Skeppskatten

Katter verkar ha en fenomenal förmåga att snusa sig till kattanter. Eftersom jag tycker mycket om och jobbat med katter i många år blev jag därför inte särskilt förvånad härom morgonen när en katt jag inte tidigare träffat mötte mig när jag var på väg in i mitt sovrum för att bädda efter frukost.

Det är en grannkatt till mina föräldrar som de säger är väldigt skygg men nyfiken och har försökt få komma in tidigare. Nu hade den lyckats eftersom jag ställt upp balkongdörren för att vädra och den var antagligen på väg att lägga sig i den här kattantens säng, men nu sprang den ut istället. När jag satte mig på huk och ropade kom den dock fram och ville bli klappad och den la sig också på rygg tryggt förvissad om att kattanten aldrig skulle göra den något ont.

När du tittar på bilden ovan ser du att den har väldigt stora tassar. Ja, den har faktiskt en tumme på varje tass och mina föräldrar trodde därför att det var något fel på den. Jag som läst massor om katter hade heller aldrig hört om det. En äldre grannfarbror berättade då att skeppskatter som i generationer varit med på båtarna har sådana tassar för att kunna hålla sig kvar i sjögången enligt vad folk säger.

Det är alltså ingen egen ras, utan ordet skeppskatt är ett gammal begrepp för katter med fler tår än normala fyra. Polydaktyli heter det inom vetenskapen och detta är en defekt (som alla kattraser kan få). Därför uppmuntras inte att avla på dessa katter på grund av de defekta tassarna. Det är helt förbjudet enligt Sverak att avla på dessa defekta katter och på utställningar diskvalificeras de omedelbart. Som ni säkert redan vet är dock just den här kattanten väldigt förtjust i just defekter.