Fildelning värst för Independentfilm och -musik

Ni som delar filmer och musik på nätet måste tänka på att det inte bara är de stora bolag som drabbas. Tvärtom faktiskt. "Det skadar independentfilmare mest för vi har ingen möjlighet att göra något åt det. När någon tankar upp independentfilmer så gör det i princip att min karriär och det jag kämpat för de 15 senaste åren går åt skogen. När filmen finns uppe på sådana sajter vill inga distributörer köpa den. Det är ju rättigheten att göra kopior av mitt verk som jag säljer. När någon tar den rättigheten ifrån mig genom att ladda upp den (hans film Marianne) har jag inget att sälja längre." berättar Filip Tegstedt i LT.

Filip Tegstedt på bild lånad från Screenread.de

Tegstedts rysare Marianne blev en mardröm för Tegstedt, trots god kritik från både svenska och utländska kritiker. Tegstedt fick inget ekonomiskt stöd till Marianne, utan tog stora personliga risker och inteckningar för att kunna göra den.
Den olagliga fildelning har dock gjort att filmdistributörer inte velat satsa på Marianne. Tegstedt berättar vidare i LT:
– När någon tankar upp independentfilmer så gör det i princip att min karriär och det jag kämpat för de 15 senaste åren går åt skogen.---  När filmen finns uppe på sådana sajter [fildelningssajten Piratebay.se) vill inga distributörer köpa den. Det är ju rättigheten att göra kopior av mitt verk som jag säljer. När någon tar den rättigheten ifrån mig genom att ladda upp den (Marianne) har jag inget att sälja längre.  --- Någon fick tag på en försläppskopia och lade upp den en vecka innan den skulle visas på filmmässa i Göteborg och det har förstört allt.

Personligen kan jag inte tänka mig att ens göra mig av med kassettbanden, som jag läser om i DN att folk gör med sina cd, men så är jag ovanligt antik och analog också.

Att just konstnärer som själva borde måna om sin upphovsrätt fildelar kan inte vara annat än feltänk från början till slut. Just för att det mesta i samhället är gjort för storföretagen, särskilt i eu (jämför t ex med i frö-frågan) blir det enormt svårt för de små oeberoende att ens kunna överleva. Det bör du tänka på innan du kränker någons upphovsrätt!

Foodstock

Igår var det marknadsdag i min lilla stad och utöver marknaden på torget hade även Jazzköket Foodstock på sin innergård.

En kulinarisk marknad med matens rockstjärnor, livemusik och lokal streetfood. Lagerbaren öppet så klart med lokal öl och andra drycker presenteras den på hemsidan och det är bara lokalproducerad mat och dryck som finns där.

Gården känns väldigt kontinental med vimplar, stånden och en bar med lokalproducerat öl i ett hörn, väldigt trevligt, även om det inte var live-musik just när vi var där.

"– Vi har tappat kontakten med vår mat på så många sätt. Det här är Jazzkökets insats för att återförena människor med matens ursprung", fortsätter kocken Kristoffer Andersson på hemsidan  . "Visionen är att ge besökarna en härlig matupplevelse i den direkta kontakten med bonden, förädlaren och kocken. Det kommer att finnas lokal streetfood och en öppen scen med ljudanläggning där lite vad som helst kan hända. "

Det tycker jag att de lyckats med! Jag tror att det sker just denna helg dels för att det sker varje sista helg i maj - augusti och som en uppvärmning för att TV 4s Mitt Kök ska komma till Östersund nästa helg.

Utöver de mathantverkare som ofta är med på marknader i min lilla stad hade också Jazzköket ett stånd där de sålde bröd.

Köpte Huså-bröd av  korn och Julia, en örtmarinerad ost från Raftsjöhöjdens gårdsmejeri, som vi tänkte avnjuta på solig balkong. Dessvärre kom det kyliga fjällvindar så vi fick ta med Rosévinet och flytta in i köket istället.

Efterlängtat i syrenbersån

Igår kunde jag slutligen äta lunch i min syrenberså.

Alla förtjänar en egen syrenberså; det är så mysigt! Så här hemlighetsfull är Gamla Landhandelns syrenberså i Krokom. Maja och jag åkte dit härom dagen och det skriver hon om här.

Det är tredje sommaren jag bor här och innan jag flyttade in var jag säker på att jag skulle tillbringa mycket tid i just syrenbersån, för en sådan har jag alltid önskat mig.

Tyvärr föredrar Greta den andra bersån och schersminen, som står mitt emellan bersåerna. Vilket I-landsproblem jag har va?

På förmiddagen var jag in på Pigkammaren och såg detta bord. Det slutade med att jag köpte allt på brickan utom kopparna. Livet är för kort för att inte unna sig en lång fika är det ultimata budskapet på en bricka tillhörande ett fika-freak. (Ja, Maja köpte också en...)

Ännu knasigare katt

Igår fick jag den här filmen skickade till mig av en vän som undrade om det kanske är en kusin till Greta

Jag börjar faktiskt också undra för precis så här knäpp är ju min lilla gumma, bortsett från att hon inte tordats bada än. Duschar gör hon dock mer än gärna... Måste bara dela med mig av den här gulliga knaskissen, så njut av den!

I fortsättningen blir det nog bara ett säkert blogginlägg om dagen.

Det är ALDRIG offret som rår för våld!

När jag läser Mallika Dutts debattinlägg Bortom Nigella – våld mot kvinnor en pandemi i DN på onsdagen känner jag en sådan tacksamhet över att jag aldrig känt någon dragning till våldsamma män och att jag känner igen psykopater samtidigt som jag funderar över varför det så ofta är gärningsmannen det ses som den det är mest synd om! När en mig närstående person nästan blev skjuten med en hagelbössa av en granne som hen hjälpte 1988, var t o m hens mors första kommentar "Stackars xxx". Att hennes eget barn varit nära att få skallen skjuten i bitar kommenterade hon inte ens. Det fanns då ingen hjälp alls för brottsoffer, så min närstående har inte fått någon hjälp att bearbeta det oerhörda trauma det måste ha gett upphov till att se in i en gevärspipa. Däremot fick gärningsmannen all psykiatrisk hjälp han kunde tänkas behöva. Faktum är att ingen i familjen fick någon hjälp att bearbeta det hot de därmed insåg att de levt under.

Som Dutt skriver "Varför skulle någon som hon [Nigella Lawson] – en känd journalist och tv-stjärna – tolerera något sådant [misshandel]? Efter att ha arbetat med våldsutsatta kvinnor i flera decennier så vet jag att det finns ett antal tänkbara skäl: Hon vill att hennes barn ska ha en pappa. Hon kanske på allvar älskar hans goda sidor och hoppas att han en dag ska förändras. Hon tror att det är hennes fel. Hon saknar modet att resa sig och gå. Hon kan, med all rätta, vara rädd för att han ska följa efter och döda henne. Eller skada barnen. Eller ännu värre – ta dem ifrån henne." Det är aldrig så enkelt att det "bara är att lämna" den som misshandlar, det måste vi försöka minnas istället för att skuldbelägga den misshandlade! Dutts debattinlägg är mycket tänkvärt, för varför måste vi alltid hitta förmildrande omständigheter för alla förövare och skylla på allt från taskig barndom till påverkan av dåliga kompisar? Det är aldrig någonsin förövaren det är synd om utan offret!  

De våldsamma är ofta psykopater, något jag återkommit till tidigare. "En psykopat är med en enkel förklaring en person som saknar förmågan att känna empati med sin omgivning. En psykopat vet vad som är rätt och fel, men tycker att han står över de regler och normer som finns i samhället. Han saknar vad man normalt kallar samvete." Du kan läsa mer om psykopater här och se gärna filmen nedan för att kunna hålla dig undan psykopater i framtiden:

Ofta är psykopater också oerhört försigkomna, kanske romantiska och uppmärksammande. I början alltså, innan de börjar kontrollera dig. Se upp och döm inte offren, är allt jag vill ha sagt med det här blogginlägget!

Brandliljor

Brandliljan, som min morfar felaktigt kallade Kejsarkrona, härstammar från min mors föräldrahem i Östnår Hackås. Ja, faktum är att farmor och de flesta kallade den Kejsarkrona när jag var barn, vill jag minnas. Jag läser mig också till att arten har kallats just kejsarkrona, men numer används det namnet bara på arten Fritillaria imperialis.

Brandliljan heter på latin Lilium Bulbiferum, vilket kommer av latinets bulbus [lök] och ferre [bära]. Namnet syftar på att groddknopparna utvecklas i bladvecken. Den odlas som prydnadsväxt och är en av våra härdigaste och tåligaste liljor, som odlas ända upp till polcirkeln. Brandliljan började odlas tidigt  i Sverige och hör ursprungligen hemma i Central- och Östeuropa. 

Den är högväxande och en tacksam växt, med brandgula stora blommor med svarta stänk, som är trumpetformade och växer upprätt. Den kan få upp till 15 blommor på en enda stjälk. De små bulber som bildas i bladvecken innehåller frön som är färdiga för sådd efter två år. Ståndarmjölet bör man ta bort från snittblommor, som med alla liljor efetrsom de lämnar fläckar. Skär inte snittblommor av plantan oftare än vart tredje år!

Brandliljan gillar sol och växer bäst i lucker sandblandad jord. Plantera lökarna i vanlig matjord vår eller höst på ca 20 cm djup. Vattna inte för mycket.

Själsfränder

... är för mig vänner jag märker väldigt snabbt att jag tänker oerhört lika som, som jag delar viktiga erfarenheter med och som det känns som om jag alltid har känt, men helt utan någon annan attraktion än att jag vill umgås och prata med henom. 

De växer verkligen inte på träd men tänk att de ibland dimper ned på jorden nästan samtidigt från träden intill varann, fast det tar över 40 år för dem att finna varann. Livet är allt fantastiskt konstigt för det mesta!

Kärleksliljan Agapanthus, den afrikanskt blå liljan

Underbara Afrikas Blå Lilja kan jag nu njuta av också hemma, som snittblomma, vilket jag inte ens visste fanns. När jag bodde i Johannesburg växte den i många (inmurade) trädgårdar i villaförorten och den är också ursprungligen från Sydafrika. Där växer de i skuggan av stora träd, vilket ger skydd mot solens uttorkande och blekande effekt på blommornas fantastiska färg.

Agapanthus finns också som vit, men den är egentligen inte en lilja, även om den tillhör familjen Liliaceae. Jag har precis också funnit att den kallas Kärlekslilja, men det visste jag inte innan. Liljan står för kärlek och tillgivenhet, så kanske är det därför jag tycker så mycket om liljor? På Gunillaberg finns gigantiska blå Agapanthus och min mor har haft i mitt barndomshem i många år, som hon även tagit med ned till Simrishamn.

Man bör odla den är i stora krukor eller urnor, så man kan flytta in den som skydd från vintervätan till ett torrt och frostfritt utrymme. Fuktig kyla klarar den inte.

Placera dem på en varm, vindskyddad plats gärna med full sol hela dagen. Jorden bör vara sandblandad, för en god dränering är viktigt. Den får dock inte vara för mager eller riskera att torka ut, så en sandig lövmylla spetsad med lite torv och kompostjord vore toppen. Ett par nävar kogödsel på botten av krukan är bra, men blanda inte alltför mycket gödning i jorden! Då kan den få en massa blad, som inte hinner "mogna" och bli starka nog för att stå upprätt, utan bara hänger slaka utmed krukkanten. Blomningen kan också hindras av alltför många blad.

så här fantastiskt söta är de små blomsterdelarna

Agapanthus bör gödas med flytande växtnäring under sommaren, särskilt när den blommar. Den måste också ha mycket vatten under sommaren så den orkar växa och blomma ordentligt. Låt den aldrig torka ut, men den får inte stå i vattensjuk jord heller. Fröställningarna är väldigt dekorativa och kan lämnas kvar på plantan för att få frö eller om man vill använda dem till just dekoration. Annars kan de också klippas bort. Börja med att odla dem i en mindre kruka och byt till större eftersom plantan växer. Använd krukor som du får ner tre fingrar (ca. 5 cm) mellan jordstammen och krukkanten. De tycker om att växa rätt trångt så man behöver inte byta kruka och jord så ofta, vartannat år i början och vart tredje-fjärde år för en större planta kan vara lagom.

När de första frostnätterna hotar är det dags att flytta in Agapanthus, som bör vinterförvaras i ett ljust och svalt, frostfritt utrymme, där ca 5-8° är lagom. (Har du planterat dem i rabatt så gräv upp jordstammarna och förvara dem så i torv/sandblandning i stora lådor. Klipp inte av bladen, de övervintrar bättre med blad kvar. Ge bara lite vatten under vintern, bara så att de inte skrumpnar.
På våren är det är dags att ta fram Agapanthus några veckor före utplacering. Klipp bort ev torra blad och städa upp på jordytan. Ställ fram den på en ljus och något varmare plats (ca. 18-20°). Snart börjar det komma nya blad igen. När någon veckas nattfrost återstår kan du börja vänja dem vid utelivet igen genom att ta ut dem under varma dagar, men in igen för natten. När frostrisken är förbi kan de stå ute hela dygnet. Lycka till!

Syrenbersån och balkongglädje

Nu blommar det så vackert i min syrenberså att jag faktiskt skäms över att jag var så hårt mot vaktis om att han klippt ned den för mycket. Den blommar dock sent, antagligen för att den får sol först på kvällen. 

Tråkigt nog regnar det idag, annars skulle Maja och jag ha avnjutit pannkaka med jordgubbar just i den trevliga syrenbersån.

Annars är det nu precis på slutklämmen med syrenblomningen nu och de som blommat längst har nästan bara brunt på blommorna. Lite sorgligt, men än har ju inte schersminen börjat sin blomning än och det är dem Greta och jag uppskattar allra mest.

I år har jag även verkligen uppskattat min balkong. Egentligen vill jag ju inte sitta i full sol utan har gärna parasoll när det är varmt. Problemet tidigare år är att utan sol har det inte gått att sitta där, men i år har det varit suveränt skönt! Enda nackdelen är att det växer så dåligt när det blir sol först vid 17, men kvällssol är ju annars att föredra.

Yoko Ono i helfigur

Förra tisdagen for vi till Danmark eftersom jag gärna ville se Yoko Ono i helfigur. På Louisiana visas hennes Half a Wind Show sedan 7 juni. Det var verkligen en upplevelse att se eftersom jag bara sett enstaka verk av Yoko Ono tidigare.

Det blev därför bara en snabb marsch på Strøget för att äta Smørrebrød i Nyhavn och så åter till bilen för att ta oss vidare till Louisiana. Sådan brådska hade vi egentligen inte behövt ha eftersom där är öppet ända till 22 tis - fre.

Half a Wind Show är Onos  hittills största retrospektiva utställning i hela Europa och den visar "allt" ur hennes karriär från Fluxus-verkens försök att göra konsten till ett med verkligheten till video-projektionen från 2012, där Ono i svart kostym dansar och skuggboxas med ett "hypnotiserat" uttryck.

Onos  arbete för mänskliga rättigheter speglas i många verken och särskilt kanske de hon gjorde tillsammans med John Lennon. Det är fascinerande att se hennes performance Cut-piece från 1964 filmad i sin helhet. Den visar en sådan oerhörd tillit för publiken när hon helt utan reaktion låter publiken klippa mer och mer av sin klädsel.

We're All Water (precis som låten från 1972), ovan, består av vattenfyllda flaskor med namnetiketter på, exempelvis Sean Lennons. Visst är det lite hippie-aktigt, med mycket naket, som t ex i filmprojektionerna nedan, men samtidigt med en tydlig önskan om att kämpa för en bättre värld.

Ett tema som Yoko Ono arbetat oförtröttligt med sedan 60-talet och det är för mig lite förvånande hur aktuellt det fortfarande känns. (Det enda som skulle varit annorlunda i videon filmade av unga konstnärer nu skulle troligen ha varit att de kvinnliga könen troligen skulle ha varit rakade istället för naturligt lurviga.) 

 

Yoko Onos Wish Tree från 2011, som jag såg i Wanås ifjol, stod mäktigt välfyllt i Louisianas vackra trädgård och jag hängde också upp en önskan där. Särskild Onos vilja att bjuda in publiken i sina verk känns väldigt samtida och det är något jag själv också arbetar med, men utan att känna till innan att det också är Yoko Onos arbetssätt. Jag arbetar dock alltid vidare med det publiken bidragit med efter utställningen, medan Ono snarare bjuder in för att uppleva något och sedan inte går vidare. Fast önskningarna i Wish Tree kanske hon tar tillvara på något sätt?

Förbud styr INTE barns umgänge

Jag kan inte annat än läsa uppmärksamt när jag ser rubriken Föräldrar kan inte styra barns umgänge ur DN 12 juni. Jag skriver om det främst eftersom jag brukar skriva om vetenskapliga nyheter (fast jag  har lovat inte bara mig själv att inte lägga mig i). Det kanske intresserar några av mina bloggläsare att läsa om det här och min tolkning av det? Jag hoppas det.

Forskning från Örebro universitet visar att föräldrars kontroll över sina barn och främst tonåringar kan bli kontraproduktiv eftersom de själva måste känna att de bestämmer vilka de umgås med.

"– Ju mer man förbjuder ett barn att göra vissa saker, desto mindre känner barnet samhörighet med föräldern. Det känner sig också mindre kompetent och tror sig oftare om att misslyckas. Allt detta påverkar självkänslan, säger Lauree Tilton-Weaver". Hon har forskat om ungdomar, deras relationer och problembeteenden under mer än 15 år, är psykolog och har varit med och gjort studien.  "Det som man säger att barnet inte får göra blir också som förbjuden frukt, menar hon. Ju mer man förbjuder det, desto mer vill barnet ha det.
– Vänner är jätteviktiga för tonåringar, att förbjuda en tonåring att umgås med någon gör bara att influensen från den vännen ökar, visar våra studier."

intressant artikel ur DN jag bara delar med mig av
utan tanke på att försöka styra upp något

Den nya studien baseras på en enkät med 1 730 elever i åldern 9–18 år från en mindre stad i Sverige, där eleverna svarade på enkäten vid tre olika tillfällen under tre år. Nu kommer jag ihåg att det ljögs ganska rejält i sådana här enkäter när jag själv gick i skolan, men det är en annan sak.

Julia Hjort, 16 år, som medverkar i DN, slutade nian samma dag och säger "att hon tar åt sig mer om  hennes föräldrar blir ledsna och  besvikna än om de försöker styra  henne med mer regler.
–Då blir jag bara arg och det har  jag sagt till dem också.---Mina föräldrar oroar sig för att  det ska hända något när det är sent  och jag åker tunnelbana. Men det är  där de måste lita på en mer. Jag tror  att vi unga egentligen vet mycket  mer om vad som är farligt än vad de vuxna tror."

"Om föräldrar har för många regler blir det lätt stressande och
bäddar för bråk, tycker Julia Hjort och Elin Ingeson, båda
16 år " foto: Emma Lofors lånat ur DN

Som jag tolkar forskningsresultatet (med ledning av DNs artiklar) så är det allra bästa att istället diskutera och visa förtroende. Om det förtroendet sedan bryts bör man inte i första hand bli arg, utan visa sin besvikelse över att förtroendet brutits. Jag kan ju inte sånt, men jag minns från när jag var ung att just känslan av att ha svikit mamma och pappa var mycket starkare än lusten egentligen varit att göra nåt och att jag därför bara svek en gång (medvetet i alla fall).

Tilton-Weaver ger dessa råd i Örebro universitets forskningsnyheter: "tidigt, innan det finns några problem, visa att du förstår hur viktiga ditt barns vänner är. Om det uppkommer problem, visa att du bryr dig om ditt barn och att du vill att hon eller han ska vara lycklig. Ta reda på vad de värdesätter hos sin kompis och hur de känner inför det som oroar dig. Förklara och diskutera hur du tänker. Var tillgänglig och lyssna på ditt barn [mina kursiveringar]." På så sätt får du möjlighet att komma med argument som får barnet att själv komma fram till beslutet om vännen i fråga är något att bry sig om eller inte. Om ni resonerar er fram till vad hen egentligen vill uppnå med en vänskap är det också viktigt att du förstår för att ni ska bli överens om vad du kan acceptera och inte.

"– Risken med att reagera negativt med ilska och skuldbeläggande är att det leder till att barnen berättar ännu mindre om sina liv.  --- Det är viktigt att inte glömma bort att tonåringar måste få känna att de har kontroll över sitt liv och har möjligheter att göra sina egna val. Tonåringar är inte så olika vuxna – det går att dra paralleller till sig själv. Fundera över hur du skulle reagera om människor försöker kontrollera dig."

Underbart gröna sommar!

Jag måste bara utropa det: jag älskar när det är sommar, sol och varmt! 

Precis enligt den "beställning jag lade in" i påskas så har vi nu just det! Det regnar t o m på nätterna så att det inte ska torka utan kunna blomstra, som pionen ovan.

Greta trivs när hon får vara ute och njuta på gården och blir nästan sur när hon "bara" får vara på balkongen.

Så här (liksom på den översta bilden) fantastiskt var det på Kungsgården igår vid lunchtid.

Prunkande lavendel och änglatrumpet fotade jag på Växtvaruhuset.

Finns det något härligare än det egentligen? Nej, inte i min bok i alla fall! 

Blåklinten och prärieklockan ovan fanns på Majas balkong på midsommarafton. Nu är verkligen tiden för njutning!

Hjärnan förändras av stress

Precis som Östersunds-psykologen Agneta Sandström skrev i sin avhandling om utbrändhet redan i november 2010 har nu även forskare vid Karolinska institutet och Stressforskningsinstitutet "för första gången" enligt gårdagens DN (...) funnit ett samband mellan långvarig arbetsrelaterad stress och förändringar i hjärnvävnaden. Den nya forskningen handlar alltså om nervcellernas täthet, medan Sandström tittade på kortisolnivåer och aktivitet i pannloben. Forskningen handlar i båda fallen om stress och hjärnskador, men de har undersökts på olika sätt.

bild av Karolinska institutets magnetkamera

Följande skriver DN: "Studien genomfördes på 30 personer som uppvisar symtom på kronisk arbetsrelaterad stress och resultaten jämfördes mot en grupp individer som inte är stressade, men matchade i kön och ålder. Med magnetkamera [MRT] studerade forskarna hjärnans grå substans, som bland annat visar nervcellernas täthet [min kursivering]. Hos de stressade personerna hade den delen av hjärnan som ska kanalisera stressimpulser på ett rationellt sätt mindre grå substans jämfört med hos dem som inte var stressade.

– Det är ganska anmärkningsvärt, för det här är friska, högpresterande människor och det är första gången man ser direkta hjärnförändringar [i nervcellernas täthet] som kan vara relaterade till arbetsrelaterad stress, även om vi fortfarande inte kan bevisa att det inte är dessa förändringar som betingar en ökad stresskänslighet, säger Ivanka Savic.---

Ivanka Savic Foto: Ulf Sirborn lånad från DN

– Vi har också sett att volymen är direkt korrelerad till stress. Ju mer av rapporterad stress, desto mindre av den här volymen, säger Ivanka Savic 
– Betydelsen av den här studien är att rapporter från människor som har varit högpresterande och plötsligt går in i väggen, dem ska man ta på allvar. De här personerna blir ofta ganska styvmoderligt behandlade av samhället."

Agneta Sandström, neuropsykolog på
Östersunds Rehabcentrum

Det intressanta är att Agneta Sandströms avhandling från november 2010 visar nästan detsamma, fast hon istället tittade på kortisolnivåerna och aktiviteten i pannloben:
– Vi gjorde ett bildminnestest som gick ut på att kopiera komplexa bilder ur minnet. Resultaten blev fruktansvärt dåliga och det tyder på att hjärnans frontallob inte fungerar som den ska. Genom att scanna kvinnornas hjärnor med magnetkameror i samband med övningarna kunde hon till slut konstatera att kvinnorna hade en tydligt nedsatt funktion i pannloberna jämfört med friska människor, samt en förändring i hur deras hjärnor utsöndrar stresshormonet kortisol.
– Det handlar om verkliga hjärnskador, som det inte finns några bevis för att man kan återhämta sig ifrån. Får du en kula i huvudet eller slår huvudet i en tall, kan du få beständiga hjärnskador som förändrar din personlighet och det är det ingen som ifrågasätter. Samma sak är det med utbrändhet, säger Agneta Sandström, som tror att hennes avhandling kan leda till stora förändringar i synen på sjukdomen. 

Vad katten säger och spegelneuroner

Oerhört intressant för oss kattanter om hur man pratar med och förstår katter bättre. Lingvisten och kattanten Susanne Schötz föreläser om katters läten och vad de säger och menar. Här kan du se det.

Precis som Susanne Schötz säger så pratar människor liknande med katter, hundar och barn. Personligen har jag erfarenheten att jag härmar katten i tonläge, uttryck osv när jag pratar med den. Det är ju också så vi människor gör när vi umgås med människor vi tycker om. Vi "speglar" dem i beteende  och uttryck så det är inte särskilt överraskande. Det har med vår medkänsla att göra när spegelneuronerna (nervceller som hjälper oss att tolka omvärlden och ger oss värdefull information om hur vi bör bete oss helt utan att vi är medvetna om det. De aktiveras när någon utför en handling och när den som ser, hör eller till och med läser om (!) handlingen utförd av någon. Spegelneuronerna ”speglar” just någon annans uppförande som om den som tittar själv utfört handlingen i fråga. De informerar oss om hur andra har det och om vad som ska ske härnäst.) Läs mer om spegelneuroner också här! Jag är övertygad om att vi spegelneuronerna fungerar också på djur som vi har en nära relation till.

Så här presenteras föreläsningen av UR: "Finns det olika kattljud, och vad betyder de i så fall? Fonetikforskaren och kattvännen Susanne Schötz upptäckte att det finns förvånansvärt lite forskning om kattens läten. Det blev början till en ny indelning av kattläten utifrån melodi, intonation - och betydelse."

För er som inte vet det så spinner inte vilda katter, utan bara sådana som lever hos oss människor. Apropå det en kvinna berättar om en katt som inte spinner som egentligen inte är hennes.

Veckans många angrepp på feminismen

Inleds med ett av Katerina Janouch i Studio Ett i måndags (lyssna här), enligt Hanne Kjöller i onsdagens DN. Under min Skåne-resa har jag varken sett TV eller läst DN och radion har inte stått på P1 hela dagarna, så därför skulle jag ha missat det annars.

Katerina Janouch på bild från twitter

Jag tvivlar på att någon i min generation eller yngre håller med om hennes påstådda credo  att varje penetration är en våldtäkt. "Eller äldre" tillade en äldre vän. Det är alltså hennes egna personliga övertygelse hon pratade om och inte feminismens credo, som hon påstod där. För ett antal år sedan sa Roks ordförande Ireen von Wachenfeldt i TV (se här) att män är djur. Visst är alla människor djur rent biologiskt. Men det är sådana påståenden som ger feminister dåligt rykte och som gör mångas, t ex Caitlin Morans arbete värdelöst. Feminister i allmänhet är inte manhatare eller tycker att komplimanger ... tolkas  som ett uttryck för att en kvinna  sextrakasseras. Snacka om att ha missförstått feminismen totalt fast  man påstår sig vara just feminist. Det är skrämmande okunnigt av henne att säga det och av reportrarna att inte ifrågasätta det.

Hanne Kjöller ur onsdagens DN. Klicka på bilden för att kunna läsa!

Det har också varit flera angrepp på kvinnor under veckan. Exempelvis strypgreppet konstsamlaren Charles Saatchi tog på sin fru kändiskocken Nigella Lawson nedan helt offentligt på en restaurang i London. Som Lawden Mohtadi skriver "Man tänker liksom inte att en man som har paparazzi­fotografer i hälarna ska se ut att misshandla sin fru på deras stamställe--- Han bortförklarar med att de 'gnabbades' ungefär. En kolumnist på The Guardian frågar sig: Om paret gnabbas så där ute, hur ser det ut hemma?---Så ser det patriarkala våldet vanligtvis inte ut. Det sker oftast i hemmet."

Lawson som annars är känd som en njutningslysten kvinna helt
i min smak är på bilden nedan en hunsad och rädd stackare.

Alexandra Pasaclidou skriver också i DN under rubriken Den grekiska krisen krossar kvinnorna om hur kvinnor drabbas hårdast av besparingarna i den grekiska offentligheten. Inte bara för att de offentliganställda som blivit arbetslösa främst är kvinnor. [I Sverige är dock 33000 färre kvinnor än män arbetslösa nu jämfört med i juni 2008 enligt TT. Här har ju (ännu) inte den offentliga sektorn behövt göra så stora indragningar som i resten av Europa.]

"Det EU, IMF och ECB bedriver – i folkmun kallad trojkan – är en kontraproduktiv krishantering som kickar kvinnorna tillbaka till hemmets allt mer otrygga vrå.--- Sparpaketen slaktar den offentliga sektorn som kvinnor historiskt haft ett större behov av. När förskolor och skolor läggs ner och lärare sparkas, när ålderdomshemmen försvinner och sjukvården krymper behöver man inte vara sociolog för att räkna ut vilka det är som bär bördan och tar hand om dem som staten sviker och sparar in på.--- Våldet mot kvinnorna ökar i takt med nedskärningarna.--- Med krisen som ursäkt gör slipsar med miniräknare livet till en hinderbana för halva europeiska befolkningen. Detta sker inte i talibanernas träskmarker eller mullornas medeltida mörker utan under ledning av en av historiens mäktigaste kvinnor. Detta sker när Europas öde vilar i en kvinnas händer.--- Angela Merkel är inte ensam om att vara kvinnlig kapten som styr skuld- och sparskutan mot avgrunden. Hon har sällskap av en fransk syster, den forna finansministern Christine Lagarde, som ersatte våldtäkts- och kopplerimisstänkte Dominick Strauss Kahn som chef för IMF." Som jag skrivit tidigare tror också jag att besparingar är ett farligt sätt att komma ur den ekonomiska krisen och att det är investeringar som behövs. Särskilt för kvinnors del. Jag avslutar som Pasaclidou gjorde "Det vi ser nu kommer att få konsekvenser för våra döttrar och våra döttrars döttrar."