Kulturens uppgift: enligt Biologiprofessorn o Alliansen

Nej, nu har det varit alldeles för mycket recept och gullegull ett tag, så det är dags för lite allvar!
16 december fick nämligen professorn i molekylärbiologi Gunnar Bjursell vid KI och Göteborgs universitet (som jag skrivit om flera gånger tidigare) en hel del publicitet för sina vetenskapliga bevis för att kultur är bra för hjärnan, hälsan och inlärningen. Detta samtidigt som de estetiska ämnena krymper i skolan och alliansens budget, som röstades igenom med sd:s hjälp, innebär att kulturen får ett allt mer begränsat utrymme.
Det är så bakvänt att det är chockerande för mig, som fick kultur på recept redan 1995.

bild lånad från Kulturnyheterna 16 december

Jag citerar från SVT:
"Att kultur är bra för människans hälsa och hjärna har man länge misstänkt [och jag har återkommit till det gång på gång]. Men nu blir det alltmer bevisat. Biologiprofessorn Gunnar Bjursell började intressera sig för ämnet för 15 år sedan.  [Notera att läkarna på Rehab-centrum i Östersund var medvetna om det redan för 19 år sedan!]
– När jag började tala om kultur och hälsa eller musik och hälsa, så fick jag väldigt många konstiga blickar av mina kollegor och frågor som: Gunnar har du blivit sjuk? Har du gått och blivit dålig?  Då, för 15 år sedan, skrattade kollegorna och ansåg det som flum. Men idag är det ingen som ifrågasätter kulturens effekter längre. Mycket på grund av Gunnar Bjursells eget arbete...
På sin hemsida Den kulturella hjärnan har Gunnar Bjursell samlat forskning från de 50 mest ansedda universiteten i världen.
 – När jag sammanställde det så tystnade kritiken. Fundamentet var så fast för kulturens biologiska effekter, säger Bjursell...  det håller på att bli ett högprestigeområde.  ---
– Kulturen är inte längre bara som en underhållningsbransch, utan det är på allvar. Och den har klara och tydliga effekter. [Min kursivering] --- Det är tre saker som vi har med oss från födseln och kanske till och med från moderslivet. Det är en musikalisk, språklig och matematisk instinkt. Samtidig träning av musik, språk och matematik ökar kraften. Du blir bättre helt enkelt, du blir smartare."

bild lånad frän Expressen 15 december

Samtidigt skärs alltså kulturen ned i Sverige efter att regeringens budget inte fick stöd i Riksdagen. Alice Bah Kuhnke skriver i Expressen 15 december bl a (läs allt här!):
"Samtidigt som vi lyssnade till elevernas [i Rinkeby] inspirerande presentation [för Nobelpristagaren i litteratur, Patrick Modiano] satt alliansens och Sverigedemokraternas ledamöter i riksdagen kulturutskott och högg med yxan i kulturbudgeten. Inte nog med att de tog bort hela den rödgröna regeringens satsningar på ytterligare 252 miljoner till kulturen. Ytterligare drygt 100 miljoner kronor ska bort från området så att man kan finansiera sänkt skatt för höginkomsttagare. För en moderat riksdagsledamot kanske 365 miljoner kronor inte verkar så farligt. Kanske är det bara en summa bland en massa andra summor i en tabell. I verkligheten innebär detta att satsningar på tillgänglighet, kvalitet och sänkta avgifter i Kultur- och musikskolan helt går om intet. Våra bibliotek kommer inte att kunna få möjlighet att arbeta för att bli arenor för demokratiutveckling och de professionella kulturskaparna kommer att få ännu sämre villkor än tidigare. Bidraget till Kulturtidskrifterna skärs ned med hela 75 procent. Därmed skärs en rad röster bort ur samhällsdebatten. Mer än så är tydligen inte mångfalden och yttrandefriheten värd. Detta är bara några av alla de satsningar som finansierats, prioriterats och påbörjats, men som nu läggs på is. Till och med på tunn is.

Tunn is är inte säker!

Utöver nedskärningarna i kronor och ören får vi också svart på vitt att kulturen inte har något egenvärde. I alliansens världsbild är kultur en 'bransch' som ska generera tillväxt. En teaterupplevelse är med all tydlighet precis lika värdefull som att producera tandkräm. [Min kursivering.] Den våta filt som har legat över kulturpolitiken de senaste åtta åren får nu ligga kvar efter att Sverigedemokraterna valt att rösta med alliansens budgetförslag. Det är uppenbart att alliansen har tagit på sig att skära ned kulturpolitiken en gång för alltid. Men jag undrar ändå, var i debatten finns alla mina socialliberala vänner i Folkpartiet? Är ni stolta nu? Eller vad säger centerpartisterna om att kulturen nu förpassas till att vara en angelägenhet för stockholmare som har pengar över?  Häromveckan försökte Moderaternas Per Bill försvara alliansens nedskärningar på kulturen med att museer skulle få tillbaka en del genom sänkta arbetsgivaravgifter för ungdomar som jobbar i musei-shopen. Samma sak försöker alliansen med i debattartikeln här i Expressen. För att få ihop sin tragikomiska beräkning inkluderas numera drift av konferensanläggningar och campingverksamhet i kultursektorn. [Min kursivering!]
'Alla jobb behövs' brukar det heta från alliansen. Nu vet vi att den omtanken inte gäller bibliotekarier, författare, bildkonstnärer eller andra kulturskapare. För de borgerliga är kultur på sin höjd ett söndagsnöje för höginkomsttagare. Det är inte ens något de hymlar med längre, tvärtom. Nedprioriteringarna inom kultursektorn talar sitt tydliga språk. Den 22 mars kan du välja en annan väg." Dessutom verkar kulturens uppgift främst vara som nöje för rika i innerstaden. Övriga riket o kultur för dess egen skull tycks vara helt förkastligt.

Reportage om mig ur Ur Året Runt #23/2004.
Om du klickar här öppnas en större bild så du kan läsa!

Jag inser allt tydligare också hur fantastiskt tacksam jag är över att min dr Barbro Kvist och neuropsykolog Roger Johnsson var så framsynta att de redan för snart 20 år sedan ansåg att konstskola skulle vara den bästa medicinska rehabilitering jag kunde få för att mina hjärnblödningar i höger hjärnhalva skulle påverka mitt liv minst efter trafikolyckan julen 1993!