Skrattforskning (först nu) på fullt allvar

Redan 2001 var jag i Indien på stipendium för att gå dr Kataria's school of Laughter Yoga i Bombay, eftersom forskning visat hur viktigt det är med skratt dagligen i åtminstone tjugo minuter. Därför blev jag väldigt förvånad över att höra Vetandets Värld om Sophie Scott skrattforskning vid University College of London först 29 juli i år. Skrattskolan startades ju redan 1995, alltså för 20 år sedan.

Bild lånad från Sveriges radio.se

Scott är professor i kognitiv neurovetenskap [alltså vetenskapen om hjärnans förmåga att exempelvis minnas, lära sig, vara uppmärksam, koncentration, problemlösning, simultankapacitet, språklig förmåga och orienteringsförmåga] just där. Hon har hon blivit en auktoritet inom just skrattforskning sedan hon började att forska om det. Hon började med att studera hur vi uttrycker känslor med rösten och skratt verkar vara ett viktigare känslouttryck än vad väldigt många tror. Det har nämligen mer med social kommunikation att göra än med humor. Vi skrattar nämligen inte alls bara åt sådant vi tycker är roligt, utan också för att försöka hantera negativa känslor. Genom att göra något så att vi kan skratta åt det kan vi mycket mer effektivt hantera det än genom att bara försöka trycka tillbaka de negativa känslorna. 

Se gärna klippet ovan (på engelska), där Sophie Scott berättar om skrattet som sådant, alltså handlar hennes forskning om det faktiska skrattet. Medan den tidigare forskningen snarare handlar om hur skratt kan påverka oss och vår hälsa. 

Själva radioprogrammet kan du lyssna på här!