Skitproblem? - Kni-i-ip!

Sedan min operation i juni har jag haft rejäla skitproblem, rent ut sagt. För att utesluta skitdetaljerna så kan jag sammanfatta det med att jag s a s varit bunden till bekvämlighetsinrättningen så där varje timme.

Bild lånad från seriouslyomg.com

Jag har därför varit utanför kommungränsen enbart när jag besökt sjukhus i Ystad och Malmö under hela sommaren.

Under juli var det semestertid så fick därför rådet att höra av mig till sjukhuset först i augusti. När jag så ringde i måndags ang remissen jag fått fick jag veta att väntetiden för operation är hela 16 månader. Sa att jag gärna tar en återbudstid med kort varsel, men med tanke på den långa väntetiden insåg jag att listan även för återbudstider måste vara lång. På tisdagen ringde jag igen för att fråga ang Vårdgarantin, om det kanske är möjligt med behandling i Danmark osv. Fick veta att det nog finns Bäckenbottencentrum enbart i Uppsala numer, efter att Linköping nog lagt ned sitt och att om jag aktiverar Vårdgarantin innebär det att jag blir borttagen från kön här. Onsdag morgon ringde jag åter och sa att jag inte ens kollar med Uppsala utan hoppas på en återbudstid här istället. Det kändes hopplöst och jag såg framför mig hur jag skulle få en tid kanske först till jul.

Döm om min glädje när jag fick ett samtal  därifrån redan några timmar senare och en tid på torsdagen; det kändes som att jag vunnit högsta vinsten!

Bild lånad från www.mammatill3.nu

På torsdagen, igår, skjutsade far mig till MAS och jag träffade en trevlig, kunnig och rolig expert. Tydligen skulle jag egentligen ha gjort två undersökningar innan jag träffade honom. En där vätska skulle följas genom tarmen med röntgen och en där gummikulor skulle visa samma sak, just för att se hur mina tarmar arbetar. Nu kommer jag istället att göra dem snarast och han undersökte s a s mer handgripligt och ställde en massa frågor. Min rektalprolaps beror, precis som jag dragit slutsatser av, på att jag under tre års tid tvingats krysta så för att det hele ska ta sig förbi de två cystor jag hade i rektum. Den kramp jag får ungefär var timme beror dock egentligen inte på att jag behöver gå, utan på att musklerna där blivit överansträngda, vilket främst visat sig i och med att de stora hindren tagits bort. Helt logiskt egentligen, fast jag inte tänkt så! Jag ska därför träna de musklerna genom att, precis som Susanne Lanefelt ropade på 80-talet knipa! Fast lite andra muskler i närheten s a s. Det kommer troligen att innebära att en operation inte behövs, vilket vore det absolut bästa. En operation innebär ju alltid en risk och dessutom skulle en sådan innebära att jag inte kan träna alls på ytterligare tre månader, vilket låter helt otänkbart för mig! Har nu knappt tränat på en och en halv och doktorn tycker jag ska avhålla mig från bål- och tung styrketräning till i september. Jag får koncentrera mig på kondition och knip-träning bara. Efter första dagen känns det verkligen som om det funkar med. Åh vad jag hoppas, önskar och ber att knipträningen lyckas så jag slipper operation! Jag är ju bra på att träna och har tidigare t o m tränat upp "omöjliga" förmågor så det bör verkligen funka nu med!