Djupa andetag

Jag förbannar inte att såpbubblan spruckit och jag vet att det är lönlöst att ens försöka "laga den" på något sätt. Det enda sättet är att fylla lungorna ordentligt med ett djupt andetag och blåsa en ny. Sedan gäller det att vara mer varsam med den nya, bara jag lyckas få den ur kroppen.

Bild lånad från breadwinningmama.com

Jag har insett att hemligheten bakom min känsla av lycka och tillfredsställelse främst handlar om att leva i mesta möjliga mån i nuet. De senaste veckornas kriskänslor måste bero på att jag inte gjort det, liksom att jag känt mig så ensam. Det senaste året har jag känt mig nostalgisk, trots att jag annars försöker att motverka den känslan som lätt leder till bitterhet när livet utvecklar sig på ett helt annat sätt än man trott.

Dessutom har jag oroat mig för framtiden istället för att känna förväntan inför den. Väldigt farligt, så omprogrammeringen av mina känslor är största delen i mitt arbete med att nu försöka blåsa upp en ny såpbubbla att leva i.

Jag har återvänt till mina egna gamla blogginlägg och funnit god hjälp om hur man kan förhindra ångest här och information om det här. Medkänsla och husdjur, liksom kultur ska också vara bevittnat bra mot ångest.

Jag förstår nu att även att leva familjeliv, vare sig det är lyckligt eller ej, i mycket också handlar om att innesluta sig i en bubbla. En bubbla av trygghet där tvivel och tvekan inte är välkomna.