SIDOR

tisdag 6 augusti 2019

En Hunds Hjärta (eller snarare i dess hjärna)

Jag har sedan jag läste om det nyöppnade galleriet Rikstolvan första gången i påskas. tänkt att jag måste bege mig dit. Det är ju inte särskilt långt att cykla till Järrestad, men jag har känt mig så ostadig länge att jag inte tordats cykla längre än till gymmet.
Se den fantastiska regnbågen ovanför Rikstolvan
efter dagens monsunregn
I lördags kunde jag dock inte hålla mig från att uppleva utomhusvisningen av Laurie Andersons film Heart of a Dog.
Hon är ju världskänd som amerikansk experimentell musiker som länge jobbat i gränslandet mellan populärmusik och konstmusik och oftast presenteras som multimedia-performanceartist. Anderson spelar flera musikinstrument och ofta har hon själv konstruerat dem för att passa just de aktuella behoven. Ofta har det varit olika varianter av fioler.
Laurie Anderson jobbar gränsöverskridande med musik liksom med bilder och filmer, så hennes multimediaverk är många. Hon har också samarbetat med många storheter som William  S Burroughs, Peter Gabriel och (givetvis) livspartnern Lou Reed. Hon umgås i konstnärliga New York- kretsar och började sin bana där som performance-artist och scenföreställningen United States Part I-VI (1980-84) blev hennes stora genombrott och viss musik ur föreställningen släpptes som debutalbumet Big Science 1982. Singeln O Superman (nedan) nådde upp till andra plats på  brittiska topplistan!
Laurie Anderson i hiten O Superman från
debutalbumet Big Science, 1982

På innergården till den fyrlängade gården Järrestad 15 ställdes höbalar ut att sitta på. Under en helt magnifik himmel, efter dagens monsnregnskurar, visades Heart of a Dog på en filmduk inför en publik, bestående också av några hundar och möjlighet fanns också att köpa förfriskningar där.
Anderson tycks ha haft ett oerhört nära förhållande till sin Rat Terrier Lolabelle och jag känner så väl igen hur hon försökt sätta sig in i hur hunden upplevt världen (precis som jag tror mig förstå vad Greta känner i olika sammanhang). Lolabelle hade en egen tränare ,som när hon bilvit gammal och blind lärde henne spela piano.  Lolabelle gav sedan välgörenhetskonserter bl a för hittehundar.
Magiskt ljus- och färgspel på himlen
förstärkte filmupplevelsen för mig
Personligen blev jag mest berörd av avsnittet (ovan) där Anderson under en vandring i bergen la märke till hur skärrad Lolabelle blev när hon upptäckt de rovfåglar som såg henne själv som ett byte. Anderson sammankopplat det med hur New York-bor oroligt spanade uppåt efter 11 septemberattackerna; de anfölls ju också från luften. Hon relaterar vidare till den skärpta övervakningen därefter; soldater på gatorna, övervakningskameror och vapen. Överallt vapen och hur vi accepterar dessa och att registreras som någon ställföreträdande säkerhet. 
Hon diskuterar språk, nämner Wittgenstein och Kierkegaard och konstaterar att djur också har språk och gör sig förstådda för dem som lägger ned tid på att verkligen vara uppmärksam och observera,liksom att bygga upp förtroendet med dem. 
I skildrandet av Lolabelles sista tid och död kommer Anderson in på sin buddhistiska tro och hur hon får rådet att ta hem henne och låta henne få somna in i sin egen takt för att "döden är en process vi inte får ta ifrån henne" 
Jag anser att Laurie Anderson konstnärligt lyckas fånga kärleken till och omtanken om en varelse av en så annorlunda sort än vi högljudda människor, på ett mycket klokt och vackert sätt. hon väver in minnen från sin mors bortgång i gamla super8-filmklipp, animationer, svart/vita foton, målningar, musik (förstås) och framför allt hennes uttrycksfulla röst. Associationerna sträcker sig från den Tibetanska Dödsboken till Lolabelles piano-spelande.
Galleriet presenterar sig så här "RIKSTOLVAN är tänkt som en samtida kulturell mötesplats. Med ett stort nätverk av konstnärer, kreatörer, artister i såväl Sverige som internationellt vill vi skapa en mötesplats som kan tolka vår samtid. Vi kommer att bjuda på annorlunda upplevelser tillgängliga för alla åldrar, uppmuntra nyfikenhet och sporra lusten till eget skapande, möten och samtal med seminarier och workshops, utomhusbio och konserter. Vår servering med närproducerat ska kännas varm och välkomnande. Här ska du för ett par timmar både kunna finna ro och få pulsen att slå̊."
Det tackar jag för och kommer definitivt att återkomma. jag hade planerat att se Gittan Jönsson visa och berätta om Dammsugerskan idag, men det satte min hjärnvärk dessvärre stopp för.
Jag kommer däremot absolut att återvända dit för att se hela utställningen med; Laurie AndersonVR (virtual reality)-filmen Chalk room som ska vara en "omtumlande upplevelse att ta på sig mask och hörlurar och ge sig ut och flyga i Laurie Andersons virtuella konstvärld--- på en gång poetiskt och skrämmande. Efter några minuter sliter YA:s testpilot av sig masken, illamående och skärrad. Tala om totalupplevelse. Det här är något nytt i det stora konstutbudet på Österlen. Så har ni inte prövat VR förut, så finns chansen i sommar. Men flyg försiktigt. Laurie Andersons virtuella värld liknar ingenting annat."enligt Ystan som fortsätter "Laurie Andersons virtuella värld liknar ingenting annat. – Jag har alltid varit skeptisk mot VR. Jag är filmare. Men så var jag på filmfestival i Sao Paulo och såg den här. Jag blev knockad, säger Staffan Julén som tillsammans med Bea Tigerhielm driver Rikstolvan."   

Dessutom ställer Gittan Jönsson ut sin dammsugarkvinna och konstfilmaren Tova Mozard, som använder sig själv i sina arbeten med film och fotografi och visar filmen Psychic, en film om hennes egna möten med ockulta medier i Los Angeles, liksom fotografier. 
Greta var inte alls imponerad av att bara hundar var välkomna till
filmvisningen utan ska göra en egen film...  =^^=
Utställningen visas 29 juni - 29 september. Vuxen: 120 sek Student/tonåring: 60 sek Upp till 12 år: 0 sek Entrébiljetten gäller för obegränsat antal återbesök t.o.m. sep 2019. 
Öppettider: 29/6-1/9 tis-sön kl 11.00-19.00 2/9-29/9 fre-sön kl 11.00-19.00


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar