Samtida hedrande av Fröja

Igår var det, som väl alla svenskar vet, midsommarafton: Den dag vi ska hedra Frejas/Fröjas och Frejs/Frös heliga bröllop under årets ljusaste natt enligt Asa-tron. Maja och jag gjorde det profant och helt icke-hedonistiskt, om än väldigt njutbart med god mat och trevligt umgänge på Jamtli. Alltså helt utan dans, lek eller supande.

Maja, som är piquenique-mästarinnan, hade planerat också dagens picknick noga och förberedde den på förmiddagen. Jag bidrog med brie och en flaska vatten, som jag genast fick gå och byta eftersom en plastflaska inte alls passar ihop med resten av estetiken...

Som du ser är allt annat (utom min svarta cykelkorg med gult paraply) i en charmig 50-talsstil och Maja själv har victory-rolls, som gjordes som mest i slutet av 40-talet.

Det var massor av folk på Jamtli, som vi cyklade till, och vår plats från nationaldagen vad denna gång trång. För naturligtvis är midsommar Sveriges sanna nationaldag. Det är bara larvigt att låtsas som något annat.

Själv är jag rätt lik Nigella Lawson på bilden, om jag får säga det själv. I a f eftersom det syns att jag inte säger nej till livets goda.

Till dessert hade Maja gjort en portions-Pavlova till oss var och en sådan serverades också som dessert på kvällen på hennes balkong. Serverad på hennes finaste servis. Stig Lindbergs Prunus kommer bara fram vid riktigt högtidliga tillfällen.

Mmmmmmmmm, vilken härlig dag! Det var fantastiskt skönt att sitta på slänten, äta Majas underbara lunchmat och lyssna på och se allt som pågick där. Torghandel anno 1895, blomplockning, blomklädning, resning och så danslekar kring midsommarstången, Fäbodsdrift, lådbilsrace, spelmän, midsommarreggae, Lindqvistarna, Stjördals manskör och invigning av Jamtlis nya dansbana bland mycket annat.

Som så ofta stod många och hängde utanför dansbanan, men dessa tittade istället för att inmundiga starka drycker.

Passande bild...

"It's frogdance-day!!!" för att citera en vän. Titta gärna på filmklippet nedan som förklarar midsommarfirandet för engelsmän och andra icke-svenskar:

Knaskatten hade slutligen kommit på att jag varit borta och kommit hem igen. På tredje dagen kom hon jamande springande till ytterdörren när jag kom hem efter midsommarfirandet.

Och så klättrade hon upp på mina bara ben (med klorna som hjälp) så att hon kunde hänga sig över min axel som en birma-boa. Där skulle hon sedan hänga och spinna och om jag försökte sätta ned henne hummade hon och pep, så det var bara att hänga tillbaka henne igen. Lite saknad har jag alltså varit ändå. Kom hon på den tredje dagen. Det känns skönt fast jag förstås är glad över att hon inte lidit nöd heller under min bortvaro.