Jag borde lära mig...

På Landet i helgen när jag sovit hela helgen och just skulle äta middag kom en "kontorsnisse" och bad om hjälp med att dra upp en båt ur sjön.

inte den här, men en liknande

OK, svarade jag och undrade var den var när han svarade att vi måste vara tre för att få upp den. Ropade därför även på pappa. När vi kom fram till hans lilla plasteka häver jag ur mig att "den skulle jag klarat själv". Nja, vi sätter i a f igång att vända över den alla tre och jag står för att ta emot den. Inte ondskefullt, men mest utmattat menar jag, när han kommer springande och ropar att jag ska passa mig så jag inte får den över mig, att "lilla gubben inte behöver du oroa dig för mig; jag är stark och har en anfader som påstås ha strypt en björn".

Att jag aldrig lär mig att jag som kvinna inte ska kunna allt själv, utan helst vara svag o vek. Han kommer knappast att be om hjälp igen. Vilket i o f s inte gör mig det minsta eftersom jag tycker att riktiga karlar åtminstone inte ska vara svagare än mig.