SIDOR

fredag 30 november 2012

Friskare asfaltläggare numer

Jag är nog rätt knäpp eftersom många av min barndoms lyckligaste minnen utspelades i farfars lastbil, där jag bl a var med när det lades asfalt. Därför (?) tycker jag att det luktar fantastiskt gott när det asfalteras. Bara jag ser bilden nedan och hur det ryker av den varma asfalten så frammanar jag den underbara doften av den. 
Just därför blev jag så tagen av att höra att en av pappas gamla vänner fått KOL av just asfaltläggning. Mest tyckte jag att det var fruktansvärt att höra att han blivit sjuk, men också av något som jag tycker är så mysigt och luktar gott. Mina minnen av asfaltläggning är att det alltid var soligt och roligt med muskulösa o snälla farbröder som skrattade och skämtade med mig, syster och varann. Syster och jag är också överrens om att det inte är mycket som bygger en så skön kropp som just asfaltläggning. Det kan knappast ha nåt med barndomsminnen att göra, utan är en rent objektiv iakttagelse, eller hur?
Jag blev därför väldigt lättad när jag fick denna text och därigenom veta att det sedan 1975 inte förekommer tillverkning av asfalt med tjära i Sverige. Asfalten här innehåller alltså inte längre det miljöfarliga ämnet stenkolstjära.  Numer är därför den största faran för asfaltläggarna bilister som inte respekterar hastighetsbegränsningarna vid beläggningsarbeten. Arbetsställningen och ergonomin i anläggningsmaskinerna har också åtgärdats så att bl a förarhytterna är bättre planerade numer.
Dessutom läser jag att "En ny stor epidemiologisk studie har --- inte kunnat påvisa någon ökad risk för cancer för svenska asfaltarbetare. Tvärtom verkar asfaltarbetarna vara friskare [min kursivering] än medelsvensken. Studien ingick i en stor pågående europeisk studie genom IARC (International Agency for Research on Cancer) och presenterades 2001." Nu är ju inte KOL någon cancersjukdom, men ändå. Att asfaltläggare är friskare än andra förvånar mig inte alls med tanke på att de jobbar ute och använder hela kroppens muskler.
En lättnad, även om jag tycker väldigt synd om Sölve, som jobbade i de giftiga asfalt-ångorna i säkert mer än 20 år.

För tillfället grävs det för fullt utanför mig pga av en vattenläcka. Hela rastplatsen är därför uppgrävd och Sonjas träd har fått rötterna avgrävda.
Hoppas att det inte kommer att påverka sommarens växtlighet där allt för mycket! Igår trängdes tre små söta rörmokare i förrådet mittemot mitt, som det läckt in vatten i. Fantastiskt med så trevliga hantverkare springande i trapphuset. De håller upp dörrar, hälsar och är väldigt försigkomna. När jag kom hem berömde jag duktiga rörmokarna för att ha lagat läckan, fast den var ända borta vid häcken. (Där bilden ovan är tagen från.) De gamla kopparledningarna i området har dock spruckit och gett läckor längre bort. Den nya generationen hantverkare verkar det finnas hopp om (till skillnad från äldre kollegor..).

All rosa text är länkar vidare till det som nämns i texten!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar