SIDOR

söndag 24 juli 2016

Lycklig parentes för kvinnofrid?

Jag i tältet under Hultsfredsfestivalen 1988
Jag har varit på rockkonserter sedan ca 1983 och mellan 1987 och 1991 arrangerade jag och mina vänner också konserter inom Östersunds Musikforum, som är en del av Kontaktnätet. Jag var ordförande ca 1989-91 och åkte runt på konserter, möten och kurser över stora delar av Sverige, liksom till Trondheim och Roskilde någon gång varje månad. Utöver Roskilde var jag även på Hultsfred ett par tre somrar. Jag menar med bestämdhet att frågan om att övergrepp skett hela tiden men att folk inte anmält inte stämmer.
ur mitt fotoalbum
Kanske bryr jag  mig för mycket om rapporterna om tafsande, övergrepp och t o m våldtäkter just på konserter, men det är för att jag tar det så personligt. Jag hade nämligen mycket väl kunnat vara en av de drabbade för 20 år sedan. Jag har därför skrivit en hel del om det och tar upp mina erfarenheter i debattforum, särskilt som det fortfarande är alltför aktuellt.Läs gärna det jag skrivit tidigare  här och här! ¨
Jag ser verkligen upp till fantastiska och modiga Pernilla  Andersson och jag har all respekt för allt hon gör, men när hon nyss sa i Nyhetsmorgon att "våldtäkter ju skedde även på Hultsfred" måste jag invända och förtydliga att det då var frågan enstaka fall och att det aldrig skedde under själva konserterna, där jag alltid känt mig helt trygg.

Under det flera hundratal rockkonserter jag trängts på i mitt liv har det inte skett mig en enda gång att jag eller någon av mina kvinnliga vänner ofredats så tanken att det bara är anmälningstendensen och och inte själva ofredandena som ökat är önsketänkande tyvärr! Under främst 1980-90-talen var jag på konserter med publik på bara från 4 pers till ett par tusen på arenor. Jag har alltså dryga 15 års erfarenhet av konserter (från tre världsdelar då jag även sett konserter i USA och Sydafrika, där jag pluggat) inte bara för mig personligen utan också ett tjugotal av mina kvinnliga vänner som jag diskuterat detta med. Allt tal om anekdotisk bevisföring är inte bara infantilt utan en ren förolämpning, med tanke på att jag utöver publik erfarenheten också har sådan som arrangör. Frågan om ofredande var inte ens uppe för diskussion en enda gång hos oss inom Östersunds Musikforum, som arrangörer, vilka borde vara de första som skulle ha kontaktats om det. Dessutom var ju vi själva med i publiken och borde ha sett eller hört om något dylikt skulle ha skett. Östersund är en relativt liten stad så flera gamla vänner jobbar med Storsjöyran och inte heller där har det (förrän möjligen förra året) funnits problem med ofredanden. Efter vinterns övergrepp där är dock risken mycket stor att det kommer att ske nu, sorgligt nog.

Härom dagen såg jag också på Facebook ett inlägget nedan hos opinionsbildaren Emanuel Karlsten och gav mig in i en diskussion. Främst eftersom det är ett argument som framförts så ofta att det känns viktigt att de erfarenheter som finns från det (känns det som nu) trygga och oskyldiga 1980 - 90-talet då män och kvinnor kunde umgås och ha kul ihop.

Insändare i Mora Tidning 2016-07-21
Jag är alltså övertygad om problemen med övergrepp under konserter uppstått först under 2000-talet, vidrigt nog. Den här utvecklingen är helt förkastlig och måste hejdas så snart det bara går! Varför då koncentrera diskussionen till utövarna? Det viktigaste är väl att det upphör vem än som är ansvarig för det? Inte att skjuta skulden åt det ena eller andra hållet. Vissa har ju påstått att det varit främst är utländska killar/asylsökande som begår övergreppen, men det vägrar jag att tro på. Dels eftersom personal som arbetade under We Sthlm säger att det inte stämmer, men främst för att konsertbiljetter är så dyra att jag har väldigt svårt att tänka mig att flyktingar i stora grupper skulle ha råd att gå.
Det är enormt viktigt att det här lyfts och rättas till så fort det bara är möjligt för det får inte fortsätta som nu!
Jag tror alltså på dem som anmält övergreppen till 100% för tror inte att en utsätter sig för allt runt en polisanmälan om det inte skett, men jag för i bevis att dessa problem måste ha uppkommit under de senaste tio åren (när jag inte själv besökt särskilt många konserter. Nu är jag i o f s kanske inte så "tafsvänlig" som tant heller i o f s...) Jag vill absolut inte förringa deras berättelser på något som helst sätt utan de har allt mitt stöd.
exempel ur Facebook -diskussionen

Jag vill gärna förtydliga att problemen främst grundar sig i att pojkar inte längre respekterar flickor som jämlikar måste bero på uppfostran eller påverkan utifrån t ex media
Det som är RIKTIGT läskigt är att jag börjar tänka att just de två decennier när jag var ung verkat vara ett undantag. Detta då jag inte heller kan tvivla på insändarskribentens bild från 50-talet. Är det så fruktansvärt att den vidriga manschauvinism som fanns då återkommit nu efter bara 20 år av fristad för tjejer o kvinnor. Det är fruktansvärt! Jag känner dock en enorm tacksamhet över att själv ha fått uppleva det och kommer att kämpa för att det ska bli så igen!
Är övertygad om att det är värre än tidigare men menar att det kan ändras genom att pojkar och män måste respektera kvinnor och flickor. Att de måste säga ifrån när de ser flickor och kvinnor utsättas och säga ifrån även vid fördomsfulla skämt. Pojkar och män respekterar främst männen i sin närhet så det är dessa och inte forskare, experter och andra som framför allt kan se till att vända situationen så att flickor och kvinnor fortfarande kan känna sig trygga i alla miljöer!
När detta publicerats kontaktades jag av en kvinna i 70-årsåldern som berättade att hon visst utsattes för övergrepp under 80- eller 90-talen och när hon anmälde det fick hon veta att hon fick skylla sig själv. Fruktansvärt! Jag som varit så övertygad om att det då verkligen inte skedde blir motbevisad nästan direkt. En sak är i a f säker; det kan omöjligt ha varit vanligt då det är första gången jag hör om någon drabbad. Nu när jag talat mer ingående med kvinnan säger hon att det till att börja med inte skedde på någon konsert och dessutom tror hon att det skedde före 1980. Hon uppfattade dock det jag skrivit som om jag inte trodde det skett ö h t tidigare, vilket jag definitivt inte menar. Fortsätter alltså tro att just 1980- och 90-talen var undantagen som bekräftat regeln om att kvinnor utsätts för övergrepp. Så illa får det bara inte fortsätta!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar