Interaktivt tre veckor in i K.75

Igår vaktade jag och två kollegor K.75 på dagen och det var väldigt många besökare fast vi är inne i tredje veckan och över 2 000 redan varit dit. Sådan rusning som den ovan var det till min Förväntan när en skolklass var där. Kul att de delade med sig av sin Längtan!

Redan i halvtid var ju tavlan  jag bett besökarna att dela med sig av vad de längtar efter på PostIt-lappar full. Nu har det satts lappar runt hela så att den ser ut som en ryamatta. Väldigt kul att den interaktiva delen är så uppskattad; jag borde ha satt upp en dubbelt så stor tavla för folk att sätta upp lapparna på.

Det ska bli så spännande att läsa dem alla och inspireras till nya verk. Antingen video, installationer eller kanske teckningar eller målningar. Många längtar efter snö, jul, kärlek eller dig.

Även Kristina Wrangs Who will Make my Future? där man inbjöds att skapa med cernitlera har varit oerhört uppskattad, fast hon inte lika tydligt betonade det interaktiva inslaget.

Jag var faktiskt själv osäker när de undrade om de fick bygga med leran, men eftersom det var figurer nu, fast det på vernissage-dagen bara var korvar av leran (ovan), gav jag klartecken till det.

Så här fantasifulla skapelser gjorde dagens publik, under inspirerat skratt.

Jag känner att jag också måste ta tillfället i akt och tacka sponsorerna, ovan, liksom alla fantastiska kollegor för en fantastiskt lyckad utställning!

På söndag kl 12 - 17 är absolut sista chansen och utställningen är öppen alla dagar de tiderna fram till dess. Du är så välkommen!

All rosa text är länkar vidare till det som nämns i texten! 

Friskare asfaltläggare numer

Jag är nog rätt knäpp eftersom många av min barndoms lyckligaste minnen utspelades i farfars lastbil, där jag bl a var med när det lades asfalt. Därför (?) tycker jag att det luktar fantastiskt gott när det asfalteras. Bara jag ser bilden nedan och hur det ryker av den varma asfalten så frammanar jag den underbara doften av den. 

Just därför blev jag så tagen av att höra att en av pappas gamla vänner fått KOL av just asfaltläggning. Mest tyckte jag att det var fruktansvärt att höra att han blivit sjuk, men också av något som jag tycker är så mysigt och luktar gott. Mina minnen av asfaltläggning är att det alltid var soligt och roligt med muskulösa o snälla farbröder som skrattade och skämtade med mig, syster och varann. Syster och jag är också överrens om att det inte är mycket som bygger en så skön kropp som just asfaltläggning. Det kan knappast ha nåt med barndomsminnen att göra, utan är en rent objektiv iakttagelse, eller hur?

Jag blev därför väldigt lättad när jag fick denna text och därigenom veta att det sedan 1975 inte förekommer tillverkning av asfalt med tjära i Sverige. Asfalten här innehåller alltså inte längre det miljöfarliga ämnet stenkolstjära.  Numer är därför den största faran för asfaltläggarna bilister som inte respekterar hastighetsbegränsningarna vid beläggningsarbeten. Arbetsställningen och ergonomin i anläggningsmaskinerna har också åtgärdats så att bl a förarhytterna är bättre planerade numer.

Dessutom läser jag att "En ny stor epidemiologisk studie har --- inte kunnat påvisa någon ökad risk för cancer för svenska asfaltarbetare. Tvärtom verkar asfaltarbetarna vara friskare [min kursivering] än medelsvensken. Studien ingick i en stor pågående europeisk studie genom IARC (International Agency for Research on Cancer) och presenterades 2001." Nu är ju inte KOL någon cancersjukdom, men ändå. Att asfaltläggare är friskare än andra förvånar mig inte alls med tanke på att de jobbar ute och använder hela kroppens muskler.

En lättnad, även om jag tycker väldigt synd om Sölve, som jobbade i de giftiga asfalt-ångorna i säkert mer än 20 år.

För tillfället grävs det för fullt utanför mig pga av en vattenläcka. Hela rastplatsen är därför uppgrävd och Sonjas träd har fått rötterna avgrävda.

Hoppas att det inte kommer att påverka sommarens växtlighet där allt för mycket! Igår trängdes tre små söta rörmokare i förrådet mittemot mitt, som det läckt in vatten i. Fantastiskt med så trevliga hantverkare springande i trapphuset. De håller upp dörrar, hälsar och är väldigt försigkomna. När jag kom hem berömde jag duktiga rörmokarna för att ha lagat läckan, fast den var ända borta vid häcken. (Där bilden ovan är tagen från.) De gamla kopparledningarna i området har dock spruckit och gett läckor längre bort. Den nya generationen hantverkare verkar det finnas hopp om (till skillnad från äldre kollegor..).

All rosa text är länkar vidare till det som nämns i texten!

Vansinnigt och faser

Min ömma moder är helt vansinnig när det gäller att pynta huset inför vilken högtid det än må vara. Det ska städas och fejas samma dag som precis allt pynt ska upp. Under tiden är hon arg och på kvällen kommer det alltid en skvätt gråt för att hon är så trött.

Hon gör det alltid oerhört mysigt och fint och hon tycker att det är så skönt att ha allt gjort sedan så att hon bara kan njuta av veckorna fram till själva högtiden. Antagligen är det därför jag alltid pyntar i faser och tar lite i taget. Jag berömmer mig nämligen om att ha lärt mig av min mors eviga misstag och jag tycker att det känns betydligt mycket bättre att ta det lilla lugna.

Det är ju första advent på söndag så därför har jag börjat så smått med att skaffa och sätta julblommor. Inför helgen ska jag så sätta upp adventsstjärnor och ta fram ljusstakarna. Kanske jag även byter gardiner och dukar, men sedan får det vara så till nästa fas II. Ingen brådska, utan allt får ta sin tid.

Maja har bakat supergott saffransbröd med:

Jag tycker att det är betydligt mycket skönare att göra det jag orkar, även om det tar längre tid, än att "jobba ihjäl mig" för att få allt klart så snart som möjligt. Förlåt, lilla mamma att jag lämnar ut dig, men vi är väldigt olika i just det avseendet , du och jag!

Jazzigt värre

Jazzköket & Staffes Jazzklubb; kockens, konstnärens och kalaskokerskans hak, slog upp portarna i fredags. Konstnären är Kajsa Tuva Henriksson, kalaskokerskan Fia Gullriksson och kocken är Stoffe Andersson, som senast kommer från Solo. Den siste är den enda jag inte skrivit om tidigare och inte heller känner.

Portalen till gården, där tidigare "mitt gym" Sport & Motion, liksom Potatisbaren varit belägna ser "en aning" annorlunda ut än då de låg där.

Genom hela Östersund kunde man, sedan torsdagen följa svarta och vita fotspår fram till Jazzköket. Riktigt smart och stilenligt jazzig marknadsföring!

På väggarna i portalen har Kajsa Tuva och Kåre Henriksson målat jazziga motiv

 .. och så här inbjudande ser verandan in till Jazzköket ut:

På verandan utanför fanns en hel massa vita pumps utströdda... 

Jazzköket är väldigt trivsamt med Staffan Werners samlingar av böcker, jazzskivor och memoribilia som inredning.

Det känns verkligen som att komma hem till någons vardagsrum och publiken var väldigt blandad även åldersmässigt. 

Det är nog just bokhyllorna som gör det så trivsamt, som ovan bakom baren.

Även skivomslag är inramade och upphängda, som Nina Simones My Baby Just Cares for Me

Det är ett öppet kök så att man kan se på medan maten förbereds i vinkel till baren.

Jazzköket har specialiserat sig på jämtländska delikatesser som chark-tallriken ovan och sötosten nedan

Även ölen är lokalt producerad bl a från Bakgården i Revsund. Personligen blev jag väldigt förtjust i deras Kind of Blue.

"80% av råvarorna från vår gastronomiska region, Jämtland, Härjedalen och Trøndelag. Övriga 20% är ekologiska."

På Jazzköket har kocken en randig luva istället för kockmössa, är inte det jazzigt, så säg?

Det finns barstolar även så att man kan sitta o titta rakt in i köket med tillagningen sker.

Till premiären önskades vita orkidéer och jag och Maja måste ha fått tag i den allra minsta sådana...

Scenen är det basisten Lars Ericsson som byggt så den är inte bara snygg utan dessutom perfekt ur musiker-hänseende.

En film från premiärkvällen kan du se här!

All rosa text är länkar vidare till det som nämns i texten!

Mognad

I min ungdom brukade man ofta få höra att något var omoget. Eftersom jag sedan jag var barn också fått höra att jag är brådmogen tyckte jag det var kul att då drämma till med det otvetydiga faktumet att stadiet som uppträder direkt efter fullmognad är att förruttnelseprocessen inleds. Efter det var det inte många som fortsatte att kalla vad det nu var jag gjort för omoget.

omogna tomater, mognar och blir röda. När de sedan
blivit fullmogna inleds genast förruttnelseprocessen... 

För tillfället får jag rätt ofta höra hur mogen jag är och när jag undrar hur, eftersom jag personligen känner mig förbannat barnslig och oerfaren, så är det frågan om det faktum att jag tar mig tid att tänka över situationen och inte egoistiskt överreagerar. Det är främst för att jag alltid försöker sätta mig in i de andras perspektiv och tänka över hur de känner och vilka behov som är viktigast. Mina eller deras. Så har jag tänkt så länge jag kan minnas, kanske som en typisk storasyster (?), så i det avseendet har jag, trots min barnslighet, nog alltid varit mogen. Fast det är något jag har lite svårt att förhålla mig till.

All rosa text är länkar vidare till det som nämns i texten!

Tillväxt främjas av konst

Australiske ekonomiprofessorn David Throsby, som i veckan besökte ett symposium om konst och tillväxt på Konstakademien i Stockholm är övertygad om att en välmående inre kärna av kreativa konstnärer ger innovationer och produktivitetsökningar i samhället, läser jag TTs artikel i LT.

"Den tydligaste effekten av krig, recessioner och andra typer av katastrofer är att de tar död på konsten, enligt Throsby ---För att skapa en livskraftig kärna av konstnärer, författare, musiker och andra konstutövare krävs ett stabilt offentligt stöd", enligt Throsby. --- Hur stor den konstnärliga kärnan bör vara i förhållande till BNP är svårt att säga, eftersom det beror på hur stor del av närliggande verksamhet som medier, underhållning, reklam och arkitektur som ska räknas in.

 – Kärnan kan variera mellan 2 och 5 procent av ett lands BNP beroende på hur man räknar. Som andel av arbetsmarknaden kan det röra sig om något mer, säger Throsby.  Från kärnan hämtar resten av ekonomin idéer, ny kunskap och talangfulla människor.
– Kreativiteten bidrar till innovativa processer.

David Throsby, på bild av Bertil Enevåg Ericson/Scanpix

Han pekar på dagens Grekland, som snart är inne på sjätte året av djup recession. Där ser han just nu en stor risk för att en hel generation konstnärer ska slås ut i takt med offentliga åtstramningar och kapitalflykt.
– Det kan ta en hel generation att bygga upp igen. Små teatersällskap, gallerier och så vidare är ju konstens själva blodflöde. Och när blodet slutat flöda är det svårt att få liv i patienten igen, säger Throsby.

Det är just det som är problemet när samhällen sparar in på kultur vid dåliga tider. Det innebär att samhället går miste om en massa kreativa lösningar som kanske kunnat hjälpa till att ta sig ur krisen. Istället tvingas samhället att åter bygga upp kultursektorn igen från grunden när krisen sedan är över. Om stödet istället fortsatt som innan kanske krisen kunnat övervinnas genom just kreativitetens innovativa processer. Det blir nu en ond spiral av vad som kanske kunnat bli en god uppåtsträvande cirkel.

Sista chanserna med K.75

Detta är den sista veckan att uppleva Jubileumsutställningen K75 och mina serigrafier och videoinstallationen Förväntan. I övermorgon, på torsdag kommer, jag att finnas där mellan kl 12 och kl 17 och sedan är det fortsatt öppet till kl 20.

Kl 19 på torsdag kommer det även att vara Kvällsfika med Mari Vedin Laaksonen, med titeln Från Linoleum till Giclée. Kvällsfikat sker i samarbete med Drivkraft.

Jubileumsutställningen K75 håller sedan fortsatt öppet t o m söndag 2 december kl 12 - 17.

Varmt välkommen att delta i utställningen!

All rosa text är länkar vidare till det som nämns i texten!

Ljusare

Genast känns livet ljusare. Natten till igår landade nämligen ett mjukt vitt täcke över min lilla stad. Igår morse blev det en oplanerad sovmorgon och då var det riktigt mysigt att vakna upp till ett vitt sagolandskap.

Bing is king of Christmas!

Extra goda pepparkakor

Blir det om man äter dem med ädelost. Smakkombinationen med den söta kakan och salta ädelosten är väldigt god.

Här med Skärvångens Randie och Vit Caprin.

All rosa text är länkar vidare till det som nämns i texten!

Novemberdimma

Igår var det vansinnigt dimmigt och -3°, så det var vackert som attan.

 Dessutom halt, så det var bara att plocka fram broddarna.

Vi skulle till en loppmarknad, som vi trodde skulle ha julinslag, men ack vad vi bedrog oss...

Vi fick dock en härlig prommenad.

 T o m tistlar ser trolska ut med rimfrost på!

Någon snö har dock inte fastnat på backen än, så det är väldigt mörkt nu innan alla julljus kommer upp.

Det här med förväntan har en hel del med julförberedelser att göra, har jag kommit på.

Även om jag njuter som mest av adventstid och förberedelserna inför jul så är det ändå just förberedelser.

Själva jularna i mitt liv har ofta varit traumatiska med skador, sjukdomar och annat.

De senaste åren har vi dock firat lugnt och harmoniskt. Dels för att vi sänkt ambitionsnivån rejält och delar upp sysslorna mellan oss.

Viktigast är nog att det inte varit några dramatiska händelser.

En hel del att se fram emot med andra ord, både när det gäller förberedelser och annat!