Besvikelse, kanske inte så illa?

Jag har den senaste tiden varit väldigt trött och haft mycket hjärnvärk. I tisdags sov jag t ex hela dagen och för att ens kunna somna var jag tvungen att ta medicin eftersom jag annars hade för ont. Kanske har du tänkt på att jag skrivit om väldigt få utställningar t ex?

Mina föräldrar tycker också att det är tydligt att jag mådde mycket bättre för något år sedan och det än ju väldigt svårt att själv märka en sådan förändring, som ofta bara sker gradvis. Eftersom de dock inte träffar mig så ofta tar jag det på allvar och lovade att kontakta Rehab, där jag behandlades 1993 - 97.

jag är som Greta, så det är tur att vi har varann!

Problemet är dock att ens få tag i min tidigare läkare. Kanske mest eftersom hon som behandlade mig när jag låg inne flyttat, så att han bara behandlade mig när jag var dit för enstaka besök. Jag fick däremot tag i min neruropsykolog, som fortfarande jobbar kvar och han lät t.o.m. glad över att höra min röst. Dess mer besviken blev jag därför när han gång på gång upprepade "den normala gången är att gå till vårdcentralen och få remiss därifrån". Även när jag påpekade att min vårdcentral knappt har några läkare kvar sedan något år pga överbelastning eftersom där saknas läkare. En ond cirkel som bara tycks bli värre m a o...

bild lånad från www.sodahead.com

Jag känner mig därför brutalt övergiven av Rehab (och kanske främst honom) för att jag på vårdcentralen kommer att tvingas förklara hela historien med min olycka för att kunna få hjälp. Det kommer nämligen med all säkerhet att att uppta precis lite mer än den tid jag får tilldelad hos den stafett-läkare som troligen kommer att finnas tillgänglig. Hen kommer omöjligt att kunna följa upp mig, vilket kommer att innebära exakt samma problem nästa gång jag ska dit, suck...

Jag får därför lov att försöka läka mig själv på det sätt jag vet fungerat tidigare; genom att uttrycka mig kulturellt, höja min serotoninnivå genom att göra vad jag tycker om, träna, äta rätt och umgås med människor jag tycker om. Besvikelsen kanske inte är så illa ändå?