I Frome i England har de insett den enorma samhällsvinsten med att bota människors ensamhet genom att hjälpa folk att finna samhörighet fick jag till min glädje höra härom dagen på SVT:
”I staden Frome, i England, har sjukvården skapat en gemenskap i samhället som botar och sparar stora pengar i sjukvården.” Fantastiskt anser jag, som verkligen upplevt och grottat ned mig i allt gott just sådan leder till!
” – Jag har faktiskt aldrig talat så öppet om allt det här, när jag tänker efter. Det känns skönt att ha fått prata av sig lite. Jag är så glad över möjligheten, säger Allen.
Samtalet har handlat om hans långa ensamhet och Allen McLaren ler lite stillsamt med händerna i knät efteråt. Han är 26 år i dag, ensamheten började redan under skolåren när skolkamraterna drog sig undan. Allen trodde det berodde på hans blyghet.
– Jag blev avundsjuk på andra som hade vänner, jag blev irriterad till och med arg när man slutade att bjuda med mig ut. Jag kände mig eländig.
Och Allen är inte ensam om att lida av ensamhet, över hela västvärlden har temat blivit ett ämne på agendan.
I Storbritannien lider nio miljoner människor ofta eller alltid av ensamhet, [genomgående mina kursiveringar] enligt en brittisk statlig utredning, en ensamhet som sedan kan leda till sjukdom” och vara dödligare än övervikt. ”Vi tycks leva i en tid av ensamhet som fått akutmottagningar att svämma över av människor som söker sig dit för hjälp, inte av medicinska skäl egentligen utan för att de är ensamma.
– Vi såg vad som behövdes, det är sunt förnuft, människor behöver stöd ibland för att klara av sina liv, säger dr Helen Kingston på sjukhuset i Frome” i Sommerset, södra England och jag kan inte annat än hålla med som drivit denna fråga i åratal.
”I Allens hemstad Frome startade därför allmänläkaren Helen Kingston 2013 projektet Medmänskliga Frome, för att fånga upp människor som mer behövde andra människor än en akutläkare. Man utbildade människor inom sjukvården som blev kontaktpersoner för över 500 frivilliga förbindelselänkar som i sitt arbete träffade folk. Det kunde vara kaféägare, frisörer, restaurangfolk, skolpersonal m fl. Så knöts det lilla samhället med 30 000 invånare ihop.
– Vi såg till att människor behandlades medmänskligt, som i en familj, och effekten blev omedelbar. Människor fick kontakt, en gemenskap, och deras välbefinnande ökade.
Som en sidoeffekt började sjukvården dessutom att spara pengar. Färre människor sökte sig till akuten och Kingstons team kan i dag visa att för varje pund som satsades på projektet sparade sjukvården sex pund. Ett argument som uppmärksammats i hela Storbritannien.
– Om 500 volontärer har 20 samtal om året med människor som mår dåligt, då når vi 10 000 som kanske inte behöver sjukvården.
”Kärlek och medmänsklighet är nödvändigheter,
– När man är över 75 år så har många gamla vänner dött. Det blev tomt. Men så hörde jag talas om the Shed. Det blev en livlina, säger Anthony.
Allen är duktig på datorer och hjälper dessutom till på en skola där man lär sig företagande. Hans sociala nät är mycket större nu. Han är inte längre ensam, instängd i sitt rum, utfryst av gamla vänner. Han är en del av en levande gemenskap.” Just detta är något även min mor jobbar med när hon försöker få Simrishamns kommun att starta ett Seniorernas hus
– Jag har vänner, ställen där jag kan hänga med andra. Det är motsatsen till vad det var. Så ja, jag är verkligen glad. Det betyder så mycket att vara en del av det här.
”I staden Frome, i England, har sjukvården skapat en gemenskap i samhället som botar och sparar stora pengar i sjukvården.” Fantastiskt anser jag, som verkligen upplevt och grottat ned mig i allt gott just sådan leder till!
Samtalet har handlat om hans långa ensamhet och Allen McLaren ler lite stillsamt med händerna i knät efteråt. Han är 26 år i dag, ensamheten började redan under skolåren när skolkamraterna drog sig undan. Allen trodde det berodde på hans blyghet.
– Jag blev avundsjuk på andra som hade vänner, jag blev irriterad till och med arg när man slutade att bjuda med mig ut. Jag kände mig eländig.
Och Allen är inte ensam om att lida av ensamhet, över hela västvärlden har temat blivit ett ämne på agendan.
I Storbritannien lider nio miljoner människor ofta eller alltid av ensamhet, [genomgående mina kursiveringar] enligt en brittisk statlig utredning, en ensamhet som sedan kan leda till sjukdom” och vara dödligare än övervikt. ”Vi tycks leva i en tid av ensamhet som fått akutmottagningar att svämma över av människor som söker sig dit för hjälp, inte av medicinska skäl egentligen utan för att de är ensamma.
– Vi såg vad som behövdes, det är sunt förnuft, människor behöver stöd ibland för att klara av sina liv, säger dr Helen Kingston på sjukhuset i Frome” i Sommerset, södra England och jag kan inte annat än hålla med som drivit denna fråga i åratal.
– Vi såg till att människor behandlades medmänskligt, som i en familj, och effekten blev omedelbar. Människor fick kontakt, en gemenskap, och deras välbefinnande ökade.
Som en sidoeffekt började sjukvården dessutom att spara pengar. Färre människor sökte sig till akuten och Kingstons team kan i dag visa att för varje pund som satsades på projektet sparade sjukvården sex pund. Ett argument som uppmärksammats i hela Storbritannien.
– Om 500 volontärer har 20 samtal om året med människor som mår dåligt, då når vi 10 000 som kanske inte behöver sjukvården.
”Kärlek och medmänsklighet är nödvändigheter,
Inte lyx. Utan detta kan vi människor inte överleva”
- hans helighet Dalai Lama
Volontärerna har långa listor med aktiviteter, websidor man kan besöka eller nummer att ringa för att hitta fram till något man skulle vilja vara med i: en lunchgrupp, sjunga i en kör, en bridgegrupp, eller den över hela världen spridda organisationen Men´s Shed, där män träffas för att bygga saker. I Frome är Allen med, liksom 76-åriga Anthony, som nyligen förlorade sin fru. – När man är över 75 år så har många gamla vänner dött. Det blev tomt. Men så hörde jag talas om the Shed. Det blev en livlina, säger Anthony.
Allen är duktig på datorer och hjälper dessutom till på en skola där man lär sig företagande. Hans sociala nät är mycket större nu. Han är inte längre ensam, instängd i sitt rum, utfryst av gamla vänner. Han är en del av en levande gemenskap.” Just detta är något även min mor jobbar med när hon försöker få Simrishamns kommun att starta ett Seniorernas hus
– Jag har vänner, ställen där jag kan hänga med andra. Det är motsatsen till vad det var. Så ja, jag är verkligen glad. Det betyder så mycket att vara en del av det här.
Jag hoppas verkligen att detta är något som kmmmer att sprida sig som en löpeld över världen!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar