Duktiga Katarina Widegren skrev ut sköra fjädrar i titan som hon sedan broderat på med silke. Verket har ingen titel, men råkade få "min" titel tryckt på skyltarna |
Katarina är för mig en helt ny bekantskap, men en väldigt imponerande och trevlig sådan. Hon är formgivaren och konstnären som jobbar främst textilt med broderier, smycken och annat konsthantverk. Hon utbildades på HDK Steneby |
Aino Näslund visar som så ofta sin humor i verket Klonad Smumsmum, som du även tidigare kunnat höra henne berätta om i inslaget från Mittnytt, här.
En gräddbulle ur ett vanligt paket Mumsmums skannades in med laser-pistolen på Sportstech, skrevs ut i blå plast och så har Aino numrerat dem, precis som man gör med grafik och gjort små askar till dem i papp.Ainos tanke med workshoppen var att undersöka hur det fungerar och det är en upplaga om tio Smumsmum, som kan köpas på Designcentrum.
Karolina Persson studerar nu design på Konstfack och driver designföretaget TREAT och ställer ut Höstlöv.
För att undersöka det naturliga vi tar för givet hade Karolina med ett riktigt höstlöv till Sportstech. Det skissades av på fri hand i 3D-program i datorn så exakt som möjligt. Så skrev det ut så tunt det bara går med tanken att i framtiden kanske det konstgjorda måste göras så naturligt som möjligt.
Christer Widegren (avlägset släkt med Katarina) har ett projekt som inte bara syns utan också hörs. Hans Exponentialhorn i titan förstärker det svaga droppet från vatten ned i det så att det kan bli störande och jag vet att de stängde det efter en stund på Designcentrum.
Han var den som redan gjort beräkningarna för att förstärka ljudet som mest och ritat hornet i 3D-program på datorn innan workshoppen började. Han hade även beslutat hur han skulle göra den formen mest estetisk, så han satte igång att skriva ut nästan direkt. Det var tur för dessvärre uppstod problem med hans utskrift, men som den kreativa konstnär han är löste han det så att det inte syns på Designcentrum!
Kristina Wrang använde sig av en keramikbyst hon gjort tidigare som hon skannade in och sedan bearbetade i 3D-program på datorn så att den skrevs ut som en nätstruktur.
Kristina Wrang skannade in sitt verk på Sportstech |
Vem Betalar? kallar hon sitt verk, som behandlar miljöförstöring och annat i vår värld. Kristina ville undersöka de begränsningar additiv tillverkning innebär och dem blev hon väldigt medveten om när det hon ville skriva ut inte gick annat än att hon tog bort en del av originalidén.
Det här med begränsningar är faktiskt så uppenbart att två av konstnärerna som var med på workshoppen inte är med på Designcentrum eftersom deras verk inte gick att skriva ut.
Här skymtar Cecilia Larsen, som hjälpte mig att rita blommorna i 3D-program på datorn under workshoppen bakom min Utopiskt Implantat för Framtiden |
Åsa Maria Hedberg jobbade hela workshoppen med sitt Tesselerande objekt, från smått till stort. Hon ville föra ett ofyllt klot där alla mönster är lika stora och har samma form, för att kunna bygga ihop dem till ett allt större klot. Hur hon och eleven än ansträngde sig så skulle det dock bara gå att skriva ut klotet helt fyllt. Eftersom det skulle bli så kostsamt så skrevs det dock aldrig ut
Min Utopiskt Implantat för Framtiden med skylt utifrån |
Du kan höra henne berätta om när hon flyttade tillbaka till Jämtland efter tolv år i italienska Florens i Radio Jämtland här!
Ur ena presentationen vid frukostmötet då Då Nu 3D öppnade |
Du kan läsa mer i LT och i ÖP kommer ett reportage.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar