Fosterbarn o "riktiga"

Har följt den bisarra hanteringen av Migrationsverket med franska Haddile, 2-år, som de flesta tycker  ska ”få” stanna i Sverige hos sina fosterföräldrar. Den är så klumpig och byråkratisk att handläggarna borde handlägga tegelstenar hellre än människor. Just det är i o f s  inte alls unikt för våra svenska myndigheter att bara tänka på folk som personnummer, det har jag själv erfarenhet av men orkar inte ta upp nu.

2-åriga Haddile med fosterföräldrarna på bild
från  film i Aftonbladet

Det är fantastiskt med all publicitet som fallet fått och jag är helt övertygad om att det är tack vare den Migrationsverket nu backat och låter Haddile stanna! Det stora problemet är alla andra fosterbarn i landet, som varken får publicitet eller nån som helst hjälp. Idag tar, tack och lov Hanne Kjöller upp det i DN här, men fortfarande lider hundratals barn i det tysta. Läs den!

Jag kan omöjligt förstå varför gener alltid är viktigare än allt annat och misskötsamma föräldrars "rätt" till barnen alltid värderas högre än själva barnen i detta land. Så många barn lever helt oälskade, kanske får en chans i ett fosterhem, som de senare tvingas ifrån av just myndigheterna, men då de sociala. Varför kan inte svenska barn adopteras? Varför placerar man ytterligare en generation i risken för missbruk och brottslighet?? Varför är inte barnens känslor, väl och ve viktigare än föräldrarnas??? En annan fråga är varför det är så förbanande viktigt med de egna generna att människor kämpar på fertilitets-kliniker i år ut o år in bara för att de egna generna "måste" föras vidare. Det finns redan alldeles för många barn som skulle behöva omvårdnad, men det varken funkar med myndigheter eller de flestas känsloliv. Nej, jag förstår inte och vill inte förstå varför inte barn födda av andra kvinnor kan vara lika "riktiga" som alla andra.

All rosa text är länkar vidare till det som nämns i texten!