Här hjälper min svettiga far och rödögda lillasyster Maja mig att gå med gåbord. (Mamma hjälpte också till men fotograferar här. Alla bilder togs eftersom personalen på Neurointensiven sa att de skulle bli viktiga för mig i bearbetningen av olyckan. Det är jag också mycket tacksam för |
Så här snygg var jag jan/feb 1994 efter en krock tre dagar före julafton 1993. Det här var precis när jag börjat gå med gåbord, efter medvetslöshet, respirator, bäckenfraktur, brutna revben och nyckelben och så tre hjärnblödningar, som gjorde mig delvis förlamad i vänster kroppshalva.
Två sköterskor hjälper mig på Neurointensiven vid NUS i Umeå |
Inte för att jag är så gudomligt vacker nu heller, men jag är i a f inte cyklop och jag kan gå själv. Nu kan det ju verka som om jag är ute efter beröm men det är jag inte. Det bästa "beröm" jag kan få har jag redan fått av läkare som helt förvånat konstaterat att jag blivit mycket bättre än vad de nånsin trott skulle vara möjlighet. Dessutom är det faktum att jag lever ett bra liv nu mer värt än allt beröm. Jag vill inte förminska någon annans problem, utan bara visa på att det går att ta sig upp ur bedrövliga omständigheter.
Som det väldigt tydligt syns på översta bilden så har jag hela vägen haft ett osvikligt stöd av min familj och jag är övertygad om att hade jag inte haft det skulle jag inte kommit ens halvvägs. Därför ser jag det som så angeläget att försöka stödja de som ber om min hjälp. Jag vet hur mycket det betyder och hur hjälplös man blir utan det stödet har jag bara förstått av andras berättelser och själv kunnat bevittna. Man kan alltid göra mer än vad man tror för andra, som jag skrivit om tidigare. Det i särklass viktigaste är alltid att inte bara vända ryggen till när någon är i behov av stöd. Bara man gör något, om än ytterst lite för den i behov av stöd så kommer det att innebära enorm tacksamhet. Det enda som däremot alltid är fel är att inte våga ta kontakt för att man är rädd för att göra fel. Det enda fel man kan göra är att vägra se.
en av alla artiklar om olyckan ur ÖP 931224 |
Jag känner mig själv både starkare och gladare om jag kan hjälpa nån som behöver det men inte har så många andra. Då känner jag att det jag varit med om ändå fyller en funktion i att jag just kan hjälpa andra till insikt.
Åsa Brännström Verkligen Malin. Bra kämpat!
SvaraRaderaMaja Allberg usch, den där bilden är hemsk
SvaraRaderaMaria Andersson Du är en kämpe Malin!
SvaraRaderaJohanna Nyström Psyket och kroppen är helt fantastiskt! Tack för att du delar med dig. Kram på dig MalinMatilda ♥
SvaraRaderaMats Granehag Heja Malin du e bäst!
SvaraRaderaLena M Olofsson Heja MalinMatilda!
SvaraRaderaEva Birgitta Sundin Du är ju verkligen en kämpe!
SvaraRaderaMaya Wikman Vilka framsteg du gjort sen dess. Å det har jag oxå gjort
SvaraRaderaJa, Maya, du har varit fantastisk som gjort samma resa fast även med annan sjukdom i bagaget!!! Du är nog den som vet mest vad de handlar om
SvaraRadera/MalinMatilda
Jamie Noakes Onwards and upwards!
SvaraRaderaAnnie Ahl Omgivningens osviklighet är även den a och o! Påverkar och gynnar mer än vad man kanske kan tro. Respektve, om det nära stödet inte finns - så mycket tyngre.
SvaraRaderaKonklusion: Lättare att kämpa med stöd. Svårare att kämpa utan. Och viktigt som attan att hjälpa sina medmänniskor.
Att förstå vad mycket man kan och faktiskt gör om man är med och orkar peppa! :)
Ulrika Martinsson Du är stark malin...:)
SvaraRaderaDu har helr rätt Annie och som det väldigt tydligt syns på bilden så har jag hela vägen haft ett osvikligt stöd av min familj o jag är övertygad om att hade jag inte haft det skulle jag inte kommit ens halvvägs.
SvaraRadera/MalinMatilda
Anders Ramsell Du är stark som Sarah Connor Malin! ;)
SvaraRaderaAnnie Ahl Jag är också imponerad av just Din kamp!
SvaraRaderaOch av att du har förmågan att se även utanör och bortanför dig själv.
En av egenskaperna man odlar genom att tvingas till större kamp än att "bara leva på" som vanligt i en given lunk.
Jo - vi är många som haft det tungt och ändå vuxit trots dålig jordmån eller inskränkta tillväxtmöjligheter.
Jag är glad att du klarat dig så Bra! och jag är glad över din medmänskliga klokskap!
Sorgligt nog springer ganska många bara fort fort, och har kanske inte varken tid eller lust att fatta att man behöver varandra. Förrän...
Jo - det syns vekligen på bilden att din familj osvikligt vandrat med dig i alla de strävsamma tunga stegen! Det är stort av dem!
Självklart kan man kanske tycka, men absolut ingen lagstadgad rättighet eller garanti för att ingen i nöd lämnas ensam med sin kamp.
Man kan alltid göra mer än vad man tror för andra. Bara att Respektera ett faktum är en stor del på vägen. Eller att inte vända sig bort för att man har ett alldeles för intressant yrkesliv eller andra ursäkter.
Vad är vi utan varandra?
Inte så mycket!
KRAM
Tack Malin! Med stöd o vilja kan man komma långt! Små bekymmer i vardagen är verkligen ingenting...kram
SvaraRaderaAnita Allberg Ja så är det. Fruktansvärda år.
SvaraRaderaKram till världens bästa Annie!
SvaraRaderaJeffrey Vallance My brave beautiful Matilda Girl.
SvaraRaderaThank you, dear Jeffrey! Not beautiful, but brave for showing my ugliness to the world. This was right after having awaked from my coma after the car-crash and I wanted to show that when things look the worst the one thing you know is that the only way is up! (With the support of my father here.) Love to you and Vicky and I hope that you're doing great!
SvaraRadera/MalinMatilda
Marie Tjeder Bra kämpat!!!
SvaraRaderaEva Holmlund ja MalinMatida.......det Var hemskt och du är tapper och stark !! Kram!
SvaraRaderaMats Hammerman Starkt! Väl kämpat!
SvaraRaderaAnne Karlstedt Det är verkligen bra kämpat, med stark viljekraft och mod har du tagit dig igenom den hemska olyckan och du valde en helt annan bana, vilket var modigt av dig. Du ska vara stolt över dig själv, det var en jobbig period! Kommer ihåg den tiden! Ha det så bra, vi får ses snart igen! Kram Anne.
SvaraRaderaKramar
SvaraRaderaMåd Demår Men herregud, det är ju helt otroligt vad du gått igenom!!! Det finns inte ord...jag är vördnadsfullt imponerad över din styrka. Stor kram
SvaraRaderaPernilla Norin Du kan verkligen vara stolt över dig själv! Kram!
SvaraRaderaTack ska ni ha! är faktiskt lite stolt över mig själv för att jag törs visa den här bilden...
SvaraRadera/MalinMatilda