Krispiga zucchinichips

Jag har haft ordentliga besvär med min mage den senaste veckan så har inte orkat något utöver att sova. 

Årets sista zucchini höll dock på att mjukna i kylen så därför gjorde jag zucchinichips av den innan den blir förstörd, fast jag egentligen snarare är sugen på julrecept.

Sätt ugnen på 250° och blanda ihop 

1 dl panko (asiatiskt "ströbröd")

30 g färskriven parmesanost

3 tsk quinoa flingor/amarant

1 tsk vitlökspulver 

1 krm flingsalt

i en skål. 

Häll

1 msk olivolja 

i en annan skål. 

Skala och skiva

Ca 350 g skalad zucchini

med en osthyvel. Doppa var zucchiniskiva i oljan och vänd den så i parmesanröran så att den täcker zucchiniskivan. 

Lägg skivorna på på en smord plåt eller sådan med plåtpapper på. Baka i ugnen på 225° I ca 10 min tills chipsen fått färg och sänk så temperaturen till 100° och låt chipsen bli riktigt torra i en dryg timme.

Fantastiskt gott så det är verkligen synd att min mage för tillfället inte tillåter att jag äter fler än en av dem!

Någon undrade om de ska dippas i gräddfil/créme fraiche och det engelska originalreceptet säger inget om det, men det låter fantastiskt gott! Kanske med dill, vinäger, citronzest, ngn örtkrydda eller kanske feta-ost i också låter det suveränt smaskens!

Kvittenmarmelad à la Persien

Jag har bara smakat kvitten hos Mandelmanns och egentligen inte vetat riktigt vad den ska vara bra till.

Så fick jag tre stycken i byte för en pumpa och ihop med dem fick jag också detta recept på Persisk Kvittenmarmelad.
Skala

1 kg kvitten (mina 3 vägde 250 g)

och skär i rätt små delar. Ta bort kärnorna lägg i tjockbottnad kastrull med

3 dl vatten 

koka i 20 min.

Tillsätt 

750 g syltsocker (eller rårörsocker) 

3 msk citronsaft 

1 msk rivet citronskal

½ tsk kardemummakärnor

Lägg på locket och koka på låg värme i ca 3 h.

efter 1 h kok doftar det fan-tas-tiskt!!!

Häll upp på steriliserade burkar. Sätt på locket och låt burken svalna upp och ner. Förvara svalt.

Nu har jag gjort så mycket marmelad och chutney fast jag äter så lite sådan. De kan dock komma väl till pass i andra sammanhang!

Rita Ackermann - en tecknad Nan Goldin?

Jag åkte till Malmö från Umeå 1998 för att se Louise Bourgeois utställning på Rooseum, där numer Moderna Muséet Malmö finns. Det var den amerikanska konstfotografen Nan Goldin, som var gästlärare på Konsthögskolan i Umeå, som förordade att jag skulle se hennes utställning, eftersom hon såg paralleller mellan min konst och Bourgeois. Det var sättet att bearbeta ett trauma genom sin konst hon menade, så jag fick ett extrastipendium för att åka genom hela Sverige och se  

Ute på stan är det tydligt att Rita Ackermanns Försvinnandets estetik/
The aesthetic of disappearance på Malmö konsthall 

T o m 22/1 visas Rita Ackermanns Försvinnandets estetik/The aesthetic of disappearance på Malmö konsthall och när jag kom in i utställningen kunde jag inte sluta tänka på de närmast övertydliga parallellerna mellan just Ackermanns och Goldins konstnärskap. Nan Goldin har sedan hon 1979 debuterade med diabilder på en nattklubb i New York, arbetat med färgfoton med karaktär av ögonblicksbilder/snapshots är utlevande  festande med vänner varav flera transvestiter. Hon slog igenom stort och förebådade ett närmast dokumenterande av vardagen inom konstscenen. Hennes foton är intensiva, personliga, spontana, sexiga och könsöverskridande och föreställer hennes utökade familj av vänner och älskare av båda könen.
Precis den känslan får jag av Ackermanns teckningar och målningar med, som att bjudas in att tjuvtitta. Det känns intimt trots det stora formatet. 

Rita Ackermann är ungersk-amerikan och bor och arbetar, precis som Nan Goldin, i New York City. Det är gärna samma emellanåt närmast tragiska festmiljöer avbildade med en Mangaliknande figurering.
Ackermann "slog igenom på New Yorks konstscen i början av 1990-talet med sina stilrena, men samtidigt suggestiva skildringar av kvinnokroppen. Hennes stora målningar av nymflika flickor tecknade med linjer som frammanar både skönhet och fulhet blev mycket uppmärksammade och gav henne en plats i samtidens kulturliv. Dessa tidiga verk har tjänat som utgångspunkt för hennes senaste serie målningar med samlingstiteln The Chalkboard Paintings [Svarta tavlan målningarna]", berättar presentationstexten från Malmö konsthall. Dem ser du nedan:

Rita Ackermanns Försvinnandets estetik/The aesthetic of
disappearance, installationsbild. lånad från Malmö Konsthall

Utställningen är Ackermanns första i Skandinavien och här "utforskar [hon] relationen mellan dessa båda serier, skapade med mer än tjugo års mellanrum, och bjuder in betraktaren att uppleva de olika skikten i verken. Den uttrycksfulla linjen, gestaltningen av kroppen, de gåtfulla och djärva gesterna bidrar var för sig till dikotomin mellan det vackra och det våldsamma. Att se det som är synligt och känna det som inte syns, att ana mellanrummen och försvinnandet. Det successiva upplösandet av varje likhet med en mänsklig gestalt, på randen till intet."

Ackermann  beskrev själv hur hon arbetar med sina svarta tavlan målningar: ”Verken är skapade genom upprepade utsuddningar. Tillkomstprocessen är densamma som det som sker på svarta tavlan i ett klassrum. En form eller bild tecknas på den svarta eller gröna tavlan; för att sedan suddas ut inför nästa lektion. Eftersom jag börjar med att grunda dukarna med griffelfärg måste de spännas upp på väggen. Utsuddningarna är kraftfulla och fysiska. Jag upptäckte att ju mer manisk utsuddningen är, desto mer synlig blir ibland teckningen under skikten av borttvättat kritdamm. Det ömtåliga och anspråkslösa hos det påtagligt 'simpla' materialet – kritan – visar sig vara det som gör mest motstånd.” Just synliga spår av tidigare stadier av konstverken påminner mig om sydafrikanske konstnären William Kentridge och hans animationer med kolteckningar, som jag formligen älskar. har jag skrivit om tidigare där du även kan se hans  Felix in Exile (1994). Presentationstexten från Malmö konsthall. berättar också gällande det att Rita Ackermanns "intresse för filosofi, i synnerhet Paul Virilio och hans diskussioner kring perceptionens och försvinnandets logistik, har påverkat hennes liv och konst." [Genomgående mina kursiveringar.]

För att återgå till parallellerna jag ser med Nan Goldin så ser du en av hennes mest kända fotografier nedan. Goldin stirrar i sin Nan one month after being battered rakt in i kameran med blodet väldigt synligt på ögonvitan av det svullna vänstra ögat. Det där blodet kommer sedan igen på hennes envist sammanknipna läppar. Hon har en mörk blåtira runt och under högra ögat och hennes envetna blick och min gör att det nästan ser ut som om hon sminkat upp sig. Jag känner så väl igen just det där konstaterandet från när en tjej i min klass totalt klöste sönder mina händer efter en jumpalektion med sina långa naglar. Jag höll bara fram händerna och sa "klös då, om det får dig att må bättre". Det hela slutade i att jag stod där helt lugnt medan de andra skrek och gapade. Efteråt gick jag med mina ärriga händer och kände mig som en vinnare varje gång hon tittade på mig. Det var också sista gången hon någonsin gav sig på mig. Onödig utvikning kanske men Nan one month after being battered [En månad Efter att Nan åkte på Stryk] presenteras av hennes galleri med orden "som kontrast till de fysiska skadorna är det trotset hon visar kameran som gör att hon ser fixad ut. Håret är blankt och välborstat och utöver det klarröda läppstiftet har hon dinglande örhängen och halsband. Hon fotade sig själv mot mörka möbler och en vit broderad gardin, som verkar blå i den konstgjorda nattbelysningen... Den visar slutet av en lång relation och en särskild period i Goldins liv och är ett känslomässigt klimax för hennes diabilds-shower och hennes bok The Ballad of Sexual Dependency [Balladen om det Sexuella Beroendet]."

Nan one month after being battered från 1984 är en av
Nan Goldins mest kända fotografier. 

Så här skriver hon själv om bilden: "Under många år hade jag en djup relation med en man. Vi passade bra ihop emotionellt och förhållandet gjorde os väldigt beroende av varann. Svartsjuka inspirerade till passion. Hans tanke om förhållanden kom ur … romantisk idealism … Jag behövde beroendet, avgudandet, tillfredsställelsen, säkerheten, men ibland kändes det klaustrofobiskt... Vår sexuella besatthet fanns alltid där. En natt slog han mig så att han nästan gjorde mig blind."
Sydsvenskan sammanfattar: "Utställningen börjar med 90-talets figurteckningar. Små flickor, unga kvinnor, tecknade med spänstiga linjer, som utsätts för stark press. Utspridda, avspända, men hela tiden drivna av ett inre tryck... Mer spår eller igenkänning, barndomen är redan förlorad, går inte att backa tillbaka till. Ackermanns grundkänsla är förlust. Steget från teckningarna till de stora målningarna heter utplånandets estetik. [Utsuddningarna som hon har gemensamma med Kentridge och som jag tycker ger verken en extra nerv eftersom allt som sker i livet lämnar spår.]... Figurerna har slukats som gamla minnen omöjliga att återse; men de finns där likväl. Figurerna i teckningarna var vilande men spända. I målningarna är det konstnärens egen kropp som sätter spår. Linjeteckningar, hur fulländade de än är, ger sken av lätthet, som vore de gjorda med känsliga fingertoppar. Då hon stryker ut teckningen på målningarna lager för lager är det med stora gester, kroppens envetna rörelse. --- Men det finns också en spänning mellan de stabilt tecknade unga kvinnorna och den medvetna utplåningen av dem. Eller rättare sagt, det är inte dem hon utplånar, hon ifrågasätter möjligheten att återge dem i bild." 

Värmande persiskt kryddad butternut

Jag fick flera butternutpumpor i somras och har använt flera tidigare recept, men jag hittade också detta recept som egentligen också skulle innehålla röda linser till en sås med, men eftersom jag inte hade sådana hemma och istället hade proscuitto som proteinkälla omarbetade jag det lite

Persiskt kryddad Butternutsquash 
Sätt ugnen på 250 grader.. Dela      
1  butternut  
i halvor och ta bort kärnorna. Pensla med
olivolja 
Pressa eller hacka
vitlök 
över och blanda
örter
kanel spiskummin 
kardemummakärnor
gurkmeja 
2-3 chilifrukter

att strö över butternut, gratinera så  mitt i ugnen i 20-25 min på 225 grader. Riktigt värmande och gott (saknade inte alls linserna heller).

Färsk kardemumma

Jag fick färska kardemummakapslar av en vän och de är så häftiga. Det är alltså de gröna kapslarna bland fröna nedan. Dem delade jag och så ligger det massor med frön i kapslarna, 

De färska kardemummakärnorna är gröna medan de som köps i påse är bruna. Smakmässigt har de en friskare smak än vanliga

Jag mal sedan kärnorna i en kvarn av samma typ som brukar användas till peppar. Det smakar mer och fylligare än färdigmalen kardemumma som kan köpas.

Förlamade apor som kan gå m neuroteknologi

Förra veckan rapporterade Vetenskapsradion om ett helt fantastiskt sätt att s a s "direktkoppla till hjärnan" på samma sätt som görs med t ex C I för döva som min systerson Knut. Du kan läsa om det här och min syster Mia berättar mer om C I här.
Det här är något som trots vara möjligt men först nu kunnat göras verkligt.

"Förlamade apor går Ett trådlöst implantat är kopplad förbi
 ryggmärgen, som skadats hos aporna, vilket gör det möjligt
för dem att gå." Bild lånad från Nature

Så här rapporterar Vetenskapsradion: "Ett system för att få apor att kunna gå igen efter att deras ben blivit förlamade har testats av en internationell forskargrupp.
Forskarna har lyckats få musklerna i benet att känna av signalerna från hjärnan trots att det sitter en ryggmärgsskada i vägen. [Genomgående mina kursiveringar.]
Lars Olson är professor i neurobiologi på Karolinska institutet, och säger att det ligger ett stort arbete bakom det här.
– Det är helt unikt att göra det på just det här sättet så att apan kan gå igen. Det är en bedrift.
Forskarna har använt sig av rhesusapor. När ryggärgen skadades på ett par av aporna kunde signalerna [från hjärnan] inte nå fram till det ena benet längre. Därför blev det benet förlamat.

Då satte forskarna  in ett implantat i hjärnan på aporna. Implantatet kan fånga upp och tolka signalerna från aktiviteten hos de nervceller i hjärnan som talar om hur benen ska röra på sig.
Den här informationen skickades sedan trådlöst vidare till andra implantat och inopererade elektroder vid ryggärgen, och de nervceller där som hör ihop med olika benmuskler.
– När apan tänker att nu ska jag gå, så uppstår vissa signaler som avläsningselektrodplattan förstår. Lars Olson säger att det här är något som kan väcka hopp även för människor med förlamning.
En begränsning med det här systemet är visserligen att det än så länge bara återskapar rörelse, men inte känsel i benen. Men han tror ändå att något liknande borde kunna testas på människor som drabbats av en ryggmärgsskada om inte alltför lång tid.
 – Man skulle behöva fortsätta utredningen exakt av var man ska ha elektrodplattan som avläser aktivitet och exakt var man ska stimulera i  ryggmärgen. Men de har tagit ett viktigt steg. Om jag ska gissa skulle det inte förvåna mig om de kanske kommer att försöka om fem år."
Med tanke på hur utvecklingen med C I gått snabbt framåt är jag verkligen benägen att hålla med. Knut fick sitt första C I redan 2003.
Ny teknik uppmärksammar också detta..

Vägglöss avskyr gult och grönt

Jag älskar gult och i april fick jag en vetenskaplig nyhet som verkligen talar till gults fördel; vägglöss skyr just gult och grönt som pesten. Vetenskapsradion rapporterade "Vägglusen har ökat kraftigt i Sverige under de senaste åren, och många har fått med sig den hem efter en utlandssemester.  Under dagen gömmer sig vägglusen i springor i sängbottnar och möbler. När du lägger dig i din säng om natten känner lössen av din värme och utandningsluft. Då kryper de fram för att suga blod.
En grupp amerikanska forskare som studerar just vägglöss vill ta fram bättre bekämpningsmetoder mot lössen. Därför ville de se om vägglusen föredrar någon specifik färg. Forskarna byggde därför pyttesmå tält i olika färger, och lät sedan vägglössen välja mellan dem.
Favoritfärgen skiftade lite mellan hona och hane, och mellan ung och gammal. Men rent generellt kunde man se att lössen föredrog rött och svart, medan de undvek gult och grönt."

Närbild av vägglusen (Cimex lectularius).
Foto: Armed Forces Pest Management Bureau

DN lånade också texten, men jag går vidare till BBC eftersom jag varit övertygad om att det är främst kvalster och inte vägglöss som lever i våra sängar. Kvalster är dock mites på engelska eller acari på latin och de ser annorlunda ut, se här.

På svenska vetenskapssidor saknar jag dock ofta länkar till undersökningarna, vilket BBC ibland bistår med, liksom de flesta andra anglosaxiska vetenskapsartiklar.

Bild lånad från bbc.com

"Enligt en studie ur Journal of Medical Entomology älskar blodsugarna svart och rött men hatar gult och grönt. Den informationen kan hjälpa till att skapa bättre fällor för att fånga in odjuren. Det är dock för tidigt att påstå att gula lakan förhindrar dem från att bygga bo i sängen enligt de amerikanska forskarna [vid Union College i New York och University of Florida].
Vägglössen är pyttesmå och lever gärna sin nästa måltid - ditt blod... De föredrar tyg framför trä, plast och metall. Dr Corraine McNeill och hennes kollegor ville veta om färger kan påverka var de föredrar att bosätta sig. De gjorde en serie experiment i labben, placerade vägglöss i skålar med olika färg på de skydd gjorda av kort. De visade sig att de inte bara tar skydd slumpvis, utan de var noga med att välja skydd med rätt färg, och de visade sig föredra svart och rött.

bild från www.tv4

Dr McNeill säger: 'Från början trodde vi att lössen kanske skulle föredra rött eftersom blod är rött. Efter studien såg vi dock att huvudskälet till att de föredrar röda färger är för att vägglössen själva är röda, så de beger sig till dessa härbärgen för att vara ihop med andra vägglöss.' Vägglössen verkade ogilla gula och gröna skydd, troligen för att de skarpa färgerna påminner om upplysta platser där de får svårare att gömma sig, enligt forskarna." Personligen kan jag tänka mig att det också har betydelse att gult och grönt är kontrastfärger/komplementfärger till just den röda färg de föredrar. "Tidigare studier har visat att gult och grönt är oattraktivt för just blodsugande insekter som myggor och sandflugor.
Dr McNeill säger: 'Jag skämtar alltid med folk, 'Se till att skaffa gula lakan!' Men ärligt talat så tror jag att det är att sträcka sig väl långt i tolkningen av forskningsresultaten. ' Jag vet inte hur långt jag skulle komma med att säga att du inte bör skaffa en röd resväska eller röda lakan, men det har inte forskats på det än, så vi kan faktiskt inte avskriva det helt." Tänker som så att med gult eller grönt är det inte garanterat men det finns stor möjlighet att slippa just oinbjudna gäster i sängen!

Pelargonkaka (glutenfri)

Jag har massor med vackra och doftande pelargoner och för en massa år sedan smakade jag en typ av pelargonkaka på Jamtli men det var en annan typ än denna jag hittade recept på.

Doftpelargon på min balkong i somras med dahlia Kevin Floodlight

Det ska gå bra att använda vilken doftpelargon som helst enligt andra recept jag sett, men till just detta skulle detta vara Dr Westerlund, som jag vet att jag har en av som jag också tror mig ha funnit (högst upp) och hackade bladen av.

Detta recept av pelargonkaka är lyxigare än de andra och jag gör den glutenfri ca 8 bitar

Sätt ugnen på 200 grader. Vispa

4 ägg

poröst med

2 dl råsocker

Blanda

3/4 dl mandelmjöl

1/4 dl psylliumhusk

1 dl potatismjöl

1 tsk bakpulver

Hacka och tillsätt

2 msk blad från doftpelargon som t ex Dr Westerlund

1 skal från ekologisk citron

Vänd ned i äggsmeten så den blir jämn. Häll i smord form och grädda i mitten av ugnen 175 grader i 30 minuter. Låt kakan svalna och gör under tiden vaniljkräm

Blanda

2 äggulor

3 dl mjölk 

1 msk råsocker

1 msk potatismjöl

i tjockbottnad kastrull på svag värme. Vispa hela tiden och låt den tjockna men absolut inte koka! Då blir det äggröra och kan bränna fast. när den tjocknat tillsätt

1 tsk vaniljsocker

Dela kakan i två delar och bred ut vaniljkrämen över den och lägg på överhalvan

Dags för glasyren blanda noga 

4 dl siktat florsocker

saften från citronen (3 msk)

så det inte har klumpar och bred över kakan

Avnjut en väldigt fräsch kaka tillsammans med kaffe!
Här är en liten film från pelargonkakebaket

Forntida musik att uppleva med alla sinnen

Igår tog jag mig iväg till Ystad för att se OArchæomusica - Musik så började det! på Ystad kloster, som jag var på ett föredrag om på Glimmingehus tidigare.

Gallisk carnyx keltisk krigstrumpet  i brons uppgrävd i 
Tintignac, som är mest känt just för denna närmare 2 m höga
trumpet, som är från 100 - 50 f Kr! (Replik)

Det är verkligen en mäktig utställning där jag tillbringade över en timme med att lyssna, titta, skrapa, knäppa på och blåsa i de fantastiska instrumenten.  

Den mäktiga carnyxen ovan ses som den mest imponerande arkeologiska fyndet och grävdes fram av ett team under Christophe Maniquet (franska INRAP) mellan 2001-04. De fick fram ett galliskt tempel, som förstörts för att ge plats åt ett  romerskt fanum, som är ett litet tempel.

De fann bland mycket annat två carnycer, eller galliska krigstrumpeter i människostorlek varav en (denna) har ett galthuvud och den andra ett ormhuvud. De är helt unika i hela den keltiska världen fast de ofta beskrivits av klassiska författare som skräckinjagande för motståndartrupperna med sitt fruktansvärda dån. Du kan själv lyssna ovan!

Hydraulis vattenorgel spelades vid bl a gladiatorspel 30 f - 300 e Kr romersk (rekonstruktion). Lite som att set spelas orgel på sportevenemang nu. Det var en konsert på den även på Ystad kloster, som min mor och syster besökte.

Ramtrumma 1600-1900-talen är skandinavisk och av bl a ben, Hela utställningen är också mäktigt ljussatt. Tror att allt på utställningen är reproduktioner i och med att vad som grävts fram varit trasigt och är för sprött för att kunna visas och hanteras av publiken. Något jag tycker är väldigt givande att just kunna testa de olika instrumenten.

Det visas också skulpturer och målningar som sätter instrumenten och musicerandet i relation till allt annat. Det tros att musicerande ofta var förknippat med shamaner och amvändes vid t ex fruktbarhetsriter. Denna nuragiska bronsreplik med bånge från Sicilien är ett tecken på just det. Den är från Italien 900 - 500 f Kr och eftersom han s a s är redo är relationen till fruktbarhet tydlig. Det är upphetsande att spela dubbelpipa uppenbarligen.

Kykladisk Dubbelpipa-spelare 2000-2300 f Kr Grekland.

Det har också varit ett rikt program med just konserter och föreläsningar så om du har möjlighet tycker jag verkligen att Du ska bege dig dit!

Brudevaelte bronslurar hittades som ett par på en dansk åker av en bonde 1787. De är från 700 fKr som speglar varann så att den ena är böjd åt vänster och den andra åt höger ungefär som djurs horn. Jag spelade på en av dem; mäktigt! 

Det tros att själva lurarna avbilda solen och som du ser är det metallhängen på halsarna. De skramlar och användes kanske som ytterligare en ljudeffekt, men är också dekorativa och jag har även en känsla av att et faktum att de kastar solkatter och speglar solljuset kan ha varit av betydelse

Här finns en liten film från utställningen och Ystad.
Utställningen pågår t o m 8 januari innan den reser vidare ut i världen! Bege dig dit och upplev forntida musik med alla dina sinnen! (Ok, inget att smaka på men åt smörrebröd Hos Morten innan.)

Leilas olivfocaccia som jag gör dem

Leilas Focaccia  2 st
Smula 

25 g färsk jäst 
i en bunke och vispa ut den med
3 dl ljummet vatten 
1/2 dl olivolja 
2 msk honung 
1 msk flingsalt 

Tillsätt lite
6–7 dl  mandelmjöl
1 dl psylliumhusk 
i taget, arbeta samman till en deg och knåda den i cirka 5 minuter. Jäs degen i bunken täckt med bakduk till dubbel storlek i cirka 45 minuter. Häll upp degen på mjölat bakbord, dela i två bitar, knåda och forma till två bollar. Platta ut tills de är cirka 1 1/2 cm tjocka. Jäs till dubbel storlek under bakduk på en oljad plåt med lite
Olivolja 
vetemjöl flingsalt i bottnen i cirka 30 minuter. Min deg blev så lös och jag ville inte tillsätta mer mjöl då det skulle bli torrt då. Istället gräddade jag dem i smorda formar, vilket blev suveränt gott. Sätt ugnen på 250°.

Sätt fingrarna i degen så att det formas en massa hål, ringla över rikligt med olivolja, strö över 
flingsalt
eventuellt annan smaksättning (t ex rosmarin, körsbärstomater eller rödlök). Grädda bröden gyllene i mitten av ugnen i 250° cirka 10 minuter.

Aerobisk träning mot Schizofreni

I augusti rapporterade www.medicalnewstoday.com om ny forskning som visar på de stora fördelarna med fysisk träning också för vår mentala hälsa. En studie visar att aerobisk träning, som t ex löpning och cykling under lång tid, kan hjälpa till med symptomen av den allvarliga psykos-sjukdomen schizofreni.

Forskarna, under ledning av  Joseph Firth, vid the Institute of Brain, Behavior and Mental Health vid the University of Manchester i Storbrittanien, publicerade sina fynd  i tidskriften Schizophrenia Bulletin. Schizofreni är en mental åkomma som beräknas påverka 1,1 % av USAs vuxna befolkning. Bland symtomen finns hallucinationer, vanföreställningar, abnorma tankeprocesser och överdrivna kroppsrörelser. Vissa schizofreni-drabbade kan också ha kognitiva problem, alltså gällande minnet, logik och uppmärksamhet.  Schizofreni går inte att bota, men det finns behandlinagr för att lindra symptomen. Det kan handla om medicin mot psykos och psykosociala behandlingar. Forskarna har nu (i augusti) funnit aerobisk träning bör läggas till i behandlingen, då det visat sig förstärka patienternas kognitiva funktioner. Jag tänker personligen att det torde innebära att aerobisk träning vore väldigt bra också för andra tillstånd som ger kognitiva problem och tänker då särskilt på cancer, där såväl sjukdomen som den tuffa behandlingen ofelbart innebär just kognitiva problem. Tänk vad mycket enklare livet skulle bli för både patienter och deras anhöriga med något så enkelt som aerobisk träning!

Med träning på hjärnan stärks också den!

De kognitiva förmågorna visade sig nämligen förbättras väsentligt efter 12 veckors aerobisk träning! Det låter för mig som fantastiska resultat efter så lite som 3 månaders aerobisk träning. Forskarna fann att ett antal tidigare studier hade förordat fysisk träning för kognitiva vinningar, men att fram till dess, har det inte funnits någon heltäckande analys av hur fysisk träning skulle kunna påverka kognitiva funktioner hos just de som har schizofreni. Med det i åtanke utförde forskarteamet en meta-analys (studie av tillgängliga vetenskapliga publikationer) av 10 försök som innefattade totalt 385 individer med schizofreni. Alla försök tilttade på hur träning, framförallt aerobisk, påverkat patienternas kognitiva funktioner.
Analysen avslöjade att schizofreni-patienterna som genomgick ca 12 veckors aerobisk träning, vid sidan av vanliga behandling, fått bättre kognitiva funktioner än kontrollgruppen som inte tränade aerobiskt. För att vara exakt fann forskarteamet att aerobisk träning väsentligt förbättrade uppmärksamhet, social förmåga (att förstå och medverka i sociala situationer)och arbetsminne hos de med schizofreni.
Aerobisk träning innebär fysisk aktivitet där de stora kroppsmusklerna rör sig rytmiskt under längre tid, som att promenera, simma och cykla.
Forskarna  la märke till att ju mer de med schizofreni tränade aerobiskt  ju större förbättringar av de kognitiva funktionerna fick de och tränings program som var bäst för konditionen också var bäst för de kognitiva funktionerna: ju bättre kondition hu bättre kognition!
Enligt författarna bevisar dessa resultat att fysisk träning också kan förbättra de kognitiva funktionerna hos patienter med schizofreni.
"Vi söker nya behandlingsmetoder mot sjukdomen och nu visar forskning  alltmer på hur fysisk träning kan ge en lösning" säger Joseph Firth.
"Dessa resultat ger i stor skala bevis som stödjer användningen av fysisk träning för att behandla de kognitiva brister som associeras med schizofreni. Att använda fysisk träning från de tidigaste stadierna av sjukdomen kanske kan minska risken för långvarig funktionsnedsättning och underlätta funktionell återhämtning för patienterna" avslutar Joseph Firth.

Apropå just schizofreni kan jag inte låta bli att också berätta att det visat sig att det inte fanns hos neandertalarna, enligt www.psypost.org som hänvisar till en ny studie (också augusti) från Biological Psychiatry.