Danske hjärnforskaren, författaren och föredragshållaren Kjeld Fredens utkom 2018 med boken Læring med kroppen forrest [Inlärning med kroppen främst] där han bestämt hävdar att elever skulle lära sig mycket mer om praktiska och konstnärliga element fick större plats i skolan. Han argumenterar för att det inte är längre skoldagar som behövs om det satsas mer på konst och rörelse (vilket faktiskt är något min systersons lärare tig fasta på redan när han gick i lågstadiet för närmare ett decennium sedan, på så sätt att varje kvart avbröts lektionerna och klassen dansade runt en stund till musik de alla gillade! Jag hittar Anders Jerkings drygt 1 år gamla artikel om det på danska Skoleliv och översätter delar av den här. "Man skulle snabbt kunna både förkorta skoldagen och använda fler timmar till musik, träning och hantverk. Och samtidig skulle eleverna ändå lära sig mer. Det påstår Kjeld Fredens, som gett ut boken ’Læring med kroppen forrest’, där han har den senaste hjärnforskningen som utgångspunkt när hanargumenterar för att barn lär sig mer och bättre, när kroppen involveras i inlärningen."
Det är något även svenske psykiatern Anders Hansen för fram sedan flera år.
Foto: Erik Lyhne lånad från Skoleliv
"»Helt förenklat sagt, så måste man grioa tag i något, för att man ska kunna begripa det,« menar Kjeld Fredens, som är läkare, hjäneforskarevoch föredragshållaren som Gert ut en räcka böcker om hjärnan.
Hans bok utkommer precis som politikerna på Christiansborg diskuterar om de praktiska elementen i skolan kan stärkas, så skolan inte leder till framgång för de elever som är teoretiskt starka . Skolan ska både locka de med kloka huvuden och de med kloka händer, lyder debatten.
Men den motsättningen mellan det teoretiska och det praktiska är falsk, mener Kjeld Fredens.
»Vi har länge haft ett ideal om, at huvudet är bättre än kroppen, men jag argumenterer för, att de två inte kan separeras. Om man har ett huvud, som sitter på bra, så är det för att händerna var det innan,« säger han.
Det är inte hjärnan som styr oss
Fredens bygger sina tankat på den teori, som kallas ’
embodiment of mind’. Grundtanken i det är, att tänkande inte är något, som endast sker i hjärnan. Istället är tänkandet ett samspel mellan hjärne, kropp och omvärlden, där det man gör kroppsligt är vad som formar hjärnan [m a o
neuroplasticitet som jag skrivit mycket om].
»Därigenom får vi en annan syn på hjärnan. Det är inte hjärnan som styr oss. Istället står hjärnan och kroppen i ett
ömsesidigt förhållande till varann,« säger Fredens.
Han nämner som exempel, att man först förstår det geometriska begreppet ’cirkel’, efter att man har stiftat bekantskap med en massa verkliga cirklar. Lagat ett cykeldäck eller stuckit fingret in i hålet på en vaniljkrans.
»Det är de konkreta, handgripliga erfarenheterna av cirklen, som gör att vi kan begripa den. Därför ska vi ta de konkreta mötena med världen långt mer allvarligt,« siger han.
Skolan dyrkar det abstrakta
Han menar, att fler elever skulle kunna lära sig mycket mer, om plats gav till det, som han kallar ’inlärning med kroppen först’.
»Vi blir tvungna at göra upp med den ideologi, som finns inom mycket i skolan, att allt helst ska vara så abstrakt och så snabbt som möjligt. Man har prioriterat det abstrakta och teoretiska på bekostnad av de praktiska och konstnärliga aktiviteterna,« säger han och pekar på att test och målstyring finns med för att abstrahera undervisningen i en mer teoretisk riktning.
Det sker trots att många lärare enligt Kjeld Fredens är helt med på att eleverna lär sig mer när de får lära in mer m.
»Jag var på en matematikkonferens nyligen och när jag såg alla de böcker, som lärarna själva är med och skriver klappade jag i händerna, för de ör så fylda med goda erfarenheter.
. Men när jag så frågar dem om de använder dem säger de: ’inte helt, for vi kan inte nå det’. Så många lärare har intuitivt förstått det, men de känner sig klämda av tiden och målstyrningen, så de kan inte anpassa undervisningen till de känslor de har,« säger Kjeld Fredens och fortsätter:
»om man gav skolan tilbaka till lärarna och stärkte skolledning, så kan jag lova att mankunde komma långt.«
Mer plats till det konstnärlig området
Om man på allvar skulle inrätta skoldagen, så att man främjade inlärning, då kropp och hjärna kunde samarbeta, så skulle man satsa mer på rörelse menar Kjeld Fredens.
 |
Min oljemålning Hopplöst Lycklig från
2007 föreställer Ängla som lyckas
hoppa hopprep för första gången |
»Det är viktigt, att det kommer rörelse in i samtliga områden. Om det är något, som barn är interesserade av så är det att lära med kroppen först. Och så är det ju någon, som inte kan sitta stilla, för att deras kropp är så sprudlande. Så vi diagnosticerar dem, när vi kanske istället skulle kunnat hjälpa dem genom att ge dem andra möjligheter, så att de kunde röra sig mer,« säger han.---
»När barnet börjar i skolan, behöver det inte bara handla om att man skal lära sig att läsa så snabbt som möjligt. Det finns några barn, som kanske har lite svårare att lära sig läsning. Då ska man inte bara piska dem med en läsebok. Kanske är det bättre för dem att teckna eller göra en annan typ av uppgift. Om man hade en mer differentierad tillgång, så skulle fler börja skolan mer framgångsrikt, o h så får man större styrka att klara det, som är svårt.«---»Ser man på de konstnärliga aktiviteterna, så finns det utomordentligt intressant forskning, där man har undersökt kunst-rika och konst-fattiga skolor. Då klarar de konst-rika skolorna sig på
alla parametrar bättre,« säger Fredens och förklarar, att konstnärliga ämnen – som musik och bildkonst – utöver att vara ett konkret hantverk styrkerlevernes föreställningsförmåga och möjligheter att uttrycka sig och samtidig öppnar för en undersökande tillgång till världen.
»om man tog de konstnärliga ämnena allvarligt och erkänner den inlärning, som hör ihop med att teckna eller spela musik, så skulle man kunna uppnå mycket. All inlärning är juskapande discipliner, där nyfikenhet, undran och uppfinningsrikedom pr viktigt. Och det främjar de konstnärliga ämnena,« säger Fredens.---
»Jag tycker inte att man får mågon ytterligare vinst av att göra skoldagen längre. Hjärnforskningen visar att vi ska använda tid till att
smälta det vi lär oss. Dagens läxa läser barnen nästan alltid på fritiden, då hjärnan bytt växel, eftersom barnen taggar ned och får möjlighet att vara sig själva. Därför är det så viktigt med fritid.- - - forskningen om de konst-rika skolorna, visar att om man skär ned på de ämnen som visas i PISA, men kompletterat dem med konstnärliga aktiviteter, så klarar man sig bättre i samtlige ämnen. Eftersom de lonstnärligs aktiviteterna nästan ger de färdigheter, som gör, att man har lättare att tillägna sig andra former av vetande. Det är väldokumenterat.« Så det så.
