---'Vi känner inte till historien om de antika katterna. Vi känner inte till deras ursprung, vi vet inte hur deras spridning skedde.' säger Eva-Maria Geigl, som är evolutionär genetiker vid Institut Jacques Monod i Paris. Hon presenterade studien vid 7th International Symposium on Biomolecular Archaeology i Oxford, England, ihop med kollegorna Claudio Ottoni och Thierry Grange."
Geigls forskargrupp byggde sin studie på att tidigare studier visat att antik kattgenetik handlar om mitokondrie-DNA, (som ärvs enbart på den kvinnliga sidan),för tre mumifierade egyptiska katter. men de utökade synsättet i mycket större skala. "Forskarna analyserade mitokondrie-DNA från kvarlevor av 209 katter från mer än 30 arkeologiska utgrävningar i Europa, Mellanöstern och Afrika. Proverna kom från mesolitisk tid, perioden precis innan människor började odla och levde som jägare och samlare och ända till 1700-talet.
Kattpopulationen tycks ha vuxit i två vågor, fann forskarna. Mellanösterns vilda katter hade en särskild mitokondriell härstamning som utvecklades i de tidiga odlarsamhällena till östra Medelhavet.
Geigl menar att sädeslager i dessa tidiga odlarsamhällen lockade till sig gnagare, asom i sin tur lockade de vilda katterna. Efter att ha upptäckt fördelarna med katter i närheten började människorna kanske att tämja dessa katter.
Bild av norsk skogkatt i vikingamundering lånad från en.illogicopedia.org/ |
'Det finns så många intressanta observationer i studien säger Pontus Skoglund, som är befolkningsgenetiker vid Harvard Medical School i Boston, Massachusetts." han var inte inblandad i studien, men sa till Nature.:
"Det är viktigt att notera att resultaten ännu inte presenterats i ett peer-reviewed paper, så det här är bara forskargruppens första fynd, och de kan komma att ändras när analysen fördjupats. Men det är en spännande möjlighet, för medan vi har historien om hur hundar tämjdes rätt klar för oss har vi bara börjat få reda på mysteriet bakom våra kattdjurs-vänner." "Jag visste inte ens att det fanns vikingakatters."
"Han är också imponerad av det faktum att Geigls forskargrupp lyckats urskilja populationens byte från mitokondrie-DNA." fortsätter Nature.com." Skoglund tänker att nuclear DNA, som ger information om mer individuella arvtagare, skulle kunna besvara fler frågor om kattdjurens domesticering och sprida sådant som deras släktskap med vilda katter, som de fortfarande kan föröka sig med.
Geigls forskargrupp analyserade också nuclear DNA-sekvenser, som man vet ger upphov till tabby [randiga] och fläckiga kattpälsar och funnit att den mutation som är ansvarig inte uppenbarade sig förrän efter Medeltiden. Hon hoppas kunna sekvensera mer nuclear DNA från antika katter. Finansieringen för moderna katters genomik är dock otillräcklig, vilket är en anledning till att forskningen ligger så långt efter den på hundar. Som kontrast, har en forskargrupp som undersöker hundars domesticering som det talades om på Oxford-mötet som förbereder att sekvensera nuclear DNA från mer än 1000 ancka hundar och vargar.
Geigl tog strid med reportern om att hundar verkar mer populära hos forskare än katter. 'Vi kan göra det. Vi måste bara ha pengar.”