Jag har tidigare berättat hur jag
älskade och sjöng skillingtrycket
Elvira Madigan för jämnan som barn. Farfar spelade tramporgel när jag och
Mia sjöng den på en inspelning och hur jag sedan 1999 använde den inspelningen som soundtrack till konstvideon
Quest for Balance, som visats både i Umeå och Johannesburg.
Idag höll den ena huvudpersonen i visan,
Sixten Sparres barnbarnsbarn, radiojournalisten
Kathinka Lindhe ett föredömligt
Fastlagsbulleföredrag på
Österlens Museum med ledning av hennes bok :
Sorgeliga saker- Elvira Madigan, Sixten och mig. Lindhe sa att det var extra roligt att hålla föredraget här, så nära
Stockeboda gård, där paret Sparre bodde tillsammans.
|
Änkan Luitgard Sparre kallades Lycka, eftersom hennes mor dog i barnsäng och framställdes som en ragata. Det ryktet kommer dock från en dansk journalist som själv var besviken på kärlek |
Kathinka berättade animerat om hur
Sixten Sparre var en bortskämd,
van vid att leva på stor fot med fina manér och att få som han ville. Han var dock fattig, pga faderns dåliga affärer (trots tillhörig en så anrik adelssläkt att riddarskölden har nr 7 på Riddarhuset).
Kathinka Lindhe berättade att Madigan-historien hölls helt tyst i hennes hem och att hennes far fick reda på den först när han och hennes mor var på bio för att se filmen från 1943 (i Östersund där de bodde!) och någon påpekade att historien gäller hans far. Då var han 21 år och hade aldrig ens misstänkt något. Själv fick
Kathinka veta det först vid 16 års ålder när
Bo Widerbergs film skulle ha premiär och hon förstod då varför hon o systern förbjudits att sjunga
Elvira Madigan.
|
Föredraget inleddes med att vi sjöng skillingtrycket ihop,
så att alla skulle ha handlingen klar för sig. Text och
ackompanjemang som vid Karaoke |
Sparre var dragon eftersom militären var en fin räddning för fattiga adelsmän, Han var stilig och "räddades ekonomiskt" av att gifta sig med förmögna
Luitgard Adlercreutz, född i Rörum. Hennes far var apotekare som gjort en förmögenhet på att odla läkeväxter och sälja vidare.
Luitgard och Sixten fick två barn. 1888 förälskade han sig dock i lindanserskan
Elvira Madigan, som egentligen hette Hedvig Jensen, efter att ha sett alla hennes föreställningar, först som reporter för
Kristianstadbladet . Han skickade biljetter med meddelanden till henne via en kvinna och flydde sommaren 1889 från en föreställning hon gjorde i Sundsvall till Danmark. Där flydde de från hotellet där de bott o haft helpension i 3 veckor. De var då skyldiga 16 000 kronor omräknat till dagens penningvärde.
– Det var ju rent bedrägeri. Det fanns helt enkelt ingen väg ut. Sixten Sparre visste att allt var över. Allt var bara lögner och påhitt. Han hade ju även med sig en pistol och sex kulor,
Elvira Madigan hade med sig hela sitt bohag, medan han bara hade benkläder, manschetter och lite annat.
|
Första filmen om Elvira Madigan kom redan 1943, Men där förbjöd sonen att Sparre skulle nämnas vid sitt rätta namn. |
Kvar blev
Luitgard och barnen, som utöver otroheten med lindanserskan dessutom stod i miljonskuld (i dagens penningvärde) på alla möjliga ställen och
Sparre hade även förskingrat barnens bankböcker på motsvarande 175 000 kronor. Under åren de var gifta, 1880–1889, hade
Sparre levt upp hela förmögenheten och han hade 18 månaders obetald hyra. Det var måttlöst och illojalt och han insåg nog att det var över för hans del. Han och Elvira begav sig till ön
Tassinge, där han sköt henne och sedan sig själv. I
Tassinge är det massor med turister som kommer pga "den ultimata kärlekssagan" och det är sed att lägga brudbuketten på graven där.
Trots att denna "ultimata kärlekssaga" besjungits och filmats handlade det alltså om ett enormt svek, Det skvallrades dessutom så
Luitgard och barnen räddades till Vetlanda av hennes far, som ska ha blivit allt argare med åren, Där delade hon hus med sin storasyster, som skilt sig från sin man och också räddaddes av fadern.
Kathinka Lindhe fick god hjälp i efterforskandet från danska källor och berättar historien ur den svikna hustruns perspektiv.
|
Förförisk bild av vackra Elvira Madigan som var väldigt
hårt hållen av sina föräldrar som drev cirkusen hon reste med |
Kathinka Lindhes far Casimir Lindhe (1922–2006) efterlämnade även ett eget arkiv om släkten, med bl a ett värdefullt gammalt fotoalbum.
Du kan höra ett radioreportage om boken
här! Fantastiskt föredrag så tackar och bockar ödmjukast för att ha fått uppleva det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar