Plats- och rutnätsceller belönas

Jag kan inte sluta fascineras av Nobelpriset i fysiologi eller medicin, som i år går till John O´Keefe och gemensamt till May‐Britt Moser och Edvard I. Moser för deras upptäckter av celler som utgör ett positioneringssystem i hjärnan. Kanske främst eftersom mitt eget lokalsinne är så mycket sämre efter mina hjärnblödningar.

Illustration: Paul Wallander ur pappersupplagan av Aftonbladet

Det bör bero på att det kommit blod på min hjärnas positioneringssystem, eller inre GPS som det beskrivande kallas. De delar av hjärnan det kommer blod på slutar nämligen att fungera, vilket får olika följder,som är mer eller mindre allvarliga. Tack vare att vi inte använder hela hjärnan och hjärnans plasticitet kan vi dock träna upp oss så att andra delar av hjärnan tar över och vi kan fungera ändå.
Hjärnans positioneringssystem upptäckte John O´Keefe den första komponenten till redan 1971 i och med att han upptäckte att det hos en råtta som befann sig på en viss plats i ett rum alltid aktiverades vissa nervceller i hippocampus (som finns på var sin sida av hjärnans tinninglober och som bl a har hand om våra minnen), medan andra nervceller aktiverades av andra platser i rummet. Det verkade alltså som att råttan hade en slags inre karta över omgivningen som den kunde navigera efter. O´Keefe  kallade dessa celler för platsceller och de bildar tillsammans en inre karta i hjärnan.

2005 upptäckte så May‐Britt Moser och Edvard I. Moser nervceller i hjärnan som kallas rutnätsceller. De bildar ett koordinatsystem som talar om var vi befinner oss. Rutnätscellerna finns i vår entorinala kortex (en väldefinierad del i flera skikt i hjärnbarken, omedelbart bakom luktcentrum.) Entorinala kortex leder till hippocampus via den så kallade perforantbanan, som vägleder oss när vi ska hitta vägen. Den här förmågan att orientera sig i omgivningen och hur vi kan hitta rätt utan att gå vilse havererar dock vid en neurologisk sjukdom eller hjärnblödningar.

"Information från rutnätscellerna kombineras med information från
platscellerna och bildar ett komplett positioneringssystem som
verkar fungera likadant i människor som i råttor.
Grafik: Mikael Cronqvist lånad från  www.svt.se

Det är de upptäckterna som nu ska tilldelas årets nobelpris i fysiologi eller medicin. Pristagarnas upptäckter har löst problemet som filosofer och forskare försökt komma underfund med i århundraden; hur hjärnan skapar en karta av platsen vi är på och gör det möjligt för oss att hitta vägen. Hjärnans positioneringssystem hjälper oss att förstå hur nervcellerna arbetar för att tillsammans bilda våra kognitiva förmågor, som minnet, inlärning, uppmärksamhet, koncentration, problemlösning, simultankapacitet, språklig förmåga och planering. Alltså mycket av det jag själv har problem med efter mina hjärnblödningar.

John O´Keefe är professor i kognitiv neurovetenskap vid University College, London och chef för Sainsbury Wellcome Centre for Neural Circuits and Behaviour där.
May‐Britt och Edvard I. Moser  har byggt upp ett forskningslaboratorium vid Norges Teknisk-Naturvitenskaplige Universitet i Trondheim. De är bägge professorer i neurovetenskap. May‐Britt Moser är chef för Centre for Neural Computation, Norges Teknisk-Naturvitenskaplige Universitet.
Edvard I. Moser  är chef för Kavli Institute for Systems Neuroscience i Trondheim.