En massa skymningar

I torsdags var jag bjuden till Skillinge teater för att se ett Work in progress [Föreställning under Arbete] av koreografen och ÖSKGs ordförande Rachel Tess’ dansföreställning  Any Numbter of Sunsets.

Vi var en skara som fick vara med om vad jag skulle vilja beskriva som en generalrepetition (utan kostymer) med input, dvs efter föreställningen inbjöds vi att dela med oss av våra tankar och reaktioner på vad vi just upplevt. ”Efter två veckors installerande, tester och hårt arbete på Skillinge Teater har dansarna behov av stöd för att vidareutveckla verket. Ljud: Ulrich Ruchlinski Ljus och scenografi: Ulrich Ruchlinski och Rachel Tess  Konstnärlig rådgivning: Anna Pehrsson” som det står i presentationen. 

Som publik bjöds vi in att själva delta i dansverket som därigenom blev interaktivt. Vi fick innan vi gick in och satte oss välja en färgad boll som delade in oss i olika grupper som fick delta på olika sätt i verket.

Så här står det hos Skillinge teater om föreställningen;;

”Vi bjuder in dig till den sista solnedgången du någonsin kommer att se.  Den är lysande, psykedelisk, hallucinatorisk, banal, klichéartad och förorenad. Du kommer att värma dig i dess bleka plasticitet. Den är allt och inget av det du förväntade dig att den skulle vara.  Du vet varför du är här men du vet inte hur det kommer att vara att gå härifrån.  Det tar ca 1 timme och 40 minuter.  

Jag valde (givetsvis) en gul boll, medan de

som inte talade engelska fick ta en blå.

Vi bjuder in dig till spänningen av dina egna förväntningar på den alldeles nära, kommande och avlägsna framtiden. Vi kan inte förutspå framtiden men vi kommer att leka med den.   

Koncept och koreografi: Rachel Tess Co-choreography and performance.”

Rachel Tess’  (som jag även skrivit pm tidigare) är en amerikansk  koreograf och dansare som lever och arbetat med Milvus Artistic Research Center i Kivik och i samarbete med Wanås Konst. Hon tog en kandidatexamen  från The Juilliard School i New York City 2004, där hon även tilldelades Princess Grace Award (2002). Hon har bl a dansat med Les Grands Ballets Canadiens de Montreal, Göteborgs Opera Ballet, och CullbergBalleten i Stockholm: Dansare och medkoreografer är Kenneth Bruun Carlsson, Nellie Björklund, Anders Granström, Dinis Machado, Peter Mills och Isaac Spencer.

Dinis Machado är en portugisiskk artist och koreograf som bor och jobbar i Sverige. Han har bl a en kandidatexamen i teater från Lisabons teaterhögskola och en magisterexamen från svenska Dans och Cirkus Högskolan 2014.

Anna Pehrsson är baserad i Stockholm. Hon utbildades bl a vid BalletAkademin och har framträtt med Alias Compagnie, CullbergBaletten och Stockholm Stadsteater,.  2013 tog hon en magisterexamen i koreografi vid Dans och Cirkus Högskolan i Stockholm.  

Isaac Spencer tog en kandidatexamen från Juilliard School 2004. 2004-2006 var han medlem i Hubbard Street Dance Chicago och sedan  jobbade han med CullbergBaletten i Stockholm, där han var fast anställd. Han frilansar nu som  artist baserad i Stockholm och Dresden. 

Louise Dahl jobbar med dans och koreografi, med Stockholm som bas. Under senare år har hon jobbat med koreografer som Mårten Spångberg, Frederic Gies, Cristina Caprioli/Ccap, Margrét Sara Guðjónsdóttir, Mette Ingvartsen och Mirko Guido.

Kenneth Bruun Carlsson är norsk frilansande dansare och koreograf boende i Sverige . Han har bl a dansat med CullbergBalleten, Kenneth Kvarnström & Co m fl.

Anders Granström är svensk skådespelare och var en av initiativtagarna till Musikteatergruppen Oktober. Han har även medverkat i bl a Hans Alfredsons Den enfaldige mördaren (1982) och Stefan Jarls Goda människor (1990) liksom i TV-dramerna  Studierektorns sista strid (1986), Macklean (1993) och Sjätte dagen (2000).  .

Peter Mill är dansare, artist, koreograf, aktivist, forskare, lärare och mentor. Han har en magisterexamen i koreografi från Dans och Cirkushögskola  i Stockholm.

Nellie Björklund  ör svensk artist och skådespelare som nyligen tog examen från NOVA Performance Academy i Simrishamn och hon har jobbat på Malmö Operan, Skillinge Teater, Scen Österlen, och Malmö Stadsteater. 

Min känsla  att föreställningen har starka referenser till Butoh-dans (bortsett från att dansarna inte bar kostym) då den även i presentationen refererar till bl a föroreningar och ett väntat sönderfall och slut. 

Butoh ser ju på hela livet som ett ständigt pågående sönderfall och lockelsen till det imperfekta. Dansarnas rörelsemönster är därför allt annat än estetiskt tilltalande

Till minglet bjöds på vin och äkta fransk cider med tilltugg

.

Vill ödmjukast tacka Rachel och hennes dansare för inbjudan och en mycket spännande föreställning!

Föreställningen ges 14 - 16 september o biljetter beställa här!