Bedelojter - pumpagubbens skånska förefångare

Bedekvinjor med sina bedelojter på bild
lånad från Marianne Stella Davidsson

Ni som trott att Halloween och främst pumpagubbarna med ljus i, är en helt och hållet amerikansk tradition som importerats rakt av från USA har jag nyheter. Eller rättare sagt upplysningar ända från 1800-talet. Här i Skåne har nämligen främst barn skurit ljuslyktor av foderbetor ända sedan 1800-talet, så kallade betelojter eller betlyktor, på rikssvenska. Man sa dock lite olika, för jag har fått veta att just här i Simrishamn sa folk Lojtegubbar om alla urkarvade lyktor, alltså även för sådana som inte var gjorda som just gubbar. Det är just det jag tycker är så spännande med språk, att det inte finns något rätt eller fel efetrsom man aldrig kunnat tvinga folk att säga något särskilt.

På Österlens museum kunde man igår och i torsdags tälja sig en egen bedelojta, som den jag gjort ovan. Under ledning av museipedagog Veronica Jeppsson fick vi (ja, mest en massa barn, mammor och så jag då...) jobba med sockerbetor.

Sockerbetor att tälja betelojter av (nedan). Lena Alebo, som är museichef, odlar just foderbetor tillsammans med bedekvinjorna [betekvinnorna] Emma Karp Lundström, Boel Larsson, Tina Thornberg och Marianne Davidsson, alla lokala kulturarbetare på fälten vid Svabesholms slott i Kivik. De kallar sig Bedelojtans Vänner och de har fått lite publicitet, så återkommer till dem. De vill återuppliva seden att odla just foderbetor som används till massor av olika traditioner. De är lite mörkare än sockerbetor och får därför ett varmare sken, men i år gjordes betelojter i sockerbetor istället. Troligen blev det inte nog många så att det räckte även till att smycka ute på stan, dit många butiker .

Lyssna gärna på Alebo berätta mer om det i P4 Malmöhus här!
Så här gör man en bedelojta: Man behöver en kniv och en glasskopa (som jag f ö tipsade om funkar väldigt bra att gröpa ur pumpor med också redan ifjol).

När man hittat en beta man vill jobba med börjar man med att skära bort lite i botten så att den kan stå rakt upp utan problem.

Sedan kan man antingen dela den närmare toppen eller bottnen beroende på om man vill gröpa ur den uppåt eller nedåt.

Med den erfarenhet jag har av pumpor tänkte jag att det bör vara enklare att jobba uppåt än nedåt, men nu när jag ser på bilden ovan ser jag att jag ändå delade den nästan i mitten.

Nästa steg blev att göra en nedgröpning för värmeljus, så eftersom jag tänkte använda den större modellen av värmeljus använde jag metallkoppen till den mindre modellen. Ritade runt den och gröpte så ur lite mer än vad som behövdes för det lilla värmeljuset.

Jag använde glasskopan för att gröpa ur det söta fruktköttet ur sockerbetan med och satte sedan dit ljuset för att kolla att det skulle passa.
Även om betans fruktkött är fastare än en pumpas tyckte jag att det var enormt mycket enklare att jobba med än pumporna.

Så var det dags att gröpa ur överdelen. Eftersom en liten flicka behövde glasskopan fick hon givetvis ta den och jag använde istället kniven. Jag tänkte att det vore mycket bättre om det var jag och inte hon som skulle skära sig på den.

På 1800-talet gjorde man nog inte monster av bedelojtorna, utan snarare mönster osv, men nu för tiden blir det ofta sådana och jag beslöt mig för att även ge min en tuppkam. Hålen för ögonen och munnen räcker bra som lufthål. Man bör inte gröpa ur för mycket så att väggarna blir för tunna och om en bit lossnar så kan man enkelt fästa den igen med hjälp av en tandpetare. Sedan är det vara att tända ett ljus i den ocj njuta av det vackra skenet!

Min betelojta har tuppkam och luktar
bränt socker. Inte konstigt eftersom det ju
är en punkare av sockerbeta!

Som jag nämnde är Lena Alebo ett alldeles särskilt bet-engagemang och hon har under sommaren odlat en del foderbetor tillsammans med övriga fyra deltagare i Bedelojtans Vänner och det sitter en affisch om det på planket utanför museet. 

 – Det är en förening med fem deltagare som under året har odlat foderbetor, som ju faktiskt är utrotningshotad, eftersom det inte egentligen finns någon som längre odlar foderbetor, säger hon till P4 Malmöhus.

I lördags skördade bedekvinjorna sina stora betor enligt artikel i Österlenmagasinet v 44, som jag också lånat Kristina Frölings bilder från.

Bedelojtans Vänner har i år jobbat med ett projekt om kvinnlig arbetsgemenskap ur ett historiskt perspektiv, vilket tydligen innebär en hel del grova skämt för att orka med det tunga jobbet på betfälten. Deras projekt är också för att återuppliva just traditionerna runt foderbetodlingen.

En hel hög foderbetor där man tydligt ser
att de har en betydligt varmare ton än sockerbetor
Bild lånad från .dreamstime.com

  – De blir lite större i bästa fall och lite rödare så att lyktan blir vackrare och det var egentligen de som man framför allt använde förr som betelojter, fortsätter Lena Alebo, som så här i pumpatider gärna vill slå ett litet extra slag för just för betelojtan. 

Lena Alebo med sockerbeta. Foto: Malin Thelin/
bild lånad från Sveriges Radio

Att göra lyktor av betor är en ganska lång tradition på Österlen, menar Alebo,   

– Alltså betan har inte så lång historia här, men sedan 1800-talets slut i alla fall, och den har ungar alltid gjort lyktor av och satt på trappor och skrämt folk med. Och de blir ju så mycket grannare, säger hon.  

Bedekvinjornas bedelojter hos Gårdens Vedugn

Igår invigdes årets Österlen lyser, som betelojtorna ät en del av, i Skillinge och då hölls även evenemanget I bedelojtans sken på Österlens museum, när man fick se betelojtor gjorda av foderbetor som Bedelojtans Vänner odlat, se filmen Gud Bevare de skånska Betfälten, men då kunde jag tyvärr inte delta.

Päronrosor med lemoncurd

Det finns egentligen massor av alternativ till äppelrosorna jag skrev om härom sistens. Det är egentligen bara att använda något gott att smörja på smördegen, innan man lägger på tunna skivor av en frukt, viker och rullar ihop till rosor.

Till mina Päronrosor med lemoncurd 6 - 9 rosor
började med att sätta ugnen på 225°. Så använde jag resterande
½ pkt smördeg (= 3 plattor, ca 125 g)
Kavlade ut dem och delade också i sex remsor. (Om jag kavlat tunnare bör jag ha kunnat dela den i nio och fått till nio rosor)
Så bredde jag
lemoncurd
 över smördegen.

Jag skar
två saftiga päron
i tunna skivor.   Jag la så päronskivorna omlott över en kant av degen.  Lossade smördegen på den andra sidan av degen och vek den så att äppelbitarna sticker upp över kanten.

Rullade så degen till en ros, som jag la i en pappersform i muffinsformen.

Jag satte in i ugnen, sänkte temperaturen till 200° och gräddade tills de fått färg (ca 20 min).
När jag tagit ut dem ur ugnen pudrade jag florsocker över päronrosorna, som jag avnjöt till kaffe och gott sällskap.

Världens bästa Taikon!

I söndags såg jag äntligen filmen Taikon, som bygger på Lawen Mohtadis bok Den Dag Jag blir Fri om min barndoms allra största idol Katarina Taikon,

Den tidigaste Katitzi-bok jag har är från 1969 och ser ut att
komma från utförsäljning från något bibliotek

Jag brukar nämna att jag är vän med Rosa eftersom jag är så oerhört stolt över det, men i själva verket så är vi ju bara bekanta med varann (och det är alltid jag som hör av mig till henne, tyvärr).¨

Fast hon flera gånger sagt att jag är välkommen att hälsa på henne i Härjedalen så tog jag mig aldrig iväg under alla de år som jag bodde i Östersund. Tyvärr, för visst ser hon ut att ha det väldigt fint? Jag antar att den vackra trappen Rosa går nedför i filmen är hennes egen (även om den påminner en del om den som finns också finns hos Wikners i Persåsen):

Katarina Taikon var en oerhört skärpt kvinna (precis som jag upplever att också Rosa är), trots att hon knappt fick gå i skolan som barn. Hon läste mycket efter att hon och Rosa slutligen utbildade sig på Birkagårdens folkhögskola 1957–1959. Hon var alltså 25 år när hon började och Rosa var 31. Det var Rosa som hört talas om Birkagårdens folkhögskola, som skulle ha en fantastisk rektor. Där fick de lära sig om FNs Mänskliga Rättigheter och Katarina insåg då genast att de borde gälla även romerna, eller zigenarna, som de sa på den tiden. De bodde ju fortfarande i tältläger och fick bara stanna på samma ställe i tre veckor,

 

Katarina och Rosa lärde känna skådespelare, konstnärer och författare och blev snabbt en del av 1950-talets kulturvärld i Stockholm. Under en period bodde de t ex hemma hos Per Oscarsson med fru.  

De fick båda flera mindre roller både inom film och teater och när Katarina var 16 år fick hon huvudrollen i dokumentärfilmaren Arne Sucksdorffs kortfilm Uppbrott från 1948 (nedan), som du kan se här. Den öppnade en ny värld för både Katarina och Rosa  när filmaren Sucksdorff gjorde den tillsammans med Birgit Cullberg (!) "en film om zigenarnas liv, där Katarina dansade. 

- Om jag hade förstått hur fördomsfull den skulle bli hade jag aldrig deltagit, säger Rosa i DN. I slutet av filmen stjäl nämligen zigenarna allt kyrksilver de kommer över innan de drar vidare.  

I början av 1960-talet började  iställetsystrarna sin stora kamp för romernas lika rättigheter i Sverige. Katarina debuterade med boken Zigenerska 1963 och den gjorde henne över en natt till en stridbar och välkänd och kunnig röst i samhällsdebatten. 

Både Katarina och Rosa uppvaktade ofta politikerna och särskilt Olof Palme, som då var kommunikations- och senare utbildningsminister, innan han blev partiordförande 1969. Bilden nedan är så dålig, men där sitter Katarina (tyvärr med en ljusfläck mitt i ansiktet) och lyssnar i riksdagen.

Vid ett tillfälle diskuterade Katarina romernas Mänskliga Rättigheter med statsminister Tage Erlander framför pressens kamera (se det nedan). Hennes charm och argument var så starka att han inte kunde slingra sig, utan bara log att han skulle "pröva de argumenten".

Katarina var gift med fotografen Björn Langhammar (som tagit de flesta bilder här och i filmen) och de var båda väldigt intresserade av politik. I filmen säger Rosa att utan hans stöd så skulle Katarina  knappast ha vågat vara så stridbar som hon var. Personligen är jag övertygad om att det var tack vare att systrarna hade och kunde lita på varann i alla lägen som de både fick uppmärksamhet och orkade med alla prövningar deras kamp innebar.

Katarina Taikon har kallats Sveriges Martin Luther King och det var faktiskt hon som välkomnade just Martin Luther King när han kom till Sverige 1964. Då blev f ö Luther King chockerad över hur zigenarna behandlades här, i vad han trodde var det rättvisa Sverige. När jag pluggade i Johannesburg 2000 trodde flera (svarta) sydafrikaner att vi i Sverige inte bråkar eller ens grälar. På fullt allvar trodde de att vi lugnt diskuterar för att sedan kompromissa oss fram till något. Vilka myter de gått på...

Se gärna reportaget ovan om varför Katarina Taikon kom att kallas Sveriges Martin Luther King. Där kan du också bl a se samtalet med Tage Erlander jag skrev om ovan. Dessutom berättar hennes dotter Angelica Ström om hur hon blev mobbad för att hon var Katarinas dotter och därigenom zigenare. I filmen säger Katarina: ”Jag bryr mig inte om folk går på mig personligen därför att jag kan försvara mig, men det är när de ger sig på mina barn som det känns så fruktansvärt hårt.” 

Från början av 1960-talet skrev Katarina i pressen, hon skrev också petitioner, appeller och plakat, liksom debatterade i alla möjliga forum. Hemmet var alltid öppet för alla som behövde någon att prata med, mat eller bara någonstans att sova. 

Katarina, Langhammar och Rosa anordnade också demonstrationer, de startade skolor och uppvaktade regelbundet riksdag- och regeringspolitiker. Alltid var Katarina och Rosa i täten och även unge Hans Caldaras fanns ofta med. Han är också med i filmen, men störst plats efter Katarina själv får förstås tvillingsjälen Rosa 

Både boken Den Dag Jag blir Fri och filmen Taikon innehåller många charmerande historier. Exempelvis berättas om när Katarina hade en glassbar, dit hockeyspelaren Ulf Sterner kom nästan varje dag. Han hade blivit ­förälskad i henne och åt därför glass för att få  umgås med henne. Han gick upp inte mindre än 20 kg den sommaren. På glassbaren lät Katarina de som behövde det jobba och hon kunde inte ta betalt av sina "vänner" utan bjöd dem. Naturligtvis fungerade det inte i längden, men det var en rolig sommar.

Katarina blev oerhört sliten av kampen, men främst av att aldrig kunna ta semester eller slappna av. Hon insåg att det bästa sättet att kunna påverka samhället vore att börja med barnen. Hon beslutade sig därför för att skriva barnböcker och 1969 kom den första Katitzi-boken om hennes egen barndom ut. Allt som allt blev det 14 Katitzi-böcker, varav den sista kom ut 1981. Jag lånade dem alla och läste dem som barn och när jag blev vuxen köpte jag dem till min systerdotter så att hon också läst dem. 
Jag är verkligen ett av de barn som påverkats starkt av Katitzi-böckerna och därför tycker att romers rättigheter är minst lika självklara som alla våra andras. Jag tror och hoppas därför att Katarina Taikon verkligen lyckats även med att påverka 1970-talets barngeneration till att bli bättre människor än generationerna före oss.

1982 när Katarina Taikon var 50 och helt utarbetad fick hon en hjärtattack. Hon fick sättas igång av läkarna igen, men fick skador i hjärnstammen som var så allvarliga att hon sedan låg medvetslös i 13 år innan hon dog 1995. Björn Langhammar hade då lämnat henne innan, men han tog nu hand om henne på ett fantastiskt sätt. Exempelvis fick hon följa med till middagar på Prinsen och Operakällaren, där alla skulle prata med henne och uppträda som om hon verkligen förstod.
Det är helt fantastiskt med tanke på att det är flera som legat medvetslösa och sedan berättat att de varit som fångna i kroppen men hörde och förstod. 

Medelhavskost mot depression!

Vad vi äter har enormt stor betydelse för hur vi mår, så det är egentligen väldigt konstigt att läkare oftast bara skriver ut mediciner utan att fråga eller påpeka något gällande kosthållningen. Har t ex skrivit om hur depression kan uppstå här och nu återkommer jag till det. Mycket för att SVT tog upp det i september.

grönsaker från Ås trädgård

Uppsala-professorn Tommy Cederholm uttrycker sig så här ang att en ny stor studie, som visar att  dieter med mindre kött  kan kopplas till bättre psykologisk hälsa:
– Eftersom hjärnan är ett så fettrikt organ så kan fettet vara av särskild betydelse, säger Uppsala-professorn Tommy Cederholm.
Det är spanska forskare; Almudena Sanchez-Villegas, Lisa Verberne, Jokin de Irala, Miguel Ruíz-Canela, Estefanía Toledo, Miguel Martinez Gonzalez, Lluis Serra Majem och Miguel Ángel Martínez González, vid Universidad de Navarra i Pamplona, som presenterat resultatet av ett långt forskningsprojekt kring dieternas koppling till vår mentala hälsa. "Undersökningen innehåller över 15.000 försökspersoner visar att de personer inom gruppen som höll sig till en så kallad medelhavsdiet eller dieter med tonvikt på vegetarisk kost klarade sig bättre från depression än dem som inte ändrade sina matvanor.

dr Almudena Sanchez-Villegas,
huvudforskare för undersökningen
på bild lånad från www.iuibs.ulpgc.es

– Vi ville förstå vilken roll föda spelar för mental hälsa. Alla de dieter vi tittat på är sammankopplade med fysiska hälsofördelar och nu kan vi se att de även kan ha en positiv effekt på vår mentala hälsa, säger Almudena Sanchez-Villegas, huvudforskare i projektet. 

 – Det finns ganska många studier som visar att vad vi äter för typ av fett påverkar vårt humör. Det är rimligt att tro att den dominerande typen av fett i de här hälsosamma dieterna säkert har en viktig betydelse för hur man mår mentalt, säger Tommy Cederholm, professor i klinisk nutrition vid Uppsala universitet och åsyftar bland annat de fleromättade omega-3-fettsyror som ofta förekommer i dieterna i fråga.  Rätt av vissa näringsämnen

 – Det påverkar hjärnans signaleringsvägar och annat i hjärnan. Sannolikt är det så att cellernas förmåga att tala med varandra förändras på ett sätt som är bra för hur man mår, fortsätter han.  

Forskarna visade också att en tröskeleffekt fanns i sambandet: De som höll sig till dieterna i någorlunda utsträckning hade i princip samma risk att drabbas av depression som de som strikt höll sig till dieterna. [Min kursiveringar genomgående.]  

Något som kan tyda på att den positiva effekten inte nödvändigtvis kommer av vad man inte äter, utan snarare av att man får i sig rätt mängd av vissa näringsämnen.  Studiens huvudförfattare har tidigare i år publicerat en rapport med dietära rekommendationer för att förebygga depression, i vilken hon förespråkar ett högre intag av frukter, grönsaker, nötter och andra matvaror som innehåller fleromättade omega-3-fettsyror.  

Vad studien inte visar är ifall det är dieten i sig som ger de skyddande effekterna eller om depression kan påverka matvanor. Det är alltså viktigt att inte dra några förhastade slutsatser, något som forskarna själva också påpekar. --- Materialet för studien inhämtades från S.U.N.-projektet som påbörjades redan 1999, och bestod av frågeformulär som deltagarna själva fått fylla i. Av de 22.045 som i juni 2014 fortfarande ingick i projektet valdes 15.093 personer ut, bland annat baserat på om deras dagliga kaloriintag låg inom bestämda intervall eller inte. Man påpekar i studien att urvalsgruppen inte kan ses som representativ för den spanska befolkningen eftersom att den är begränsad till universitetsutbildade spanjorer utan tidigare diagnostiserad depression. Även de som tidigare diagnostiserats med klinisk depression uteslöts ur studien."

En annan stor studie från Harvard, med liknande resultat om depression hos kvinnor presenterades i SvD i januari 2014. I den kopplas risken för depression ihop med inflammationsdrivande mat, som sockrade drycker, vitt mjöl och margarin. Där visades att en diet med bland annat vin, kaffe, olivolja och gröna bladgrönsaker tycks däremot skydda mot inflammation.
"En ständigt pågående och låggradig inflammation i kroppen har på senare år lyfts fram som en viktig orsak till hjärtsjukdomar, diabetes, stroke, cancer och demens.
Nu har forskare vid Harvard school of public health för första gången i en stor försöksstudie lyckats visa att den västerländska matens inflammatoriska verkan också tycks ha ett samband med vår allt sämre psykiska hälsa.
De kvinnor som konsumerade mycket sockrade drycker, vitt mjöl, rött kött och margarin löpte 29 till 41 procent större risk att drabbas av depression än de som åt mat som var mindre inflammationsdrivande.
Skyddande mot inflammation var bland annat vin i måttliga mängder kaffe, olivolja och gröna bladgrönsaker. 

Sambandet var tydligast för den femtedel som åt mest eller minst av dieter som orsakar eller skyddar mot inflammation.
Forskarna betonar att inget enskilt livsmedel ensamt kan orsaka en depression. Det handlar om den samlade effekten av hela dieter och de lyfter särskilt fram nyttan av en traditionell medelhavskost. [Än en gång!]  Bakom studien, som publicerats i tidskriften Brain, behaviour and immunity, står flera av världens mest kända forskare på nutritionsområdet, däribland Harvardprofessorerna Walter Willett och Frank Hu.
– Det är viktigt att se på hela kostens relation till sjukdomar och inte bara på isolerade näringsämnen och livsmedel, förklarar huvudförfattaren och Harvardforskaren Michel Lucas i ett mejl till SvD. Han betonar att resultaten sammanfaller med andra fynd kring relationen mellan mat och hälsa och att det ur ett folkhälsoperspektiv känns lugnande att det som är bra för kroppen också är bra för sinnet. Studien är gjord inom ramen för Nurses’ Health Study som är en av världens största kostundersökningar. 
Forskarna har i tolv år med start 1996 följt 43 685 kvinnor i åldern 50–77 år. Alla som behandlats för depression eller haft en sådan diagnos uteslöts vid studiens början för att lättare fastställa orsak och verkan. Därefter kartlades ätvanorna vid sex tillfällen samtidigt som blodprover togs för att spåra tecken  på kronisk inflammation.
Under studien fick 2 594 kvinnor diagnosen depression och behandlades samtidigt med antidepressiva medel.
När en bredare definition användes, med antingen diagnos eller behandling, steg antalet till 6 446. Fetma är sedan tidigare kopplat till depression, men i den nya studien är effekten av inflammationsdrivande mat oberoende av kroppsvikt.

Intresset för låggradig kronisk inflammation väcktes på 1990-talet av Harvardprofessorn Paul Ridker. Insikten kom av att mindre än hälften av hans hjärtpatienter hade högt kolesterol och han såg i inflammation en alternativ förklaring till skador på blodkärl.
I dag bektraktas låggradig kronisk inflammation som en etablerad och viktig orsak både till hjärtsjukdomar och andra vanliga västerländska sjukdomar.

dr Bo H Jonsson på bild lånad från
www.amazon.com

Det finns tidigare forskning som talar för en koppling mellan matvanor och depression, liksom mellan inflammation i kroppen och depression.  
– Men det här är den första studien som samtidigt väger in matens inflammationsdrivande effekt, säger Bo H Jonsson, medicine doktor vid institutionen för klinisk neurovetenskap vid Karolinska Institutet och överläkare inom Norra Stockholms psykiatri.
– Jag ser att det finns ett samband mellan kost och depression. Jag har varit psykiater i 30 år och pratat med mina patienter om kosten de senaste tio åren. Min egen kliniska erfarenhet är att maten är viktig, åtminstone för en del patienter. Det finns en tydlig koppling till socker men även, tror jag, till typen av fett. Dessutom finns det forskning som tyder på att olika mineral- och vitaminbrister ibland har betydelse. "  Dags att lägga om kosten för de som inte äter bra m a o!

Plommonkaka med ingefära

Jag har nu många plommon som är så mjuka att de kommer att bli dåliga om de inte äts upp snart, så därför bakar jag en kaka av dem. Den är glutenfri, men givetvis kan du byta mandelmjölet och fiberhusken mot siktat vetemjöl och dessutom kan du givetvis använda vanligt socker.

(Glutenfri) Plommonkaka med ingefära
Sätt ugnen på 200 grader och vispa
2 ekologiska ägg 
1,5 dl råsocker 
luftigt.

ingredienserna till plommonkakan

Vänd ihop
1 dl mandelmjöl
½ dl fiberhusk1,5 tsk bakpulver 
1 tsk kardemumma
2 tsk kanel 
½ tsk ingefära 
och vänd ned detta samt
0,75 dl rapsolja 

och blanda väl. Slå i smord och kokostäckt form. Stick ner
6 st plommon 
urkärnade och delade i kvartar i smeten.

Strö så över ett tunt lager
pärlsocker
Grädda i 175 grader varm ugn 40-50 minuter.

Servera med lättvispad grädde eller kamske vaniljsås, som nedan.

En av kommentarerna till originalreceptet är "Gjorde den idag och jag måste säga att den var en upplevelse. Med vaniljsås var den som en orgasm för smaklökarna. Tack för receptet. Jag ska definitivt göra den fler gånger." Inte illa va och visst, den är väldigt god.