Brandliljor

Brandliljan, som min morfar felaktigt kallade Kejsarkrona, härstammar från min mors föräldrahem i Östnår Hackås. Ja, faktum är att farmor och de flesta kallade den Kejsarkrona när jag var barn, vill jag minnas. Jag läser mig också till att arten har kallats just kejsarkrona, men numer används det namnet bara på arten Fritillaria imperialis.

Brandliljan heter på latin Lilium Bulbiferum, vilket kommer av latinets bulbus [lök] och ferre [bära]. Namnet syftar på att groddknopparna utvecklas i bladvecken. Den odlas som prydnadsväxt och är en av våra härdigaste och tåligaste liljor, som odlas ända upp till polcirkeln. Brandliljan började odlas tidigt  i Sverige och hör ursprungligen hemma i Central- och Östeuropa. 

Den är högväxande och en tacksam växt, med brandgula stora blommor med svarta stänk, som är trumpetformade och växer upprätt. Den kan få upp till 15 blommor på en enda stjälk. De små bulber som bildas i bladvecken innehåller frön som är färdiga för sådd efter två år. Ståndarmjölet bör man ta bort från snittblommor, som med alla liljor efetrsom de lämnar fläckar. Skär inte snittblommor av plantan oftare än vart tredje år!

Brandliljan gillar sol och växer bäst i lucker sandblandad jord. Plantera lökarna i vanlig matjord vår eller höst på ca 20 cm djup. Vattna inte för mycket.