Första Konstrundedagen

Tack alla fina som besökt mig på Kiviks Musteri för Konstrundan idag!

Det har varit fantastiskt med alla möten, frågor, önskningar och glada tillrop.

Många av er har sått en önskan med ett solrosfrö så att jag nu har massor att välja på för det jag ska teckna imorgon. 

Tack snälla för allt ni delat med er av! Som jag nämnde kan jag inte lova att era önskningar slår in, men däremot närmast garantera att solrosorna slår ut!

Jag har t o m sålt två stora oljemålningar idag; I Full Prakt (ovan) som hänger på samlingsutställningen på Tjörnedala konsthall och Dahlia (nedan). Underbart glädjande!

Tyvärr fick jag reda på något klart mindre uppmuntrande på eftermiddagen. Kiviks Musteri stänger redan kl 17 så eftersom jag inte har några egna nycklar måste även jag göra det. 

Bjuder idag på äkta Herrgårdscider och snittar med

 chutneybakad laxfile och äppelchutney på rostat äppelbröd!

Bakom allt den vackra blombuketten jag fick av familjen 

Verkligen tråkigt men jag har verkligen försökt lösa det på alla tänkbara sätt utan att lyckas. Jag kan alltså bara ha öppet kl 10-17 lör-, sön- och helgdagar och hoppas verkligen att det kommer att funka för alla!!!

Imorgon är det dags!

Då så; imorgon kl 11,30 drar jag igång Konstrundan 2016 mellan kl 11,30 och 17!

Jag har vinnarnumret 75 och kommer att befinna mig på Kiviks Musteri.

Paus med Da Vinci passar bra för en konstnär

bland Kiviks äpplen!

Eftersom min interaktiva installation Så Önskat innebär att jag kommer att välja ut en av besökarnas önskningar, som de sått med ett solrsofrö, varje dag och teckna av så kommer jag också att jobba vid staffliet i ett hörn av salen.

Bredvid mitt staffli kommer såbaljan att stå invid eller precis utanför glasdörrarna om vädret blir vackert. Utöver att teckna kommer jag även att måla några små dukar i akryl, som också kommer att hängas på väggarna 

Jag kommer att skylta med tre skyltar som den på översta bilden och precis utanför Kiviks Musteri kommer min vindboll att vägleda er rätt.

Utöver installationen visas måleri, emaljer, grafik, jag kommer även att visa några av mina konstvideon på en liten TV och som synes hänger en klänning från taket. Den är inte alls i läder, utan i plåt och ihopsydd med ståltråd, så det är inget mysplagg direkt.

På Tjörnedala kosthall visas min målning rakt fram i bild.

Vet inte riktigt om det direkt brukar vara som i Zelda på mitt gym men i
förmiddags fick jag i a f sätta upp en flier där och har lyckats locka flera
hunkar och fitnessbrudar att lova komma och besöka mig under Konstrundan

Imorgon skärtorsdagen är det öppet kl 11.30 - 17 och så alla helgdagar 10 - 18 medan vardagarna nog blir lugnare mellan kl 13 -17.
Varmt välkomna!

Smygvisning på skärtorsdagen

Välkommen till Smygvisning av ÖSKGs Konstrundan Österlen på Kiviks Musteri redan på skärtorsdagen kl 11.30 - 17!

(Själva vernissagen och resten av Konstrundan Österlen kommer dock att ske långfredag kl 10 - 18)

Smittsam snällhet nödvändig

Ja, nu har jag fått ytterligare belägg för hur viktigt det är att vara snäll. Idag har nämligen Nya Wermlands Tidning rapporterat om en "helt färsk" forskningsrapport (den är från 4 december 2015) från Lunds universitet. Den handlar egentligen om ovänlighet och konstaterar att det smittar, precis som även lycka och skratt, i alla fall på jobbet.

Smittsam glädje, vänlighet och ovänlighet

Det är psykologerna Eva Torkelson, Kristoffer Holm och Martin Bäckström som forskat om ohövlighet som en social process i organisationen. Deras studie är omfattande och innefattar nära nog 6000 personer, Den består av två olika studier, en inom hotell- och och restaurangbranschen och en som är baserad på data insamlad från SIFO, vilket innebär att den också ska reflektera hela den svenska befolkningen.
Forskningsrapporten visar just på att ovänlighet sprider sig och skapar väldigt dålig stämning, vilket i sin tur leder till att många inte trivs på sin arbetsplats. Ovänlighet är ett stort område, men kan handla om att exempelvis förnedra eller yttra nedlåtande kommentarer eller att helt sakna intresse för hur arbetskamraterna har det. Det kan också vara att ignorera och utesluta vissa kolleger ur gemenskapen utan orsak eller att ifrågasätta de andras insatser och kompetens.

De vänliga forskarna Eva Torkelson, Kristoffer Holm och

Martin Bäckström på bild lånad från Lunds universitet

 – Ovänlighet är steget under mobbning. Det faller under radarn men kan få folk att må så dåligt att man inte kan jobba kvar. Stressen ökar i kroppen och hamnar i flykt- och kamprespons. Man blir stressad i systemet och redo att fly eller slåss, berättar HG Storm, legitimerad psykolog i Karlstad för NWT.
Han går vidare till att konstatera att vänlighet däremot har den motsatta effekten. Både att utföra och ta emot vänlighet aktiverar en massa härliga signalsubstanser i hjärnan. Dem har jag berättat mycket om tidigare också. Åter till HG Storm i NWT:
– Serotoninet höjs, det tillverkas i hjärnstammen och är kroppens internpost. Det påverkar vårt humör, sexlust och hur vi sover. Dopaminet höjs, det styr kommunikationer i hjärnan för uppmärksamhet, inlärning och motivation. Oxytocin är ett riktigt kärlekshormon som stärks av bra sex och närhet. Och endorfin som är kroppens morfin, smärtstillande och ger lust och energi och utsöndras vid träning. Det här är grunden till lycka i biologin.
HG Storm menar också att livet består av en massa små beteenden och att alla kan göra något varje dag som är vänligt.

Lyckades hitta en bild med en leende Hans Gunnar Storm
Karlstad-psykolog, bild lånad från www.bloggportalen.se

 – Om jag varit vänlig mot någon i onödan så kan jag stå ut med det. Men är jag ovänlig i onödan så kan jag må dåligt av det. Det håller jag absolut med om och att slösa med vänlighet har man bara gott av, som du nog förstått nu. Jag delar också gärna med mig om hans tips för just Vänliga veckan:
 – En bra början är att hälsa på människor och ge dem ett leende. Det räcker långt.
Just leendet har jag ju noga berättat om tidigare, så det vet du säkert redan.

Inspirerande kroppar

Sasha Waltz dansföreställning KÖRPER dansas nu på Stockholms Kungliga Operan och jag önskar så att jag kunnat se den live, men får nöja mig med denna filmatisering från Berlin istället så länge.

Finns det egentligen något vackrare än dansare och deras kroppar? Läs mer om föreställningen här och här!

Bild lånad ur DN

Vill SE #Körper! Dansat sen barndom o som konstnär gärna m #modell ser #kropp så (oxå i sexuella situationer ibland)

Naivitet, naivism och kränkthet

Nu är jag så trött på hur många som tycks ha missförstått betydelsen av några ord totalt. Som du kanske redan förstått så har jag ett väldigt stort intresse för inte bara svenska, utan språk över huvud taget. Därav underrubriken Språklig lycka.

Primus - ingen vanlig naivist är Gurli Utas bok om den

Östersundska naivisten  Primus Mortimer Pettersson. Utas
gick första året på Östersunds konstskola när jag gick i 2:an.

Naivitet är ett totalt missbrukat ord, anser jag. Att någon som bott hela sitt liv på samma ort och enbart umgås med de människor hen gjort under hela sitt liv anklagar någon som mig för just det skulle ha varit skrattretande om det inte vore för att hen på fullt allvar tror sig ha rätt. Att vara naiv betyder ju att lita på något utan att ifrågasätta hur det faktiskt förhåller sig. En naiv person brukar därför ofta förutsättas inte ha några egna erfarenheter om hur verkligheten ser ut bortom den egna horisonten. D v s någon som är godtrogen, blåögd troskyldig och oskuldsfull.
Naivitet handlar mycket om okunskap och innebär en ofullständig och ovetenskaplig betraktelse av tillvaron. Större delen av mitt liv har handlat om nyfikenhet och jag har bott i fyra världsdelar (blir det ju eftersom jag tillbringat mest tid här i Europa), där jag pluggat eller jobbat nära de bofasta, som jag varit enormt besvärlig gentemot i och med alla mina frågor. Det jag inte fått svar på från de boende på platsen har jag själv sökt upp svaret på genom litteratur och slutsatser ur tidigare kunskaper och erfarenheter. Det torde m a o snarare vara den totala motsatsen till naivitet, inte sant?

Primus Mortimer Pettersson Vy över Frösö sjukhus med
Oviksfjällen i fonden Bild lånad från www.bukowskis.com

Inom konsten är naivism en konstriktning som framför allt finns i Sverige och handlar om att efterlikna barnen eller naturfolks bildskapande. 1912 upptäckte Matisse-eleverna Nils von Dardel och Einar Jolin (Picassos förebild) amatörmålaren Henri Rousseau, men först 1919, då Världskriget var slut tog naivismen ordentlig fart med namn som Eric Hallström, Hilding Linnqvist, Gideon Börje, Axel Nilsson och Bror Hjorth. Primus Mortimer Pettersson räknas också som en autodidakt [outbildad/självlärd] naivist.

I Sverige är naivismen främst en konstriktning som medvetet använder barnkonst, folkkonst eller mentalsjukas konst som källa för bildskapandet, till skillnad från primitivismens förakt för det konstgjorda och längtan till det ursprungliga.

Ur Österlenmagasinet nr 9/2016

Jag väljer också att återkomma till ordet kränkt, eftersom det fanns en fantastisk krönika i senaste Österlenmagasinet, där redaktör Fredrik Ekblad räknar upp flera exempel på när svenskar anmält andra för kränkande behandling. jag lagt in nedan. Jag måste citera det jag tycker att han uttrycker så oerhört väl, eftersom det helt överensstämmer med  vad jag själv tycker: "Men kom igen! Kränkt är något man blir i Nordkorea där man inte har rösträtt och kan hamna i läger för något man har sagt. I vår lilla bubbla har ribban sänkts så lågt att nästan allt framställs som grova övergrepp."

Bild lånad från happyride.se

Historien om en björn

Jag blev oerhört rörd av årets Oscars-vinnare i animerad kortfilm. Historia de un Oso, [historien om en björn]. Den är chilensk, så vacker och sorglig om flykt av Gabriel Osorio. Du kan se hela filmen nedan!
Historia de un Oso  är "en originalkortfilm av Punkrobot. --- Den hade premiär på Annecy Animation festival, i juni 2014 och har sedan dess fått mer än 50 internationella priiser på olika festivaler, inkl Palm Springs Shortfest, i Nashville, Animamundi och i Zagreb.
Regissörens uttalande:  Min farfar, Leopoldo Osorio, häktas 1973, under Pinochets diktatur i Chile. Han satt inspärrad i två år, innan han flydde till England, där han tvingades leva i exil långt från familje. Under min barndom kände jag hans osynliga närvaroen farfar som inte var död, men som ändå inte fanns närvarande i mitt liv. Min kortfilm Historia de un Oso, handlar inte om min farfars liv, men är inspirerad av hans frånvaro, som lämnade spår inom mig.

Historia de un Oso lämnar några frågor obesvarade. Vad hände med björnens familj? Var finns de? Det här är samma frågor som tusentals familjer frågar sig, då de ända till idag fortfarande inte vet var deras kära tagit vägen. Jag hoppas att dessa frågor inte mer kommer att behöva ställas.  

Denna kortfilm är resultatet av två års hårt arbete. [Är det något jag själv vet så är det hur tidsödanade just animerad film är. Tänk dig att framställa 12 olika bilder för varje sekund i filmen!] Några av Chiles bästa animatörer och konstnärer har samarbetat för att lyckas med detta. Jag hoppas av hela mitt hjärta att Historia de un Oso påminner publiken om deras älskade ich hur viktiga de är i deras liv!" / Gabriel Osorio. regissör.

ur Hur Historia de un Oso gjordes

Du kan se hur filmen gjordes i den nedre rutan här!