

ca 5 hg strimlad lövbiff

1 klick smör

Bryn köttet i smör.

Koka ihop

3 dl grädde

ca 1 hg ädelost

lite soya

 och tillsätt

1 msk sojamjöl slätt utrört i

½ dl vatten

Lägg biffen i en smord ugnsfast form och häll över såsen. Sätt in i mitten av ugnen och sänk värmen till 225°. Grädda i 20 minuter och koka under tiden

spaghetti eller tagliatelle.

Servera gärna ihop med en grön sallad.

Imorgon åker jag till Orup-sjukhuset för den första av två veckors neuro-rehabiliterande behandling, vilket är något jag hoppats på i över ett decennium. Jag är därför osäker på hur mycket jag kommer att kunna blogga.

Maskros mot vårtor

Nu börjar maskrosorna att sprida sig för fullt, även om bilden nedan är från förra sommaren.

Strömsö är en trogen leverantör av inspiration till inlägg i den här bloggen. I veckan var det svenska örtexperten Alexandra de Paoli som tipsade om en massa nytta detta ogräs faktiskt gör. De tipsen hittar du här.

Bild lånad från svenska.yle.fi

Det är alltså själva maskrosmjölken som är bra mot vårtor  Bryt av stjälken på en maskrosblomma och låt lite av mjölken droppa ut. Stryk ut det över vårtan med själva stjälken, eftersom vårtan annars smittar om du har ett litet sår.Upprepa i flera dagar tills vårtan är borta.

Jag har inte behövt testa själv eftersom jag frös bort mina vårtor för några år sedan, men den har ju använts mycket inom folkmedicinen. Den innehåller Bitterämnet taraxacin, kolin, organiska syror, kalium, kalcium, zink, järn, A-, B- och C-vitamin, eterisk olja, garvämnen, slemämnen, pektin, kolhydrater  Medan receptfria geler eller vätskor mot vårtor (t.ex. Verruxin), innehåller salicylsyra och mjölksyra, som ju båda finns i naturen, för att fräta bort vårtan. Medicinskt har den använts vid problem med lever och galla. Ökar gallproduktionen för nedbryting av fett och ger stöd till dålig matsmältning, till utrensningskurer och som urindrivande medel.

Sköna maj välkommen!

Underbara maj, äntligen är du här och jag hälsar dig sååååå välkommen!

Det här är första våren jag inte köpt några tulpaner. Det måste bero på att jag har så många i rabatterna!

Päron- och äppelträden blommar nu på kolonin.

Pallkragarna är nu på plats och i tre av dem växer jordgubbar (och smultron).

Det har varit fantastiskt fina dagar och pappa och jag har cyklat dit och jobbat med att fixa allt,

Rabarbern är så stor att jag redan ätit rabarberkräm två gånger och paj en.

Kan nästan inte få nog av min sakura

... för att imnte tala om alla blommande magnolior; underbart!

Denna står utanför min port,