Jag vet inte om ni minns den
demenssjuke man som vaknade till liv när han hörde "sin" musik. Det gör verkligen jag och jag skrev om
honom här redan 2012. Det gör också DNs vetenskapsjournalist
Maria Gunther (men tror dock på
inget sätt att hon läst just mitt
blogginlägg...) som i
söndagens DN skriver att han heter Henry och att "Henry porträtteras i dokumentärfilmen
Alive Inside: A Story of Music and Memory, om musikterapi för alzheimerpatienter, från 2014" [sic! precis som mitt
blogginlägg är filmen från 2012].
Som jag citerar ur
artikeln: neurovetaren "
Daniel Levitin är författare till flera populärvetenskapliga
böcker och
forskar om hur vi påverkas av och upplever musik. Vid den årliga konferensen för amerikanska vetenskapsorganisationen
American Association for the Advancement of Sciences, AAAS, i februari var han en av talarna på ett seminarium om musik i
hjärnan. Att musik kan fungera så bra för alzheimersjuka har biologiska förklaringar, menar han.
– Musik verkar använda strukturer i
hjärnan som är
äldre [genomgående mina kursiveringar] evolutionärt än språk, ansiktsigenkänning och liknande, och som därför är
mer motståndskraftiga när
hjärnan får problem med att överföra signaler och annat. [jfr t ex
amygdala och
frontalloben!] Dessutom är musik ett unikt stimulus eftersom det lagras på flera olika sätt i
minnet. Delar av
hjärnan lagrar rytmen oberoende av tonhöjden eller klangfärgen eller tonföljden eller melodin eller harmonin. Andra delar av
hjärnan förenar alltihop. Tanken är att om vi bara kan nå ett eller två av de här systemen så aktiveras även de andra, säger han."
|
Hur jag antas se ut som gammal
|
Som jag berättade
också 2012 finns även forskning från Umeå om hur fantastiskt musik påverkat dementa patienter. Kanske kan
Maria Gunther hjälpa mig att komma ihåg mer om den intressanta forskningen genom att skriva även om den? Jag fick delta på ett seminarium för personal som jobbade inom neuro-fältet, där flera forskare berättade om sitt arbete, och gavs någon gång i Östersund runt 1994-97 . Bl a minns jag att Martin Ingvar var med där och då.
En kvinnlig forskare från Umeå (vill jag minnas men kan omöjligt minnas hennes namn), berättade där om hur hon i sin forskning undersökt hur dementa patienter påverkades av musik. Hon hade funnit att när personalen på ett sjukhem med gravt dementa patienter sjöng sånger från de dementa patienternas ungdom tillsammans med dem kunde dessa patienter bl s göra sin morgontoalett helt utan hjälp, fast de annars var svårkontaktbara.