Däremot är jag den som anordnat återträff med min konstskoleklass, eftersom vi hade så fantastiskt roligt ihop under två år och att jag gärna ville ses igen och få höra hur alla har det nu.
 |
| bild av Minnenas Aveny lånad från oldgoatguide.net |
För tillfället håller jag på att föröka få ihop så många som möjligt från det gäng jag umgicks med i tonåren för att ses på fredag. Just runt Storsjöyran brukar många vända tillbaka till Östersund, fast de annars är utspridda över världen. Vi är ju några som bor kvar i o f s, men hejar bara på varann och pratar möjligen en liten stund. Hittills har runt tio pers meddelat att de ska komma, men har inte fått svar av alla än och vi skulle kunna bli dubbelt så många.
Det var oerhört kul att käka middag men en gammal kompis, som jag inte ens haft kontakt med på drygt 20 år sedan härom veckan! Alldeles innan hade jag också upplivat gamla minnen genom att lyssna på den musik jag knappt kunde leva utan då. Det var sannerligen a walk down memory lane.
Fast det är inte helt sant att jag är en nostalgiker. Jag tycker inte att det var bättre förr, men gläds åt mina minnen och att se hur människor och ting utvecklats, fast jag inte vill tillbaka till tonåren. Dessutom är det ju så fantastiskt att upptäcka att man i princip kan fortsätta där man slutade sist man sågs, fast det kan vara tjugo år sedan. Den känslan är det inget som går upp emot!
All rosa text är länkar vidare till det som nämns i texten!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar