Eftersom jag vid 10 års ålder fick en lillasyster som var väldigt mycket sjuk har jag aldrig haft någon längtan efter barn. Jag känner nämligen väl till hur jobbigt det kan bli om barnet inte är friskt. Sedan har det säkert stor betydelse att jag inte heller träffat rätt man, eftersom man ju bör vara två om att skaffa barn.
 |
| på den här bilden är Albin tre månader |
Mina svar blev "sån tur att jag inte gör det då; tack!", "excentriskt självvalt barnfri o med förmånen att kunna låna nåt när andan faller på. Kan f ö omöjligt förstå varför det genetiska är så viktigt att man inte ska kunna älska barn som nån annan fött lika mycket, men jag är väl korkad" och "dessutom finns det så oerhört många barn som bara behöver nån som älskar o tar hand om dem".
Skam och dåligt samvete är aldrig bra för oss så jag förslår att den som skäms för att inte kunna få barn pratar med någon professionellt för att komma över den skammen. Även om människor i allmänhet förutsätter att "alla" har barn, så är det inte av elakhet, utan antagligen bara att det är enklast så. Allt som faller utanför ramarna blir ju konstigt, men det behöver inte vara något problem för den som "faller utanför" om hen inte själv tillåter det att vara det.
