Kaffefilter utan läckage

Senaste tiden har jag blivit oerhört irriterad eftersom kaffefilter spricker  i kanterna så det blir en massa sump i kaffet när jag bryggt mer än två koppar. Jag trodde det hade att göra med att jag köpt billiga (men givetvis oblekta) filter och kände mig totalt lurad när inte heller  de dyra märkesfiltren höll tätt. Jag fick då tipset att vika in kanterna vid sömmarna så här:

Till min förtjusning har jag sedan jag började göra det helt sluppit sump i kannan och vill därför dela med mig av det tipset.

 

Lärorika korrigeringar

Alla skyltar av Mikael Richter 
och de flesta finns i Umeå

Jag brukar skoja om att jag bör vara fullärd när som helst eftersom jag gör så många misstag. Nu har jag faktiskt fått fog för det skämtet. Läste härom dagen om the Hypercorrection Effect [den sanna revideringseffekten] som psykologiprofessor Janet Metcalfe vid Colombia University la fram 2017.

För att lära oss (kognitivt så att vi verkligen minns det) på bästa sätt av misstagen krävs att vi direkt får reda på det rätta, erkänner det vi uppfattat fel och tar till oss det rätta tankesättet. 

Janet Metcalfe och hennes kollega Brady Butterfield fann 2001 i en studie att när deltagarna svarade fel på något ökade sannolikheten att de verligen skulle minnas rätt svar i framtiden. Vid rätt svar tänker vi ju inte vidare på saken eftersom det redan s.a.s. är klart. faktum är att ju säkrare deltagarna var på att de hade rätt när de svarat fel, desto bättre tenderade de att minnas rätt svar framledes.

Janet Metcalfe på bild från
https:/columbia.edu

Det här är ju något jag anat länge, men samtidigt håller jag verkligen med Metcalfe om att det egentligen är ologiskt.  

– Jag minns att jag ropade: ”det här går ju emot allt vi tror på, det kan inte vara rätt?”, säger Metcalfe till SvD. Enligt minnesforskning fördjupas ett minnesspår ju mer vi använder ett minne [det är detta neuroplasticitet handlar om!]. Ju mer du berättar om boken du läser eller tänker på ett gräl, desto bättre kommer du att minnas innehållet.

– Det som borde gällt om du var väldigt säker på ditt svar, är att minnet blev djupare inetsat [genomgående mina kursiveringar] när du svarade, och att det därför skulle vara svårare att förändra.

Förklaringarna till detta är flera; dels är det överraskningseffekten; när vi är totalt övertygade men ändå svarar fel ökar det aktiviteten i flera regioner i hjärnan, vilket Metcalfes forskningsgrupp noterade i magnetkamera [MR]. "Förenklat så har de sett att deltagarna, runt en tredjedels sekund efter att de får rätt svar, får en högre aktivitet i hjärnan i samband med att de kodar in rätt information – deras ansträngning ökar.

– Dels handlar det om överraskningen över att du gjort ett fel. Du blir mer överraskad och din uppmärksamhet ökar när du trodde att du hade rätt men inte hade det, än om du bara chansade. Det är som att någon säger: ”okej, fokus nu!”.Men det handlar också om att vi, när vi är säkra på att vi svarat rätt, redan har ganska djup kunskap om området, den omgivande kunskapen kring själva frågan, menar Metcalfe. Om vi [däremot] inte har en susning, inte kan något om området utan gissar hej vilt, tycks inte den nya kunskapen bli lika väl inetsad i minnet. Studier visar också att det är lättare att lära av fel inom ett område där man redan har ett expertkunnande.

Tack vare the Hypercorrection Effect kan jag alltså i lugn och ro fortsätta misslyckas och hävda att det finns vetenskaplig evidens för att det ändå gör mig allt bättre på det jag misstog mig om!

Läs gärna  avhandlingen här eller den nyss nämnda The correction of errors committed with high confidence [Rättelser av misstag med stort förtroende från 2006. 

Äppelkladdkaka (glutenfri)

Äppelkladdkaka; en total hit här i Äppelriket med dignande äppelträd! Varför har jag inte tänkt på det förr? Magiskt gott så här när den fått vila i 4 h. Precis lagom till när jag tränat o duschat alltså. 

Äppelkladdkaka 

Sätt ugnen på 200°C och fodra din springform (23 cm) med bakplåtspapper. Skala, kärna ur och riv

2 äpplen 

fint. Smält

175 g smör 

i en kastrull. Blanda rivna äpplen med smält smör och 

11/2 dl agavesirap/2 dl socker 

2 tsk vaniljsocker 

1 dl brunt farinsocker 

3 ägg 

2,5 dl mandelmjöl 

1 dl psylliumhusk 

till en jämn smet i en bunke, bara precis tills det går ihop. 

Häll upp smeten i formen.  I en annan bunke nyper du ihop 

50 g rumsvarmt smör, 

1 dl mandelmjöl 

0,5 dl havregryn 

0,5 dl råsocker 

1 msk ljus sirap 

2 tsk vaniljsocker 

Skölj, kärna ur och skiva/klyfta

1 äpple 

Tryck ner det lätt i kladdkakan. Strö över havresmulet+garnera med 

1 tsk malen kanel 

Grädda kladdkakan i mitten av ugnen i 175°C 35-40 min tills kanterna är gräddade och mitten 

är kladdig. Låt svalna helt, gärna minst 4 h innan servering.

Hundar o nära-döden på Tjörnedala

I lördags var det en riktigt härlig vernissage på Tjörnedala. Malmökonstnären Linnéa Carlsson ställde ut i halva och i den andra ÖSKG-medlemmarna Gunilla Sundström & Gabriella Dahlman som inledde sitt samarbete med utställningsprojektet Du&Jag 2018. 

I entrerummet visar Linnéa Carlsson Kur i trä och på väggarna finns sidor ur hennes bok Fabriken, tryckta mjukgrundsetsningar och akvatinter från 2004, då Carlsson gick konsthögskolan. 

Den bisarra berättelsen om krokodiler finns, utöver inramad på väggarna, också att läsa som bok på bänken i utställningssalen och kan köpas på Tjörnedala.

Vad som verkligen grep mig i utställningen är dock den svävande skulpturen i kopparplåt 

Jag vill minnas att den heter Transcendental men då jag inte finner någon skriftlig källa på det är jag osäker.

Carlsson jobbade i tre månader med att slå varje del för hand separat mot urgröpt underlag i trä, varpå hon lödde ihop dem. Del för del. 

Jag tyckte först skulpturen påminner om Frankenstein’s monster med de lödda ”sömmarna” men den är så oerhört fint ihopsatta; notera t ex varje tånageloch  ögonlocken som hon alltså slog separat för att så löda ihop. 

Jag blev verkligen tagen av skulpturen, närstuderade den o ställde massor med frågor... 

Den behandlar Carlssons farfars Nära-Döden-Upplevelse, som hon också berättar om i samband med skulpturen. Den skedde innan han ens hade ord för vad han upplevt. 

Där står bl a ”Det är min farfar Gunnars nära-döden-upplevelse.- - -Hans fru var 35 år när hon dog, och han lämnades ensam med tre barn och gården. Strax efteråt blev han inlagd på sjukhus, oklart varför men troligen på grund av depression och chock. Det är där, på sjukhussängen, den här händelsen äger rum. 

db670de9

Han svävar upp i luften, ser sin fru komma emot honom och hör hennes röst. Just då vaknar han. Hans liv blev inte olyckligt, men när han många år senare berättade det här för mig sa han också att efter den dagen längtade han att få dö och att möta sin fru igen.” 

Emellanåt fick Carlsson värma kopparplåten under arbetet när den blivit för stel för att bearbeta. 

Sedan var det visst ett äventyr att kunna fästa den i fiskelina så att den skulle sväva över bädden. Vid en av presentationerna antyddes det att just nylontråd o koppar inte tycks vara kompatibelt med varann, men vet inga detaljer.

Fascinerande också att se denna nära döden-upplevelse bara dagar efter att ha fått höra Martin på gymmet berätta om sin (också) obefintliga sådana. 

Att höra mina egna ord sedan 27 år uttalade på skånska av en mansröst: ”var fanns ljustunneln, änglarna, de anhöriga som gått bort? En total ickeupplevelse” 

Helt bisarrt egentligen! Det verkar vara nära döden-upplevelser i luften nu...

Ett sant hundliv, såväl två- som tredimensionellt, visar samtidigt skulptören Gunilla Sundström och fotografen Gabriella Dahlman.

När Sundström och Dahlman ville fortsätta sitt samarbete sedan för två beslutade de att låta gemensamma verk från då finnas med men nu har de skapat många fler verk stående ”på egna ben” samtidigt dom deras samtal fått fortsätts. 

– Vad var då vår skärningspunkt?funderar  Dahlman i Ystan och svarar själv 

-Jo, djur och natur.

Hon är inte lika stor hundfantast som Sundström men som hon berättar i Ystan:

– Jag vill inte försköna landskapen, men med en hund i bild växer nya historier fram och de blir även som symboler för oss människor. Min tanke är att ge bilderna lite dagboksaktiga titlar. Som den här där Hilda blickar uppåt, den tror jag kommer att heta ”Som hund är jag alltid en underdog”.

Skynda på att suga det bästa ur konstsommaren och inleda konsthlsten 2020! Utställningarna pågår t o m 1 november 

T o m sön är även ArtWalk verk öppet för besök på Skåneleden mot Vik.

Där kan du bl a se mitt verk Artificiellt Gavsglitter mellan Orkidéer och Koskit.

Öppet: tors- sön 12-16 på Tjörnedala och även kaféet planerar att hålla öppet september ut.

Giftfritt mot svartfläckssjuka

   

Jag har tyvärr fått svartfläckssjuka, som är en svampsjukdom, på nästan alla mina rosor. Eftersom jag inte vill bekämpa med gifter har jag hittills behandlat det på samma sätt som jag behandlar t ex krussjuka; samodling med vitlök och plocka bort (och bränna) allt angripet på växten.

    

Om jag fattat rätt ska det bara drabba rosor men när jag köpt en Vikingasköld billigt tyckte jag den såg ut att ha just det. Sökte därför efter något ytterligare att göra och fann detta fantastiska recept med sådant jag redan har hemma för att spruta på. Har nu behandlat både Vikingaskölden och rosorna med det.

Mot svartfläcksjuka 

Blanda 

1 msk äppelcidervinäger 

2 tsk galltvål (som jag i många år använt mot fläckar!) 

1 l vatten 

skaka om och använd direkt vid minsta tecken på svartfläcksjuka. Vid sen upptäckt måste man klippa bort alla angripna kvistar men mina rosor har kommit tillbaka fint nästa säsong men inte sjukan så behandlingen har fungerat bra hittills 

Hoppas nu att slippa ytterligare svarta svampfläckar!

Sammanfogande med Yoga

Härom dagen då jag kommit hem efter bl a hathayoga slog det mig. Jag har tränat yoga i halva livet! 1995 fick jag t o m ”recept på” yoga (precis som jag fick recept  på konst från Solliden rehab något tidigare) och gick en kvällskurs. Både ock fick jag som medicinsk rehabilitering 1995. Jag var och är ännu så lydig att jag (givetvis...) gjorde det mina läkarna rekommenderade för att jag skulle bli så bra som möjligt. 

Därefter har jag fortsatt främst med gymyoga, läst och själv upplevt en hel del av dess alla medicinska fördelar. 

    

Svanen, som denna Asana heter, 

lyckades jag dock inte med förrän 

för 2-3 år sedan. Den gör dig vig och

stärker ryggmuskulaturen.  

Jag gillade genast kombinationen av andning, smidighet, meditation o tänket; det holistiska i योग sanskrits tecken för yoga, som betyder sammanfoga. Det fick jag lära mig av guru dr Kataria i Mumbai 2001. 

För tillfället tränar jag både Hathayoga och Viryayoga, men eftersom båda ligger på onsdagar tränar jag varannan vecka vardera.     

En närmast svindlande tanke att det är och varit så betydelsefullt i mitt liv... 

(Glutenfri) Äppelkaka med mandelmassa

Nu när alltfler äpplen mognar gäller det att ta reda på dem på bästa sätt. Så här t ex

Äppelkaka m mandelmassa 

10 bitar Sätt ugnen på 175 grader. Smörj och ”bröda” en form på 24 cm i diameter mer 

kokosflingor

Smält

100 g smör

Vispa

2 ägg

11/2 dl agavesirap (=2 dl socker)

pösigt. Blanda

2,5 dl mandelmjöl

1 dl psylliumhusk 

2 tsk bakpulver

Rör ner det i äggsmeten växelvis med 

1 dl mjölk

och det smälta smöret. Avsluta med att riva och blanda ner 

200 g mandelmassa

Skala, kärna ur och skiva 

2-3 äpplen

tunt. 

Blanda äppelskivorna med

2 msk strösocker

1 msk kanel

Fyll formen med smeten och tryck ner äppelskivorna ner till hälften i smeten. Strö över 

Pärlsocker

Hyvlad mandel

och baka i nedre delen av ugnen 45-50 min. Känn med en sticka i mitten av kakan, stickan ska inte 

vara kladdig.Servera kakan som den är eller med vaniljsås/glass.

Efter både gymmet och en massa grävande belönade jag mig själv med att baka denna glutenfria äppelkaka i hjärnform. Inledde så med en bit där amygdala får hänga med...

Tvetydigheten i det exotiskt igenkännbara

Äntligen tog jag mig till Järrestad och Rikstolvan för att se utställningen Ambiguitet och fick även en guidad visning i slutet av juli. Utställningsperioden har förlängts så att den nu kan ses ända till 13 september. Öppet fre-sön kl 13-16.

Kinesiske konststjärnan Ai WeiWei visar Human Flow

visades med premiär i Venedig 2017

AMBIGUITET är curaterad av Sandra Weil, konstcurator och kulturproducent, som är verksam i Tel Aviv, Israel sedan 24 år tillbaka. Hon arbetar också för främjandet av kulturutbytet mellan Israel och Sverige. (Inom parentes kan jag nämna att hon är dotter till finansmannen och filantropen Robert Weil, precis som namnet antyder.)

Kråkorna om Alta-konflikten är Marakatt- Labbas genombrottsverk
från 1981 och nog hennes mest kända verk. Den skedde i
Norge 1970  när ett kraftverk skulle byggas på samisk mark
och samer från hela Sapmi i även Sverige o Finland protesterade

Även i år visar alltså Rikstolvan en utställning med internationella storheter som (nämnda) Britta Marakatt Labba, Ai WeiWei, Kuchinate, textilkonstnären Mariana Silva Varela, israeliska konstnären Keren Gueller och fotojournalisten Paula Bronstein.

Titeln är en försvenskning av engelskans ambiguity, som betyder Tvetydighet och jag tycker det är häftigt att fler än jag tänkt på hur likt "traditionellt hantverk" är var det än visas i världen. På bilden ovan visas t ex masker av afrikanska flyktingkvinnor av konstnärskollektiv Kuchinate i TelAviv ihop med en gammal textil härifrån Österlen, där primärfärgernas kombination för mig är slående lika (även om Birgitta Rubin i DN tydligen inte la märke till det utan tycker ”det spretar”..). 

På bilden ovan syns tydligt hur "samernas färger"
i Britta Marakatt Labbas broderier och tryck går
igen och är desamma även på korgarna gjorda
av kvinnorna i  konstnärskollektiv Kuchinate.

För mig ligger tvetydigheten i just att visst tycks gå igen i folkkonst var i världen den än är gjord. Att det ser ut på ett visst sätt betyder alltså inte nödvändigtvis att det kommer från ett särskilt ställe, fast jag minns ”typiskt sydafrikanskt” hantverk som påminner enormt mycket om sådan från mina jämtländska uppväxttrakter.

Kuchinuuate - קוצ'ינטה - betyder virka  på Tigrinya, ett språk som talas i Etiopien och Eritrea. Jag tycker om att kvinnorna som är med namnges svid presentationen av verken och vill därför också göra det också. De heter Achbaret Abraha, Lina Otom Jak Agolon, Hewan Desta, Meron Asmerom Weldu, Brehena Ghebrehiwet, Mahaza Melkam.

Utöver Marakatt Labba broderier med bilder om den samiska kampen för rättvisa och sin traditionella livsstil visas även serigrafier av de kända motiven.

Jag fick inte klarhet i om hon själv tryckt dem eller  om hon haft någon annan att göra det eftersom broderierna ju är helt unika,

Även en film om Alta-konflikten (som hon också skildrar i Kråkorna ovan) visas på en monitor och Marakatt Labba kom för ett samtal med Susanne Alakoski någon dag innan jag var där. 

Keren Gueller visar i Florence Syndrome bilder av djur, främst i fångenskap, ihop med beszkrivningar av olika mänskliga tvångssyndrom.

Guellers verk gör mig tyvärr så illa berörd att jag har svårt att stanna där; jag har så svårt för att bevittna lidande om så bara på bild.

Guiden menade att Gueller vill sätta fingret på det bisarra i att mänskliga diagnoser sätts på djur.

Utifrån min kunskap om djur och deras beteende utifrån måendet tolkar jag det snarare som att hon vill visa det bisarra i att vi envisas med att utsätta djur för omänskliga levnadsförhållanden.

Bilderna av fotojournalisten Paula Bronstein berörde mig minst i utställningen. 

Kanske för att bilderna först och främst togs för att publicera i hennes bok AFGANISTHAN BETWEEN HOPE AND FEAR? Även om bilderna är vackra har jag kanske matats med för mycket information om just Afghanistan?

Roligast tycker jag att textilkonstnären Mariana Silva Varelas internationella folkdräkt är. Kanske eftersom min mor har ett stort intresse för folkdräkter och skapar en ny nästan varje år?

De olika gymnastiska brons- och keramikfigurerna av Eva Larsson visar en stor tillit och stöd och de säljs i butiken.

Jag vet dessvärre inget närmre om dem eller om Larsson men gillar verkligen uttrycket och ser att de ställdes ut under titeln Don´t be afraid i april - maj.

 

På det hela taget en enormt bra utställning jag absolut rekommenderar. Skynda till Rikstolvan!!!