Årets yra

I vanlig ordning lever min lilla stad verkligen upp och blir helt packad med folk och aktiviteter i alla skrymslen och vrår under Yran-veckan. Storsjöyran har fått mycket publicitet nationellt i år. Yran i sin nuvarande form 30-årsjubilerar i år, men även pga "festivaldöden", som skördat många offer bland festivalerna de senaste åren. Det gör att Storsjöyran faktiskt är den äldsta rockfestivalen i Sverige som ännu håller på.

Igår lördags, på Storsjöyrans finaldag, upprepade vi fjolårets återträff med några av de ungdomsvänner som jag umgicks tajt med under gymnasietiden på Krogstråket.

Roger Larsson, Marit Löf, Åsa Brännström och Guran
Olofsson på Kajplats 1 på Krogstråket på Storsjöyran

I år blev vi bara fem, varav tre av oss fortfarande bor i länet, men ses väldigt sällan. I år umgicks vi å andra sidan alla i hela fyra timmar, medan ett par av oss skildes åt först efter sex timmars prat.

Vädret har varit makalöst och därför har det varit en oerhört
lyckad Yran-vecka, vilket även uppmärksammats i riksmedia.
Ovan ett uppslag ur fredagens Aftonbladet Nöje. Portern
på bilden kommer givetvis från Jämtlands bryggeri,

För min egen del har Storsjöyran dock känts oerhört avslagen i år eftersom jag känt mig så nostalgisk och ensam. Vädret har varit helt fantastiskt och därför har det varit en oerhört

lyckad Yran-vecka, men jag har ändå inte känt mig motiverad eller att jag haft råd att göra mer, varken ekonomiskt eller energimässigt. Som tur är har det ändå varit 39 000 besökare på Yran i år! När jag var ung var Storsjöyran årets största höjdpunkt, så det har känts konstigt och har säkert haft en del i min kris. Väldigt trevligt har det dock varit ändå!