Konservativa katten

Greta undersökte den nya blåklinten på köksbordet så ingående på midsommarafton att jag knappt tordes lämna henne ensam hemma. 

Som vanligt skulle bara det som är nytt och inte brukar finnas testas och godkännas innan hon kan ta det lugnt och sedan är allt som det ska vara. Katter är konservativa...

Sånt mardrömmar vävs av

Ibland har jag väldigt läskiga mardrömmar som i efterhand också visar sig vara inspirerande. Som denna, som jag vaknade helt svettig ur:

Jag försöker sprida ut fingrarna så mycket det bara är möjligt, så att så lite av himlen som möjligt hamnar utanför mitt grepp. Samtidigt står jag så högt på tå att mina vadmuskler bara skakar eftersom jag försöker nå så högt det bara går. Ändå tvingas jag bevittna hur en allt större del av himlen rasar ned över mig som vassa skärvor som rispar mitt skinn.

mörk skugga och skärvor. Detalj ur min installation Multi-trauma

En vän kommenterade: Låt det rasa och andas lugnt. Allt blir bra.
Ta emot allt, som en gåva
Ytterst välformulerat. Imponerad av din förmåga att försöka parera.

Jag insåg då att det nog "bara" är att låta det falla och istället koncentrera mig på att inte skära sönder fötterna när jag försöker lämna förödelsen... En annan vän undrade om det kanske var dags att skriva ett nytt filmmanus.  Men det blir nog snarare en serie målningar.

jag tänker inte försöka hantera det bloggbilderna uttrycker!

Så här i efterhand inser jag att mitt undermedvetna nog också vill varna mig från att ge mig in i en situation jag inte kommer att ha någon som helst kontroll över eller kunna påverka. Hur jag än skulle bete mig så skulle jag ses som någon som bara lägger mig i. Då har det ingen som helst betydelse hur säker jag känner mig, för just det övervinner avsaknaden av såväl tvekan som tvivel. Den mardrömmen vill jag inte göra verklig. Nej, då behåller jag hellre ett visst avstånd och låter dem det gäller lösa allt efter bästa förmåga. Innan.

Samtida hedrande av Fröja

Igår var det, som väl alla svenskar vet, midsommarafton: Den dag vi ska hedra Frejas/Fröjas och Frejs/Frös heliga bröllop under årets ljusaste natt enligt Asa-tron. Maja och jag gjorde det profant och helt icke-hedonistiskt, om än väldigt njutbart med god mat och trevligt umgänge på Jamtli. Alltså helt utan dans, lek eller supande.

Maja, som är piquenique-mästarinnan, hade planerat också dagens picknick noga och förberedde den på förmiddagen. Jag bidrog med brie och en flaska vatten, som jag genast fick gå och byta eftersom en plastflaska inte alls passar ihop med resten av estetiken...

Som du ser är allt annat (utom min svarta cykelkorg med gult paraply) i en charmig 50-talsstil och Maja själv har victory-rolls, som gjordes som mest i slutet av 40-talet.

Det var massor av folk på Jamtli, som vi cyklade till, och vår plats från nationaldagen vad denna gång trång. För naturligtvis är midsommar Sveriges sanna nationaldag. Det är bara larvigt att låtsas som något annat.

Själv är jag rätt lik Nigella Lawson på bilden, om jag får säga det själv. I a f eftersom det syns att jag inte säger nej till livets goda.

Till dessert hade Maja gjort en portions-Pavlova till oss var och en sådan serverades också som dessert på kvällen på hennes balkong. Serverad på hennes finaste servis. Stig Lindbergs Prunus kommer bara fram vid riktigt högtidliga tillfällen.

Mmmmmmmmm, vilken härlig dag! Det var fantastiskt skönt att sitta på slänten, äta Majas underbara lunchmat och lyssna på och se allt som pågick där. Torghandel anno 1895, blomplockning, blomklädning, resning och så danslekar kring midsommarstången, Fäbodsdrift, lådbilsrace, spelmän, midsommarreggae, Lindqvistarna, Stjördals manskör och invigning av Jamtlis nya dansbana bland mycket annat.

Som så ofta stod många och hängde utanför dansbanan, men dessa tittade istället för att inmundiga starka drycker.

Passande bild...

"It's frogdance-day!!!" för att citera en vän. Titta gärna på filmklippet nedan som förklarar midsommarfirandet för engelsmän och andra icke-svenskar:

Knaskatten hade slutligen kommit på att jag varit borta och kommit hem igen. På tredje dagen kom hon jamande springande till ytterdörren när jag kom hem efter midsommarfirandet.

Och så klättrade hon upp på mina bara ben (med klorna som hjälp) så att hon kunde hänga sig över min axel som en birma-boa. Där skulle hon sedan hänga och spinna och om jag försökte sätta ned henne hummade hon och pep, så det var bara att hänga tillbaka henne igen. Lite saknad har jag alltså varit ändå. Kom hon på den tredje dagen. Det känns skönt fast jag förstås är glad över att hon inte lidit nöd heller under min bortvaro.

Helt sonika

... gick Maja och jag förbi Jazzköket precis i lunchtid igår. Alltså "råkade" vi ramla in där för lunch därför.

Jag tror på makten i att njuta och vi kommer från en familj där vi antingen firar eller tröstar oss.

Så här fint hålls menyn upp av en trä-donna på bardisken. Det blev en Messy sandwish, som verkligen var stökigt överdådig med det mesta man kan tänka sig på och att dricka blev det Lars Lager från Bakgården i Revsund.

Det blev en alldeles oerhörd helt oplanerad njutning där i solen på Jazzkökets veranda dagen före midsommar. Meningen med livet vet jag inte men nog sjutton gäller det att njuta när man kan! 

Njut nu ordentligt av resten av midsommaraftonen, hörrni!

Glad midsommar!

Greta var inte helt villig att agera modell, men vi vill verkligen önska alla en riktigt skön midsommar!

Idag ska det än en gång bli picknick på Jamtli med Pique-nique-mästarinnan Maja. Det kan inte bli annat än trevligt, även om vädret inte skulle bli så bra som vi alltid hoppas på.

Mandelmanns bästa!

Hela familjen Mandelmann: Aron, Disa, Tora
Snömos, Marie, Joel, Gustav och Bruna hönan
Maries bild lånad ur Självhushållning på Djupadal

Den bästa present jag fick är en kombinationspresent. Jag fick Marie och Gustav Mandelmanns fantastiska bok Självhushållning på Djupadal av Maja och våra föräldrar.

Eftersom Djupadal ligger alldeles utanför Simrishamn var jag också dit och fick den signerad av inte bara Marie och Gustav Mandelmann, utan också av dottern Tora, som illustrerat den.

Den är verkligen, som Bonniers bokförlag skriver, en Bondepraktika för 2000-talet med massor av handfasta tips som de prövat sig fram till. Bilderna är tagna av Marie och den personliga texten har de skrivit tillsammans.  Du kan provläsa boken här!

 

Bilderna är fantastiska, liksom anekdoterna och boken innehåller också odlingstips (givetvis) och recept. Ovan ser du vad fjällnära kor egentligen är (det trodde jag bara var en felsägning, pinsamt nog!.).

bilder från när de var på Jamtli förra pingsten. 

Det är en helt härlig bok, som jag kommer att sluka, vilket Marie skrattade hjärtligt åt när jag sa. Gustav verkade också känna igen mig sedan jag och Maja agerade välkomstkommité åt dem på Jamtli förra pingsten. De är så trevliga hela familjen, fast jag kom och störde i fikapausen så är jag "alltid välkommen!"

Det kändes underbart att höra för en av deras troligen största fans! De verkar ha det så härligt tillsammans hela familjen och  pratar alltid om hur underbart det är att arbeta tillsammans.

bilder ur Självhushållning på Djupadal
Det är förresten Tora på bilden i mitten

T o m jag börjar fundera på att jag skulle ha skaffat en stor familj tidigt. Men det är ju svårt när man inte träffat Mannen med stort M...

Tur att jag samtidigt läser Caitlin Moran, så att jag påminns om vad jag egentligen tycker om att jag skulle ha barn (se ovan bild ur Konsten att vara Kvinna). Eftersom jag inte har barn själv tas inte ord som dessa från en tvåbarnsmor på allvar eftersom jag ju "inte vet vad jag" gått miste om. Tack igen, Caitlin Moran!

Hemma och inspirerad!

inflygning över Min Lilla Stad igår vid 12

Tänk vad skönt det alltid är att komma hem till sitt eget, den skönaste sängen och katten, som  jag trott skulle ha haft mattstinens, men det visade sig att det bara var matte som haft kattstinens! Jag fick allt sova ensam fast jag försökte hålla fast henne...

Snacka om att jag nu också fått massor med inspiration. Tänk att det var på Österlen jag skulle hitta den ändå.

Har formligen frossat i konst och växtlighet i dagarna tio, 

bl a såg jag Yoko Ono i helfigur också på Louisiana,
half a wind show vilket jag återkommer till snart

så nu ska här bli mästerverk, minsann!